Total trötthet och träning

Igår hamnade jag återigen i ett sånt här totalt trött-koma. Vi hade åkt hem tillsammans, hämtat Vira på dagis, gett henne mat och beslöt oss sen för att åka till Svågertorp för att handla kattmat, prova vagn och skaffa ny gas till grillen. Det tog ju sin tid, Vira ville bara röja bland leksakerna på Barnens hus och det var svårt att testa vagn och diskutera tillsammans. Har träffat en tjej som jobbar på Baby Jogger och som förespråkade deras nya syskonvagn (inte City Select, utan en där barnen sitter bredvid varandra, City Mini GT) och vi ville kolla in den. Max blev dock besviken och inte speciellt imponerad av de små hjulen, så det är tveksamt om det blir den. Fortfarande är det Donkeyn som står högst i kurs. Varenda gång jag googlar "bästa syskonvagnen" är första svaret man hittar "Bugaboo Donkey".
I vilket fall, när vi kom hem gick Max upp för att bada med V och jag fixade mat och då bara överfölls jag av den här totala utmattningen som drabbat mig flera gånger nu under senaste veckan. Lite samma känsla som i början av graviditeten, jag blir liksom helt förlamad och mår nästan illa av trötthet. Skitjobbigt och irriterande såklart. När vi skulle äta och jag berättade om det för Max frågade han försiktigt om jag äter mina järntabletter. Han sa sen att han var beredd på ett irriterat: "Men åååh, det är väl KLART jag gör!!!". Istället fick han ett skamset.... "eeeeh... hmm nä jag har inte ätit på jättelänge. Det är klart det är det...."För sen vi flyttade in har jag helt hamnat ur den rutinen. Innan stod hela min tablettarsenal med vitaminer, b-vitamin, e-vitamin, järn och allt vad det är, ovanför fläkten på Vanåsgatan. Sen var de nedpackade och jag hittade dem inte direkt, och sen när jag väl hittade dem hade jag hamnat ur rutinen. För visst går det fort, när en rutin blir till en icke-rutin. Eller rättare sagt en rutin förändras till en annan. Rutinen att ta tabletterna förvandlades till rutin att inte ta tabletterna...
Så nu ska jag skärpa mig.

Här ser vi hur dålig uppfattning jag har om var min "axelhöjd" är. Verkar som jag misstar mina ögon för axlarna :) 

Kulan och kulan kallar Max den här bilden. 

Nöjd efteråt och sligth crazy-eyes. 

Inspirerad av karamell-kettlebells tog jag mig dock i kragen och körde ungefär 20 min trots tröttheten. För jag är av den uppfattningen att en typ av trötthet ibland kan motas bort av en annan. Dvs den mentala tröttheten kan motas bort av en fysisk. Och det funkade utmärkt! Efter passet var jag mycket piggare, gladare och nöjdare och firade med jordgubbar! Och så gav jag mig en major-pat-on-the-back för att jag faktiskt tränade :) Om det är nåt jag är bra på så är det att säga till mig själv att "det var fanimej bra gjort hörru". Och att vara min egen PT. Jag stod där i vardagsrummet och gjorde mina snatches och ropade till mig själv "kom igen nu, fortsätt, fortsätt!!" såpass att Max blev nyfiken och kom och kollade tiden och kunde heja på genom att räkna ner "10-9-8- 7...." (jag kör 1 min /övning).
Antar att det är en bra egenskap, framför allt när man ägnar sig åt hemmaträning :)