Dock har hon en fisig mage som är extra störig just under småtimmarna, vilket innebär att jag då sitter och gör fisgympa på henne och försöker få henne att må bättre. Inte så att hon verkar ha ont, hon ligger bara och stånkar och håller på och har det jobbigt, stackarn.
Dessa nätter gör mig trött och det känns som jag varje dag, när Vira lagt sig kl sju och vi har ätit, inom mig undrar om även jag kan få gå och lägga mig. Och inte helt sällan händer det: Jag ammar Lill på soffan och sen klarar jag helt enkelt inte av att vara vaken längre. En eller ett par timmar senare vaknar jag till liv och kan då vara vaken lite till, men det känns ju helt bedrövligt att inte klara av att vara uppe längre än till åtta-nio. Igår kom Ebba ner för att säga godnatt och då hade jag nog redan sovit en bra stund :)
Nätterna gör också att jag måste sova längre på morgonen, vilket i sin tur gör dagarna ofantligt korta... Det känns ungefär som att jag hinner städa undan efter resten av familjen, tvätta lite, vika tvätt, amma massor av gånger och sen är det dags att hämta Vira. Jag har samtidigt en lång lista på saker som jag skulle vilja/behöva göra som aldrig blir gjord. Det som däremot BLIR gjort är träning! Och det visar ju vad jag prioriterar! För visst hade det varit gött att byta ut gravidkläderna i garderoben mot de mer normala kläderna som ligger i en flyttkartong (också i garderoben) och visst hade det varit fint att få upp lampor i barnens rum och i sovrummet nu när det börjar bli ganska mörkt både på kvällar och morgnar. MEN ack nej. För jag prioriterar att träna, och nu kör jag nya Body Balancepasset så ofta jag bara kan. Det är grymt! Maglåten är, som jag skrev förut, helt fantastisk!
Och jag jobbar verkligen på att fokusera och glädjas åt det som BLEV gjort, istället för det som INTE blev gjort. Idag har jag tex dammsugit, tvättat, kört BB, plockat undan lite i "kartongrummet" (som snart kan börja kallas tex biblioteket, för nu är där bara 3 kartonger kvar!) varit i skogen med båda barnen och sen duschat med Vira OCH rakat benen minsann :) Så jag är nöjd för idag. Och klockan är snart nio och jag är fortfarande vaken. Halleluja! Nu ska jag gå och göra lite trevligt "amningste" åt mig själv och hålla tummarna för att Lills mage kan vara liiite mer medgörlig inatt.
Igår tog jag mig an följande utmaning: Handla med båda barnen! Puh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar