En onsdag

Som planerat blev det Body Balance igår, när Vira somnat efter en mycket trevlig, men lite kall stund på lekplatsen med Klinte och Elliot. Klinte föreslog en ny lekplats, som ligger mitt emot MVC och jag tyckte den verkade utmärkt eftersom jag noterat, när jag kört där förbi, att den har staket. Att vara på lekplats med Vira innebär oftast att man bara springer efter henne som en orolig skugga. Hon verkar helt sakna rädsla och drar sig inte för att följa minsta infall. Ser hon ett gäng äldre killar som spelar boll en bit bort springer hon dit och försöker vara med. En hund på väg bort längs vägen är oemotståndlig, för att inte tala om en spännande fågel under ett träd. Fint och bra att vara framåt, men det ger ju inte mamman någon ro direkt. Möjligheterna att för en sekund låtsas vara lattemamma och stå och chitchatta med andra mammor är minimal. Om det inte finns staket. Och det fanns det igår, så jag kunde sitta på en bänk och dricka lite kaffe och se hur Vira bokstavligen stirrade ut en stackars morfar som gungade sitt barn på enda baby-gungan så till den milda grad att han till slut kände sig tvungen att ge upp gungan till Vira. Då fick jag ställa kaffet på staketet och gunga henne i ca 20 minuter medan hon satt där och halvsov och jag och Klinte diskuterade namn till våra kommande bebisar. Eftersom Kline kommer från Danmnark tog jag för givet att hon skulle döpa sitt barn till något av följande: Tjej: Dorte eller Bibedde. Kille: René eller Fleming. Märkligt nog var hon inte på helt andra spår :)

Sen blev det då Body Balance i vardagsrummet som nu börjar eka tyst bland kartongerna. Max kom hem nånstans mitt i passet och erbjöd sig ta lite bilder. Ovan ser ni en av mina absoluta favoriter, vet faktiskt inte vad den heter men den är ofta med, i lite olika varianter. Älskar känslan jag får i ryggen och hur framsidan och baksidan samspelar - spänner baksidan och får framsidan att slappna av. Och så är den ju så vacker, dansant på nåt sätt.
Idag har jag blivit lovad av Max att han ska hänga med hem tidigare och hänga med Vira. Hon är lite smått besatt av honom just nu, och de har inte setts på allvar på några dagar pga jobb. Och så kan jag få chans att packa lite. Det känns nästan omöjligt att ta tag i packandet när klockan är närmre nio.... Igår föll jag istället för frestelsen och åt glas... Blir galen på det här sjuka sötsuget som tagit tag i mig! Vill bara ha glass hela tiden men försöker dricka vatten istället. Jättebra plan, eller hur?

Nu ska jag gå in och beställa nya BB-passet! Det var kvartalsutbildning häromveckan, men det var då Max var i Madrid och jag hade först ingen barnvakt och när jag sen hade en var passet fullt... Så nu får jag nöja mig med DVDn. Ska bli superkul med nytt pass!!

Förresten....

....ni glömmer väl inte hur glad jag blir för kommentarer? Nu är det fritt fram att kommentera utan nån Google-inloggning så det är bara att köra på!

Träningsdag

Min vanliga rutin är att träna något "strukturerat" varannan dag. Med det menar jag utöver den vanliga vardagsträningen, som ju nuförtiden består i ca 1 mils cykling om dagen. Det funkar ganska bra. De dagar jag tränar hinner jag inte så mycket annat - eller jo, jag hänger med Vira hela eftermiddagen, vilket inte alltid är ett nöje eftersom hon ofta är väldigt trött och gnällig efter dagis. Sen lagar jag mat, de flesta dagar utför jag någon typ av tvättaktivitet; tvätta, vika, hänga (inte stryka, aldrig i livet), och så blir det Vira-bad, framför allt nu när hon är ute hela tiden och skitar ner sig nåt ofattbart :)  När Vira gått och lagt sig så kör jag igång träning, om vi inte äter innan och sen tar det ju sin lilla tid att duscha och fixa till sig och därefter brukar det mest bli tv-serie. Just nu kör vi Downton Abbey, Mad Men, Game of Thrones och Homeland (fast det har vi lite kommit av oss med).
Är det en träningsfri dag försöker jag vara duktig och tex dammsuga. Det borde jag göra varje träningsfri dag eftersom vi har två håriga katter och en 1.5-åring, men det blir såklart inte alltid så. Jag är nöjd med de gånger det händer :) Nu förtiden packar jag också, även om det sitter långt inne att komma igång med det när det är kväll och man bara vill slappa. Fast det är ju tvunget. Bara lite mer än en vecka tills vi får nycklarna till huset!

Vardag

Det är lite så det ser ut där hemma, och i måndags var det Body Pump på schemat igen. Jag är lite knäckt över att det känns så tungt för ryggen i benlåten, det märks onekligen att magstödet är försvunnet. Ska sänka vikt ytterligare och så tyckte jag att jag kom på en metod för att det skulle kännas lite bättre.
Igår var det då träningsfritt så idag blir det Body Balance igen skulle jag tro. Gud, vad jag känner mig tråkig, det blir ju bara BP och BB hela tiden, men det är så enkelt! Det finns tillgängligt och är utomordentliga komplement till varandra. Saknar dock ett bra sätt att konditionsträna, att ta sig ut på cykeln är ju något av ett projekt som jag inte alltid har tid med. Detsamma gäller powerwalks -löpning är ju så mycket mer tidseffektivt! Men nu är jag i v28....

Roligt och pinsamt

Måste bara berätta om reaktionen jag fick när jag skrev till återförsäljaren av stödstrumporna och klagade på att de gått sönder efter två dagars användning. Jag skickade med fotot på de trasiga strumporna och skrev som det var: att jag använt dem under två dagar på kontoret, i helt vanliga skor.
Återförrsäljaren skickade vidare till typ märkets sverigerepresentant som svarade såhär (citat):

"Hon måste ha något fel på sina hälar eller skor. Någon liten sten kanske har hoppat in i skon?"

Jag tycker nästan det är skrattretande, men framför allt oerhört pinsamt från deras sida. De menar alltså att det är mina hälar det är fel på? Precis som jag skrev på skämt här, att jag kanske har vassa hälar! 

Hade det varit så att jag köpt ett par byxor på tex random klädaffär och de gått sönder och jag gått tillbaka för att reklamera kan jag inte tänka mig att de skulle säga "Nä, det är inget fel på byxorna, det måste vara in rumpa det är fel på!"

Och att tro att jag fått "en liten sten" i båda skorna och gått runt med dem tills det gick hål är ju bara idiotiskt. Har också kollat skorna noga och där finns ingen söm eller nånting hårt som kan ha gjort hål. 

Jag fick inte heller någon typ av erbjudande att skicka in de trasiga strumporna mot pengarna tillbaka eller dylikt. Nu har vi mailat några gånger och deras attityd lämnar fortfarande en hel del att önska, men jag ska iallafall skicka in strumporna. 

Igår använde jag det andra paret (eftersom jag ju inte har några andra) och gick i ständig väntan på att mina deformerade hälar skulle ta hål på dem.

Lördagsutflykt till Kullen

I lördags var det dags att fira Jenny, som fyllde 40 för två år sedan. Då fick hon en klätterhelg av några vänner och nu skulle den äntligen bli av. Naturligtvis var det inte läge för mig att klättra, och eftersom det visade sig att vi skulle hänga på riktigt otillgänglig strand, dvs Vira var tvungen att bäras i ryggsäck dit, och jag bar all picknick = ingen möjlighet att ta sig därifrån utan Max hjälp, fick inte Max klättra heller. Dessutom blev Virasnutten sjuk där plötsligt och fick ligga på Max mage och titta på film i telefonen. När vi bara var tre vuxna (och typ tio barn) kvar var det ganska tufft att ta sig tillbaka upp, Max fick bära både Vira på ryggen, väska samt 3-åring. Jag kämpade på med tre väskor och gravidmage.

Inte svårt att gissa vem som stod bakom kameran. Inte många foton på mig direkt :) 

Sen körde vi fel när vi skulle till Nimis. Vira somnade i bilen och jag och Max satt kvar och väntade på att hon skulle vakna. När de andra varit borta i en kvart började vi plötsligt misstänka att vi inte befann oss på rätt parkering. Efter närmare koll visade det sig vara ett korrekt antagande och Max fick bege sig ut i skogen efter dem. Sen åkte vi till rätt parkering, började vandringen mot Nimis. Vi bestämde oss för att inte gå ner, Vira var inte på sitt bästa humör, men när vi försökte sätta ner henne på marken spårade hon ur helt och Max fick tvinga tillbaka henne i ryggsäcken och börja gå ner mot Nimis dit barn och en stackars ensam vuxen redan begett sig. När de sen kom tillbaka en timme senare var hon på strålande humör och febern var som bortblåst :)
På det stora hela var det en jättefin utflykt! Vädret var härligt, naturen underbar men såklart lite svår för Vira att hantera.

Nämen, titta! Den gravida var också med!

Samma kläder...

Ni kanske noterar att jag typ har samma träningskläder på mig varje dag? Det beror på:

1: Att jag packat ner alla kläder utom de nödvändigaste.
2. Magen börjar puta ut och jag måste ha ett ordentligt långt linne för att det inte ska glipa och det här är det enda som funkar som inte är nerpackat.

Förra gången klippte jag av toppen på ett par gamla svarta strumpbyxor som jag hade mellan byxorna och linnet för att inte visa hela magen på Body Pumpen och när jag cyklade :)
Tur i allafall att vi har snabbtvätt på vår tvättmaskin, dvs 15 minuter just för att köra träningskläder och annat lättsmutsat. Oklart om detta finns i nya huset dock...

På nåt sätt hektiskt... eller bara som vanligt.

Igår var en sån där dag då det lite känns som allt går i ett. Hämta på dagis, sen fick jag iofs lite paus när jag hängde med Vira i trädgården och sen gick vi till lekplatsen med Inga, Max och Ebba och Vira visade upp sina klätter och balansfärdigheter för en lätt förfärad Inga (även jag blir förfärad, Max lär henne helt galna saker).
Sen hem, fixa mat till Vira som vägrade äta: "NEJ!" sa hon bestämt när vi föreslog mat. Till slut lyckades vi lura henne genom att lägga fram några russin bredvid tallriken, och sen kom hon på att hon nog var hungrig ändå och åt upp det mesta :)
Medan hon gjorde det var jag tvungen att ta tag i planering av picknick-mat inför lördagens utflykt till Kullen. Det blir foccacia till de vuxna, pizzasnurror till barnen och så bärrutor som fika. Dessa beslut innebar naturligtvis att jag var tvungen att åka och handla, och inte bara till lilla Konsum utan till stor-Coop. Och då fick jag passa på att hämta hem shampona som levererats till nån liten butik i tjottahejti och sen var det ju lika bra att handla en massa annat också... så det tog ju en timme eller så. När jag kom hem var maten klar, äta, lägga barn och sen på med träningskläderna medan jag hade farten uppe. Vädret var ju fortfarande underbart och då måste man ju ta chansen till utomhusträning. Det blev Body Balance i den doftande kvällen och det var som vanligt alldeles underbart. Varje gång funderar jag på hur jag hade mått om jag inte körde BB, hur sjukt stel jag varit. Det är verkligen en räddning. Jag har sagt det förut: Ni som är gravida: Kör nån typ av yoga: det är ett mirakelmedel!

Sen duscha och sen vika tvätt och sen äntligen kunde jag sätta mig ner lite och sticka lite på en kofta jag gör åt Vira. Andra försöket. Förra försöket stickade jag först löst och sen hårdare och hårdare och...hehe, ja, det blev inte så bra i slutet helt enkelt. Kanske att jag en dag repar upp det och börjar om. Till nya bebin kanske :)
Sen försökte vi kolla på Game of Thrones, men jag tror att det tog en kvart innan jag höll på att somna så det fick vi ge upp.
Och nu är det fredag och pannkaksdag och underbart väder! Imorgon ska vi på utflykt till Kullen. Egentligen en klätterutflykt, men det blir ju inte mycket av den varan för mig. Jag får hänga med barnen och hitta på natursaker.

Skitstrumpbyxor!

Häromveckan beställde jag nya stödisar, eftersom jag plötsligt bara hade ett enda par kvar av de gamla som inte hade ordentliga hål i sig. Den här gången tänkte jag testa köpa från www.mediconline.se, som jag ju sett hade fina. Jag beställde tre par, 2st 70 DEN och 1 st 140 DEN, alla svarta (har några hudfärgade kvar av gamla sorten) och de kom fram som de skulle och såg jättefina ut. De var liksom tätare och glansigare än de jag haft förut och jag var mycket nöjd. Fram tills jag använt dem. Jag vet inte om det kanske hände redan första dagen, men andra dagen såg jag att jag fått stora hål på båda hälarna där maskor börjat krypa upp på baksidan av vaden. INTE OK! De kostar ju 279 kr/styck och man tycker ju att de ska hålla för lite mer än så. Kan nämna att de utsatts för alldeles normal användning, dvs i skor, på kontoret. Inte så tufft kan man tycka. De har dock ingen förstärkning på hälen, och det måste ju vara därför, men herregud vad IDIOTISKT! Det här måste ju hända hela tiden isåfall??!? Eller har jag ovanligt spetsiga hälar kanske?
I vilket fall rekommenderar jag INTE att köpa dessa. De heter Solidea Wonder Woman Maman. Köp några andra. Tex dessa, tror det är de jag har sen tidigare som funkade hela förra graviditeten:
http://www.mabs.se/our-products/original-nylon/strumpbyxamama.html
Jag har just mailat dem så vi får se vad som händer nu.

Varmt pass

Igår när Vira gått och lagt sig släpade vi fram BP-grejerna igen. Hade nån liten plan att köra utomhus, det gjorde jag ganska ofta både förra och förrförra sommaren, men vi orkade inte riktigt utan hamnade i vardagsrummet istället. Det var fortfarande ungefär 24 grader varmt ute och trots öppna fönster svettades man hen hel del under passet. Riktigt härligt! Jag saknar lite att bli sådär genomsvettig, det brukar jag alltid bli när jag ger järnet på ett hårt aerobic eller steppass, sådär så det liksom hettar i hela kroppen och man har puls i huvet. Oooh, det är bland det bästa jag vet. Men det är ganska svårt att komma upp i de höjderna utan en massa hopp och dans och adrenalin, och just såna pass är inte riktigt vad jag bör göra just nu. Så det kändes extra härligt att få uppleva det igår trots allt, tack för det värmen!

Packapackapacka

Så brukar Vira gå runt och säga titt som tätt: Packapackapacka. Inte för att jag tror det har något med packning att göra, men det har passat väldigt bra just i helgen när jag ägnat mig åt just denna oehört tråkiga syssla.
Flytten närmar sig och det är hög tid att packa, och i helgen skulle Max till Madrid med sina bröder så jag passade på att lämna Vira hos mina föräldrar redan i fredags och inte hämta henne förrän söndag kväll. Och så ägnade jag mig åt att packa. Packapackapacka. Det var sjukt jobbigt där på slutet faktiskt, blir ju riktigt trött i kroppen av att böja sig ner, resa sig upp, sträcka sig upp, kliva upp på pallen, nerför pallen, böja sig ner osv osv. Hela dagen. På kvällarna slappade jag och började titta på Downton Abbey, som jag länge velat se men som jag missade första gången det gick. Nu hade jag sån tur att SVT börjat sända det igen som en liten warmup inför säsong 3 så det var bara att dra igång på SVT-play.

Igår eftermiddag kände jag dock att kroppen var tvungen att få lite kontrollerad rörelse om jag överhuvudtaget skulle kunna röra mig idag. Och eftersom vädret var så extremt underbart tog jag ut mattan och musiken på uteplatsen och körde BB där. Riktigt härligt att stå där i triangeln med solen i ansiktet. Enda problemet var att jag brände mig på fotsulorna för mattan blev så varm :)
Idag blir det ingen träning. Skulle egentligen haft MVC-träff i morse men barnmorskan var sjuk. Men ikväll är det soppkväll med designtjejerna så det blir ingen träning. Får nöja mig med den dagliga cyklingen.

Nu är lillskorpan tillbaka hemma igen och helt förtrollad av Pippi Långstrump. Jag har även kört Lotta på Bråkmakaregatan, men hon har tydligen inte alls Pippis magi. I morse blev Vira alldeles tokig av upphetsning när hon insåg att låten de sjöng på filmen är samma som vi brukar sjunga till boken - vi har en pekbok med Pippisången. Hon rusade in till mig i badrummet med boken och pekade ömsom i boken och ömsom ut mot tvn. Vilken smart tjej!

Darn it....

Jaha, precis som jag börjat övertala mig själv om att "det får funka med Charioten, vi testar blablabla" så är jag och besöker min kära vän Frida som numera har två barn och även två Chariotar. Hon har dock lite längre mellan sina barn än vad jag kommer ha och hennes stora kille åker ståbräda när han ska till dagis. Det ser jag dock inte ens som ett alternativ för Vira, dels är det en bit till dagis, dvs länge att stå för en tvååring, dels så är hon ju oerhört benägen att bara sticka iväg så fort hon ser nåt spännande nånstans. Dvs det hade varit tvunget att vara ståbräda+koppel. Nope. Funkar inte.
Men jag passade på att diskutera vagnfrågan med Frida och hon sa att hon aldrig skulle vilja ha Charioten som endavagn. Kanske mest för att de sitter så långt ner, och så det här med att de i hängmattan sitter i typ "bilstolsposition" vilket ju inte är rekommenderat att göra längre stunder. Och att ha en vagn som enbart erbjuder detta kändes inte bra. Så jag började ju fundera på Donkeyn igen.... Och på skatteåterbäringen som faktiskt skulle räcka till en Donkey.... Funderade på det senast nu när jag cyklade till stan från dagis.
Och vad väntar här, jo en kommentar från en annan Frida, Militärmamman Frida: http://militarmamman.com/
Hon har två barn, med ungefär samma "täthet" som jag kommer ha tror jag. Och hon har en Donkey och säger att det är ett av hennes bästa köp. Gaaaah! När nån säger så tar jag det på allvar. Jag har ju mina tre tydliga bästa köp: MTBn: dyr som pockers men värd varenda krona även om den just nu bara hänger i förrådet, MacBookPro: dyr som pockers men herregud, vad gjorde jag innan jag hade den?? Räsercykeln: dyr som pockers men ack så snabb och jag bara älskar att susa fram på den.
Så fasen också om jag inte ska ha en Donkey ändå. Antagligen kommer jag väl inte ångra mig. Och skulle jag göra det kan jag ju sälja den. Så få Donkeys som finns på Blocket borde de ha ganska högt andrahandsvärde. Till skillnad från de här BabyTravel som ju verkar finnas i drivor runtom i Sverige. Jises, jag verkar ha hamnat i "finvagnsträsket".

Eftersom jag inte har några spännande bilder idag kommer en magbild. Vecka 24 med Vira till vänster, V 24 med Okänd till höger. Kul att jämföra :) Nu är jag i v 26!

Igår körde jag BP!! När Vira sov drog jag fram alla grejerna, väldigt mycket lättare när det bara är jag (Max är i Madrid). Jag skrev ett inlägg häromdagen som tyvärr försvann på nåt sätt, men där berättade jag om min nya, ganska äckliga bästa vän: Nässköljen. Det verkar ju som att alla mina förkylningar numera sätter sig på bihålorna och som gravid får man inte ta del av några bra mediciner mot bihåleinflammation. Så jag googlade på huskurer och alla sa nässkölj. Bara att gå till apoteket och köpa en och testa helt enkelt. Och minsann om det inte blivit bättre!
Så igår passade jag på att köra BP och hu, vad det var jobbigt! Jag upplever det som att när man är gravid och inte tränar på en vecka är det som att inte träna på 2-3 veckor som icke-gravid. Man tappar så oerhört fort. Men jag kämpade på, knäböjen blir inte så djupa nuförtiden, det känns direkt när man kommer till gränsen där ryggen kommer börja ta stryk. Så var uppmärksamma på det! Ni som kör därute! Tänk på att ni inte längre har stödet i magen när ni är gravida och går ni för djupt i knäböjen, så kommer ryggen ta slut. Jag lovar ni kommer känna det i ryggslutet. Ajajaj.
När det är såhär jobbigt att träna tänker jag alltid att jag INTE vill ha några såna här ofrivilliga pauser igen. Usch, det är tungt att ta sig tillbaka.

Nu när jag hämtade kaffe kom jag på att det finns en annan sak som kan motivera en Donkey: Vi har aldrig köpt nån vagn! Till Vira körde vi på Ebbas gamla Teutonia från 2003 och Charioten är en VÄLDIGT uppskattade bröllops och bebispresent från Max föräldrar. Sååå, vi har ju i teorin lite vagnpengar innestående liksom :)

Äntligen ett pass!

I måndags trotsade jag då till slut förkylningen och körde ett BB-pass. Och det var toppen. Innan dess hade jag använt mig av min nya kompis - nässköljen. Ingen trevlig historia, men jag är helt enkelt desperat. Det känns som varenda gång jag får en liten förkylning nu så sätter den sig på bihålorna och nu har jag ju lärt mig att som gravid får man inga direkt bra mediciner för detta. Man får Kåvepenin och det har tyvärr aldrig funkar på mig. Och så finns ju Rhinocort Aqua som ska vara ok, men alltså, jag fattar inte - jag känner INGEN skillnad. Det händer ju INGENTING. Det borde väl iallafall kännas liiite bättre, men nej. Så jag har såklart googlat på huskurer mot bihålebesvär och det de flesta rekommenderar är nässköljning, vilket fick mig att ta en tur om apoteket i måndags och införskaffa verktygen. Sköljde en gång i måndags, men idag har besvären kommit tillbaka med full kraft så det är väl bara att fortsätta.
Tyvärr blir det ju inte mycket träning med såna här besvär, kanske en pw ifall det skulle känna för att sluta regna.
Inatt har det annars varit en riktigt jobbig natt med Vira. De är som tur är inte många, men det är så himla jobbigt när det händer. Och till råga på allt ska vi på opera ikväll. Som om jag inte har tillräckligt svårt att hålla mig vaken på opera i vanliga fall... hehe. Får se hur det går.
Bebin i magen verkar ha det bra i alla fall. Den gör en del väsen av sig på kvällarna, men annars är den ganska lugn. På måndag är det dags för nästa besök hos MVC. Blir väl invägning och järnkoll, har inte kollat nåt av det sen jag var där förra gången i vecka 13. Är nu i v26 så det var ju ett tag sedan :)
Måste dock säga att den här cykelmilen varje dag, till och från jobbet, gör mycket för välbefinnandet. Förra gången jobbade jag ju i Lund och körde bil hela tiden, nu får jag ju liksom en mils cykling/dag gratis! SÅ himla bra!

Bugaboo Donkey

Senaste veckan har jag börjat kolla på syskonvagnar. Jag var ju tvungen att inse att om några månader kommer vi ha två barn under två år och det kommer vara nödvändigt med en bra vagn. Och nu skulle ni som känner till vårt vagn-stall säga att "Ni har ju en bra vagn". Det har vi. Vi har en Chariot CX2 som bara är helt fantastisk. Eftersom vi, när vi köpte den, tänkte oss att det skulle komma ett barn till inom en snar framtid satsade vi på en dubbelvagn direkt och den har Vira sen åkt i under löpturer och även under en cykelsemester förra sommaren. Jag hade även med den under "kusinveckan" i Karlshamn för att kunna köra Vira och hennes kusin Lova samtidigt, och den är bara så himla bra. Känns som ett skepp- ja, men med cityhjulen vänder man hur lätt som helst och man kan köra den i princip överallt. Vi var på djup sandstrand och det var inga problem.
Jaha, så varför kollar jag på syskonvagn nu då? Jo, för jag är inte helt nöjd med hur man har en spädis i Charioten. Alltså med deras lösning för att ha den som vagn direkt efter födsel. Det finns en "hängmatta". Den har vi. Men den rekommenderas inte förrän efter 3 månader, och jag hittar inte heller någon bra åkpåse som hör till hängmattan. Och så finns det en liten ligginsats och i lördags var vi på Thulebutiken (De har köpt Chariot tror jag och alla prylar finns där) för att kolla och klämma på de olika lösningarna. Den här lilla liggdelen i vagnen ska då klämmas fast bredvid Vira, vänd bortifrån mig (de åker ju framåt i Charioten). Det kändes onekligen trångt, och jag känner mig även lite tveksam till att ha den lille alldeles öppet bredvid Vira. Det fanns ingen sufflett eller så, bara som en liten mjuklift med hårda sidor. Hon kan alltså utan problem peta fingrar i ögon osv, och jag är ju där bakom och har dålig uppsikt.

Jag och Vira och Charioten under cykelsemester i Danmark förra sommaren. 

Däremot ska sägas att jag tror den kommer vara alldeles fantastisk när barn nr2 blivit lite större, och den kommer hålla tills Vira är 5 utan problem. Men vad ska vi göra första tiden? Det kommer ju bli så att jag får både hämta och lämna V på dagis en hel del och sen har jag då lillkotten i stora vagnen hela dagen, om jag ska gå vidare ut på äventyr.
Så jag har letat och letat, läst på forum, läst barnvagnsbloggar skrivna av folk som inte verkar göra nåt annat än att testa barnvagnar och forskat i Råd och Röns testbank. Och kommit fram till en sak. Det är en Bugaboo Donkey man ska ha. Man har separat liggdel som sen ersätts med sittdel. Sittdelarna kan riktas åt vilket håll man vill, tex en framåt och en bakåt om barnen skulle önska åka så. Och så till det kanske allra fiffigaste: när man lämnat ett barn på dagis kan man lämna sittdelen där och liksom trycka ihop vagnen till att bli en singelvagn. En bred singelvagn, men ändå. Mycket smalare än dubbelvagnen. Ja, tänker ni. Köp en sån då. Och där är då haken. Den ligger på ca 15000 kr. Minst. Just nu finns det en i Malmö till salu för 12000, enligt annonsen sprillans ny, ouppackad, men det är ändå en ganska saftig kostnad....
Så hittills är min plan att.... ja, köra på Charioten om det går. Köpa till liggdelen för en tusing (ja, det är inte heller nån billig vagn, och inga billiga tillbehör direkt...) , och så köra med gamla vagnen när det bara är jag och lillkotten.

Bugaboo Donkey. Hade varit perfekt.

Försvinn!

Åh, jag blir alldeles galen av att inte kunna träna :( Det var en vecka sedan nu och igår provade jag ställa mig upp och ner för att testa om det möjligtvis skulle gå att köra Body Balance. Stå i hunden alltså. Det gick inte. Jag hade ont i bihålorna i säkert en kvart efter min lilla övning. Och jag är den förste att erkänna att jag blir en så himla otrevlig människa när jag inte får träna. Jag blir sur och får kort tålamod och det är inte alls något som med glädje kombineras med viljestark 1.5-åring. Som tur är har Max hängt massor med Vira i helgen och jag har fått packa lådor och sköta underbara hushållssysslor. Men nu är det dags att förkylningen försvinner. Det har som sagt gått på bihålorna och jag vet av erfarenhet att man inte får några direkt bra mediciner för det som gravid. Så jag ska börja testa med Rhinocort aqua, det receptfria. Har konsulterat både Familjeliv och läkare och det ska vara ok att använda. Håll tummarna för att jag blir frisk!

Lakritspannacotta (och lite choklad)

Lakrits-choklad-pannacotta (6 port)

- 5 dl grädde

- 2,5 gelatinblad

- 150 g Salmiakkichoklad (Fazer) 

- ca 15 turkisk peppar karameller

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden. Smält chokladen lite grann (så den blir mjuk) i micron el vattenbad (akta så den inte bränns!). Häll ner chokladen i grädden, rör kraftigt tills den är smält. Låt småkoka i 2 min. Ta av från värmen och rör ner gelatinbladen. Vispa ordentligt hela tiden. 

Krossa turkisk-pepparkaramellerna med mortel. Lägg i botten på 6 portionsformar. Häll på "gräddsmeten". Ställ i kylen i minst 2 timmar innan servering. Servera med hallon. 

Tråkigt sjuk men läcker pannacotta!

Tyvärr lyckades jag inte hålla det halsonda stånget särskilt länge. I måndags var det riktigt dåligt, rösten var i princip helt försvunnen och det gjorde fruktansvärt ont att prata. Så jag satt på jobbet och var alldeles tyst och de andra tog chansen att säga en massa saker som de vet jag hade velat kommentera, men nu inte kunde.
I vilket fall blir det ju ingen träning när det känns såhär, jag får nöja mig med fem kilometer cykling till och från jobbet och det känns alldeles tillräckligt. När jag nyss klev av cykeln vid stället på Södra Förstadsgatan kände jag mig alldeles förstörd, sådär som man blir när man anstränger sig när man är sjuk. Stapplade till kontoret och hittade halstabletterna i soffan.

Men så länge tänkte jag bjuda på ett riktigt fint recept som jag experimenterade fram i lördags. Vi hade biljetter till Frida Hyvönen, picknick-konsert på Victoriateatern, vilket innebär att man tar med egen mat och sitter vid bord och lyssnar på konsert. Sjukt bra var hon.
Jag hade åtagit mig att fixa efterrätten och tänkte satsa på pannacotta (som vanligt). Enkelt att ta med i portionsformar och alltid gott. Av nån anledning började jag snöa in på lakritspannacotta, det borde ju funka eller? Så kom jag på att jag kunde smälta ner en salmiakki-choklad i smeten. Krossade några turkisk peppar och lade i botten och serverade med hallon. RIKTIGT gott!
Så här kommer receptet. Om nån skulle vilja så kan jag dela med mig av min gamla klassiker kokospannacotta. Den har aldrig blivit dissad.

Att sakna midja

Man tänker sig att den inte är så viktig, att man lätt kan klara sig utan i några månader. Men när midjan är försvunnen känns det plötsligt som alla plagg i garderoben ska knytas till precis där. Och där finns inget smalare parti på kroppen att liksom knyta till om längre, bara en tunnliknande form som gör att man ser ut som jultomten med skärp mitt på magen istället för modelejon.
Jag är inte heller särskilt svag för det här typiska gravidmodet med kläder som är skurna under bröstet och sen går ut i nån vid kjol/tunika. De plaggen får mig att känna mig som ett tält. Precis som plaggen som helt saknar form, som stora bekväma skjortor. De kan vara hur snygga som helst, men jag känner mig som Homer Simpson när han blir så tjock att han konstant börjar gå i blommig tunika.
Nä, jag har gått in i trikå-läge helt enkelt. Som tur är har jag kvar mina långa trikåtröjor och trikåkjolar som ser ut som jeans men känns som pyjamas. Där är jag nu, det ser inte ut som jag har mjukiskläder, men det har jag. Visst kommer jag i mina stretchjeans, och jag har några mamma jeans, men den där mudden som går upp över magen är bara för varm. Så länge vädret är såhär kör jag trikå-outfit!

En fin jumpsuit hade ju varit trevlig till sommaren, men nej, nån sån blir det inte.... Jag får lägga energin på att undvika Homer-tunikor istället. 

Present!

Igår fick jag en present av min fina make. Han hade just lagt Vira att sova middag och jag satt på huk under fjärilsbusken och försökte gräva ner alla de här påskliljelökarna som är en biprodukt av de många husvisningarna (de vissnade ju och behövde ersättas hela tiden).
Då ropar han ut genom fönstret: "Emilie, du ska få ett erbjudande: Ta på dig cykelkläderna och stick iväg på en tur!"

Jag släppte påskliljorna omedelbart och grävde fram cykelkläder, skor, hjälm och allt annat man behöver och var på fem minuter startklar (även om jag fick bannor för jag glömt pumpen som vanligt). Sen stack jag iväg på en ca 4 mil lång runda söder och öster om Malmö och det var bara alldeles underbart, förutom den där sjuuuukt långa rakan mellan Klagshamn och typ E6an vid Vindåkra gård då det blåste ofattbar motvind. Jag svor och kunde inte fatta att jag verkligen var i SÅ dålig cykelform. Jag menar, jag cyklar ju en mil om dagen och tränar en massa annat också. Men det var bara så jobbigt. Dock kunde jag använda det som förlossningsövning. Jag vet att det låter sjukt, men jag gjorde det ganska mycket förra gången jag var gravid. När man utsätter sig för sånt som är riktigt jobbigt och man bara vill hoppa av tåget, så övar jag på att inte grimasera. Det är ju starkt ihopkopplat med yoga, att man ska vara helt avslappnad överallt utom där man måste spänna. Och för mig funkade det utmärkt även under förlossningen. När det gör ont så grimaserar man nästan automatiskt, och då spänner man sig och så upplever man att det gör ännu ondare. Det är lite som när man fryser och spänner sig och så fryser man bara ännu mer. (Konstigt nog känns det ju som motsatsen till "bita ihop", vilket ju verkade funka bra när man utförde trista kirurgiska ingrepp under medeltiden, och patienten fick bita på en pinne. Jag tycker dock detta funkar bättre :))
Så när jag låg där på rakan och höll på att blåsa av vägen och lungorna brände lika mycket som låren fokuserade jag på att slappna av och inte grimasera.

Det är dagens gravidtips: öva på att slappna av i situationer då du egentligen vill grimasera av smärta. Både i ansiktet och resten av kroppen.


När jag sen körde åt andra hållet insåg jag med glädje att jag inte var i så dålig form ändå. Då körde jag hela rakan i ungefär 42 km/h. Tror aldrig jag kört så fort så länge någon gång, och det var ju ett bevis på att det faktiskt blåste riktigt rejält!
Idag har jag ont i häcken, men jäklar vad det var värt det!

Testa växlarna lite först. Var ju ett tag sedan vi var ute tillsammans, jag och vildhästen.