Bästa beachvolleyn i lördags och höst idag

Idag är man inte så sugen på att stoppa fötterna i sanden på beachplanen. Har börjat kolla på såna här små sock-skor som man kan skaffa. Jag har ju mina fivefingers som jag brukar ha på gymmet, men de blir ju fulla med sand, hehe...  Fast kanske är det inte så mycket att fundera över, de kommer säkert att ta ner näten snart när hösten kommer igång på allvar.

Vi spelade iallafall i lördags med Maria och Philip, våra absolut mesta beachvolleysvänner. Maria spelar och tävlar jättemycket och Philip har både spelat själv och varit tränare (tror jag iallafall). Istället för att bara dra igång en match inledde Maria med riktigt bra övningar och dessutom personlig feedback. Sen körde vi spel och under hela tiden kom hon med coachning och tips och det var så JÄKLA bra! Jag kände att jag fick hur mycket som helst att tänka på, sånt som kanske kan få min kroppskontroll att öka när jag spelar volley haha :)
Hela natten drömde jag sen att jag spelade, och att jag lyckades springa fram till bollen och SEN koppla händerna. Det är annars min svaghet. Jag är ganska snabb, men jag kopplar händer och springer med dem framför mig och då tappar jag fart och får dessutom sämre träff på bollen. Men om jag bara övar så kanske jag kan komma ur det :)

Igår var en väldigt dyyyyyr dag. Och aningen förvirrad, iallafall i början... Jag vet att jag två gånger i helgen började prata med Max om hur vi skulle organisera logistiken på måndagen, då vi skulle lämna in lilla Aygon på service för att förhoppningsvis sälja den på tisdagen. Men vi lyckades aldrig fullfölja vår diskussion och måndag morgon föll vi in i rutinen och cyklade glada i hågen ner till tåget. Det var försenat och vi stod där och väntade och då plötsligt säger Max nåt om Viras utvecklingssamtal idag. Och då minns jag att vi skulle lämna in bilen. Nu. Innan nio. Sjuk tur att tåget var sent, annars hade vi varit halvvägs till Oxie vid det laget och allt hade blivit ännu jobbigare. Nu var det bara att cykla hem och ta bilarna istället och köra till Toyotacenter på Jägersro. Där meddelade killen bakom disken att det blev fullservice och ett ungefärligt pris på 4700 kr. GAAAAH....! Sen vidare till jobbet där vi fastnade i sur bilkö och kom inte fram förrän vid nio. Sen dröjde det inte länge förrän de ringde: "Hej, du... bromsarna behöver bytas... det blir ungefär 3400 kr inklusive material och arbete..." Jaha, vad kul då. Men gör det då. Visst, jag har hur mycket pengar som helst. Sen ringde de igen: "Du... däcken måste bytas, du kan få nya GoodYear för 3400 kr" Då kände jag att vänta lite här nu, nu måste jag prata lite med min man. Och han sa nej. Om nån köper bilen får de ta de däcken som finns. Vi kan inte lägga 11 000 på att fixa till den.
Men det blev ändå dyrt. Såhär precis innan löning känns det tungt att pynta 8200 kr för typ inget. Eller nåt är det ju, men inget för mig. Jag hoppas ju på att sälja bilen. Blö.

Till salu. Min första riktigt riktiga bil. 

Kroppskontroll

När jag var hos naprapaten Jimmie i våras sa han till mig att när det gäller kroppskontroll så ligger jag på övre delen av skalan. Och jag har bra kroppskontroll, det är ju lite det jag eftersträvar med att träna en massa olika saker, för det är olika kroppskontroll när man hoppar och dansar på Body Step, eller när man står i märkliga positioner i Body Balance, eller när man försöker fira sig ner för ett rep med bara armarna i parken. Det är gött med bra kroppskontroll tycker jag. Det gör bland annat att jag är väldigt bra på att ta instruktioner när jag försöker lära mig nya grejer som involverar kroppen.
Fatta vilken sensation det var i somras när Mia berättade för mig hur jag skulle cykla i backar! Plötsligt tar jag mig upp och ner som ingenting! (hehe, nästan iallafall... Det är fortfarande en jädraskitbacke som jag inte fixar... :) )

Såhär snygg kan man vara när man cyklar i skogen :) Och vilken fart sen...

Jaja, nu är det ju så fint och bra och jag är så duktig så. Vad vill jag komma till? JO, att nu när jag går lite mer på volley inser jag att när jag är med en boll så tappar jag kroppskontrollen TOTALT!
Allt går så fort och jag har typ ingen aning om var jag har armar och ben. Koncentrationen och blicken är på bollen och resten verkar bara hänga med så gott det går.

När vi övar smash till exempel. Om man nu ens kan kalla det smash. Jag menar när jag försöker knuffa bollen över nät med hjälp av ett överhandsslag. Jag kastar bollen till någon, som passar tillbaka den till mig med hjälp av fingerslag och så springer jag mot bollen och hoppar och slår till.
DÄR händer det. DÄR vet jag INGENTING om vad min kropp gör. Teoretiskt vet jag vad jag ska göra, men det där att bedöma avståndet och hoppa i rätt tid, få upp armarna på rätt sätt, röra armen på rätt sätt, röra kroppen på rätt sätt... Allt på samma gång... Det är SVÅRT! Naturligtvis säger ni, men förstå frustrationen när man oftast gör saker där man har kontroll och så sen göra nåt där man inte vet alls vad kroppen riktigt håller på med under halva tiden. Man vet inte om en arm står rakt ut åt sidan, jo, det är sant! Jag VET inte om det är så! Det KAN vara så att min ena arm sticker åt sidan, att benen spretar i nåt galet clownhopp, jag har INGEN ANING!

Och det är väl där charmen ligger. I detta okända ligger så mycket utmaning och så många möjligheter till förbättring.
Och kanske är det vad jag vill säga - testa nåt utanför din egen komforzon. Det är fantastiskt! Och har du tur hittar du en massa trevliga roliga människor att dela upplevelsen med!

Äntligen vuxenvolley!

Torsdagarna blir lite tuffare framöver. Förutom morgonträningen antingen i parken, eller i vinter på Fitness24Seven, så har vi nu lagt till volleybollträning från halv nio till tio på kvällen. Jag kan se att det kan bli tufft att piska upp och ut sig i kalla kvällen för att spela volley, men om man bara kommer ihåg hur riktigt kul det kommer att bli så borde det fungera.
Jag har ju tjatat om detta ett tag, och kanske har det på nåt sätt påverkat dem så att det nu finns möjlighet för glada, vuxna amatörer att spela volley i Svedala. Killen som tränar kidsvolley-barnen har lite av en ledarroll och lät oss göra övningar första halvtimmen ungefär innan vi sen spelade i en timme. Det var många skratt och glada tillrop och det verkade som alla hade kul! Jag vet att jag hade kul iallafall, och svettig blev jag också, för andra gången den dagen.
På morgonen körde vi i parken som vanligt och det är ju alltid skoj. Idag känns det i kroppen att den fick röra sig en del igår. Framför allt bröstmusklerna har fått sig en omgång, kanske beror det på att jag övade på att släppa ner mig från ett rep utan att använda benen?

I väntan på Max efter träning.

I förrgår fick jag öva på att hålla mig lugn i en lite mer akut situation. Det är ju sånt man önskar slippa, men det är alltid skönt att känna att man kan behålla lugnet och vara rationell när det väl händer saker. När Vira fick feberkramp var jag ju helt lugn, kunde gissa att det var feberkramp, letade fram Prusiluskan i gummi som hon fick bita i och ringde sjukvårdsupplysningen.
Häromdagen var det Lill som var i farten. Vi hade kommit hem från dagis och hon hade tagit av sig jackan till hälften när hon fortfarande var utomhus. Alltså till hälften på så sätt att den satt fast i armvecken. Sen skulle hon med sina små knubbiga ben kliva in över den höga tröskeln in i huset och där lyckades hon inte riktigt utan stod på huvudet, bokstavligen, rakt ner i stengolvet. Eftersom armarna var låsta i jackan kunde hon inte ta för sig utan landade på hakan där ett stort hack slogs upp och blodet började omedelbart rinna.
Det blöder en del från hakan kan jag säga. Jag, iklädd min beiga jacka, fick tag på ungen och bar in henne i huset. Tog papper och tryckte emot och tänkte att jag skulle vilja tejpa, men ville samtidigt kolla med Max om det var det rätta. Lyckades få upp telefonen och ringa, faktiskt utan att bloda ner jackan. Max tyckte tejpa. Jag lämnade skrikande flicka och sprang för att hitta tejp. Hittade ingen. Sprang tillbaka och tryckte lite till och sen vidare upp till övervåningen för att leta efter tejp där. Hittade kirurgtejp och sprang ner och tejpade. Sen åt vi glass och allt verkade mer eller mindre bra igen. Dock var hacket ganska långt och jag googlade lite för att se om man rekommenderades åka in eller inte. På Familjeliv skrev folk om barn som fått 3mm långa hack som åkt in. Lills hack var ungefär 12 mm och jag ringde svärfar läkaren för att be om råd. Han rådde mig att ringa vårdcentralen och det gjorde jag. Fick telefontid 20 min senare. 20 min innan VC skulle stänga. Som tur är ringde de tidigare och innan klockan var tjugo i fem satt båda flickorna i bilen och vi kunde plocka upp Max som just kom cyklande. Vi åkte till VC där de rengjorde och tejpade Lill som låg alldeles tyst i mitt knä och sen glatt plockade åt sig en bil i den där skålen hos sköterskan. Slutet gott allting gott!

Ajaj på lilla hakan :(

Ännu en solig morgonträning i Pildammsparken!

Hoppsan! Det här inlägget skrev jag i torsdags, men nåt måste gått fel för det blev visst inte publicerat!

I morse var det dags igen! Vi träffas på 24Seven vid Triangeln där vi lämnar väskor och sen springer vi till Pildammsparken. Där springer vi först bort mot Stadiongatan, över tallriken och till uterummet vid Roskildevägen. Idag tog vi det lugnt. Jag vaknade i måndags med riktigt ont i halsen, kände mig hängig och därför har det inte blivit nån riktig träning den här veckan. När man är sådär att det känns tungt att bara plocka upp nedfallna äpplen i trädgården går det inte att träna. Jag vet att det bara kommer göra allt värre.
Men igår kändes det bättre och då vågade jag planera morgonträning med Max och Hampus på morgonen idag.
Fast vi sprang inte lika fort som vanligt, och det blev ingen jättejobbig cirkel där en gör upphopp på "plint" en gör armhävningar och tiden bestäms av den som klättrar över och tillbaka på en fristående ribbstol. Men jag övade på handstående och armgången går som tåget. Fast att träna med lillbrorsan är ju alltid lite knäckande. Han är så ofattbart stark och akrobatisk :) Jag fick för mig att testa lite av det han gör, men alltså... det är ju inte en chans. Det ser så lekande lätt ut när han HOPPAR armgång, men det visade sig ju vara nästan omöjligt. Jag testade även bara hålla som man ska när man gör human flag... hahaha. Tja vad ska man säga... :)

En bit kvar innan flaggan sitter... hehe...

Ett år äldre och antagligen även lite visare

Min man kan baka han <3

Igår fyllde jag år. Det har alltid varit svårt för mig att låta födelsedagar passera som vilken annan dag som helst, och jag blir därför lycklig när min familj är helt på min linje och utan att tveka bakar prinsesstårta att äta till frukost, hänger upp födelsedagsvimplar och överöser mig med presenter.
Förra året bjöd vi till fest på en lördag, som alltid med kort varsel, vi verkar aldrig komma loss i god tid oavsett vad det gäller. Nästan alla var uppbokade på annat håll och vi var bara ett litet gäng som spelade beachvolley och grillade.
I år inföll dagen en söndag och på tisdagen bestämde vi oss för att bjuda in till tårtkalas. I frysen låg en mängd infrysta äggvitor som bara väntade på att få bli Budapestrullar och för att undvika samma manfall som förra gången höll jag inte inne med inbjudningar. Och det visade sig att folk har aningen lättare att komma loss en söndag för vi blev över trettio personer som firade mig och Lill med att äta Max underbara vanilj- och kardemummabullar, Budapsestrullar och kokostoppar. Allt bakat av min underbara man som slavade i köket hela dagen igår.
När alla vänner gått hem stannade familjen kvar och jag hade beställt pilgrimsmusslor till förrätt och kräftor till huvudrätt. Alldeles förträffligt alltihop!

På lördagen lyckades vi få till en dryg timme beachvolley mellan tio och elva och det var lika kul som alltid. Det verkar omöjligt att få plats i nybörjargruppen på Malmö Beachvolleyklubb, jag var ju som vanligt för sent ute (anar ni ett mönster...?) och jag är nu orolig för att jag inte kommer att röra en boll förrän det närmar sig april 2015... GAAAH! Jag bara måste få till nån typ av träning, antingen rutinmässigt hyra plan på MBC eller vuxenträning vanlig volley i Svedala.

Större delen av lördagen tillbringade jag tillsammans med mina sopp-tjejer. Numera ses vi bara en gång i kvartalet men det är alltid lika trevligt. Det är verkligen samtal. Samtal om politik, karriär, familj, högt och lågt, lika många skratt som seriösa reflektioner. Vi delar med oss av vår kunskap och våra erfarenheter och jag tycker det är ovärderligt att få göra nåt sånt lite då och då.
Nuförtiden får man dessutom ofta prova på nåt nytt, som att köra jeep i skogen eller cykla MTB. I lördags spelade vi sällskapsspel, ett sånt där fantasy-inspirerat där man bara använder sig av olika kort och köper saker hit och dit och gör olika attacker mot de andra. Mycket kul och en helt ny erfarenhet för mig!

Hanna preparerar spelet så att det funkar för oss newbies. 

Och torsdagar kör vi i Pildammsparken igen! Förra gången kändes det bättre i fingret där jag lyckats klämma en nerv när jag hängt i nån stång. Så nu kunde jag gå armgång igen utan att få skitont. Hoppas den riktiga hösten håller sig borta ett tag till så vi kan fortsätta med uteträningen!

Armgång. Så himla kul!

Löpning i oerhört högt tempo med maken. Inte lika kul, men ack så nyttigt...

Dags att börja styra skutan igen

Jag borde ju känna mig själv bättre än att tro att jag skulle blogga en massa i sommar, men men... Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och när nu sommarsolen log emot oss i flera veckor fanns det ju mer spännande saker att göra än att sitta inne med datorn i knät. 

Det har varit en underbar sommar! Eftersom jag anser att 28-30 grader är den ultimata temperaturen har jag inte en enda gång klagat på värmen utan bara gått och njutit i min stråhatt och mina solglasögon. Vi har provat mängder av olika stränder och friluftsbad; Barsebäcks hamn, Sjöbobadet, Nyehusen, Dalbybadet, Vik, Sibbarp, Lill-Olas, Riva del Sole (Italien) och Falsterbo. Om jag måste välja en favorit står det mellan Vik och Falsterbo. I Vik var vi nästan ensamma. Det var riktigt varm och den lilla byn låg liksom och flämtade vid havet och pepparkaksbruna sommargäster låg i solstolar vid den lilla kiosken där man kunde köpa fetaostrulle och glass. OM man hade kontanter, vilket vi inte hade så vi tiggde till oss ett pitabröd så att barnen kunde få "lunch" :)
Stranden var fylld av såna där runda vita stenar som man plockar och lägger i trädgården och vattnet var klart och kallt och vågorna slog in mot stranden på det där rogivande sättet som jag oftast upplever utomlands. Ja, det var fantastiskt.

I Falsterbo är sanden magisk. Vit och vacker och sammetslen. Vattnet bjöd på 26 grader och man kunde hoppa från bryggan. Det var ju en hel del folk, men det störde ändå inte. Framemot eftermiddagen kunde vi öva på handstående och barnen drog varandra i stranden på en body-board. Det var också fint får man säga.

Dalbybadet! Mycket trevligt!

Nu är jag tillbaka på jobbet sen några veckor och har just tillbringat två dagar på The Conference. Jag är full av inspiration och energi och riktigt taggad inför hösten. Hösten är alltid den tid då jag vill sätta igång saker, då jag vill förändra och skapa nytt. Så nu satsar jag på att bli en bättre designer, jag har bestämt mig för att börja teckna mer och starta den COMMIND Designblogg. Allt för att både inspirera och tvinga mig att utvecklas i mitt arbete.

Vira har fortsatt utveckla sin ap-ådra och klättrar nu till toppen på ett kick. Frågan är om inte lillasyster skulle göra det också, om hon bara fick för mamma.... 

Som en del av konferensen fick vi tillfälle att springa en runda i Malmö tillsammans med Malmö Gerillalöpare. Det gick inte så fort, men det var rysligt trevligt! Och idag körde vi ett pass i parken, som vanligt på torsdagar. Benen kändes oväntat bra och det finger som jag på nåt sätt skadat när jag gick armgång börjar kännas bättre. Jag måste ha klämt nån nerv eller nåt, jäkligt irriterande för det påverkade all träning där jag hängde i stång, vilket jag ju på senare tid börjat göra ganska mycket :)

Jag startade en ny Facebookgrupp- Svedala Beachvolleyvänner där man kan bestämma tider när man känner för att spela lite boll! Är du sugen är det bara att gå med. Säsongen är ju på väg att ta slut, och snart är väl näten nere, men de kommer ju upp i vår igen!

På söndag fyller jag år och det jag önskar mest är nog att jag får spela BeachVolley. Det är märkligt hur kul jag tycker det är, det får nästan bli ett eget inlägg om det :)
Och så får det bli ett MTB-inlägg, för det har blivit en hel del cykling sen vi hittade nya cykelpartners!

Torekov-första vändan i sommar

Vi har tillbringat helgen i Torekov och vädret var alldeles förträffligt både fredag och lördag, precis som prognosen lovat. Det är alltid underbart att vara där, jag kan släppa allt, jag har inga projekt på gång där och det är inte så många "måste" och "borde". Semester som den ska vara helt enkelt. Fast visst finns det "borde", det behöver ju en del underhåll, men när vi bara är där i några dagar brukar vi tillåta oss att mest ta det lugnt. Det var bara vi, det som jag kallar LILLA familjen, när det bara är jag Max, Vira och Lill. Att jämföra med STORA familjen, när Ebba också är med.

I fredags var det dallrande hett och vi ägnade oss åt strandliv. Barnen alternerade bad i havet med att rulla sig i sanden och på eftermiddagen fick vi till lite glassätning tillsammans med delar av min släkt i Västergötland.

Lek på bryggorna

Vira är som sagt grym på att hoppa! 

Underbara Villa Ingalunda! Här hänger vi gärna!

Äntligen är vattenkopporna på väg bort! Stackars Lill fick en lite tuffare dos än storasyster. 

Under tiden vi frossade var Max ute och sprang, och på lördagen var det min tur. Jag var omåttligt osugen. Sådär så att hela kroppen nästan skriker för att slippa. Men Max pushade på mig och sa "men du är ju BRA på att springa". Sen hade jag glömt det där armbandet man stoppar telefonen i och Max armband gick bara att minska till en viss gräns, som naturligtvis var alldeles för stor för mig. Då tappade jag sugen igen. MEN Max pushade på mig och sa att jag fick ha den i brallorna. Det funkade nästan gatan ner då den började bege sig neråt i ena byxbenet. Då tappade jag sugen igen och tänkte att nä, fan, jag skiter i det här. Fast det gjorde jag inte. Jag tog telefonen i armbandet i handen och sprang vidare. Jag sprang alla 10.80 km med en medelhastighet av 5.08 minuter/km. Och det var inte ens jobbigt! Ofta brukar sista kilometern vara en plåga då jag omväxlande säger till mig själv att jag borde skämmas som inte orkar mer än så här, omväxlande låtsas att jag springer ett lopp och att det bredvid vägen står skaror av människor som hejar på mig för allt vad tygen håller. Inget av detta behövdes den här gången, jag bara skuttade fram ända till porten till Villa Ingalunda. Hade både ork och sinnesnärvaro att småskrattande notera nya Torekov-modet: de luggslitna badrockarna har fått konkurrens av.... PYJAMASAR! Detta var vid middagstid och där spatserade bratsen (tjugoåriga lintottar) omkring i Burberrypyjamasar, rastandes en liten knähund. Hahaha! Torekov är för roligt!
Nåja, vad jag ville komma till är att jag under den här våren, genom att en gång i veckan springa 15 minuter på löpband, med målet att alltid springa i femminuterstempo, har ökat på min "joggingfart" med närmre EN MINUT per kilometer. Jag har loggar från förra sommaren när jag CYKLADE bort till skogen (istället för att springa de extra två kilometerna det innebär) och sen sprang ungefär en halvmil på 6.80 min/km. Nu har alltså min normaltakt ökat till ungefär 5 min/km och det känns riktigt bra! Under den här milen hade jag flera kilometrar då jag låg på fyra-nånting, och hade det inte varit så oändligt stenigt och min vänsterfot så vrickningsbenägen hade tiden kanske blivit ännu bättre. Fasen vad jag är taggad på att springa nu! Fast jag har träningsvärk idag...

Klassisk löp-selfie

Lyxen att kunna ta kvälls- och morgondopp är inte att underskatta. Nu blev det bara kvällsdopp denna gången, då temperaturen i lördags morse inte bjöd till bad och idag ösregnade det. Men kvällsdopp blev det både i fredags och igår. Visst är det tråkigt att gå ner ensam, när man skulle kunna gå ner med den man älskar, men barnen sov i huset och vi fick turas om. I fredags var det magiskt. Solnedgång över ett blankt stilla hav. Igår mer aggressivt med grå himmel och arga vågor. Men båda baden underbara på sitt sätt. Jag hoppas vi snart åker tillbaka. 

Kvällsdoppet i fredags. Så magiskt att jag var tvungen att simma en stund i solnedgången.