Äntligen vuxenvolley!

Torsdagarna blir lite tuffare framöver. Förutom morgonträningen antingen i parken, eller i vinter på Fitness24Seven, så har vi nu lagt till volleybollträning från halv nio till tio på kvällen. Jag kan se att det kan bli tufft att piska upp och ut sig i kalla kvällen för att spela volley, men om man bara kommer ihåg hur riktigt kul det kommer att bli så borde det fungera.
Jag har ju tjatat om detta ett tag, och kanske har det på nåt sätt påverkat dem så att det nu finns möjlighet för glada, vuxna amatörer att spela volley i Svedala. Killen som tränar kidsvolley-barnen har lite av en ledarroll och lät oss göra övningar första halvtimmen ungefär innan vi sen spelade i en timme. Det var många skratt och glada tillrop och det verkade som alla hade kul! Jag vet att jag hade kul iallafall, och svettig blev jag också, för andra gången den dagen.
På morgonen körde vi i parken som vanligt och det är ju alltid skoj. Idag känns det i kroppen att den fick röra sig en del igår. Framför allt bröstmusklerna har fått sig en omgång, kanske beror det på att jag övade på att släppa ner mig från ett rep utan att använda benen?

I väntan på Max efter träning.

I förrgår fick jag öva på att hålla mig lugn i en lite mer akut situation. Det är ju sånt man önskar slippa, men det är alltid skönt att känna att man kan behålla lugnet och vara rationell när det väl händer saker. När Vira fick feberkramp var jag ju helt lugn, kunde gissa att det var feberkramp, letade fram Prusiluskan i gummi som hon fick bita i och ringde sjukvårdsupplysningen.
Häromdagen var det Lill som var i farten. Vi hade kommit hem från dagis och hon hade tagit av sig jackan till hälften när hon fortfarande var utomhus. Alltså till hälften på så sätt att den satt fast i armvecken. Sen skulle hon med sina små knubbiga ben kliva in över den höga tröskeln in i huset och där lyckades hon inte riktigt utan stod på huvudet, bokstavligen, rakt ner i stengolvet. Eftersom armarna var låsta i jackan kunde hon inte ta för sig utan landade på hakan där ett stort hack slogs upp och blodet började omedelbart rinna.
Det blöder en del från hakan kan jag säga. Jag, iklädd min beiga jacka, fick tag på ungen och bar in henne i huset. Tog papper och tryckte emot och tänkte att jag skulle vilja tejpa, men ville samtidigt kolla med Max om det var det rätta. Lyckades få upp telefonen och ringa, faktiskt utan att bloda ner jackan. Max tyckte tejpa. Jag lämnade skrikande flicka och sprang för att hitta tejp. Hittade ingen. Sprang tillbaka och tryckte lite till och sen vidare upp till övervåningen för att leta efter tejp där. Hittade kirurgtejp och sprang ner och tejpade. Sen åt vi glass och allt verkade mer eller mindre bra igen. Dock var hacket ganska långt och jag googlade lite för att se om man rekommenderades åka in eller inte. På Familjeliv skrev folk om barn som fått 3mm långa hack som åkt in. Lills hack var ungefär 12 mm och jag ringde svärfar läkaren för att be om råd. Han rådde mig att ringa vårdcentralen och det gjorde jag. Fick telefontid 20 min senare. 20 min innan VC skulle stänga. Som tur är ringde de tidigare och innan klockan var tjugo i fem satt båda flickorna i bilen och vi kunde plocka upp Max som just kom cyklande. Vi åkte till VC där de rengjorde och tejpade Lill som låg alldeles tyst i mitt knä och sen glatt plockade åt sig en bil i den där skålen hos sköterskan. Slutet gott allting gott!

Ajaj på lilla hakan :(

Sy klänning till flicka

För nåt år sedan köpte vi några klänningar på REA på Ebbekids. Jag tycker generellt att de har jättefina kläder och de här klänningstunikorna har funkat så himla bra på Vira. De funkar bra att ha till jeans, eller med leggings. De har halvlånga ärmar, räcker ner lite på benen och är superfina med sina detaljer i annat tyg.
Dock kostar de ju en del.... Barnkläder från trevliga märken tenderar ju att göra det, och eftersom jag har en utbildning i modedesign i bakfickan kunde jag såklart inte låta bli att fundera på om jag skulle kunna göra kopior (för eget bruk såklart) av den här klänningstunikan. Och strax innan jul lade jag mig på knä på golvet i vardagsrummet och skapade ett eget mönster av klänningen, till både Vira och Lill. Sen var såklart målet att få dem klara innan jul, vilket jag faktiskt lyckades med tack vare en sylördag hemma hos Max föräldrar då de tog hand om barnen.
Nu är jag på gång för att sy två till, sen tror jag att jag ska hitta nåt annat kul mönster. De har många fina både tyger och mönster på Stof och Stil, om ni skulle ha tillgång till den affären. Sen kanske, kanske nån gång i framtiden att jag syr nåt åt mig själv. Det gjorde jag såklart ofta när jag gick på utbildningen, men sen dess har det inte blivit så mycket.

Såhär min version av klänningen ut!

Vira får hjälp av farmor att knäppa upp för att prova julklappsklänning. 

Det roligaste var nog att det visade sig att det är en bekant till oss som designat den här modellen och den är döpt efter henne, Milou. Det visste vi inte när vi köpte dem :)

Tre dagar i rad!

Hur nöjd är man inte när man, trots två små, jädrans intensiva men ack så gulliga barn, lyckas träna tre dagar i rad? Jo, sjukt nöjd vill jag påstå!
I lördags körde vi Body Pump hemma och jag fixade hela axellåten, inklusive alla armhävningarna på tårna. Men det var tufft. Sen var Vira med på stretchen och efteråt kunde hon, mycket nöjd med sig själv, hjälpa till att plocka in alla sakerna (eller nja, inte riktigt alla, men till och med 2,5 kg hantlarna kunde hon langa in till mig i garderoben under trappan)

Igårkväll hade jag haft en ganska tuff dag då Max var och spelade innebandy kl ett, sen hämtade Ebba från kompis och stack till Ikea på vägen hem. Jag hade skickat ut honom för att äntligen köpa några saker som jag verkligen kollat in länge och väl och som det blivit dags att slå till på.
Dock var de inte ensamma på Ikea denna regniga söndag och de kom inte hem förrän hon var närmre fem. Då hade jag varit ensam med tjejerna sen strax efter ett då Vira vaknade. Vi var inomhus, först uppe, sen nere. Vi gjorde typ ALLT som finns att göra. Sen bajsade Vira på sig för hon ätit för mkt godis när vi var bortbjudna på lördagkvällen. Hon blev helt knäckt, det har inte hänt henne på jättelänge. Och jag fick försöka trixa med bajsäckeltrosa, in med ett barn i duschen, mota bort bebisen (som inte längre är en bebis utan en ettåring) med ena foten och slutligen bära ut henne och stänga dörren, varpå hon blir jätteledsen :( Men vad ska man göra? Det var bara att snabbduscha Vira, försöka andas och samla ihop både mig själv och situationen igen.
Trots detta smärre kaos och den otroliga intensitet som eftermiddagen bjöd på, tog jag mig samman och körde Body Balance på kvällen.
Idag var det som vanligt Body Step med Malin och jag körde järnet! Man kan bli så SJUUKT trött på Body Step. Trixet är att hoppa så fort instruktören säger att man ska hoppa. Och då hoppar man HÖGT! Sen går man DJUPT ner i alla knäböjvarianter och kör alltid det tuffaste alternativet (även om det innebär tricepsarmhävningar på tårna). Då blir man trött. Det garanterar jag. Ännu känner jag inte att jag är framme vid den punkt då jag kan köra 110% rakt igenom, alltså med riktigt höga knän, riktigt djupa böj. Men kanske en vacker dag!

Cirkelträning hemma

Oftast är det jag som sparkar mig själv upp ur tröttheten och drar igång ett träningspass, men idag var en sån dag när det krävdes ENORM viljestyrka för att ens resa mig ur soffan där jag däckat medan jag väntade på att Vira skulle tystna inne på sitt rum.
Det var nog enbart för att Max redan dragit igång en Mördarcirkel när jag kom ner, som jag också tvingade mig att träna. Det och det faktum att jag redan hade träningskläder på mig, för idag började Hassegympan och kanske var det den som gjorde att vi båda översköljdes av denna OERHÖRDA trötthet.

Världens bästa Lill hade Hassegympa-premiär idag! Knatade ett helt varv runt gympasalen, inte dåligt för nån som bara kunnat gå i 1,5 vecka :) 

Det var en typisk småbarnsdag: Träffade Ebba på stationen klockan fyra, cyklade hem och började omedelbart med maten iklädd kontorskläderna (vilket innebär katthår på strumpbyxorna och möjliga tomatsåsfläckar på tröjan...) Sen få i alla lite mellanmål (inklusive mig själv) få på alla kläder, cykelhjälmar och så upp på cyklarna. En timmes galen barnträning och så hem och göra klart maten, äta, natta barn, oja sig inombords över all tvätt som behöver vikas och över det kaos som bildats i köket... Puh.

Har ni också en fokusblick? Ibland när det blir riktigt jobbigt och jag tränar så att jag kan se mig ser jag att jag blir alldeles svart i blicken av fokus.

Nåja, jag är i vilket fall SJUKT nöjd över att jag faktiskt tränade! Avslutade med 2 min planka och 1 min sidoplanka/sida. Badade i svett.
Här kan ni friska upp minnet om ni inte riktigt kommer ihåg hur Mördarcirkeln går till.

I måndags var det Body Step som vanligt; precis lika jobbigt som alltid. Blir det aldrig lättare?
Imorgon tar jag vilodag, vilket oftast innebär 40-50 armhävningar innan jag lägger mig. Sen kör vi på med Body Balance tror jag, och har jag tur kan jag klämma in ett Body Pump-pass i helgen!

Vilken energitjuv...

Jaha, där blev det nästan en hel månads paus. Jag har helt enkelt inte orkat blogga på kvällarna, mest för att Vira är så himla intensiv och när hon väl är stoppad i säng så vill jag helst inte göra annat än sitta framför tvn och sticka eller kolla på nån trevlig serie från HBO. I vanliga fall upplever jag att träningen gör mig bättre på att hantera den här typen av energitjuvar, men nu har det varit så intensivt att inte ens träningen har fått mig pigg om kvällarna. För jag har inte slutat träna, jag är fortfarande på Rehabcenter en gång i veckan och så kör jag såklart Body Balance och lite annat här hemma. Nu har ju (min) löpsäsong kommit igång och förra veckan tog svärföräldrarna med båda barnen till skogen och jag och Max fick tillfälle att springa ut tillsammans. Första gången på ungefär ett år för min del, så jag valde att inte springa hela vägen. Jag tog cykeln första biten och sprang sen ca 5 km i skogen ( 6km-tempo. Inte fantastiskt, men det är väldigt kuperad terräng, så jag är nöjd, kändes som jag sprang som en tok hela tiden....) Det var såklart underbart. Vitsipporna blommar överallt, bokarna håller på att slå ut och är alldeles illgröna och det är fågelkvitter och mjukt och skönt att springa på stig, men även lite utmaning med backar och rötter och allt vad det är.

Post löprunda

Som sagt är Vira inne i en intensiv trotsperiod. Eller, det är svårt att säga vad man ska kalla den, för det är inte trots hela tiden, utan mer att hon är så intensiv och inte riktigt lyssnar. Eller hon är proffs på att ignorera. Hon går från att stå och äta direkt ur smörpaketet till att sätta sig på Lills rygg eller kränga på henne en mössa eller halsband eller vad det nu är (och ofta blir Lill inte så glad åt de här väldigt närgångna och fysiska lekarna) Det innebär att man hela tiden säger "Nej" eller "snälla, låt henne vara", eller förklarar hur man ska göra ISTÄLLET för det hon håller på med. För att göra det hela mer positivt än "NEJ". Men det är bara att inse att det inte går alla gånger. När man sagt det 15 gånger, och "Nej, inte så" 10 så är det svårt att inte få spel. Riktig utmaning för tålamodet skulle jag säga.
Inemellan är hon alldeles underbar. Pratar och snackar och är så sjukt rolig att hänga med. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde.... hehe

Igår var jag på Body Pump och tog i inutåbara helskotta. Ökade på både bröst och biceps (klarade det inte, fick totalmjölksyra och fick ta av extravikten i pausen) Så nu gör det ont lite här och var i kroppen. På ett bra sätt.
Ska försöka bli lite bättre på att skriva. Det hade hjälpt om Vira slutade vakna klockan fem...

Varför är jag sen varje dag??

Det känns som helt omöjligt att komma i tid till dagis. Alltså, hur svårt kan det vara? Det är klockan tre VARJE dag och ändå så kommer jag alltid dit fem över. Om jag har tur. Nuförtiden har jag börjat förbereda mig kvart över två. För det verkar vara enda chansen att komma iväg tjugo i vilket är det som krävs för att komma i tid. Och ändå lyckas det inte varje gång. Det handlar naturligtvis om att:
1. Jag glömmer saker och springer runt som en yr höna och letar efter prylar, låser dörren, går två steg, kommer på nåt och låser upp och springer in med skor och letar osv osv.
2. Lill vaknar eller vänder från att vara glad och nöjd till att vara kinkig och jag tvingas ge henne mat på ett eller annat sätt.
3. Lill bajsar. Kanske blir det bajs överallt och jag måste sanera och också slänga in en tvätt för att inte kläder ska bli förstörda. Och slänger jag in en tvätt måste jag ju passa på att få med annan tvätt i samma färg osv osv..

Vi har börjat köpa ägg i gårdsbutiken en bit bort! Så gott och vackert!

Vira roar sig med att plocka hår från katten och lägga dem i soffan. Jag är inte lika road.

I söndags var jag och Vira och handlade och hon fick egen vagn för första gången! 

Idag tänkte jag komma iväg tidigt till stan. Eller nä, till utanför stan. Svågertorp och Emporia för att vara mer exakt. Jag  behövde köpa nya fina tyger på Stof och Stil. Det blir förhoppningsvis en tyll-lampa till Lill och nya kuddfodral till TV-soffan. Och en fin klänning till Vira om vi har riktig tur :)
Jag skulle sen in på Ikea och bara gå raka vägen till ram och tavelavdelningen och köpa ramar till alla bilder och foton jag printat som posters. Jag lyckades ganska bra. Det enda jag råkade få med mig på vägen var några korg-påsar och en sån här förvaringspåse med blixtlås.
Sen då till Emporia för att hitta present till Max som fyller år på onsdag. Naturligtvis råkade jag hitta några saker till mig själv också på rean. Det var en väldig rea.... :) Var ju nästan omöjligt att inte köpa nåt.
Men ni hör. Tror ni jag kom iväg tidigt? Nej. Jag kom nog inte dit förrän vid elva tror jag. Och inte förrän klockan två rullade jag ut från parkeringshuset under Ikea, vilket innebar att jag inte var hemma i Sjödiken förrän tjugo över. Sa jag förresten att jag inte hunnit äta nånting alls däremellan? Minuspoäng. Jätteminus. Jag rusade in, hittade en yttepytteliten bit hallonpaj med vaniljsås som jag sparat sen lördagens fika, mest för att det var så sorgligt att slänga den. Åt den stående och blev inte mätt. Fick fylla på med Kellogs specialK och mjölk. Sen rycka upp Lill för att ge henne lite mat, hon hade inte ätit på hela tiden. Och så bygga om vagnen till dubbelvagn, komma i promenadutstyrseln och så iväg. Tio i  tre blev klockan, och jag förstod att jag skulle bli sen. Igen. Den här gången småsprang jag kortare sträckor för att minska förseningen och fem över tre rullade jag in på dagis! Puh!
Sa jag förresten att jag körde Body Step idag? Ooh, det var härligt! Det går bättre och bättre! Fasen vad härligt det är när det ger resultat! Men himmel vad varmt det blir i lokalen, känns som blodet kokar efter en timmes studsande.
Nu har jag just kollat Downton Abbey och om bara en kort stund ska jag gå och lägga mig! Hur går det för er?

Att uppfostra en tvååring :)

Eftersom jag just nu är lite mindre aktiv i träningen än vanligt, i väntan på operation imorgon, så tänkte jag skriva lite om mitt förhållande med Vira, två år, och hur det har utvecklats under hösten.
När Lill föddes sista augusti tyckte jag Vira var skitjobbig. Det var konflikter hela tiden, hon satte sig på tvären, skrek och gapade och det tog mycket energi från mig. Naturligtvis kunde jag förstå att det 1. tillhörde åldern och 2. berodde på viss avundsjuka när hon plötsligt behövde dela uppmärksamheten med en liten bebis.
Men bara för att jag visste ungefär vad det berodde på slutade jag inte fundera på om det inte fanns något jag kunde göra åt det hela. Jag hörde att de på dagis arbetade med positiv förstärkning och forskade lite i det och det var ju ganska luddigt alltihop, men baserades mest på att om man får beröm för saker som man gör bra blir man mer benägen att göra dem igen. Så jag började helt enkelt berömma Vira så fort hon gjorde bra saker, allt för att skapa en mer positiv stämning här hemma. Det kan vara minsta lilla sak som "Vad BRA du kunde stänga den lådan!" och "Jättebra att du lade tillbaka den där den skulle vara." osv. Och jag tycker faktiskt att det har hjälpt!
Samtidigt började jag prata med henne jättemycket på så sätt att jag hela tiden berättar för henne vad jag gör och tar med henne i aktiviteten. Om jag ska byta blöja på Lill så meddelar jag detta till Vira: "Vira, nu ska jag gå och byta blöja på Lill, så jag är här inne där man byter blöjor." Då säger hon "Ja!" och är helt med på det. Om jag inte berättar vad jag gör är det mycket mer sannolikt att hon blir arg och orolig och börjar ropa och skrika. Jag tror att hon känner att hon är delaktig på något sätt när jag berättar vad jag gör, och hon accepterar på ett helt annat sätt när jag säger att jag inte kan sitta i puffen med henne för jag måste laga mat. Och så får hon gärna vara med och stå bredvid och slabba med trasan osv. Visst kräver det en del energi att hela tiden prata om allt och berätta och vara pedagogisk, men för mig kräver det så oerhört mycket mer energi att behöva hantera skrik och gråt och ilska.
En annan sak jag jobbar mycket med att jag i det längsta försöker undvika att höja rösten mot henne. När hon beter sig mycket illa, t ex klappar lite för hårt på sin lillasyster, så sätter jag mig på huk och får Viras uppmärksamhet och säger till henne med lite sträng och allvarlig röst att så får man absolut inte göra. Det gäller förresten generellt, att jag sätter mig på huk och pratar med henne ansikte mot ansikte när jag vill att hon verkligen ska lyssna på mig.
Jag jobbar också mycket med att säga vad hon SKA göra istället för att hela tiden säga vad hon INTE ska göra. Tex säger jag "Sitt med rumpan på stolen" istället för "stå inte på stolen!" och "gå där inne vid lamporna" (när hon går upp för trappan, för att hon ska gå på breda stället) istället för "Gå inte där!". Jag tycker att det känns bra, och att det ger effekt. Så om ni har ett intensivt barn som inte alltid lyssnar kan ni ju testa :)

Nuförtiden: Mycket bra vänner :) 

Varför vaknar hon så tidigt???

Nu tror ni säkert att jag pratar om Lill. Den lilla bebisen. För när man har en liten bebis frågar alla en "får ni sova nåt om nätterna?". Ja, det hade vi fått, om det bara varit Lill. För det är inte hon som är sömnstöraren, det är minsann Vira. Oftast sover hon bra på natten, ibland vaknar hon och drömmer och man får stoppa om henne. MEN hon har i princip ALLTID vaknat ohyggligt tidigt. Och de senaste dagarna har det blivit mer än ohyggligt tidigt. Vi pratar alltså vid fem eller strax efter. Det är INTE ok.
Alla som inte har småbarn säger nu "Men lägg henne senare på kvällen då." Och då kan jag berätta att det fungerar INTE. För hon vaknar precis lika tidigt iallafall, enda skillnaden är att hon inte är utsövd utan är skitjobbig och ledsen större delen av dagen.
Det är dock nåt jag undrar över just nu. Hon vaknar alltid och är ledsen. Innan brukade hon vakna och vara glad, tjoa lite och ligga kvar och leka. Nu gråter hon och är jätteledsen tills man kommer in och hämtar henne, och det känns så sorgligt, att hon inte kan vakna glad liksom.
När hon nu vaknar vid fem kan man oftast dra ramsan utanför dörren och så somnar hon en stund till. Men så vaknar hon ingen vid sex kanske, och på helgen är det ju gött att få sova liiite längre än så. Då kan man ge henne välling i sängen (fastän hon protesterar högljutt och vill komma in i vår säng, men tar man in henne där kan man lika gärna gå upp, för hon kan absolut inte somna om i vår säng, det blir bara lek och bus) och lägga sig på en madrass bredvid och då kan man om man ha tur få sova ända till halv åtta.
Mitt problem nu är att jag är så dålig på att somna om! Vad handlar det om? Borde jag inte vara proffs på att somna så fort jag lägger huvudet på kudden? Tydligen inte, för det är inte ovanligt att jag inte hinner somna mellan Viras vaknanden. Vilket såklart är oerhört frustrerande.
Min enda räddning är öronproppar. Jag minns när vi fick Vira och jag sa till Max att jag skulle ha öronproppar och han tittade förfärat på mig och sa "Nä Emilie! Det FÅR man inte!". Men alltså, det är inte så att de tar bort allt ljud, jag vaknar fortfarande före honom om någon skriker, öronproppar eller inte. De hjälper mig bara att inte vakna så fort någon hickar till eller vänder sig i sängen två rum bort. Och det är precis vad jag behöver.

Mammahjärna...

Två gånger nu har jag varit på Coop nere i byn, handlat lite mat och sen gått därifrån. Utan varorna. Första gången köpte jag även frimärken, vilka kassörskan gav mig och jag stoppade dem i väskan. Sen började Vira joxa med det äpple hon fått i affären och då tappade min hjärna alla trådar och bara gick ut när vi väl ordnat upp våra äppleproblem. Då kunde Max iallafall åka förbi och förklara vad som var glömt och så fick vi det ändå.
Andra gången var jag med en av mammorna i mammagruppen, Christina. Hon var i kassan bredvid och  fick en chokladask som present av Coop. Vi pratade lite om det och sen gick vi ut. Och jag lämnade mina varor igen. När jag kom på det, långt senare när jag var hemma och insåg att mitt Bregott och mina tvättlappar inte låg under vagnen, undrade jag om jag är på väg att bli helt dum i huvet. Jag kunde liksom inte förstå hur jag kunde göra det IGEN! Vad är det för fel på mig liksom?
Sen kom jag på att jag kan skylla lite på det här med självscanning. I vanliga fall handlar vi på stora ICA där vi självscannar, och då betalar man, sen går man ut. Och kanske att jag blivit lite skadad och nu tror att när man väl betalt är det bara att gå. Det i kombination med amingshjärna då.
Senaste gången fick vi inte tillbaka varorna, för jag kallade Bregott för smör när jag beskrev för Max vad jag handlat och de hade naturligtvis ingen påse med smör i... Nåja, det var inte så mycket iallafall.

För övrigt tar jag det lite lugnt med träningen i några dagar då jag var på efterkontroll i tisdags och allt såg superbra ut och jag skulle säga att jag fick MVG på alla punkter :) Dock satte hon in en spiral och det är inte helt smärtfritt och gör lite ont bara jag går längre sträckor än runt i huset. Får se hur det känns i em, om det blir lite BB. Men nån mördarcirkel eller KB blir det iaf inte.

Keso, avocado, tomat och rödlök, kryddat med citronpeppar och flingsalt!

Jag är eländigt slarvig med mellanmålen. Jag får helt enkelt inte till det och det är jättedumt. Vi har Linas Matkasse, har haft det jättelänge, och det funkar mycket bra, för det gör att vi får riktigt mat varje dag. Och oftast blir det över så jag får lunch också. Men har jag inte Linas-rester blir det i princip alltid samma sak: Keso, avocado, tomat, rödlök i en röra, kryddad med citronpeppar och flingsalt. Riktigt gott, nyttigt och mättande. Men som sagt, mellanmålen.... jag har köpt Kesella, som är mitt favoritmellis tillsammans med lite rostade nötter, och kanske, kanske kan jag komma till skott och äta idag.
Nu ska jag till mammagruppen. Tänkte gå dit, men nu ösregnar det så det blir bilen.

Nederlag

Igår hade jag ju tänkt göra mördar-cirkeln efter sju. Det gick i stöpet. Jag orkade helt enkelt inte. Och så får det vara ibland, även om självdisciplin kan vara en dygd så måste man få släppa lite på kraven ibland. Naturligtvis får det inte bli så att man varje gång det är dags för träning hittar en anledning att låta bli, att alltid tycka att man känner sig för trött eller kanske har en förkylning på gång eller kanske har lite ont i ett knä. För oftast är man inte för trött, det bara känns så innan och när man väl kommer igång så blir man istället piggare. Det är ju det som är grejen med träning, trots att man förbrukar energi så får man samtidigt mer.
Men igår var en sån dag då jag kände mig mer eller mindre dränerad. Mina barn stal helt enkelt all energi. Lill börjar kräva lite mer nuförtiden, hon är inte längre helt nöjd med att bara sitta i babysittern och titta och slumra till. Framför allt på eftermiddagar och kvällar vill hon nu ha lite mer uppmärksamhet, och hon ler glatt när man sätter sig ner och pratar med henne. Men det kan jag ju inte heller ägna all min tid åt, för Vira kräver ju en del hon med, om man säger så. Att umgås med henne är som att gå på minerad mark, varje steg, varje samtal kan ge upphov till en konflikt där hon totalt spårar ur och gallskriker och är helt vansinnig/ledsen/frustrerad. Och naturligtvis gör jag allt för att ducka för dessa konflikter och försöker nu köra med "positiv förstärkning" vilket innebär att jag uppmuntrar henne och ger henne beröm för i princip allt, i hopp om att det ska föda mer positiv anda och att hon ska vilja göra mer av de saker som faktiskt är bra. Idag fungerade det utmärkt. När jag kom till dagis satt hon som vanligt med Sara (en av pedagogerna) och Vira verkade glad att se mig, gjorde en liten ansats att resa sig, men beslöt sen att det nog var roligare att sitta kvar. Jag försökte lirka lite, locka med att Ebba var hemma, att vi skulle rita tillsammans, men hon var sådär intresserad och vände sig bort när jag försökte ta henne. Till slut fick jag ju helt enkelt bara plocka upp henne och då accepterade hon ganska bra och sa hejdå och så vidare. Efter en mindre incident när hon inte ville gå ur bilen och jag stod i regnet och lirkade så hade vi det väldigt fint sen, men allt bygger på att jag är sjukt närvarande och verkligen umgås med henne, vilket ju som sagt inte är helt lätt när även Lill finns med i bilden. Och när Vira väl gått och lagt sig så ville Lill inte riktigt samarbeta, utan satt och gnällde och verkade inte riktigt veta exakt vad hon ville så då var det ju inte så lätt att bara dra på träningskläderna och köra igång. Det får helt enkelt bli idag istället, har inte riktigt bestämt mig för om det blir mördarcirkeln eller Kettlebells, men jag ska iallafall passa på nu när Lill kör sitt långa sovpass på förmiddagen.
Tills vidare får ni här en Body Balancebild som Max tog i söndags.

Som bonus får ni här lördagens vampyrbild där jag föreställer den rödhåriga vampyren Jessica i True Blood :) Väntade till samma dag innan vi började fundera på vad vi skulle klä ut oss till, men trots det lyckades jag sy om en grön skjorta (som inhandlades på Emmaus) till ett "Merlotte's-förkläde" och göra ett fint "Merlotte's-märke" som jag sydde fast på en vit topp. Perfekt :)

NU ska jag iallafall köra KB!

Fortfarande ovant och mina prioriteringar

Nu är Lill 3,5 veckor gammal och jag kan säga att jag ännu inte riktigt vant mig vid att hålla på att vakna en massa gånger varje natt. Hon är världens goaste lilla tjej som verkar nöjd med det mesta, hon skriker sällan och verkar redan ha inrättat sig i ledet som andra/tredje barn :)
Dock har hon en fisig mage som är extra störig just under småtimmarna, vilket innebär att jag då sitter och gör fisgympa på henne och försöker få henne att må bättre. Inte så att hon verkar ha ont, hon ligger bara och stånkar och håller på och har det jobbigt, stackarn.
Dessa nätter gör mig trött och det känns som jag varje dag, när Vira lagt sig kl sju och vi har ätit, inom mig undrar om även jag kan få gå och lägga mig. Och inte helt sällan händer det: Jag ammar Lill på soffan och sen klarar jag helt enkelt inte av att vara vaken längre. En eller ett par timmar senare vaknar jag till liv och kan då vara vaken lite till, men det känns ju helt bedrövligt att inte klara av att vara uppe längre än till åtta-nio. Igår kom Ebba ner för att säga godnatt och då hade jag nog redan sovit en bra stund :)
Nätterna gör också att jag måste sova längre på morgonen, vilket i sin tur gör dagarna ofantligt korta... Det känns ungefär som att jag hinner städa undan efter resten av familjen, tvätta lite, vika tvätt, amma massor av gånger och sen är det dags att hämta Vira. Jag har samtidigt en lång lista på saker som jag skulle vilja/behöva göra som aldrig blir gjord. Det som däremot BLIR gjort är träning! Och det visar ju vad jag prioriterar! För visst hade det varit gött att byta ut gravidkläderna i garderoben mot de mer normala kläderna som ligger i en flyttkartong (också i garderoben) och visst hade det varit fint att få upp lampor i barnens rum och i sovrummet nu när det börjar bli ganska mörkt både på kvällar och morgnar. MEN ack nej. För jag prioriterar att träna, och nu kör jag nya Body Balancepasset så ofta jag bara kan. Det är grymt! Maglåten är, som jag skrev förut, helt fantastisk!
Och jag jobbar verkligen på att fokusera och glädjas åt det som BLEV gjort, istället för det som INTE blev gjort. Idag har jag tex dammsugit, tvättat, kört BB, plockat undan lite i "kartongrummet" (som snart kan börja kallas tex biblioteket, för nu är där bara 3 kartonger kvar!) varit i skogen med båda barnen och sen duschat med Vira OCH rakat benen minsann :) Så jag är nöjd för idag. Och klockan är snart nio och jag är fortfarande vaken. Halleluja! Nu ska jag gå och göra lite trevligt "amningste" åt mig själv och hålla tummarna för att Lills mage kan vara liiite mer medgörlig inatt.

Igår tog jag mig an följande utmaning: Handla med båda barnen! Puh!