Hassegympa och Mamma-babygympa

Gårdagens Body Balance gick om intet. Det körde bara ihop sig helt enkelt, med jobbgrejer och så var det plötsligt dags att gå och hämta Vira och därefter var det inte speciellt långt till det var dags för Hassegympa. Efter en del velande hit och dit om vem som skulle gå bestämde vi oss för att gå allihop även denna gången. Och nu hade Vira börjat fatta galoppen, nu sprang hon när hon skulle, var med på de olika rörelserna och fattade vad man hade ringarna till. Men det allra bästa är när redskapen åker fram och man får kuta runt fritt bland alla sakerna. Hennes favorit är den långa, uppblåsbara hoppgrejen. I hennes värld måste den te sig oändlig och hon hoppar och studsar fram och sen ett hopp ut på tjockmattan, ett till hopp ut på golvet och så springa tillbaka och göra allt från början igen. Jobbigaste stunderna på passet är när man ska sitta stilla och vänta medan föräldrarna plockar fram eller tillbaka redskapen. Sitta still... tufft när man är två och det hänger ringar och dinglar fritt och det finns stora gröna bollar i nät i taket.
Det blir nog till att ordna ringar nånstans i trädgården i vår. Vi hade det när jag var liten och jag vet inte hur mycket jag hängde och slängde i de där, och det var så himla roligt. Vira verkar känna likadant, så ett par ringar får vi nog ha :)

För min del blev det Mamma-baby-gympa i morse och Maria hade lagt till en liten del med stepbräda så passet var nästan 1,5 timme långt. Lill protesterade precis innan det var dags för baby-låtarna, dvs då vi skuttar runt lite med bebisarna och flyger flygplan och sådär. Så då ammade vi, men det störde iaf inte min egen träning :)
Det var träff med mammagruppen samtidigt så jag fick prova på duscharna för första gången. Funkade bra tack vare att Lill charmade en del damer som var i omklädningsrummet samtidigt och som gladeligen stod och gurglade framför en bebis. Det är ju ett litet projekt att ta sig runt. Jag är förvånad över att folk inte tror jag är på väg att flytta in dit jag kommer, med babyskydd, skötväska, jackor, skor, träningsväska... puh. Men snart är det sommar igen!

Puh!

Ojoj, idag kändes det tufft att gå upp och veta att så fort jag ätit frukost, gett Lill sin morgongröt och röjt i ordning morgonens stök skulle jag köra ner till gymmet för ett mamma-baby-gympa-pass. Igår var det nämligen Body Step mellan 19-20 vilket gjorde att det kändes som jag just varit där och benen var fortfarande aningen spagettiaktiga. Men det var bara att bita ihop, dra på sig de (nya!!) träningsbyxorna, dubbla sportbhar, linne och så iväg. Såklart glömde jag även denna gången en filt som Lill kunde ligga på, men kanske lika bra det, hon har helt slutat ligga still och utgör nu en mindre fara för sig själv och andra där hon rullar fram över golvet bland mattor, babyskydd och vattenflaskor. Hon verkar tycka det är ytterst trevligt med gympa; tittar glatt på alla bebisar, stoppar fingrarna i munnen om hon känner sig lite orolig och kinkar inte förrän det är dags för stretch och hon rullat ner på det hårda golvet en gång för mycket.
Passet var lika tufft som förra gången, kanske lite extra tufft med höga knän idag efter gårdagens totalmashup på steppen. Där kunde jag som vanligt inte låta bli att köra 110% och det var som vanligt riktigt, riktigt roligt. Hade sällskap av Viras förskolepedagog (eller vad det nu heter...) som är en 25-årig trevlig tjej som heter Madelene. Hon berättade glatt att hon tränade på gymmet 6ggr i veckan, vilket påminde mig om mig själv för några år sedan :) Men jag är så glad åt min enda gång i veckan! Tack o du underbare make!

Max och Vira i full fart. Hasse i gul t-shirt i bakgrunden :) 

Innan Body Steppen igår var vi på Hasse-gympan. Vira var först mycket tveksam till hela grejen och ville bli buren och tittade skeptiskt på alla barn som glatt skuttade runt och gjorde likadant som Hasse som stod i mitten. Men så verkade hon fatta grejen och mjuknade mer och mer och när det sen var dags för att fritt röja runt bland olika "redskapsstationer" (tjockmatta, rutschkana, ringar, plintar osv) var hon i sitt esse och sprang runt som en tok och skrattade högt varje gång Hasse hoppade ner på tjockmattan och gjorde volt efteråt (späntstig kille det där, säkert en 70 år) Dock har hon blivit så mycket fegare än förut, nu skulle det backas ner hela tiden och hon vågade inte hoppa från några höga höjder alls. Men det kommer väl igen, får vi hoppas. Hon har väl förstått att världen inte alltid är ofarlig :)
Nu ska jag ta det lugnt, kanske blir det ett BB-pass i helgen, men mitt mål är att fixa mina pysselprojekt: sy nya kuddöverdrag, klä om en Hokus Pokus barnstol (som jag, och mina bröder hade och som är aningens äcklig och oerhört 70-talsaktig i klädseln) och göra en tyll-lampa åt Vira. Sen finns ju alltid projektet att göra vid i Lills rum, som fortfarande är fullt av kartongen, men men, det blir nog av nån gång det också :)