Ryggen vann över bihålorna!

Jaha, tanken var ju att det skulle vara en liten text här, men den hängde visst inte riktigt med när jag bloggade från mobilen. Inte första gången det händer heller.... 

I ivlket fall kan jag berätta att tröttheten i ryggen till slut vann över trycket i bihålorna. När ryggen blir för sliten måste den helt enkelt botas med Body Balance och det funkade jättebra, även att stå i hunden :) Och efteråt kändes allt mycket bättre! Kunde dock inte låta bli att vara lite avundsjuk på maken som tog en tvåtimmars mtb-runda i skogen. Åååh, jag är så himla sugen! Så fort det känns lite som höst ute får jag såna enorma mtb-känslor och då är det tufft att veta att det är lääänge tills jag kan cykla i skogen igen :( Men, den som väntar på nåt gott! 

Nu går jag in i vecka 37 för den som undrar! Det är inte långt till bebin är färdigbakad och i helgen hittade jag och packade upp (med stor assistans från min mamma) en massa yttepyttesmå kläder. 

Jag tänkte nog att det skulle kännas mer verkligt andra graviditeten, att jag skulle förstå att det kommer en bebis; man har ju gjort det en gång liksom, men inte alls. Det känns helt overkligt att det ska komma ut en mini-person som ska ha de där minikläderna på sig. Hur mycket den än boxar mig i revbenen kan jag inte fatta att det faktiskt är en riktig person där inne, en som jag snart ska får träffa och som jag är så nyfiken på vem det är! 

Åsnan!

I fredags fick vi ett mail:

"Your Donkey is now on his way to your home"

Jag tror att jag missat berätta det, men efter ganska mycket om och men och hit och dit beställde vi till sist en Donkey, från Holland. I färgen Svart/Svart (dvs svart bas och svarta sufletter). Inte för att vi älskar svart, men vi känner väl oss själva som inte så bra att hålla saker jätterena, så det är av praktiska skäl.
Det var ju några månader sedan jag började drömma om en Donkey, efter att ha gjort otaliga efterforskningar på nätet. Jag läste både test och mer privata recensioner av folk som driver rena barnvagnsbloggar, och tog såklart även del av den VÄLDIGT digra tråden om Donkey på Familjeliv (den har fler än 3100 inlägg!!!) men så träffade jag den här tjejen som jobbar på "BabyJogger" på midsommarafton och hon kunde ge oss ett jättebra pris på deras nya dubbelvagn, alltså inte den som är på längden utan de har en ny som är på bredden. Så jag och Max och Vira begav oss till Barnens Hus i Malmö för att kolla in den lite närmre och Max dissade den i princip omedelbart för att den hade för små hjul. Och under hela den här perioden googlade jag med jämna mellanrum "bästa syskonvagnen" och svaret blev alltid detsamma, både i test och svar från olika forum:
Bugaboo Donkey

Och efter lite påtryckningar av folk som anser att man ska köpa det man verkligen vill ha, även om det kostar lite mer, för att man annars kommer ångra sig, så slog vi till och nu är den alltså på väg hem till oss, vår åsna!

Tillbaka

Sådär, nu sitter jag på kontoret igen och jag och datorn försöker överbrygga det avstånd som skapats mellan oss under de här två veckorna. Förhoppningsvis innebär det att det blir lite mer aktivitet här på bloggen, dock väntar jag fortfarande på att bihålorna ska bli bra. Trodde att det skulle släppa direkt, kändes som det var på väg åt rätt håll på fredagen, men sen har det inte hänt nåt, det har snarare blivit sämre :( Får se hur det hela utvecklas. I vilket fall har det inneburit att det inte blivit nån vidare träning den här veckan, bara armisar varje dag. Får se hur det känns ikväll om jag kan få till ett BB-pass utan att det blir alltför smärtsamt att stå i hunden.
Vi fick iallafall lite sommar under de här två semesterveckorna, framför allt förra veckan då det ju äntligen blev SOMMAR och vi hängde på stranden och i trädgården och hade det riktigt härligt. Idag är det regn igen och en alldeles lagom dag att börja jobba på.

Jag kör min "Hollywood movie star" look så fort solen är framme. Trots det är håret blondare än någonsin...

Max och Vira kör lite vattenlekar. Inget jag kan sponsra med just nu direkt. Ligga på mage funkar ju...sådär :) 

Bihåleinflammation...

Känns som datorn och jag glidit ifrån varandra på sistone, kan bara skylla på semestern. Den fick inte ens följa med till Dalarna faktiskt, och täckningen där var alldeles för dålig för att jag skulle orka blogga. Nu är vi tillbaka sen i måndags kväll, men ändå har jag inte suttit här direkt. Jag har helt gått in i semester-mode och spelar Rumble och läser bok om kvällarna, som avslutas redan vid halv elva-elva. Väldigt skönt och med all säkerhet bra för mig. Sen vi kom hem har jag kört ett pass Body Balance, funkade bra men kändes ap-jobbigt eftersom jag mest ägnat mig åt promenader tillsammans med svägerskan under semestern. Sen kör jag mina armisar mot badkaret, fortfarande 40 st om dagen, eller 80 om jag orkar göra både morgon och kväll. Dock började jag igår känna av lite i bihålan och i morse när jag vaknade rådde det inget tvivel om att jag fått en härlig bihåleinflammation som gör fruktansvärt ont mest hela tiden och som jag vet att jag inte kommer kunna få nån vettig penicillin för :( det var samma sak i vintras och även när jag var gravid med Vira. Båda gångerna fick jag Kåvepenin och det hjälpte inte alls.
Men i vilket fall blir det inga avancerade träningspass så länge smärtan håller i sig. Ska rådgöra med svärfar, läkaren vad han rekommenderar för medicin. Antagligen kommer han säga Rhinocort Aqua, precis som i vintras (jag var ju gravid den gången också) och jag har redan införskaffat ny idag.
Just nu är jag på väg till sängen, klockan är kvart över tio, jag har nya rundor att spela på Rumble och en bra bok att läsa :)

Mamma, titta vad fint det blev när jag rullade mig i rabatten efter vi fixat det där med solkrämen!

Känner mig trött...

Gårdagen i korthet:

Vaknar halv fem av skyfall som dånar på taket. Somnar om.

Vaknar igen strax innan sex av att Vira gnäller. Är förlamande trött efter att ha kört Friseboda -Sjödiken igår med hemkomst halv ett. Fixar välling.

Tvingar upp Max som ska byta till sommardäck på bilen innan vi ska lämna in den på reparation. Det är dags. Grannen med hund går förbi och kollar konstigt på Max i däckbytet. Vadå? Bättre sent än aldrig väl?

Håller ständig koll på klockan för att all logistik ska klaffa.  Ändå blir vi sena, förstår inte hur det går till. Precis innan jag ska gå ut i bilen kommer Max in med Vira på armen igen. Bajskaos. Hon åt säkert en halvliter jordgubbar under alla fikor dagen innan och nu straffar det sig med brännande bajs. Byta blöja hitta byxor.

Bytet kraschar tidsplanen. På väg till dagis resonerar vi hur vi ska lyckas lämna på dagis, ta oss till Malmö (hamnområdet) och lämna in bilen, få lånebil och ta oss till MAS ingång 74 våning 3 för ett ultraljud, på 37 minuter. Vi bestämmer oss för att chansa och hinna med alltihop utan att jag ska bli avlämnad nånstans först.

Allt flyter på bra, in på Mechanum, lämna bilen, vi får en Skoda att köra med. Google maps ger underliga vägförslag från hamnen till MAS. Vi chansar på Fersens väg. Hittar parkering precis utanför KK. Jag rusar av, Max ska betala. De har stängt igen en genomgång i en häck och jag tvingas småspringa runt hela byggnaden. Uppför trapporna, tar för givet att receptionen på v3 är stängd, för det är den alltid. Tar lapp på våning 2, två framför. Det går fort, jag anmäler mig, Max kommer i samma sekund. Upp till trean in i väntrummet, sitter ner i exakt två andetag innan jag blir uppropad. In och kolla bebis som verkar må toppen och får exakt samma siffror som Vira fick vid sitt tillväxtultraljud: Beräknad födelsevikt 3.5 kg (hon kom upp i 2.725....) Köper två bilder av mkt dålig kvalitet. Ner igen, in i bilen, parkera på Davidshall och till Solde för en välförtjänt kaffe. 

Sen jobb i några timmar, god lunch på operagrillen. Bestämmer träff för fika med kusin kl tre och för grillning med ex-kollega efter fem... 

Ringer Mechanum kl två. Bilen ej klar. Kusin ringer i samma veva. Deras lunch är försenad. Vi stannar på jobbet lite till och har tur. Plötsligt är bilen klar. Vi åker och hämtar men på väg därifrån vobblar det otrevligt. Kör en bit tillbaka. Jag övertygar Max om att det är samma sak jag kände förra sommaren när vi just bytt till sommardäck och jag skulle köra från Karlshamn. Vi vänder hemåt och vobblet är borta. 

Hämtar Vira på dagis, hon blir vansinnig när vi tar av henne gegga-outfiten men får ett äpple och kommer över det.

Kusin med familj har redan kommit. Jag snabb-bakar äppelpaj och kokar kaffe. Barnen har skitkul och det är fantastiskt kul att träffa kusin som också är gravid och som bara är allmänt toppen. 

Precis när kollegan med kille kommer ska kusinen gå till nästa släktevent. 

Vi har ännu inte hunnit handla till grillningen. Viras res-grejer från gårdagen står i hela hallen tillsammans med inredningen till det gigantiska ikeaskåpet vi köpt. Jag har just akut-tömt kattlådan som blivit eftersatt i två dagar. Välkomna! Här bor vi nu!

Klarar av alla hejdå och hallå, sätter nya gäster i arbete med att skära grönsaker och skickar Max till affären för att handla. Jag svänger ihop hemgjord hamburgerdressing, fixar middag till Vira och socialiserar. 

När Max kommer tillbaka snabb-badar jag Vira, inklusive hårtvätt och kroppstvätt men exklusive insmörjning. Hon blir vansinnig när jag plockar upp henne men kommer över även detta. Hon får välling och somnar som en sten. Vi grillar hamburgare, pratar skit och äter ingen efterrätt för det hinner vi inte innan gästerna ska hem och packa. 

Jag har under tiden tvättat tre tvättar inför avresa till Dalarna på lör. Nu blir det vika och hänga och börja plocka ihop packning. Klockan blir kvart i elva. Tänker gå och lägga mig men inser att jag måste duscha. Kommer i säng strax innan halv tolv. Minns inget av natten men höll på att kollapsa när klockan var kvart över sex och jag förstod att jag måste gå upp. Låg kvar i sängen och lyxade till 18 över. 

Umgänge

Den här veckan är det umgänge på schemat. Det är väl en typisk semestervecka och det är massor av folk som är här i närheten som i vanliga fall befinner sig ganska långt borta. Det innebär en massa umgänge och således ganska lite träning. Men det är superkul såklart!
I förrgår var vi hos vänner i Bara och igår körde vi hela vägen upp till Friseboda för att träffa gamla vänner till min familj, dvs folk som man växte upp med, umgicks med hela somrar, nyårsaftnar och midsomrar men som lite försvann ur ens liv när man blev tonåring och slutade hänga med på de där träffarna.
Sen kom Facebook och vi fick kontakt igen, men det är inte ofta vi får tillfälle att träffas live kan man säga, framför allt inte alla på en gång. Visst var det många syskon som fattades men det var väldigt kul att träffa de som var där och deras föräldrar och barn.
Jag fick dessutom tillfälle att ta första doppet i havet, riktigt jädra kallt var det kan jag säga! Men nu är det avklarat. Krävdes en de hot och pepp från Max innan jag klev i och det tog inte många sekunder innan jag stod på stranden igen :)

Vira äter en skål med pasta i vagnen :) 

Jodå, det är en gravid i havet!

Body Pump!

Igår fick jag äntligen tid och ro att köra BP! Första gången i nya huset, dvs fyra veckor sen sist. Ojojoj, inte ofta jag har SÅ långa BP-uppehåll.
Nu fick jag testat på logistiken i mitt nya hem. I Malmö hade vi ju alla BP-grejerna i arbetsrummet nere vid hallen, dvs man fick släpa alla sakerna upp för en liten trapp, genom hall och vardagsrum innan man kunde börja köra. Här har vi ordnat "träningsförråd" under trappen, som är bara drygt en meter från där jag tänkte placera mig för att köra framför TVn. Och som väntat kändes det mycket smidigt. Var ju inte jobbigare att få fram prylarna än det brukar vara på gymmet. Enda som saknas är några rejäla krokar som vi kan hänga upp vikterna på, det är så mycket smidigare än att ha dem på golvet.
Passet gick superbra, jag körde med 2.5 kg på varje sida på benlåten eftersom den gett mig så ont i ryggen de senaste gångerna. Jag har ju inte direkt magstödet att hålla ihop mina knäböj med vanlig vikt :)

Frivändning. Huj vad det går!

Alltid lika fokuserad. Fighting face kallar Max det.

Annars körde jag som vanligt och det var toppen! Sen festade jag till det med bovetegröt med rostade hasselnötter och mandel, lite pecannötter som låg och skräpade i en påse, torkade blåbär, nektarin, lite smör såklart och mjölk. Bovetegröt är för sig själv en ganska läbbig anrättelse måste jag säga, trots att jag oftast gillar gröt. Det här är som tapetklister och inte smakar det nåt heller, trots lite salt i. MEN det mättar fint och funkar bra med nötter för att liksom piffa upp konsistensen.

Kvällen avslutades med mer pecannötter i form av glassen "Pecannötkola" från SIA och ett avsnitt av Downton Abbey :) Plus minus noll kanske!

Genomfört pass! Till slut...

I lördags genomförde jag ett riktigt styrkepass. Inte så att jag körde styrka, nejnej, det var Body Balance, men det krävdes en hel del styrka för att ta mig igenom passet.
Förra veckan kände jag hur det började killa i halsen i onsdags, och sen blev det bara värre. Vira har också varit förkyld så jag antar att det är hennes dagisbaciller jag dragit på mig. Så i torsdags tog jag beslutet att stanna hemma och kurera mig. Både bli kvitt förkylningen, eller iallafall häva den innan den fick ordentligt fäste, och dessutom sova ut ordentligt, nåt jag känner att jag saknat på sistone. Jag gick som vanligt upp och åt frukost med familjen, sen åkte Max och Vira till jobb och dagis och jag gick och lade mig igen och vaknade kvart i ett. KVART I ETT! Det kändes helt bisarrt! Och som att det verkligen behövdes. Visst har förkylningen hängt kvar lite, men den vände iallafall och som sagt kände jag mig tillbaka på banan redan i lördags.
Dock kasade sov-mästaren Vira av banan lite i lördags kväll. Istället för att bara lägga sig till rätta med nalle och täcke började hon gallskrika när jag gick ut ur rummet. Vi lät henne hållas ett tag, men när hon inte verkade lugna sig gick jag in och satte mig bredvid henne tills hon somnade. Sen gick jag ut, bytte om, rullade fram mattan och körde uppvärmningen och solhälsningen och halva första benlåten i BB. Sen vaknade hon igen. Bara att gå upp och sitta bredvid sängen. Och jag satt där till långt efter hon somnat, hon låg och snusade så tryggt och tungt och jag smög ut, gick ner och körde om halva benlåten. Då vaknade hon igen. Ööööh.... Max var och handlade och kunde inte vara till nån hjälp, så jag gjorde om proceduren igen och medan jag satt där hörde jag hur Max kom hem och rullade ut en nyinköpt gräsklippare (från Blocket, i Svedala) på stenläggningen utanför och jag smög ner, satte mig vid köksbordet och tänkte att "Nä, det är inte meningen idag helt enkelt. Det blir ingen träning." Men när jag berättade vad som hänt och att jag nu gav upp sa Max "Nej! Det är klart du ska träna. Nu kör du, jag tar Vira om hon vaknar. Du vet att du behöver det." Och då menar han inte fysiskt, att jag behöver träna av en eller annan anledning, utan bara för att han vet att jag mår så mkt bättre när jag gör det (och dessutom blir en mkt trevligare och behagligare fru och mamma... :) )
Så jag gjorde det. Och naturligtvis var det toppen!

FinasteVira och Elliot. Tänk vad vi kommer att sakna er när ni flyttar!

Gottgott. Såhär mycket glass får man när Max lägger upp :) 

Inga bilder från passet dock, däremot kan jag bjuda på lite sommarkänsla från en av många härliga eftermiddagar med Klinte och Elliot samt jordgubbsbild. Oj, vad det äts jordgubbar nu. Och järnvärdet är back-in-business och totala-tröttheten har jag inte känt av på en vecka! Heja heja!
Dock är magstorleken på understa kurvan, vilket inte oroar mig alls, där var jag hela tiden med Vira också (och hon var ju inte direkt nån jätte när hon föddes) men nu var jag alldeles precis under understa kurvan vilket gjorde MVC-Maria lite orolig. Så nu ska hon ha koll på mig så jag inte fortsätter halka nedåt. Jag tror dock inte det är nån fara. Hon envisas dock med att även väga mig, nåt jag oftast slapp när jag var gravid med Vira. Om det ser ut som allt står bra till förstår jag inte varför jag måste vägas? Själv tycker jag bara det är.... jag vet inte, lite onödigt att veta. Jag ser ju hur kroppen ser ut, och jag vet ju hur den brukar se ut (dvs vad jag siktar på när bebin är här). Jag behöver inte veta exakta kilon, det gör mig bara stressad av nån anledning. Men det är ju bara jag kanske. Jag har ju aldrig haft nån vana att väga mig, det har mest hänt ibland när jag av en eller annan anledning hamnat framför en våg.
Puh, vilken lång text det blev. Nu ska det jobbas.

Total trötthet och träning

Igår hamnade jag återigen i ett sånt här totalt trött-koma. Vi hade åkt hem tillsammans, hämtat Vira på dagis, gett henne mat och beslöt oss sen för att åka till Svågertorp för att handla kattmat, prova vagn och skaffa ny gas till grillen. Det tog ju sin tid, Vira ville bara röja bland leksakerna på Barnens hus och det var svårt att testa vagn och diskutera tillsammans. Har träffat en tjej som jobbar på Baby Jogger och som förespråkade deras nya syskonvagn (inte City Select, utan en där barnen sitter bredvid varandra, City Mini GT) och vi ville kolla in den. Max blev dock besviken och inte speciellt imponerad av de små hjulen, så det är tveksamt om det blir den. Fortfarande är det Donkeyn som står högst i kurs. Varenda gång jag googlar "bästa syskonvagnen" är första svaret man hittar "Bugaboo Donkey".
I vilket fall, när vi kom hem gick Max upp för att bada med V och jag fixade mat och då bara överfölls jag av den här totala utmattningen som drabbat mig flera gånger nu under senaste veckan. Lite samma känsla som i början av graviditeten, jag blir liksom helt förlamad och mår nästan illa av trötthet. Skitjobbigt och irriterande såklart. När vi skulle äta och jag berättade om det för Max frågade han försiktigt om jag äter mina järntabletter. Han sa sen att han var beredd på ett irriterat: "Men åååh, det är väl KLART jag gör!!!". Istället fick han ett skamset.... "eeeeh... hmm nä jag har inte ätit på jättelänge. Det är klart det är det...."För sen vi flyttade in har jag helt hamnat ur den rutinen. Innan stod hela min tablettarsenal med vitaminer, b-vitamin, e-vitamin, järn och allt vad det är, ovanför fläkten på Vanåsgatan. Sen var de nedpackade och jag hittade dem inte direkt, och sen när jag väl hittade dem hade jag hamnat ur rutinen. För visst går det fort, när en rutin blir till en icke-rutin. Eller rättare sagt en rutin förändras till en annan. Rutinen att ta tabletterna förvandlades till rutin att inte ta tabletterna...
Så nu ska jag skärpa mig.

Här ser vi hur dålig uppfattning jag har om var min "axelhöjd" är. Verkar som jag misstar mina ögon för axlarna :) 

Kulan och kulan kallar Max den här bilden. 

Nöjd efteråt och sligth crazy-eyes. 

Inspirerad av karamell-kettlebells tog jag mig dock i kragen och körde ungefär 20 min trots tröttheten. För jag är av den uppfattningen att en typ av trötthet ibland kan motas bort av en annan. Dvs den mentala tröttheten kan motas bort av en fysisk. Och det funkade utmärkt! Efter passet var jag mycket piggare, gladare och nöjdare och firade med jordgubbar! Och så gav jag mig en major-pat-on-the-back för att jag faktiskt tränade :) Om det är nåt jag är bra på så är det att säga till mig själv att "det var fanimej bra gjort hörru". Och att vara min egen PT. Jag stod där i vardagsrummet och gjorde mina snatches och ropade till mig själv "kom igen nu, fortsätt, fortsätt!!" såpass att Max blev nyfiken och kom och kollade tiden och kunde heja på genom att räkna ner "10-9-8- 7...." (jag kör 1 min /övning).
Antar att det är en bra egenskap, framför allt när man ägnar sig åt hemmaträning :)

Kettlebellspresent

På lördagkvällen var vi bjudna på 40-årsfest hos en snygg tvåbarnsmamma med lång träningshistoria. Som vanligt var vi sena med presentinköpen och de vanliga förslagen kom upp:  en flaska dyr champagne och ... öööh, nån typ av upplevelse? Det var jag och Max och ett par till som skulle gå ihop och presenta och när de började prata om träningsgrejer kom jag bara på det bästa - Kettlebells! Hon, festfixaren, hade just berättat för mig att hon numera bara tränar hemma och jag bara kände att kettlebells ju är alldeles ultimat som present då. Jag var dessutom ganska säker på att hon inte hade några. De erbjuder ju sjukt bra allroundträning, tar nästan ingen plats och det är både puls och styrka. 

De som hade ansvaret för inköpen hittade dessa snygga karamell-kettlebellsen på InterSport, mycket roligare än mina helsvarta från Casall. 

Och festfixaren blev jätteglad för presenten och supertaggad att köra igång! Riktigt bra present med andra ord, värt att komma ihåg ifall ni ska presenta träningsintresserad :) 

Powerwalk i Sjödiken

I lördags ringde min pappa på förmiddagen, eller om jag inte haft barn och alltid gått upp innan sju hade jag väl räknat det som morgon. Hade jag varit runt 20 hade det nog räknats som okristligt tidigt (klockan var väl nio kanske). Han, pappa, erbjöd sig att komma över och hänga med Vira så vi kunde fixa hemma och vi tackade naturligtvis glatt ja! Så strax innan det var dags för Virisen att sova dök han upp och sen somnade lillskorpan och sen tänkte vi ju egentligen ordna till alla de där lådorna som står huller om buller i förrådet, så att man kanske kan få plats med lite mer där. MEN! Max sa att han minsann tänkte sticka ut på en löprunda. Minsann. Och så var det bara. Så då tänkte jag, ganska motvilligt faktiskt, att jag kanske skulle ta en hederlig powerwalk. Det var ju strålande sol och jag kände mig allmänt omotiverad och hade egentligen hellre lagt mig på trädgårdssoffan med en bok, MEN jag skärpte till mig och drog på mig träningskläder, MBT-skor, solglasögon, höll på att tappa gnistan när jag insåg att jag slängt alla mina kepsar i flytten för jag ansåg att de var jäkligt skabbiga, men pappa ryckte in och lånade ut en och när jag stängde dörren med ljudbok i öronen kände jag hur gött det skulle bli. Ni vet den där nästan pirrande känslan av att det kommer bli så himla härligt. Och det blev över förväntan. Jag hade kollat ut en runda på kartan, men hade inga större förhoppningar om hur trevlig den skulle vara. Den visade sig vara  helt fantastisk! Grusväg som slingrade sig upp och ner bland fält och ängar och små fina gårdar och skog. Plötsligt gick jag förbi ett stort hjorthägn fullt av gamla vackra ekar och mängder av rosa och vita fingerborgsblommor som vajade svagt i vinden. Rundan var perfekt i längd (7 km) och kommer bli perfekt att gå med vagn en gång om dagen till hösten!

Powerwalk i pappas keps

Omgivningarna kring nya huset fortsätter att göra mig så oändligt glad och nöjd. Max, som sprungit mer i skogen, har nu rekat lite och igår tog vi promenad med Vira och vänner och himmel, det är så vackert! Det kommer bli GRYMT att cykla MTB här, och det är alldeles runt knuten. Det är inte utan att man längtar tills jag kan cykla i skogen igen.