Äntligen ett pass!

I måndags trotsade jag då till slut förkylningen och körde ett BB-pass. Och det var toppen. Innan dess hade jag använt mig av min nya kompis - nässköljen. Ingen trevlig historia, men jag är helt enkelt desperat. Det känns som varenda gång jag får en liten förkylning nu så sätter den sig på bihålorna och nu har jag ju lärt mig att som gravid får man inga direkt bra mediciner för detta. Man får Kåvepenin och det har tyvärr aldrig funkar på mig. Och så finns ju Rhinocort Aqua som ska vara ok, men alltså, jag fattar inte - jag känner INGEN skillnad. Det händer ju INGENTING. Det borde väl iallafall kännas liiite bättre, men nej. Så jag har såklart googlat på huskurer mot bihålebesvär och det de flesta rekommenderar är nässköljning, vilket fick mig att ta en tur om apoteket i måndags och införskaffa verktygen. Sköljde en gång i måndags, men idag har besvären kommit tillbaka med full kraft så det är väl bara att fortsätta.
Tyvärr blir det ju inte mycket träning med såna här besvär, kanske en pw ifall det skulle känna för att sluta regna.
Inatt har det annars varit en riktigt jobbig natt med Vira. De är som tur är inte många, men det är så himla jobbigt när det händer. Och till råga på allt ska vi på opera ikväll. Som om jag inte har tillräckligt svårt att hålla mig vaken på opera i vanliga fall... hehe. Får se hur det går.
Bebin i magen verkar ha det bra i alla fall. Den gör en del väsen av sig på kvällarna, men annars är den ganska lugn. På måndag är det dags för nästa besök hos MVC. Blir väl invägning och järnkoll, har inte kollat nåt av det sen jag var där förra gången i vecka 13. Är nu i v26 så det var ju ett tag sedan :)
Måste dock säga att den här cykelmilen varje dag, till och från jobbet, gör mycket för välbefinnandet. Förra gången jobbade jag ju i Lund och körde bil hela tiden, nu får jag ju liksom en mils cykling/dag gratis! SÅ himla bra!

Bugaboo Donkey

Senaste veckan har jag börjat kolla på syskonvagnar. Jag var ju tvungen att inse att om några månader kommer vi ha två barn under två år och det kommer vara nödvändigt med en bra vagn. Och nu skulle ni som känner till vårt vagn-stall säga att "Ni har ju en bra vagn". Det har vi. Vi har en Chariot CX2 som bara är helt fantastisk. Eftersom vi, när vi köpte den, tänkte oss att det skulle komma ett barn till inom en snar framtid satsade vi på en dubbelvagn direkt och den har Vira sen åkt i under löpturer och även under en cykelsemester förra sommaren. Jag hade även med den under "kusinveckan" i Karlshamn för att kunna köra Vira och hennes kusin Lova samtidigt, och den är bara så himla bra. Känns som ett skepp- ja, men med cityhjulen vänder man hur lätt som helst och man kan köra den i princip överallt. Vi var på djup sandstrand och det var inga problem.
Jaha, så varför kollar jag på syskonvagn nu då? Jo, för jag är inte helt nöjd med hur man har en spädis i Charioten. Alltså med deras lösning för att ha den som vagn direkt efter födsel. Det finns en "hängmatta". Den har vi. Men den rekommenderas inte förrän efter 3 månader, och jag hittar inte heller någon bra åkpåse som hör till hängmattan. Och så finns det en liten ligginsats och i lördags var vi på Thulebutiken (De har köpt Chariot tror jag och alla prylar finns där) för att kolla och klämma på de olika lösningarna. Den här lilla liggdelen i vagnen ska då klämmas fast bredvid Vira, vänd bortifrån mig (de åker ju framåt i Charioten). Det kändes onekligen trångt, och jag känner mig även lite tveksam till att ha den lille alldeles öppet bredvid Vira. Det fanns ingen sufflett eller så, bara som en liten mjuklift med hårda sidor. Hon kan alltså utan problem peta fingrar i ögon osv, och jag är ju där bakom och har dålig uppsikt.

Jag och Vira och Charioten under cykelsemester i Danmark förra sommaren. 

Däremot ska sägas att jag tror den kommer vara alldeles fantastisk när barn nr2 blivit lite större, och den kommer hålla tills Vira är 5 utan problem. Men vad ska vi göra första tiden? Det kommer ju bli så att jag får både hämta och lämna V på dagis en hel del och sen har jag då lillkotten i stora vagnen hela dagen, om jag ska gå vidare ut på äventyr.
Så jag har letat och letat, läst på forum, läst barnvagnsbloggar skrivna av folk som inte verkar göra nåt annat än att testa barnvagnar och forskat i Råd och Röns testbank. Och kommit fram till en sak. Det är en Bugaboo Donkey man ska ha. Man har separat liggdel som sen ersätts med sittdel. Sittdelarna kan riktas åt vilket håll man vill, tex en framåt och en bakåt om barnen skulle önska åka så. Och så till det kanske allra fiffigaste: när man lämnat ett barn på dagis kan man lämna sittdelen där och liksom trycka ihop vagnen till att bli en singelvagn. En bred singelvagn, men ändå. Mycket smalare än dubbelvagnen. Ja, tänker ni. Köp en sån då. Och där är då haken. Den ligger på ca 15000 kr. Minst. Just nu finns det en i Malmö till salu för 12000, enligt annonsen sprillans ny, ouppackad, men det är ändå en ganska saftig kostnad....
Så hittills är min plan att.... ja, köra på Charioten om det går. Köpa till liggdelen för en tusing (ja, det är inte heller nån billig vagn, och inga billiga tillbehör direkt...) , och så köra med gamla vagnen när det bara är jag och lillkotten.

Bugaboo Donkey. Hade varit perfekt.

Försvinn!

Åh, jag blir alldeles galen av att inte kunna träna :( Det var en vecka sedan nu och igår provade jag ställa mig upp och ner för att testa om det möjligtvis skulle gå att köra Body Balance. Stå i hunden alltså. Det gick inte. Jag hade ont i bihålorna i säkert en kvart efter min lilla övning. Och jag är den förste att erkänna att jag blir en så himla otrevlig människa när jag inte får träna. Jag blir sur och får kort tålamod och det är inte alls något som med glädje kombineras med viljestark 1.5-åring. Som tur är har Max hängt massor med Vira i helgen och jag har fått packa lådor och sköta underbara hushållssysslor. Men nu är det dags att förkylningen försvinner. Det har som sagt gått på bihålorna och jag vet av erfarenhet att man inte får några direkt bra mediciner för det som gravid. Så jag ska börja testa med Rhinocort aqua, det receptfria. Har konsulterat både Familjeliv och läkare och det ska vara ok att använda. Håll tummarna för att jag blir frisk!

Lakritspannacotta (och lite choklad)

Lakrits-choklad-pannacotta (6 port)

- 5 dl grädde

- 2,5 gelatinblad

- 150 g Salmiakkichoklad (Fazer) 

- ca 15 turkisk peppar karameller

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten. Koka upp grädden. Smält chokladen lite grann (så den blir mjuk) i micron el vattenbad (akta så den inte bränns!). Häll ner chokladen i grädden, rör kraftigt tills den är smält. Låt småkoka i 2 min. Ta av från värmen och rör ner gelatinbladen. Vispa ordentligt hela tiden. 

Krossa turkisk-pepparkaramellerna med mortel. Lägg i botten på 6 portionsformar. Häll på "gräddsmeten". Ställ i kylen i minst 2 timmar innan servering. Servera med hallon. 

Tråkigt sjuk men läcker pannacotta!

Tyvärr lyckades jag inte hålla det halsonda stånget särskilt länge. I måndags var det riktigt dåligt, rösten var i princip helt försvunnen och det gjorde fruktansvärt ont att prata. Så jag satt på jobbet och var alldeles tyst och de andra tog chansen att säga en massa saker som de vet jag hade velat kommentera, men nu inte kunde.
I vilket fall blir det ju ingen träning när det känns såhär, jag får nöja mig med fem kilometer cykling till och från jobbet och det känns alldeles tillräckligt. När jag nyss klev av cykeln vid stället på Södra Förstadsgatan kände jag mig alldeles förstörd, sådär som man blir när man anstränger sig när man är sjuk. Stapplade till kontoret och hittade halstabletterna i soffan.

Men så länge tänkte jag bjuda på ett riktigt fint recept som jag experimenterade fram i lördags. Vi hade biljetter till Frida Hyvönen, picknick-konsert på Victoriateatern, vilket innebär att man tar med egen mat och sitter vid bord och lyssnar på konsert. Sjukt bra var hon.
Jag hade åtagit mig att fixa efterrätten och tänkte satsa på pannacotta (som vanligt). Enkelt att ta med i portionsformar och alltid gott. Av nån anledning började jag snöa in på lakritspannacotta, det borde ju funka eller? Så kom jag på att jag kunde smälta ner en salmiakki-choklad i smeten. Krossade några turkisk peppar och lade i botten och serverade med hallon. RIKTIGT gott!
Så här kommer receptet. Om nån skulle vilja så kan jag dela med mig av min gamla klassiker kokospannacotta. Den har aldrig blivit dissad.

Att sakna midja

Man tänker sig att den inte är så viktig, att man lätt kan klara sig utan i några månader. Men när midjan är försvunnen känns det plötsligt som alla plagg i garderoben ska knytas till precis där. Och där finns inget smalare parti på kroppen att liksom knyta till om längre, bara en tunnliknande form som gör att man ser ut som jultomten med skärp mitt på magen istället för modelejon.
Jag är inte heller särskilt svag för det här typiska gravidmodet med kläder som är skurna under bröstet och sen går ut i nån vid kjol/tunika. De plaggen får mig att känna mig som ett tält. Precis som plaggen som helt saknar form, som stora bekväma skjortor. De kan vara hur snygga som helst, men jag känner mig som Homer Simpson när han blir så tjock att han konstant börjar gå i blommig tunika.
Nä, jag har gått in i trikå-läge helt enkelt. Som tur är har jag kvar mina långa trikåtröjor och trikåkjolar som ser ut som jeans men känns som pyjamas. Där är jag nu, det ser inte ut som jag har mjukiskläder, men det har jag. Visst kommer jag i mina stretchjeans, och jag har några mamma jeans, men den där mudden som går upp över magen är bara för varm. Så länge vädret är såhär kör jag trikå-outfit!

En fin jumpsuit hade ju varit trevlig till sommaren, men nej, nån sån blir det inte.... Jag får lägga energin på att undvika Homer-tunikor istället. 

Present!

Igår fick jag en present av min fina make. Han hade just lagt Vira att sova middag och jag satt på huk under fjärilsbusken och försökte gräva ner alla de här påskliljelökarna som är en biprodukt av de många husvisningarna (de vissnade ju och behövde ersättas hela tiden).
Då ropar han ut genom fönstret: "Emilie, du ska få ett erbjudande: Ta på dig cykelkläderna och stick iväg på en tur!"

Jag släppte påskliljorna omedelbart och grävde fram cykelkläder, skor, hjälm och allt annat man behöver och var på fem minuter startklar (även om jag fick bannor för jag glömt pumpen som vanligt). Sen stack jag iväg på en ca 4 mil lång runda söder och öster om Malmö och det var bara alldeles underbart, förutom den där sjuuuukt långa rakan mellan Klagshamn och typ E6an vid Vindåkra gård då det blåste ofattbar motvind. Jag svor och kunde inte fatta att jag verkligen var i SÅ dålig cykelform. Jag menar, jag cyklar ju en mil om dagen och tränar en massa annat också. Men det var bara så jobbigt. Dock kunde jag använda det som förlossningsövning. Jag vet att det låter sjukt, men jag gjorde det ganska mycket förra gången jag var gravid. När man utsätter sig för sånt som är riktigt jobbigt och man bara vill hoppa av tåget, så övar jag på att inte grimasera. Det är ju starkt ihopkopplat med yoga, att man ska vara helt avslappnad överallt utom där man måste spänna. Och för mig funkade det utmärkt även under förlossningen. När det gör ont så grimaserar man nästan automatiskt, och då spänner man sig och så upplever man att det gör ännu ondare. Det är lite som när man fryser och spänner sig och så fryser man bara ännu mer. (Konstigt nog känns det ju som motsatsen till "bita ihop", vilket ju verkade funka bra när man utförde trista kirurgiska ingrepp under medeltiden, och patienten fick bita på en pinne. Jag tycker dock detta funkar bättre :))
Så när jag låg där på rakan och höll på att blåsa av vägen och lungorna brände lika mycket som låren fokuserade jag på att slappna av och inte grimasera.

Det är dagens gravidtips: öva på att slappna av i situationer då du egentligen vill grimasera av smärta. Både i ansiktet och resten av kroppen.


När jag sen körde åt andra hållet insåg jag med glädje att jag inte var i så dålig form ändå. Då körde jag hela rakan i ungefär 42 km/h. Tror aldrig jag kört så fort så länge någon gång, och det var ju ett bevis på att det faktiskt blåste riktigt rejält!
Idag har jag ont i häcken, men jäklar vad det var värt det!

Testa växlarna lite först. Var ju ett tag sedan vi var ute tillsammans, jag och vildhästen.