måndag 16 september 2013

Tre dagar i rad!

Hur nöjd är man inte när man, trots två små, jädrans intensiva men ack så gulliga barn, lyckas träna tre dagar i rad? Jo, sjukt nöjd vill jag påstå!
I lördags körde vi Body Pump hemma och jag fixade hela axellåten, inklusive alla armhävningarna på tårna. Men det var tufft. Sen var Vira med på stretchen och efteråt kunde hon, mycket nöjd med sig själv, hjälpa till att plocka in alla sakerna (eller nja, inte riktigt alla, men till och med 2,5 kg hantlarna kunde hon langa in till mig i garderoben under trappan)





Igårkväll hade jag haft en ganska tuff dag då Max var och spelade innebandy kl ett, sen hämtade Ebba från kompis och stack till Ikea på vägen hem. Jag hade skickat ut honom för att äntligen köpa några saker som jag verkligen kollat in länge och väl och som det blivit dags att slå till på.
Dock var de inte ensamma på Ikea denna regniga söndag och de kom inte hem förrän hon var närmre fem. Då hade jag varit ensam med tjejerna sen strax efter ett då Vira vaknade. Vi var inomhus, först uppe, sen nere. Vi gjorde typ ALLT som finns att göra. Sen bajsade Vira på sig för hon ätit för mkt godis när vi var bortbjudna på lördagkvällen. Hon blev helt knäckt, det har inte hänt henne på jättelänge. Och jag fick försöka trixa med bajsäckeltrosa, in med ett barn i duschen, mota bort bebisen (som inte längre är en bebis utan en ettåring) med ena foten och slutligen bära ut henne och stänga dörren, varpå hon blir jätteledsen :( Men vad ska man göra? Det var bara att snabbduscha Vira, försöka andas och samla ihop både mig själv och situationen igen.
Trots detta smärre kaos och den otroliga intensitet som eftermiddagen bjöd på, tog jag mig samman och körde Body Balance på kvällen.
Idag var det som vanligt Body Step med Malin och jag körde järnet! Man kan bli så SJUUKT trött på Body Step. Trixet är att hoppa så fort instruktören säger att man ska hoppa. Och då hoppar man HÖGT! Sen går man DJUPT ner i alla knäböjvarianter och kör alltid det tuffaste alternativet (även om det innebär tricepsarmhävningar på tårna). Då blir man trött. Det garanterar jag. Ännu känner jag inte att jag är framme vid den punkt då jag kan köra 110% rakt igenom, alltså med riktigt höga knän, riktigt djupa böj. Men kanske en vacker dag!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar