Nyfödd och Body Pump

Igår var vi och hälsade på en alldeles pytteliten bebis. Han har ännu inget namn och är bara 1,5 vecka gammal och sådär smal som bebisar är vid den tiden. Ni vet, de har liksom inget fett att fylla ut sitt lite för stora skinn med, utan det hänger på de där sladdiga benen och de känns bräckliga som fågelungar att hålla i. Jag kan inte fatta att jag kommer ha en egen sån där fågelunge om några veckor. Herregud! Hur ska det gå?
Vira uppförde sig riktigt exemplariskt. När hon sprang ut i trädgården och jag ropade efter henne stannade hon och vände sig mot mig. Jag sa då att hon måste stanna i trädgården och inte gå ut på vägen (inte en trafikerad väg, utan mer en gård mellan husen, men ändå) och då lydde hon mig. Det kändes som en vinst! I vanliga fall brukar hon flina och göra tvärtom, vilket såklart gör mig väldigt frustrerad. Men kanske finns det hopp även för olydiga Vira. Hon lydde mig även när jag bad henne att inte klättra upp i trappan. Vilka framgångar!
När vi kom hem stoppade vi Virisen i säng och sen körde vi Body Pump i vardagsrummet. Eftersom jag kan programmet hyfsat bra och bara behöver lyssna på instruktionerna (snarare än titta) så stod jag bakom Max vilket ger mig möjlighet att gapa och skrika instruktioner och heja-rop åt honom. Han verkar tycka det är sådär.... hävdar att jag låter så arg när jag vrålar "Ner med rumpan!" när han står och kämpar i plankan. Men jag hävdar att han borde uppskatta det istället, tänk folk betalar ju dyra pengar för att ha en PT som skriker åt en :) Och jag är dessutom generös med uppmuntran också, det blir många "Skitbra jobbat! Grymt!" också, sådeså!
För egen del kändes det underbart att träna! Som vanligt lite tungt för piriformis-rumpan i rygglåten, men jag kör med minilite vikt (10 kg mindre/sida än Max !!!)
Tyvärr blev det inga foton igår, vi missade det helt. Så ni får hålla till godo med ett BB-foto från förra veckan!

Kolla in koncentrationen. Och vårt ännu ganska oinredda vardagsrum. Och den prickiga katten under fåtöljen :)