Löpningen... eeeh

Nä, det blev ingen löpning. Jag får skämmas lite. Men jag kan inte helt förklara varför, det är som att hela den planen bara föll bort. Eller så berodde det på att vädret var risigt, att jag tillbringade två timmar på ett riktigt galet högljutt kalas och att jag helt enkelt var så inne på att förverkliga mitt nyårslöfte att bara göra saker som jag gillar, att tillbringa mer tid med mina barn och inte hela tiden fundera på det som inte blir gjort. Och det är väl en anledning så bra som nån annan :)
Jag gjorde iallafall yoga i två omgångar, båda med fokus på back-bends. Gjorde ett av passen även i lördags, innan jag for till Helsingborg och kallbadade tre gånger i deras fantastiskt fina kallbadhus.
Och jag känner mig redan mjukare i ryggen. Jag insåg väl under passet i fredags att det är min stelaste del, jag är väldigt mjuk generellt, men framför allt nedre delen av ryggen kan behöva lite mer uppmärksamhet. Så nu ska jag jobba lite mer aktivt med det tänkte jag.

Jo, om ni vill sitta i en riktigt stor, härlig bastu med två stora glasväggar ut mot Helsingör och Öresund så ska ni åka till Helsingborgs kallbadhus. Det kostar 60 kr att gå in och få riktigt spa-känsla och trots att vi var där på prime time, en lördag eftermiddag var det som mest 6 personer totalt i denna jättebastu. Riktigt härligt! Och iskallt i vattnet, eller nästa iskallt- två grader :) Som alltid en underbar känsla. Tyvärr tog jag inte med kameran in i bastun så några backar bilder har jag inte att bjuda på.
En av få bilder från helgen är på Frasse, där han ligger i Pernilla-stolen och nån av flickorna har dekorerat honom med ett Hawaii-halsband under vår dans och sång session igårkväll. Nästan varje dag blir det sång och dans till Manboy och "Pejti Perri" framför den nya spegeln i vardagsrummet (som vi satt upp just för detta ändamål). Lill bytte kläder fem gånger under gårdagens session, och Vira tre :) Ska verkligen bli kul att se hur de går in för dansen som börjar om några veckor på söndag morgnar. De ska gå tillsammans på Funky Kids på Rehabcenter i Svedala och under tiden får jag och Max träna gratis på gymmet. Första aktiviteten de ska göra tillsammans :)

På önskelistan: löparglädje

Kanske ett av mina lyckligare löparmoments? (Torekov 2014)

Hanns inte med nån löpning i lördags och just då kändes det inte som ett nederlag. Det blåste storm och jag kunde utan problem föreställa mig motvinden längs Ekhagsvägen. Så gladeligen sköt både jag och Max upp löprundan till söndagen, trots att vi visste att det skulle bli tajt. 

Lördagförmiddagen tillbringade jag istället på Ikea med Vira, vilket var väldigt mysigt. Hon fastnade totalt för en råttsvans från deras nya, superfina kollektion ”Lattjo” och jag köpte två stycken men försökte förklara att det kommer bli julklappar och att hon skulle försöka glömma dem så fort som möjligt. 

Igår började hon prata om dem igen varpå jag sa ”Jag förstår inte vad du pratar om. Svansar? Jag har inte sett några svansar” Och Vira blev mer och mer frustrerad ”Jooo, men vi KÖPTE ju. På IKA!” ( inte helt greppat skillnaden mellan ICA och IKEA…) Till slut fick jag viska att det ju skulle vara julklappar och då kom hon ihåg och lovade att glömma dem igen. 

Sen var det simskola på eftermiddagen och Vira fick sitt första märke- Sköldpaddan och en rekommendation att börja i Skölpaddan fortsättning nästa termin. Ganska stolt liten simmare :) 

Lördagkvällen tillbringade vi framför TVn med Ebba där vi plöjde ett antal avsnitt av BoyMachine, en trevlig nostalgitripp för oss som varit med på 90-talet och även roligt för de som bara tittar på det som total galenskap (Ebba alltså). 

Hela söndagen skulle vi tillbringa hos mina föräldrar med att baka lussekatter och pepparkakor och dricka glögg och konversera släktingar, men vi skulle inte åka förrän kvart över elva och optimistiskt tänkte vi att vi båda skulle få till en löprunda innan dess. Det gick ganska bra. Eftersom Ebba var hemma kunde vi låta rundorna överlappa varandra och på så sätt spara tid. Men vädret hade inte direkt blivit bättre, nu blåste det aningen mindre, men istället regnade det. För en som inte känner att löpning är det allra roligaste blir det ju en ordentlig utmaning. Jag kände mig lätt stressad över att få ihop hela dagen och allmänt osugen på att springa, men samtidigt visste jag ju nånstans därinne att det skulle kännas så jäkla bra efteråt. 

Det droppade bara lite smått när jag gav mig ut, men nästan omedelbart ångrade jag att jag satt igång iSmoothrun på mitt Pyramidintervallpass baserat på tid. Detta verkade dock appen känna av eftersom kvinnan som brukar säga ”Interval blablabla. GO!!” var helt tyst. Jag sprang till stället där hon i princip alltid brukar säga att jag sprungit min första kilometer på ca 5 minuter, men hon var tyst. Då tänkte jag att oj, vad snabb jag är idag. Men när jag kommit flera hundra meter till och hon fortfarande var tyst förstod jag att hon inte tänkte säga nåt. Och eftersom vädret var som det var och jag hade såpass bråttom kände jag inte att jag ville stanna och börja mixtra utan jag sprang vidare. Trodde först att hon bara missat det här med intervallträningen, men hon sa inte ett ljud på hela tiden vilket visade sig vara ganska jobbigt. För jag gillar att ha henne där och att hon säger hur det går, det blir liksom en pepp för att hålla farten. Nu tappade jag pannbenet helt och kände att jag var tvungen att ställa mig som en struts med huvet neråt var 500e meter (typ…) Det var tungt och motigt och inte förrän jag var ca 1 km hemifrån kom jag på att jag glömt att le under hela rundan. Det brukar annars vara det bästa sättet att ta sig igenom, att låtsas att det är roligt, att man älskar det. 

Fast hålltiderna blev ganska bra ändå. 4 av 7 kilometer sprang jag på under 5 minuter/kilometer. Alltså FYRA OCH NÅNTING! 

När jag sen skulle hoppa in i duschen sa jag till Max att om det är nåt jag önskar mig i julklapp så är det löparglädje. Jag önskar att jag liksom LÄNGTADE efter att få komma ut och springa. Att jag ÄLSKADE det. Kan du ordna det, tomten?

Ett år senare

Jaha, ett år senare får man väl säga 😃 Det har helt enkelt inte fungerat för mig att hålla den här bloggen levande under det år som gått, men nu känner jag att jag saknar bloggandet och ska göra ytterligare ett försök. Inte bara för att jag saknar att skriva och posta vackra bilder, utan för att jag känner att jag under hela hösten känt mig ofattbart tränings-omotiverad och behöver träningspepp mer än någonsin. Inte så att jag slutat träna, jag kör precis som vanligt minst tre dagar i veckan, men själva nöjet och glädjen inför träningen har lyst med sin frånvaro. Och för mig är det både ovanligt och irriterande. Jag brukar ju vara den som får härliga endorfin-glädje-rusher under Body Step-passet och som känner mig spänstig och stark när vi kör cross-fit-aktigt på gymmet. Men nu har jag bara gått dit och gjort vad jag ska. Jag har kört 110% som vanligt, men utan att få kicken. Så att starta igång bloggandet igen är helt enkelt ett försök att hitta tillbaka till glädjen i träningen. Vi får se hur det går….

Jag har lite hobbyanalyserat att det är avsaknaden av mål som är anledningen. För ett år sedan anmälde jag mig till Toughest och då hittade jag en helt annan målmedvetenhet i min träning. Sen sprang jag loppet och det var en så sjukt härlig och peppande upplevelse. Men sen dess har motivationen sakta försvunnit, kanske för att jag inte har det där målet som hägrar i fjärran.

Mina fina lagkamrater i Team Six Pack! Åsa och Milou!

Dragons back. Sån ångest jag hade natten innan efter att ha varit där och klättrat upp och känt lite på hindret dagen innan loppet. Inte så svårt, men så jäkla obehagligt att hoppa ut sådär och ta tag i en pinne... Eller trilla ner. Men det gick så bra och jag var så sjukt stolt efteråt! 

Nu börjar det bli dags att anmäla sig igen och då hoppas jag få samma inspirationskick som förra året. Denna gången är planen att köra med lillbrorsan, a.k.a akrobaten och skäggmannen Hampus. Och så hoppas jag få med även min käre make. Det kommer bli tufft, framför allt ser jag inte på något sätt fram emot de långa passen i det iskalla havet. Det var verkligen min stora utmaning - mina fötter frös till två hårda, okänsliga klumpar och det var verkligen en pina att springa de sista kilometrarna och att ta sig upp för den där väggen gick inte alls. Men jag var glad ändå! Nästa år ska jag köra ordentliga strumpor och kanske ett lite högre löptempo 😃 

Bästa beachvolleyn i lördags och höst idag

Idag är man inte så sugen på att stoppa fötterna i sanden på beachplanen. Har börjat kolla på såna här små sock-skor som man kan skaffa. Jag har ju mina fivefingers som jag brukar ha på gymmet, men de blir ju fulla med sand, hehe...  Fast kanske är det inte så mycket att fundera över, de kommer säkert att ta ner näten snart när hösten kommer igång på allvar.

Vi spelade iallafall i lördags med Maria och Philip, våra absolut mesta beachvolleysvänner. Maria spelar och tävlar jättemycket och Philip har både spelat själv och varit tränare (tror jag iallafall). Istället för att bara dra igång en match inledde Maria med riktigt bra övningar och dessutom personlig feedback. Sen körde vi spel och under hela tiden kom hon med coachning och tips och det var så JÄKLA bra! Jag kände att jag fick hur mycket som helst att tänka på, sånt som kanske kan få min kroppskontroll att öka när jag spelar volley haha :)
Hela natten drömde jag sen att jag spelade, och att jag lyckades springa fram till bollen och SEN koppla händerna. Det är annars min svaghet. Jag är ganska snabb, men jag kopplar händer och springer med dem framför mig och då tappar jag fart och får dessutom sämre träff på bollen. Men om jag bara övar så kanske jag kan komma ur det :)

Igår var en väldigt dyyyyyr dag. Och aningen förvirrad, iallafall i början... Jag vet att jag två gånger i helgen började prata med Max om hur vi skulle organisera logistiken på måndagen, då vi skulle lämna in lilla Aygon på service för att förhoppningsvis sälja den på tisdagen. Men vi lyckades aldrig fullfölja vår diskussion och måndag morgon föll vi in i rutinen och cyklade glada i hågen ner till tåget. Det var försenat och vi stod där och väntade och då plötsligt säger Max nåt om Viras utvecklingssamtal idag. Och då minns jag att vi skulle lämna in bilen. Nu. Innan nio. Sjuk tur att tåget var sent, annars hade vi varit halvvägs till Oxie vid det laget och allt hade blivit ännu jobbigare. Nu var det bara att cykla hem och ta bilarna istället och köra till Toyotacenter på Jägersro. Där meddelade killen bakom disken att det blev fullservice och ett ungefärligt pris på 4700 kr. GAAAAH....! Sen vidare till jobbet där vi fastnade i sur bilkö och kom inte fram förrän vid nio. Sen dröjde det inte länge förrän de ringde: "Hej, du... bromsarna behöver bytas... det blir ungefär 3400 kr inklusive material och arbete..." Jaha, vad kul då. Men gör det då. Visst, jag har hur mycket pengar som helst. Sen ringde de igen: "Du... däcken måste bytas, du kan få nya GoodYear för 3400 kr" Då kände jag att vänta lite här nu, nu måste jag prata lite med min man. Och han sa nej. Om nån köper bilen får de ta de däcken som finns. Vi kan inte lägga 11 000 på att fixa till den.
Men det blev ändå dyrt. Såhär precis innan löning känns det tungt att pynta 8200 kr för typ inget. Eller nåt är det ju, men inget för mig. Jag hoppas ju på att sälja bilen. Blö.

Till salu. Min första riktigt riktiga bil. 

Dags att börja styra skutan igen

Jag borde ju känna mig själv bättre än att tro att jag skulle blogga en massa i sommar, men men... Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och när nu sommarsolen log emot oss i flera veckor fanns det ju mer spännande saker att göra än att sitta inne med datorn i knät. 

Det har varit en underbar sommar! Eftersom jag anser att 28-30 grader är den ultimata temperaturen har jag inte en enda gång klagat på värmen utan bara gått och njutit i min stråhatt och mina solglasögon. Vi har provat mängder av olika stränder och friluftsbad; Barsebäcks hamn, Sjöbobadet, Nyehusen, Dalbybadet, Vik, Sibbarp, Lill-Olas, Riva del Sole (Italien) och Falsterbo. Om jag måste välja en favorit står det mellan Vik och Falsterbo. I Vik var vi nästan ensamma. Det var riktigt varm och den lilla byn låg liksom och flämtade vid havet och pepparkaksbruna sommargäster låg i solstolar vid den lilla kiosken där man kunde köpa fetaostrulle och glass. OM man hade kontanter, vilket vi inte hade så vi tiggde till oss ett pitabröd så att barnen kunde få "lunch" :)
Stranden var fylld av såna där runda vita stenar som man plockar och lägger i trädgården och vattnet var klart och kallt och vågorna slog in mot stranden på det där rogivande sättet som jag oftast upplever utomlands. Ja, det var fantastiskt.

I Falsterbo är sanden magisk. Vit och vacker och sammetslen. Vattnet bjöd på 26 grader och man kunde hoppa från bryggan. Det var ju en hel del folk, men det störde ändå inte. Framemot eftermiddagen kunde vi öva på handstående och barnen drog varandra i stranden på en body-board. Det var också fint får man säga.

Dalbybadet! Mycket trevligt!

Nu är jag tillbaka på jobbet sen några veckor och har just tillbringat två dagar på The Conference. Jag är full av inspiration och energi och riktigt taggad inför hösten. Hösten är alltid den tid då jag vill sätta igång saker, då jag vill förändra och skapa nytt. Så nu satsar jag på att bli en bättre designer, jag har bestämt mig för att börja teckna mer och starta den COMMIND Designblogg. Allt för att både inspirera och tvinga mig att utvecklas i mitt arbete.

Vira har fortsatt utveckla sin ap-ådra och klättrar nu till toppen på ett kick. Frågan är om inte lillasyster skulle göra det också, om hon bara fick för mamma.... 

Som en del av konferensen fick vi tillfälle att springa en runda i Malmö tillsammans med Malmö Gerillalöpare. Det gick inte så fort, men det var rysligt trevligt! Och idag körde vi ett pass i parken, som vanligt på torsdagar. Benen kändes oväntat bra och det finger som jag på nåt sätt skadat när jag gick armgång börjar kännas bättre. Jag måste ha klämt nån nerv eller nåt, jäkligt irriterande för det påverkade all träning där jag hängde i stång, vilket jag ju på senare tid börjat göra ganska mycket :)

Jag startade en ny Facebookgrupp- Svedala Beachvolleyvänner där man kan bestämma tider när man känner för att spela lite boll! Är du sugen är det bara att gå med. Säsongen är ju på väg att ta slut, och snart är väl näten nere, men de kommer ju upp i vår igen!

På söndag fyller jag år och det jag önskar mest är nog att jag får spela BeachVolley. Det är märkligt hur kul jag tycker det är, det får nästan bli ett eget inlägg om det :)
Och så får det bli ett MTB-inlägg, för det har blivit en hel del cykling sen vi hittade nya cykelpartners!

Åh denna underbara sommar!

Alltså vilken underbar helg! Visst var det lite mulet i lördags förmiddag, men det lockar ju färre till loppisarna :)

Fredag kväll var bara sådär underbar! Vi spelade hög musik och dansade tillsammans allihop. Sen när Ebba spelat "Selfie" kom "Self Asteem" med Offspring och plötsligt körde jag och Max gamla 90-talsdängor innan vi plötsligt var tillbaka på Lana del Rey. Och vi satt på trädäcket och hängde och tjejerna sprang runt och busade.
Sen åt vi pannkakor och Lill fick gå och lägga sig, men Vira fick för första gången var uppe och titta på fredagsfilmen, "Sune på bilsemester", och äta ostbågar. Ett par gånger under filmen sa hon "Mamma, det är JÄTTEBRA!" och hon hade väldigt svårt på att skilja på ostbågar och muffins:

"Mmmm, mamma det är så gott med muffins"
"Du menar ostbågar..."
"Ja, just det, ostbågar"

"Mamma, kan jag få lite mer muffins?"
"Du menar ostbågar?"
"Mm, ja ostbågar..."
:D

Här ute sitter vi ofta och spanar ut över trädgården och ängen!

Bus och spring fram och tillbaka

Älskar att gunga

Lojsen fick nån idé och for högt upp i ett träd, men lyckades till slut ta sig ner igen... 

Lördagen inleddes med att titta på när kollegan Oskar svischade förbi när han körde Malmögirot som passerade ganska nära oss. Oskar tog hem bronset och vi är oerhört stolta! Snygga cykelkläder hade han också :)
Sen åkte vi på två loppisar och jag kom hem med lite småpycke till barnen. Inga fantastiska fynd men helt ok.

Oskar i full fart

"Heja heja" Lill snappade snabbt upp pepp-ropen.

Lantis-loppis <3

I söndags var vi och badade i en pool och sen jobbade vi hemma mer eller mindre hela dagen. Detta året känns som första gången vi har börjat komma loss med trädgården och det ser ut att bli riktigt bra!
Vi beslöt oss dessutom för att bygga 2 meter bord enligt instruktionen hos Mokkasin. Det är fortfarande inte helt klart, så jag får återkomma med bilder på det färdiga resultatet, det ser iallafall ut att bli riktigt fint och lagom stort och rustikt. Sen planerar vi att köpa några såna här stolar på ikea och så lite loppisgrejer.

Mina föräldrar kom på besök och var så snälla och stannade några extra timmar när barnen somnat så jag och Max fick köra en RIKTIGT snabb runda i skogen. Det var mycket stig och mycket fart och vi var hemma igen innan solen gått ner! Känns en del i benen idag....

Jag ser deppig ut men är jätteglad! Jag är bara trött i benen och såg så oerhört märklig ut på alla bilder. Detta var den bästa av typ... tio

Varje dag känner jag mig så oerhört tacksam för att jag får bo på det här fantastiska stället, i det här underbara huset tillsammans med världens bästa familj. Det ger mig sånt lugn och sån energi att se naturen utanför och höra näktergalen om kvällarna och känna dofterna från syren, spirea och akleja.

Tänker på Bikramyoga igen...

Men vad är detta? Varför drömmer jag om Bikram yogan? Jag kommer på mig själv med att längta dit, efter att göra det igen, det var en så mäktig upplevelse!

Igår var en intensiv dag med både barnteater, lunchbjudning och 70-årskalas på eftermiddagen. Sen stack Max på bandy och jag insåg att jag var tvungen att bada barnen innan de skulle i säng. Det gick bra såklart, även om det blir lite stressigare än en vanlig läggning. Lill som hela tiden dricker badvattnet, Vira som är stimmig över tvål i ögonen och gärna använder badkaret som rutschkana, vilket såklart får lillasyster att vilja göra detsamma. Sen plocka upp dem ur badet en och en, försöka undvika att ingen halkar på golvet, torka hår, smörja in, ta på pyjamas, blanda välling och till slut få dem i säng, först Lill sen Vira.
Därefter följer såklart undanplockning av alla prylar de dragit fram och gärna en liten flykt på nyheterna på TV och jag måste säga att jag alltid är lite stolt när jag sen lyckas dra på mig träningskläder och köra ett pass trots att klockan hunnit närma sig åtta.

Men igår när jag körde Body Balance tänkte jag på Bikram yogan. På att jag saknar det på nåt märkligt sätt, hur man nu kan sakna nåt man bara testat en gång. Så tänker jag "Ååh om det bara var lite kortare pass". Men kanske är det en del i det hela, att det är 90 långa minuter i hettan, i tuffa positioner. Det vore kanske inte detsamma med bara en timme. Men två timmar varje gång, som det blir med tiden innan och efter, GÅR ju bara inte. Och det är faktiskt ganska tråkigt att det är så...

Första gången på teater, lite nervös :) 

Vi såg Festen i Hulabo på Teater Sagohuset i Lund, den var verkligen bra! Fantastiskt vad de lyckades skapa på tre personer och en väldigt kreativ men samtidigt enkel scenografi, en fiol och lite rekvisita. Rekommenderas varmt! Perfekt längd också, en dryg halvtimme. Perfekt för alla upp till sexårsåldern! 

I lördags tog vi fram fingerfärgen igen. Roligt men kladdigt, mamman får lite hjärtat i halsgropen hela tiden när tjejerna springer runt med händerna fulla med färg bland de vita väggarna :)

Tre i full fokus.

Handavtryck, alltid lika roligt!

I fredags fick jag denna helt underbara tulpanbukett av min lika underbare man! 

Vitsipporna plockade vi i skogen. Vira ville gärna hålla dem på hemvägen, men när vi kom in i hallen hade hon dem inte i handen längre. "Var är blommorna?" frågade jag. 

"Jag stoppade dem i fickan" svarade Vira. 

Det var kanske inte drömscenariot för de späda sipporna, men som ni ser återhämtade de sig ganska väl :) 

En liten sneak-peak på vad jag håller på med på kvällarna. Jag har ju fastnat helt i att sy och lyssna på ljudbok samtidigt när barnen gått och lagt sig. Total avslappning om ni frågar mig! 

Förra gången jag var på Stof och Stil köpte jag på mig massor av jersey (och annat hehe...) för att göra snappa toppar till tjejerna. Och häromdagen gjorde jag den här lilla t-shirten, en kopia av en Benetton-t-shirt vi köpte förra året tror jag. Kommer bli fler sådana, man får ut ganska många fina plagg på en meter tyg :) 

Nu måste jag bara komma iväg och köpa muddväv, när nu det ska bli av.... 

Knatte-patte

Jag har små bröst, det har jag alltid haft faktiskt. Inte ens när jag ammade blev de särskilt stora, och det har alltid funkat bra tycker jag. Visst fanns det väl en tid där nån gång på gymnasiet då jag önskade att de var större, men nu skulle jag aldrig vilja ha stora bröst. När de var som störst upplevde jag att de var i vägen när jag tränade, det var drygt att ligga på mage och krävde minst dubbla tränings-BHar för att inte hoppa runt och göra ont.

Detta innebär dock inte att jag går utan bh eller ens kan köpa vilken bh som helst. Jag HATAR att inte ha bra stöd för brösten och de senaste åren har jag bott i den här (tränings-) BH-n från Lindex. Jag har på äldre dagar blivit oerhört känslig för hårda bågar som skär in och för att det sitter för löst eller instabilt under brösten.

Så för nån vecka sedan fick jag en reklam på Facebook. Det var ett företag som heter Miss Mary of Sweden och jag tyckte deras produkter såg så rejäla och bekväma ut att jag gick in på deras sida och beställde två BHar. Breda modeller, stabila, breda axelband, men ändå mjuka ochsnygga.  Sen gick jag verkligen och väntade på att de skulle komma.
Efter en vecka dök de upp och jag provade direkt och.... ALLDELES för stora. Båda två. Fastän jag kollat deras "size-charts".
Jag blev såklart jättebesviken, för jag hade så mycket sett fram emot två riktigt bra och snygga BHar och så blev det inte alls så. Det blev ingen ny BH alls och tillbaka till träningstoppen från Lindex.
Jag förberedde för att skicka tillbaka dem, men kunde inte hitta nån retur-lapp att frankera med. Så då passade jag på att maila och fråga, och frågade även varför de inte har A-kupa i en enda av deras produkter.
Då fick jag svaret att A-kupa inte säljer och att det är jag som ska stå för returen. Kanske är det bara jag, men jag tycker det känns OERHÖRT drygt att betala retur för något som jag inte ens kan behålla.  Det enda jag står kvar med är förlorade pengar. Jag kan tycka att om man säljer ett plagg som är så känsligt storleksmässigt som en BH via nätet så borde man ha fri retur. Kan nämnas att de inte alls var billiga heller... Men jag borde såklart ha kollat upp det tidigare och nu är det bara att bita ihop och betala. För er som ändå blir sugna på dessa BHar som verkar underbara, men som då inte finns i A-kupa kan ni kolla mer här. 

En sak jag gjorde när Miss-Mary-BHarna passade så dåligt var att googla "Bh för små bröst" och hittade då ett blogginlägg som Cecilia Blanken skrivit på Mama. Hon har konstaterat att hon har knatte-patte och tipsar om några olika märken, bland annat Calida. Jag beställde en Calida Sensation Soft från Timarco häromdagen och nu håller jag tummarna att den ska vara superskön!

Det är inte flickan på bilden som skrivit texten :) 

Vabuari

En typisk morgon hemma hos oss. Dricka välling i puffen och titta på Fåret Saun

Jag vet inte om det är vi som missat detta uttryck tidigare, men plötsligt pratar alla om vabuari. Det är på Facebook, i krönikor och på radio. Överallt helt enkelt. Vi har haft turen att vara ganska förskonade från sjukor, både denna och förra vintern. Visst har det varit några gånger vi varit hemma, men de är lätträknade.

Igår var jag på BVC med Lill för 18-månaderskontroll. Den lilla pajasen charmade både sköterskan och läkaren och gjorde precis som de önskade: "Jaha, klossar, jo men det kan jag. Titta här sätter jag klossen ovanpå de andra." "Åhå, rita, vad skoj! Det kan jag minsann".
Hon var på sitt soligaste humör och pratade och skrattade och grät bara i ungefär fem sekunder sen de gett henne vaccin i det lilla knubbiga låret.

Idag är jag hemma med den här lilla karamellen <3

När jag lämnade Lill på dagis efter BVC skulle jag precis hinna med ett tåg till Malmö, men då säger en av pedagogerna att Vira var hängig och möjligtvis var sjuk. Så jag åkte hem och jobbade därifrån istället, och var på stand-by. Strax innan tolv ringde de och jag hämtade henne. Ingen direkt feber, men hängig. Fast så fort vi kom hem åt hon 1,5 tunnbröd och studsade runt som en galning, så jättesjuk var hon inte. Men vi är iallafall hemma idag. Mest för att vara på säkra sidan.
Hon har just valt att klä sig helt i rosa, hittade en sommarklänning som vi ärvt och som skulle komma fram till sommaren. Hittade ett par rosa glitterstrumpbyxor i utklädningslådan och så de rosa glittriga skorna vi har som lekskor. Rosa ska det visst vara numera. Tur att jag fortfarande kan bestämma lite ibland :)

I helgen fick jag äntligen lagt på min nya duk, som jag sytt av tyget Aina från Ikea (69kr/m). Väldigt fint blev det! Både de rosa tulpanerna, mässingsljusstakarna och våra trästolar kom ännu mer till sin rätt bredvid den grå duken.  Den är vacker även som ostruken, och jag tänker att den efter tvätt blir riktigt sådär linnesnyggt skrynklig :) 

En helg med vänner från Danmark

I helgen hade vi besök av Klinte, Micke, Elliot och Livia som vi lärde känna när vi väntade Vira. Då bodde de på Ön i Malmö och vi på Djupadal och vi träffades mycket när barnen var små. Nu blir det inte lika ofta kan man säga. Sist vi sågs var vid midsommar då vi hälsade på dem på Jylland, och det var ju inte igår direkt....
Det var därför väldigt trevligt att ha dem på besök, det är trevligt både för oss vuxna som ofta har intressanta diskussioner, och för barnen. Vira och Elliot har så oerhört kul ihop, det är så roligt att se att trots att de inte träffas ofta finner de alltid varandra direkt och bara leker och leker <3

Det blev härliga helgfrukostar med massor av hallon/blåbär/mynta-smoothie

Lill sitter för en gångs skull på stolen som man ska

Ebba blev väckt tidigt av småkidsen

Livia

Söndagspromenad runt Sjödiken. Vira kör som hon stulit trehjulingen, får bli hjälm nästa gång :) 

Det finns åtminstone en i vår familj som absolut inte kan motstå en vattenpöl :) Och till viss del kan man ju förstå det.

Lill orkade inte riktigt hålla sig vaken...

På väg hem igen

Känner ni igen det där kaoset som uppstår när man utfodrar fyra små barn? Det är nästan ofattbart hur mycket disk och mat och dricka det blir överallt. 

Elliot spexar :) 

En bild som visar Lill precis sån som hon är, en som alltid är förnöjd, vill kramas och skrattar! Vår lilla pajas!