Hassegympa och Mamma-babygympa

Gårdagens Body Balance gick om intet. Det körde bara ihop sig helt enkelt, med jobbgrejer och så var det plötsligt dags att gå och hämta Vira och därefter var det inte speciellt långt till det var dags för Hassegympa. Efter en del velande hit och dit om vem som skulle gå bestämde vi oss för att gå allihop även denna gången. Och nu hade Vira börjat fatta galoppen, nu sprang hon när hon skulle, var med på de olika rörelserna och fattade vad man hade ringarna till. Men det allra bästa är när redskapen åker fram och man får kuta runt fritt bland alla sakerna. Hennes favorit är den långa, uppblåsbara hoppgrejen. I hennes värld måste den te sig oändlig och hon hoppar och studsar fram och sen ett hopp ut på tjockmattan, ett till hopp ut på golvet och så springa tillbaka och göra allt från början igen. Jobbigaste stunderna på passet är när man ska sitta stilla och vänta medan föräldrarna plockar fram eller tillbaka redskapen. Sitta still... tufft när man är två och det hänger ringar och dinglar fritt och det finns stora gröna bollar i nät i taket.
Det blir nog till att ordna ringar nånstans i trädgården i vår. Vi hade det när jag var liten och jag vet inte hur mycket jag hängde och slängde i de där, och det var så himla roligt. Vira verkar känna likadant, så ett par ringar får vi nog ha :)

För min del blev det Mamma-baby-gympa i morse och Maria hade lagt till en liten del med stepbräda så passet var nästan 1,5 timme långt. Lill protesterade precis innan det var dags för baby-låtarna, dvs då vi skuttar runt lite med bebisarna och flyger flygplan och sådär. Så då ammade vi, men det störde iaf inte min egen träning :)
Det var träff med mammagruppen samtidigt så jag fick prova på duscharna för första gången. Funkade bra tack vare att Lill charmade en del damer som var i omklädningsrummet samtidigt och som gladeligen stod och gurglade framför en bebis. Det är ju ett litet projekt att ta sig runt. Jag är förvånad över att folk inte tror jag är på väg att flytta in dit jag kommer, med babyskydd, skötväska, jackor, skor, träningsväska... puh. Men snart är det sommar igen!

Lite risig men ok ändå

I måndags började jag känna lite rasp i halsen och jag var lite hängig. Även Lill är förkyld och jag är inte säker på vem som smittar vem riktigt... Men jag gjorde ett avtal med mig själv: Om jag hade feber blev det ingen träning, annars skulle jag gå dit och försöka ta det lite lugnare än vanligt. Och inte hade jag nån feber inte, och jag gjorde verkligen mitt bästa för att ta det lugnare. Det går. Jag måste bara fokusera på att inte hoppa hela tiden, att inte skjuta ifrån sådär superhårt varje gång, att liksom tagga ner lite allmänt. Och det gick ganska bra tycker jag. Jag är fortfarande lite förkyld, men det var varken blivit sämre eller bättre. Det konstigaste som hände var att jag fick ont i knäna. Igår morse när jag gick ner för trappan, bärandes på Lill, hade jag ont i knäna, framför allt det vänstra. Det har jag inte haft sen 2007 tror jag och det kändes högst otrevligt. Men Max lugnade mig med att det säkert beror på at det var så länge sedan jag körde sån här hoppträning. Och faktiskt, det känns redan bättre. Nu sover lilla skorpan efter att vi varit och vaccinerat henne nu på förmiddagen. Och jag tror jag ska köra lite Body Balance.

Lill har börjat hänga i hoppgungan och hon älskar det! Skrattandes jazzar hon runt och skuttar och bara njuter av att få vara upprätt och stå på sina små knubbiga ben!

Pyssel!

I helgen ägnade jag mig åt en av mina andra hobbies: pyssla! Det kanske inte lyser igenom här så ofta att jag är en hängiven pysslare som i mitt nya hus inrett ett helt rum som jag kallar för "Pysselrummet". Där har fyllt en hel dubbelgarderob med tyg, lim, pärlor, garn och allt annat man kan tänka sig mellan himmel och jord. För jo, jag är en sån där som klipper av de små silkesbanden som numera finns i varenda topp man köper och tänker "kanske, kanske kan man ha denna till nåt en dag. En dag när Vira gör en dockteater, eller kanske syr Barbiekläder". Kanske kommer den dagen aldrig, men åh, jag hoppas!
Till saken hör ju också att jag är utbildad Industridesigner. Fem år. Med pyssel. Fast då var det höga krav på pysslandet, allt skulle vara perfekt och den tyska professorn synade alla modeller och prototyper med sin hökblick och gud nåde dig om du inte slipat tillräckligt länge med 1000-pappret! Därför är det skönt att pyssla hemma, utan krav på att det ska bli snyggare än att jag kan leva med det :)
Den här gången var det renovering av gammal Hokus Pokus-barnstol och nya kuddöverdrag som stod på schemat. Jag hade fått hem stolen från mina föräldrar och den var kvar i sin mindre vackra 70-talskostym med senapsfärgade och smutsbeiga dynor. Dessutom var den ruggigt läskig av mat från tre barn för ungefär 30 år sedan...ugh. Men jag skrubbade och gnodde och till slut blev den riktigt ren!
Så hade jag köpt vaxduk på Stof och Stil och av den sydde jag överdrag till dynorna, jag gjorde dem exakt som de var innan, och häftade på dem. Tråkigast var kanske att ta bort de gamla häftklamrarna, de var riktigt läskiga :)

Före

Efter

Eller förresten, nu när jag tänker efter så var det allra tråkigaste att sätta ihop stolen igen, för den blev skev och jag hade inte markerat var skruvhålen var.... Det var så illa att jag gav upp och Max fick rycka in och avsluta det hela.
Sen sydde jag överdrag till en sån där "stödkudde" som finns på IKEA och som väl hör till deras barnstol Antilop. Lill är fortfarande inte speciellt stadig i sitt sittande så den är högst nödvändig.

Med dyna

Och så avslutade jag med att göra nya kuddöverdrag till de kuddar som jag och Ebba sitter på vid matbordet. Det är så att vi sedan länge håller på att renovera våra kökststolar, vilket innebär fläta om dem. Vi har gjort en hittills.... Men den är väldigt bra, och den blir liksom lite hårdare och man kommer högre upp. Fast sitter man inte på den som är renoverad och är lite kort (som jag och Ebba) är det skönt att ha en kudde så man slipper känna att man sitter och slevar in maten utan nåt avstånd mellan tallrik och mun :)
Och så länge vi inte har renoverat resten av stolarna var det trevligt att få lite förnyelse vid matbordet!

Nya överdrag

Maguppdatering

Jaha, nu i dagarna blir Lill 5 månader och det är väl dags att ge er den senaste och kanske sista mag-uppdateringen. Hur har det gått? Är jag tillbaka där jag vill vara?
Ja, det får man väl säga. Vikten är tillbaka på det normala och formen är nära nog. Inte så att jag kommer sluta sträva men jag är nöjd. Och nu när jag kommit igång med Body Step och får ordentliga konditionspass så känner jag att det händer fort. Snart kommer jag kunna köra 100% ett helt BS pass!
Och såhär ser magen ut idag jämfört med i slutet av augusti.

Puh!

Ojoj, idag kändes det tufft att gå upp och veta att så fort jag ätit frukost, gett Lill sin morgongröt och röjt i ordning morgonens stök skulle jag köra ner till gymmet för ett mamma-baby-gympa-pass. Igår var det nämligen Body Step mellan 19-20 vilket gjorde att det kändes som jag just varit där och benen var fortfarande aningen spagettiaktiga. Men det var bara att bita ihop, dra på sig de (nya!!) träningsbyxorna, dubbla sportbhar, linne och så iväg. Såklart glömde jag även denna gången en filt som Lill kunde ligga på, men kanske lika bra det, hon har helt slutat ligga still och utgör nu en mindre fara för sig själv och andra där hon rullar fram över golvet bland mattor, babyskydd och vattenflaskor. Hon verkar tycka det är ytterst trevligt med gympa; tittar glatt på alla bebisar, stoppar fingrarna i munnen om hon känner sig lite orolig och kinkar inte förrän det är dags för stretch och hon rullat ner på det hårda golvet en gång för mycket.
Passet var lika tufft som förra gången, kanske lite extra tufft med höga knän idag efter gårdagens totalmashup på steppen. Där kunde jag som vanligt inte låta bli att köra 110% och det var som vanligt riktigt, riktigt roligt. Hade sällskap av Viras förskolepedagog (eller vad det nu heter...) som är en 25-årig trevlig tjej som heter Madelene. Hon berättade glatt att hon tränade på gymmet 6ggr i veckan, vilket påminde mig om mig själv för några år sedan :) Men jag är så glad åt min enda gång i veckan! Tack o du underbare make!

Max och Vira i full fart. Hasse i gul t-shirt i bakgrunden :) 

Innan Body Steppen igår var vi på Hasse-gympan. Vira var först mycket tveksam till hela grejen och ville bli buren och tittade skeptiskt på alla barn som glatt skuttade runt och gjorde likadant som Hasse som stod i mitten. Men så verkade hon fatta grejen och mjuknade mer och mer och när det sen var dags för att fritt röja runt bland olika "redskapsstationer" (tjockmatta, rutschkana, ringar, plintar osv) var hon i sitt esse och sprang runt som en tok och skrattade högt varje gång Hasse hoppade ner på tjockmattan och gjorde volt efteråt (späntstig kille det där, säkert en 70 år) Dock har hon blivit så mycket fegare än förut, nu skulle det backas ner hela tiden och hon vågade inte hoppa från några höga höjder alls. Men det kommer väl igen, får vi hoppas. Hon har väl förstått att världen inte alltid är ofarlig :)
Nu ska jag ta det lugnt, kanske blir det ett BB-pass i helgen, men mitt mål är att fixa mina pysselprojekt: sy nya kuddöverdrag, klä om en Hokus Pokus barnstol (som jag, och mina bröder hade och som är aningens äcklig och oerhört 70-talsaktig i klädseln) och göra en tyll-lampa åt Vira. Sen finns ju alltid projektet att göra vid i Lills rum, som fortfarande är fullt av kartongen, men men, det blir nog av nån gång det också :)

Glammigt med KB!

Körde Kettlebells i söndags när barnen sov och Max var på innebandy. Eller Lill vaknade efter ett tag och fick sitta i sittern och titta på. Funkar mycket bra måste jag säga. Våra barn har verkligen fått sitta i sitter, jag tycker den är helt oumbärlig! Och mina barn verkar gilla det, de kommer upp lite, får se världen och kan sitta och chilla. Och jag kan ha kontakt med dem, prata med dem och får dem att skratta samtidigt som jag faktiskt kan göra andra saker som man måste göra ibland, laga mat, vika tvätt och... träna :) Nuförtiden tar jag alltid med en sitter i bilen när jag åker på besök hos folk. Det gör att jag kan ägna mig åt Vira när hon kräver det samtidigt som Lill är nöjd och glad. Visst gillar hon att stå i knät och hoppa, men sen tröttnar hon och då är det inte mycket som hon blir nöjd av. Men sittern funkar faktiskt för det mesta!

Idag är det Body Step igen! Ahh, jag längtar! Träffade instruktören från förra måndagen på dagis, hon har barn där också (och om jag inte har fel är hon gift/sambo med skönsjungande Benny som kom tvåa i X-Factor) och hon berättade att hon kör gamla passet och att jag idag kommer få köra nya. Så allt jag lärde mig i måndags var onödigt ;)
Som uppvärming ska jag gå på nån Svedala- grej som heter Hasse-gympa. Tydligen en fd idrottslärare som alltid kört gympa och det har blivit nån institution här i bygden. Det är för barn, från de kan gå i princip och vad jag hört är det hopp och studs och lek och det passar ju bra nu när Vira varit totalspattig både igår och idag. Inte störig men bara helt FULL av energi och flyger/hoppar/studsar runt överallt hela tiden. Så hon kan behöva rastas lite :)

Baby Balance :)

I torsdags ringde de från gymmet strax innan åtta, när jag fortfarande låg i sängen med sprattelgumman bredvid mig. Mamma-baby-gympan var inställd.
Nåja, inte mycket annat att göra än att köra ett pass hemma! Jag rullade ut mattan och Lill låg bredvid på sin matta och kollade och snuttade på sina älskade fingrar :)
Det blev nya Body Balance-passet, börjar komma in i det lite bättre nu. Ska försöka lära mig det ordentligt så jag kan köra på Koh Lanta dit vi åker om ca 1 MÅNAD!! Herre gud, det har hela tiden legat så långt fram i tiden, vi bokade för typ ett år sedan. Och nu händer det! Åååh, det ska bli SÅ härligt! Och Max har som mål att vi ska träna varje dag :)