Toughest

Jaha, där gick en månad till. Man kan ju säga att den här bloggen för nuvarande inte direkt är väluppdaterad. Jag är ledsen för det, men jag är upptagen med en massa pyssel och träning och jobb och familjehäng. Det tar sin lilla tid som ni säkert vet.

I lördags var jag bjuden på galej! Hur ofta händer det? Inte särskilt ofta kan man säga, och framför allt är det inte ofta jag är inbjuden på tjejträff där en mängd kreativa, fascinerande och härliga tjejer träffas och minglar och pratar om ditt och datt och dricker vin. Det var på alla sätt underbart! Jag fick tillfälle att klä mig i min fina blommiga jumpsuit och ta tåget in till Malmö och inte komma hem förrän klockan halv ett!
Det första som hände var att jag blev tillfrågad om jag ville göra toughest i maj nästa år. Vem kan tacka nej till det? Jag har ju velat göra det så länge, men inte hittat nån som vill göra det med mig. Och helst av allt har jag velat göra det med ett gäng tjejer och nu ser det ut att gå i uppfyllelse! Jag är sjukt peppad över detta och det känns skitkul att ha nåt att träna inför. Planen är nu att träna tillsammans varannan vecka och jag hoppas komma i superduperform till maj. Jag tycker jag är på god väg, men detta kan nog vara moroten som tar mig ända fram!

Som pepp får jag re-posta den här monkeybar-bilden. Efter att ha kollat på hinderna på Toughest hemsida känns det som det är en del armgång. Tur att det är min starka sida :)

Hej och hå, var tog den här månaden vägen?

Jaha, en månad senare. Lite drygt till och med. Jag har varit sjuk. I två omgångar och det har inte alls varit kul. Och när jag orkat lyfta rumpan från soffan och blicken från Hela Sverige Bakar, Hela Sverige Syr varvat med Orange is the new black, så har jag hållit på med annat. Och skrivit på andra ställen. Och hängt på Pinterest och Instagram.

Men nu känner jag mig äntligen friskt. Visst är det lite snorigt i näsan fortfarande, men imorgon blir det en tur på 24Seven och så volley på kvällen. Det finns få saker som gör mig mer frustrerad och sur än att inte kunna träna, samtidigt är jag ju förnuftig och vet att det är idiotiskt att gå iväg när man inte är frisk. Fast TVÅ veckor utan volleybollträning! Herregud, det var inte alls roligt, framför allt inte när Max kom hem glädjestrålande och det postades hurrarop i Facebookgruppen. Men imorgon är jag där.

Halloween närmar sig och i måndags insåg jag att det var enda kvällen jag skulle ha tid att fixa pumporna innan fredag. Jag hade pratat lite med Katarina om vad jag skulle ha för motiv och surfat Pinterest såklart. Till slut bestämde jag mig för att gå loss med borrmaskinen. Jag tyckte det verkade enkelt och smidigt och tog in mina pumpor på diskbänken. Googlade hur man enklast gröpte ur och satte igång. Det var ett jädra gröpande och sen när jag väl hämtat in skruvdragaren hade den så dåliga batterier att den knappt kunde borra pumpa. Men efter 15 minuters laddning var jag igång och oj vad fint det blev men OJ vad jag var trött i armen sen :) Tur man inte jobbar som hantverkare....

Stora pumpan blev randigt prickig, där körde jag med lite olika storlek på borr, och lilla pumpan fick blommor där mitthålet är lite större än "blombladen".

Bästa beachvolleyn i lördags och höst idag

Idag är man inte så sugen på att stoppa fötterna i sanden på beachplanen. Har börjat kolla på såna här små sock-skor som man kan skaffa. Jag har ju mina fivefingers som jag brukar ha på gymmet, men de blir ju fulla med sand, hehe...  Fast kanske är det inte så mycket att fundera över, de kommer säkert att ta ner näten snart när hösten kommer igång på allvar.

Vi spelade iallafall i lördags med Maria och Philip, våra absolut mesta beachvolleysvänner. Maria spelar och tävlar jättemycket och Philip har både spelat själv och varit tränare (tror jag iallafall). Istället för att bara dra igång en match inledde Maria med riktigt bra övningar och dessutom personlig feedback. Sen körde vi spel och under hela tiden kom hon med coachning och tips och det var så JÄKLA bra! Jag kände att jag fick hur mycket som helst att tänka på, sånt som kanske kan få min kroppskontroll att öka när jag spelar volley haha :)
Hela natten drömde jag sen att jag spelade, och att jag lyckades springa fram till bollen och SEN koppla händerna. Det är annars min svaghet. Jag är ganska snabb, men jag kopplar händer och springer med dem framför mig och då tappar jag fart och får dessutom sämre träff på bollen. Men om jag bara övar så kanske jag kan komma ur det :)

Igår var en väldigt dyyyyyr dag. Och aningen förvirrad, iallafall i början... Jag vet att jag två gånger i helgen började prata med Max om hur vi skulle organisera logistiken på måndagen, då vi skulle lämna in lilla Aygon på service för att förhoppningsvis sälja den på tisdagen. Men vi lyckades aldrig fullfölja vår diskussion och måndag morgon föll vi in i rutinen och cyklade glada i hågen ner till tåget. Det var försenat och vi stod där och väntade och då plötsligt säger Max nåt om Viras utvecklingssamtal idag. Och då minns jag att vi skulle lämna in bilen. Nu. Innan nio. Sjuk tur att tåget var sent, annars hade vi varit halvvägs till Oxie vid det laget och allt hade blivit ännu jobbigare. Nu var det bara att cykla hem och ta bilarna istället och köra till Toyotacenter på Jägersro. Där meddelade killen bakom disken att det blev fullservice och ett ungefärligt pris på 4700 kr. GAAAAH....! Sen vidare till jobbet där vi fastnade i sur bilkö och kom inte fram förrän vid nio. Sen dröjde det inte länge förrän de ringde: "Hej, du... bromsarna behöver bytas... det blir ungefär 3400 kr inklusive material och arbete..." Jaha, vad kul då. Men gör det då. Visst, jag har hur mycket pengar som helst. Sen ringde de igen: "Du... däcken måste bytas, du kan få nya GoodYear för 3400 kr" Då kände jag att vänta lite här nu, nu måste jag prata lite med min man. Och han sa nej. Om nån köper bilen får de ta de däcken som finns. Vi kan inte lägga 11 000 på att fixa till den.
Men det blev ändå dyrt. Såhär precis innan löning känns det tungt att pynta 8200 kr för typ inget. Eller nåt är det ju, men inget för mig. Jag hoppas ju på att sälja bilen. Blö.

Till salu. Min första riktigt riktiga bil. 

Kroppskontroll

När jag var hos naprapaten Jimmie i våras sa han till mig att när det gäller kroppskontroll så ligger jag på övre delen av skalan. Och jag har bra kroppskontroll, det är ju lite det jag eftersträvar med att träna en massa olika saker, för det är olika kroppskontroll när man hoppar och dansar på Body Step, eller när man står i märkliga positioner i Body Balance, eller när man försöker fira sig ner för ett rep med bara armarna i parken. Det är gött med bra kroppskontroll tycker jag. Det gör bland annat att jag är väldigt bra på att ta instruktioner när jag försöker lära mig nya grejer som involverar kroppen.
Fatta vilken sensation det var i somras när Mia berättade för mig hur jag skulle cykla i backar! Plötsligt tar jag mig upp och ner som ingenting! (hehe, nästan iallafall... Det är fortfarande en jädraskitbacke som jag inte fixar... :) )

Såhär snygg kan man vara när man cyklar i skogen :) Och vilken fart sen...

Jaja, nu är det ju så fint och bra och jag är så duktig så. Vad vill jag komma till? JO, att nu när jag går lite mer på volley inser jag att när jag är med en boll så tappar jag kroppskontrollen TOTALT!
Allt går så fort och jag har typ ingen aning om var jag har armar och ben. Koncentrationen och blicken är på bollen och resten verkar bara hänga med så gott det går.

När vi övar smash till exempel. Om man nu ens kan kalla det smash. Jag menar när jag försöker knuffa bollen över nät med hjälp av ett överhandsslag. Jag kastar bollen till någon, som passar tillbaka den till mig med hjälp av fingerslag och så springer jag mot bollen och hoppar och slår till.
DÄR händer det. DÄR vet jag INGENTING om vad min kropp gör. Teoretiskt vet jag vad jag ska göra, men det där att bedöma avståndet och hoppa i rätt tid, få upp armarna på rätt sätt, röra armen på rätt sätt, röra kroppen på rätt sätt... Allt på samma gång... Det är SVÅRT! Naturligtvis säger ni, men förstå frustrationen när man oftast gör saker där man har kontroll och så sen göra nåt där man inte vet alls vad kroppen riktigt håller på med under halva tiden. Man vet inte om en arm står rakt ut åt sidan, jo, det är sant! Jag VET inte om det är så! Det KAN vara så att min ena arm sticker åt sidan, att benen spretar i nåt galet clownhopp, jag har INGEN ANING!

Och det är väl där charmen ligger. I detta okända ligger så mycket utmaning och så många möjligheter till förbättring.
Och kanske är det vad jag vill säga - testa nåt utanför din egen komforzon. Det är fantastiskt! Och har du tur hittar du en massa trevliga roliga människor att dela upplevelsen med!

Äntligen vuxenvolley!

Torsdagarna blir lite tuffare framöver. Förutom morgonträningen antingen i parken, eller i vinter på Fitness24Seven, så har vi nu lagt till volleybollträning från halv nio till tio på kvällen. Jag kan se att det kan bli tufft att piska upp och ut sig i kalla kvällen för att spela volley, men om man bara kommer ihåg hur riktigt kul det kommer att bli så borde det fungera.
Jag har ju tjatat om detta ett tag, och kanske har det på nåt sätt påverkat dem så att det nu finns möjlighet för glada, vuxna amatörer att spela volley i Svedala. Killen som tränar kidsvolley-barnen har lite av en ledarroll och lät oss göra övningar första halvtimmen ungefär innan vi sen spelade i en timme. Det var många skratt och glada tillrop och det verkade som alla hade kul! Jag vet att jag hade kul iallafall, och svettig blev jag också, för andra gången den dagen.
På morgonen körde vi i parken som vanligt och det är ju alltid skoj. Idag känns det i kroppen att den fick röra sig en del igår. Framför allt bröstmusklerna har fått sig en omgång, kanske beror det på att jag övade på att släppa ner mig från ett rep utan att använda benen?

I väntan på Max efter träning.

I förrgår fick jag öva på att hålla mig lugn i en lite mer akut situation. Det är ju sånt man önskar slippa, men det är alltid skönt att känna att man kan behålla lugnet och vara rationell när det väl händer saker. När Vira fick feberkramp var jag ju helt lugn, kunde gissa att det var feberkramp, letade fram Prusiluskan i gummi som hon fick bita i och ringde sjukvårdsupplysningen.
Häromdagen var det Lill som var i farten. Vi hade kommit hem från dagis och hon hade tagit av sig jackan till hälften när hon fortfarande var utomhus. Alltså till hälften på så sätt att den satt fast i armvecken. Sen skulle hon med sina små knubbiga ben kliva in över den höga tröskeln in i huset och där lyckades hon inte riktigt utan stod på huvudet, bokstavligen, rakt ner i stengolvet. Eftersom armarna var låsta i jackan kunde hon inte ta för sig utan landade på hakan där ett stort hack slogs upp och blodet började omedelbart rinna.
Det blöder en del från hakan kan jag säga. Jag, iklädd min beiga jacka, fick tag på ungen och bar in henne i huset. Tog papper och tryckte emot och tänkte att jag skulle vilja tejpa, men ville samtidigt kolla med Max om det var det rätta. Lyckades få upp telefonen och ringa, faktiskt utan att bloda ner jackan. Max tyckte tejpa. Jag lämnade skrikande flicka och sprang för att hitta tejp. Hittade ingen. Sprang tillbaka och tryckte lite till och sen vidare upp till övervåningen för att leta efter tejp där. Hittade kirurgtejp och sprang ner och tejpade. Sen åt vi glass och allt verkade mer eller mindre bra igen. Dock var hacket ganska långt och jag googlade lite för att se om man rekommenderades åka in eller inte. På Familjeliv skrev folk om barn som fått 3mm långa hack som åkt in. Lills hack var ungefär 12 mm och jag ringde svärfar läkaren för att be om råd. Han rådde mig att ringa vårdcentralen och det gjorde jag. Fick telefontid 20 min senare. 20 min innan VC skulle stänga. Som tur är ringde de tidigare och innan klockan var tjugo i fem satt båda flickorna i bilen och vi kunde plocka upp Max som just kom cyklande. Vi åkte till VC där de rengjorde och tejpade Lill som låg alldeles tyst i mitt knä och sen glatt plockade åt sig en bil i den där skålen hos sköterskan. Slutet gott allting gott!

Ajaj på lilla hakan :(

Ännu en solig morgonträning i Pildammsparken!

Hoppsan! Det här inlägget skrev jag i torsdags, men nåt måste gått fel för det blev visst inte publicerat!

I morse var det dags igen! Vi träffas på 24Seven vid Triangeln där vi lämnar väskor och sen springer vi till Pildammsparken. Där springer vi först bort mot Stadiongatan, över tallriken och till uterummet vid Roskildevägen. Idag tog vi det lugnt. Jag vaknade i måndags med riktigt ont i halsen, kände mig hängig och därför har det inte blivit nån riktig träning den här veckan. När man är sådär att det känns tungt att bara plocka upp nedfallna äpplen i trädgården går det inte att träna. Jag vet att det bara kommer göra allt värre.
Men igår kändes det bättre och då vågade jag planera morgonträning med Max och Hampus på morgonen idag.
Fast vi sprang inte lika fort som vanligt, och det blev ingen jättejobbig cirkel där en gör upphopp på "plint" en gör armhävningar och tiden bestäms av den som klättrar över och tillbaka på en fristående ribbstol. Men jag övade på handstående och armgången går som tåget. Fast att träna med lillbrorsan är ju alltid lite knäckande. Han är så ofattbart stark och akrobatisk :) Jag fick för mig att testa lite av det han gör, men alltså... det är ju inte en chans. Det ser så lekande lätt ut när han HOPPAR armgång, men det visade sig ju vara nästan omöjligt. Jag testade även bara hålla som man ska när man gör human flag... hahaha. Tja vad ska man säga... :)

En bit kvar innan flaggan sitter... hehe...

Ett år äldre och antagligen även lite visare

Min man kan baka han <3

Igår fyllde jag år. Det har alltid varit svårt för mig att låta födelsedagar passera som vilken annan dag som helst, och jag blir därför lycklig när min familj är helt på min linje och utan att tveka bakar prinsesstårta att äta till frukost, hänger upp födelsedagsvimplar och överöser mig med presenter.
Förra året bjöd vi till fest på en lördag, som alltid med kort varsel, vi verkar aldrig komma loss i god tid oavsett vad det gäller. Nästan alla var uppbokade på annat håll och vi var bara ett litet gäng som spelade beachvolley och grillade.
I år inföll dagen en söndag och på tisdagen bestämde vi oss för att bjuda in till tårtkalas. I frysen låg en mängd infrysta äggvitor som bara väntade på att få bli Budapestrullar och för att undvika samma manfall som förra gången höll jag inte inne med inbjudningar. Och det visade sig att folk har aningen lättare att komma loss en söndag för vi blev över trettio personer som firade mig och Lill med att äta Max underbara vanilj- och kardemummabullar, Budapsestrullar och kokostoppar. Allt bakat av min underbara man som slavade i köket hela dagen igår.
När alla vänner gått hem stannade familjen kvar och jag hade beställt pilgrimsmusslor till förrätt och kräftor till huvudrätt. Alldeles förträffligt alltihop!

På lördagen lyckades vi få till en dryg timme beachvolley mellan tio och elva och det var lika kul som alltid. Det verkar omöjligt att få plats i nybörjargruppen på Malmö Beachvolleyklubb, jag var ju som vanligt för sent ute (anar ni ett mönster...?) och jag är nu orolig för att jag inte kommer att röra en boll förrän det närmar sig april 2015... GAAAH! Jag bara måste få till nån typ av träning, antingen rutinmässigt hyra plan på MBC eller vuxenträning vanlig volley i Svedala.

Större delen av lördagen tillbringade jag tillsammans med mina sopp-tjejer. Numera ses vi bara en gång i kvartalet men det är alltid lika trevligt. Det är verkligen samtal. Samtal om politik, karriär, familj, högt och lågt, lika många skratt som seriösa reflektioner. Vi delar med oss av vår kunskap och våra erfarenheter och jag tycker det är ovärderligt att få göra nåt sånt lite då och då.
Nuförtiden får man dessutom ofta prova på nåt nytt, som att köra jeep i skogen eller cykla MTB. I lördags spelade vi sällskapsspel, ett sånt där fantasy-inspirerat där man bara använder sig av olika kort och köper saker hit och dit och gör olika attacker mot de andra. Mycket kul och en helt ny erfarenhet för mig!

Hanna preparerar spelet så att det funkar för oss newbies. 

Och torsdagar kör vi i Pildammsparken igen! Förra gången kändes det bättre i fingret där jag lyckats klämma en nerv när jag hängt i nån stång. Så nu kunde jag gå armgång igen utan att få skitont. Hoppas den riktiga hösten håller sig borta ett tag till så vi kan fortsätta med uteträningen!

Armgång. Så himla kul!

Löpning i oerhört högt tempo med maken. Inte lika kul, men ack så nyttigt...