Bästa måndagspeppen

Förra måndagen var jag tillbaka på BodyStep. Det var längesedan sist. Lääängesedan. Ända sen innan jul om jag inte minns fel. Mitt träningskort hade dessutom gått ut, men laddades omedelbart med 40 nya pass.
Det var Ullis som var vikarie för Malin, men det gör mig detsamma. När jag är där kör jag 110%, oavsett vem som håller i passet, oavsett vad det är för musik. Det är så enkelt att börja köra med den typen av ursäkter: "Musiken var för dålig", "Instruktören var inte tillräckligt engagerande".
Om du frågar mig är det bara du och din egen attityd som påverkar. Visst, det är inte enkelt att komma över skitdålig musik, eller en dålig instruktör heller för den delen, men om man bara går in för det, och bestämmer sig för att man ska köra allt vad man kan ändå, så funkar det. Man får öva. Det handlar bara om attityd, att lura sig själv att det är skitball. När det blir riktigt jobbigt brukar jag sjunga med, eller sjunga är kanske att säga för mycket, gapa är nog ett mer korrekt ord. Jag gapar med, jag är en sån. En sån tant som gapar med, en som jag tyckt var helt sinnessjuk när jag tränade low-impact på Gerdahallen 1997.
Eller så ler jag. Ler utav bara helsicke, för det händer nånting när man ler. Kroppen blir glad och glömmer hur jädra jobbigt det är just nu, det blir lättare. När jag var en regelbunden besökare i spinningsalen körde jag det varje gång. Kan bara tänka mig hur det ser ut från instruktörcykeln; ordentligt rödmosig, genomsvettig tjej med inåtvänd blick som ler falskt till tonerna av E-type. Måste vara en episk syn. Kanske en sån syn som får instruktörer att fortsätta vara instruktörer :)

Ganska färdigtränad i bilen efteråt. 

Nåväl, i måndags fick jag i alla fall världens pepp när tjejen som stod bakom mig, ordentligt svettig kom fram efteråt och sa "Skit vad du är duktig! (återigen tveksamt om "duktig" är rätt ordval i det här fallet) Jag försökte hänga med men det gick bara inte!"

Det kändes bra. Men har man bara ett instruktörslett pass i veckan får man ge allt! Igår var det dags igen, tyvärr misslyckades vi helt med dagis-logistiken då jag åkte för att hämta men bilnyckeln låg kvar i Max's jackficka... DOH. Det gjorde att vi inte hann laga mat och jag tränar aldrig lika bra på knäckebröd som på "riktig mat". Men gött var det i vilket fall!

Tre dagar i rad!

Hur nöjd är man inte när man, trots två små, jädrans intensiva men ack så gulliga barn, lyckas träna tre dagar i rad? Jo, sjukt nöjd vill jag påstå!
I lördags körde vi Body Pump hemma och jag fixade hela axellåten, inklusive alla armhävningarna på tårna. Men det var tufft. Sen var Vira med på stretchen och efteråt kunde hon, mycket nöjd med sig själv, hjälpa till att plocka in alla sakerna (eller nja, inte riktigt alla, men till och med 2,5 kg hantlarna kunde hon langa in till mig i garderoben under trappan)

Igårkväll hade jag haft en ganska tuff dag då Max var och spelade innebandy kl ett, sen hämtade Ebba från kompis och stack till Ikea på vägen hem. Jag hade skickat ut honom för att äntligen köpa några saker som jag verkligen kollat in länge och väl och som det blivit dags att slå till på.
Dock var de inte ensamma på Ikea denna regniga söndag och de kom inte hem förrän hon var närmre fem. Då hade jag varit ensam med tjejerna sen strax efter ett då Vira vaknade. Vi var inomhus, först uppe, sen nere. Vi gjorde typ ALLT som finns att göra. Sen bajsade Vira på sig för hon ätit för mkt godis när vi var bortbjudna på lördagkvällen. Hon blev helt knäckt, det har inte hänt henne på jättelänge. Och jag fick försöka trixa med bajsäckeltrosa, in med ett barn i duschen, mota bort bebisen (som inte längre är en bebis utan en ettåring) med ena foten och slutligen bära ut henne och stänga dörren, varpå hon blir jätteledsen :( Men vad ska man göra? Det var bara att snabbduscha Vira, försöka andas och samla ihop både mig själv och situationen igen.
Trots detta smärre kaos och den otroliga intensitet som eftermiddagen bjöd på, tog jag mig samman och körde Body Balance på kvällen.
Idag var det som vanligt Body Step med Malin och jag körde järnet! Man kan bli så SJUUKT trött på Body Step. Trixet är att hoppa så fort instruktören säger att man ska hoppa. Och då hoppar man HÖGT! Sen går man DJUPT ner i alla knäböjvarianter och kör alltid det tuffaste alternativet (även om det innebär tricepsarmhävningar på tårna). Då blir man trött. Det garanterar jag. Ännu känner jag inte att jag är framme vid den punkt då jag kan köra 110% rakt igenom, alltså med riktigt höga knän, riktigt djupa böj. Men kanske en vacker dag!

Pryttelhylla

För kanske två somrar sedan hittade jag en sån här på en loppis nånstans utanför Rydsgård. Just nu kommer jag inte ihåg vad de heter för min hjärna så mosig (antaligen från allt kiss och bajs jag hållit på med under eftermiddagen och kvällen: en med blöja och en som jobbar på att bli blöjfri tacksåmycket)
Jag vet att det heter nånting med "sätt" (eller "sett?"), och det är i de här facken man skulle lägga de små bokstäverna när man tryckte trycksaker förr i världen. Idag används de nog oftast till att förvara små pryttlar i, typ såna man får i en plastboll i en apparat som står i entrén på ICA, eller i ett Kinderägg, eller små vackra stenar man hittat på stranden eller en pärla från rännstenen. Det var precis vad jag tänkte Vira skulle ha den till när jag köpte den (och Vira var nio månader gammal och satt och sov i baksätet).
Nu har jag äntligen tagit tag i renoveringen, och plötsligt fick jag för mig att plocka bort ramen och baksidan och bara behålla rutnätet. Med ett bräckjärn och lite våld och god vilja lyckades jag och rutnätet har redan fått en vitstrykning, men tyvärr glömde jag fota. Vi får se om det blir bra! (annars kan jag nog hitta en ny på valfri sommarloppis...)

Igårkväll var jag tillbaka på BodyStep efter ett par veckors (ofrivillig) paus. Det var FRUKTANSVÄRT varmt och jobbigt och jag höll nästan på att tuppa av och naturligtvis slarvade jag med vattnet efteråt och fick huvudvärk på kvällen. Fyfyfy! Men ett stort fruktochgrönt-fat klämde vi ner medan vi kollade på True Blood. En helkväll helt enkelt!

Tisdageftermiddagen bjöd på första utvecklingssamtalet för den här lilla filuren som enligt dagispersonalen är glad och trygg och snäll mot sina fellow dagispolare. Skönt för mammahjärtat att höra <3

Fullt ös och lite resfeber!

Oj, tiden bara rinner iväg och jag har svårare och svårare att hitta tid med datorn. Plötsligt slutade Lill tycka det var ok att sitta och pilla med saker i sittern eller på golvet och nu vill hon... ja, vad vill hon egentligen? Det är väl det jag lite försöker lista ut. För om ni trodde att det kanske hjälpte om jag låg där på golvet tillsammans med henne, eller satt och skramlade med saker framför henne så tror ni fel. Visst, det blir kanske lite roligare. I en minut eller så. Sen blir hon sur igen. Så just nu ser jag bara fram emot att vi snart är på semester med hela familjen samlad och mängder med folk som kan roa henne (för det är tydligt att det inte duger med mig). När Vira har kommit hem från dagis går det i regel lättare, henne kan Lill sitta och titta på hur länge som helst och vara nöjd. Men gamla mamman... nejnej.

Lill in action! Plankan på en fot, jojomensan! Som nån sa "Undrar vem hon brås på.. :)"

Naturligtvis har jag en massa saker som "måste" göras innan vi åker. Ja, vissa MÅSTE ju göras, som att åka till Malmö och hämta upp mitt och Lills pass igår, men andra saker, som att måla i Lills rum är det lite mer citationstecken runt.... Men ååh, vad det hade varit bra om det hade blivit gjort så det kunde luftas ut när vi är borta. Och så har vi det ju klart när vi kommer hem... men men, som ni hör är ambitionerna höga. Vi får se hur långt det räcker :)

Träningen har gått så bra den här veckan! Jag känner mig i så grymt bra form och det är helt fantastiskt!
Körde Body Balance i söndags och är nu i valet och kvalet om jag ska satsa på att lära mig detta passet ordentligt, eller om jag ska ta det gamla (som jag egentligen gillar bättre) för att kunna köra på Koh Lanta.
I tisdags körde vi Body Pump hemma i vardagsrummet när barnen lagt sig! Det var SÅ länge sedan jag körde BP nu och Max hade fixat senaste passet. Var övertygad om att det skulle vara gräsligt jobbigt, men icke! Det gick som tåget och jag kände mig så stark och bra!

Knäböj!

Igår var det Body Step igen och jag tränade bredvid Svedalas meste kändis: Benny som kom tvåa i X-Factor :) Nu har jag insett vikten av att äta innan. De senaste gångerna har vi ätit middag innan jag stuckit och tränat och herrejisses vad det gör mycket för hur bra tryck jag har i benen! Nu är jag snart framme vid målet att klara ett helt pass och köra 110%!

Inför semestern har jag för övrigt laddat hem följande två appar: Nike training och Yoga. Nike training är riktigt snygg (glöm inte att jag är app-designer :) ) och jag har fått för mig att den ska vara jättebra. Yoga- appen hade fått bra reviews och jag ser fram emot att testa dem båda. Återkommer med utvärdering!

Varför är jag sen varje dag??

Det känns som helt omöjligt att komma i tid till dagis. Alltså, hur svårt kan det vara? Det är klockan tre VARJE dag och ändå så kommer jag alltid dit fem över. Om jag har tur. Nuförtiden har jag börjat förbereda mig kvart över två. För det verkar vara enda chansen att komma iväg tjugo i vilket är det som krävs för att komma i tid. Och ändå lyckas det inte varje gång. Det handlar naturligtvis om att:
1. Jag glömmer saker och springer runt som en yr höna och letar efter prylar, låser dörren, går två steg, kommer på nåt och låser upp och springer in med skor och letar osv osv.
2. Lill vaknar eller vänder från att vara glad och nöjd till att vara kinkig och jag tvingas ge henne mat på ett eller annat sätt.
3. Lill bajsar. Kanske blir det bajs överallt och jag måste sanera och också slänga in en tvätt för att inte kläder ska bli förstörda. Och slänger jag in en tvätt måste jag ju passa på att få med annan tvätt i samma färg osv osv..

Vi har börjat köpa ägg i gårdsbutiken en bit bort! Så gott och vackert!

Vira roar sig med att plocka hår från katten och lägga dem i soffan. Jag är inte lika road.

I söndags var jag och Vira och handlade och hon fick egen vagn för första gången! 

Idag tänkte jag komma iväg tidigt till stan. Eller nä, till utanför stan. Svågertorp och Emporia för att vara mer exakt. Jag  behövde köpa nya fina tyger på Stof och Stil. Det blir förhoppningsvis en tyll-lampa till Lill och nya kuddfodral till TV-soffan. Och en fin klänning till Vira om vi har riktig tur :)
Jag skulle sen in på Ikea och bara gå raka vägen till ram och tavelavdelningen och köpa ramar till alla bilder och foton jag printat som posters. Jag lyckades ganska bra. Det enda jag råkade få med mig på vägen var några korg-påsar och en sån här förvaringspåse med blixtlås.
Sen då till Emporia för att hitta present till Max som fyller år på onsdag. Naturligtvis råkade jag hitta några saker till mig själv också på rean. Det var en väldig rea.... :) Var ju nästan omöjligt att inte köpa nåt.
Men ni hör. Tror ni jag kom iväg tidigt? Nej. Jag kom nog inte dit förrän vid elva tror jag. Och inte förrän klockan två rullade jag ut från parkeringshuset under Ikea, vilket innebar att jag inte var hemma i Sjödiken förrän tjugo över. Sa jag förresten att jag inte hunnit äta nånting alls däremellan? Minuspoäng. Jätteminus. Jag rusade in, hittade en yttepytteliten bit hallonpaj med vaniljsås som jag sparat sen lördagens fika, mest för att det var så sorgligt att slänga den. Åt den stående och blev inte mätt. Fick fylla på med Kellogs specialK och mjölk. Sen rycka upp Lill för att ge henne lite mat, hon hade inte ätit på hela tiden. Och så bygga om vagnen till dubbelvagn, komma i promenadutstyrseln och så iväg. Tio i  tre blev klockan, och jag förstod att jag skulle bli sen. Igen. Den här gången småsprang jag kortare sträckor för att minska förseningen och fem över tre rullade jag in på dagis! Puh!
Sa jag förresten att jag körde Body Step idag? Ooh, det var härligt! Det går bättre och bättre! Fasen vad härligt det är när det ger resultat! Men himmel vad varmt det blir i lokalen, känns som blodet kokar efter en timmes studsande.
Nu har jag just kollat Downton Abbey och om bara en kort stund ska jag gå och lägga mig! Hur går det för er?

Puh!

Ojoj, idag kändes det tufft att gå upp och veta att så fort jag ätit frukost, gett Lill sin morgongröt och röjt i ordning morgonens stök skulle jag köra ner till gymmet för ett mamma-baby-gympa-pass. Igår var det nämligen Body Step mellan 19-20 vilket gjorde att det kändes som jag just varit där och benen var fortfarande aningen spagettiaktiga. Men det var bara att bita ihop, dra på sig de (nya!!) träningsbyxorna, dubbla sportbhar, linne och så iväg. Såklart glömde jag även denna gången en filt som Lill kunde ligga på, men kanske lika bra det, hon har helt slutat ligga still och utgör nu en mindre fara för sig själv och andra där hon rullar fram över golvet bland mattor, babyskydd och vattenflaskor. Hon verkar tycka det är ytterst trevligt med gympa; tittar glatt på alla bebisar, stoppar fingrarna i munnen om hon känner sig lite orolig och kinkar inte förrän det är dags för stretch och hon rullat ner på det hårda golvet en gång för mycket.
Passet var lika tufft som förra gången, kanske lite extra tufft med höga knän idag efter gårdagens totalmashup på steppen. Där kunde jag som vanligt inte låta bli att köra 110% och det var som vanligt riktigt, riktigt roligt. Hade sällskap av Viras förskolepedagog (eller vad det nu heter...) som är en 25-årig trevlig tjej som heter Madelene. Hon berättade glatt att hon tränade på gymmet 6ggr i veckan, vilket påminde mig om mig själv för några år sedan :) Men jag är så glad åt min enda gång i veckan! Tack o du underbare make!

Max och Vira i full fart. Hasse i gul t-shirt i bakgrunden :) 

Innan Body Steppen igår var vi på Hasse-gympan. Vira var först mycket tveksam till hela grejen och ville bli buren och tittade skeptiskt på alla barn som glatt skuttade runt och gjorde likadant som Hasse som stod i mitten. Men så verkade hon fatta grejen och mjuknade mer och mer och när det sen var dags för att fritt röja runt bland olika "redskapsstationer" (tjockmatta, rutschkana, ringar, plintar osv) var hon i sitt esse och sprang runt som en tok och skrattade högt varje gång Hasse hoppade ner på tjockmattan och gjorde volt efteråt (späntstig kille det där, säkert en 70 år) Dock har hon blivit så mycket fegare än förut, nu skulle det backas ner hela tiden och hon vågade inte hoppa från några höga höjder alls. Men det kommer väl igen, får vi hoppas. Hon har väl förstått att världen inte alltid är ofarlig :)
Nu ska jag ta det lugnt, kanske blir det ett BB-pass i helgen, men mitt mål är att fixa mina pysselprojekt: sy nya kuddöverdrag, klä om en Hokus Pokus barnstol (som jag, och mina bröder hade och som är aningens äcklig och oerhört 70-talsaktig i klädseln) och göra en tyll-lampa åt Vira. Sen finns ju alltid projektet att göra vid i Lills rum, som fortfarande är fullt av kartongen, men men, det blir nog av nån gång det också :)

Glammigt med KB!

Körde Kettlebells i söndags när barnen sov och Max var på innebandy. Eller Lill vaknade efter ett tag och fick sitta i sittern och titta på. Funkar mycket bra måste jag säga. Våra barn har verkligen fått sitta i sitter, jag tycker den är helt oumbärlig! Och mina barn verkar gilla det, de kommer upp lite, får se världen och kan sitta och chilla. Och jag kan ha kontakt med dem, prata med dem och får dem att skratta samtidigt som jag faktiskt kan göra andra saker som man måste göra ibland, laga mat, vika tvätt och... träna :) Nuförtiden tar jag alltid med en sitter i bilen när jag åker på besök hos folk. Det gör att jag kan ägna mig åt Vira när hon kräver det samtidigt som Lill är nöjd och glad. Visst gillar hon att stå i knät och hoppa, men sen tröttnar hon och då är det inte mycket som hon blir nöjd av. Men sittern funkar faktiskt för det mesta!

Idag är det Body Step igen! Ahh, jag längtar! Träffade instruktören från förra måndagen på dagis, hon har barn där också (och om jag inte har fel är hon gift/sambo med skönsjungande Benny som kom tvåa i X-Factor) och hon berättade att hon kör gamla passet och att jag idag kommer få köra nya. Så allt jag lärde mig i måndags var onödigt ;)
Som uppvärming ska jag gå på nån Svedala- grej som heter Hasse-gympa. Tydligen en fd idrottslärare som alltid kört gympa och det har blivit nån institution här i bygden. Det är för barn, från de kan gå i princip och vad jag hört är det hopp och studs och lek och det passar ju bra nu när Vira varit totalspattig både igår och idag. Inte störig men bara helt FULL av energi och flyger/hoppar/studsar runt överallt hela tiden. Så hon kan behöva rastas lite :)

Body Step!

När jag nu var på Rehabcenter i torsdags passade jag på att köpa ett 40-kort. Jag har förstått att den tid då jag utan problem utnyttjade ett årskort är (tillfälligt) förbi. Det finns ingen möjlighet att jag kan gå och träna på lokal varje dag. Inte en suck. En chans. Men EN gång i veckan borde jag kunna få till och då passar ju ett 40-kort bra. Då kan jag ha semester, vara sjuk eller bortrest ibland.
Killen, Christian, som har gymmet träffade jag för första gången live. Vi har ju mailat lite förut om min framtida karriär som Body Balance-instruktör, men jag har aldrig varit där förut.
När jag nu kom dit igårkväll möttes jag av ett "Hallå Emilie! Är det dags idag?" Kändes oerhört välkomnande och trevligt att jag redan gjort mig ett ansikte på lokala gymmet :)
Sen var det då dags för Body Step. Jag kunde, som väntat, inte låta bli att gå ut hårt. Gör alla hopp så högt jag kunde, lyfta knät så högt det gick, gå djupt ner i alla böj. Och naturligtvis höll det inte hela vägen till slutet. Jag orkade helt enkelt inte. Konditionen höll inte. Jag fick puls i hjärnan och det kändes emellanåt som att jag skulle explodera, men det var så jäkla roligt och härligt och nu ser jag bara fram emot nästa gång! Instruktören var dessutom riktigt bra och fick igång gruppen ordentligt!

Nä, det är inget fel på ljuset, det är helt enkelt min ansiktsfärg efter ett BS-pass!