Så förbannad

Det tog ett tag innan jag kopplade ihop det förra inlägget med mitt oerhört dåliga humör. Konstigt egentligen, för så har det ju alltid varit. När jag inte tränar blir jag förbannad. Skitirriterad och arg. Inte bra alls.
Igår var jag så fruktansvärt arg på saker hela tiden, det gick bra att hantera på kontoret, där jag ändå satt ensam framför datorn och enda irritationsmomentet var saker som jag läste på internet. När vi sen gick på lunch kände jag hur det liksom nästan kokade i mig och jag blev helt oresonligt irriterad på folk som tex gick för långsamt framför mig, gensköt mig med en barnvagn eller bara tittade på mig på ett sätt som jag inte tyckte var bra.
På lunchen satt Oskar som vanligt och klagade på det mesta eftersom vi valt ett lunchställe som han inte  till 100% samtyckte till och detta hör ju till vardagen, men igår kände jag bara för att stoppa ner en servett i halsen på honom. När jag sen satt och åt kom en stackars, skröplig tant från okänt land och tiggde pengar och jag blev så sjukt irriterad på att jag inte ens kunde få äta ifred utan att bli ansatt av tiggare så fort man begett sig förbi Triangeln ner mot Möllan. Detta var såklart jättetaskigt, den stackars gumman har det ju jättjobbigt och svårt och kan med stor sannolikhet vara tvingad av nån otäck maffia att gå runt på restaurangerna och tigga. Men det är det jag försöker säga, min irritation är helt oresonlig, jag antar att det är så en tjur känner inför det där röda skynket, han kan liksom inte förklara varför det gör honom så himla arg.
På väg tillbaka till kontoret gick jag ensam och då kom en av de här förbannade människorna från God El och började prata med mig. Vi har länge beklagat oss över dem, då man inte kan ta två steg utanför dörren utan att de kommer och attackerar en i mängder. Och den här igår, han ska nog bara vara glad att jag inte hade nån handväska för då hade risken varit stor att jag råkat lappa till honom i ren ilska....
Jag vet ännu inte riktigt hur jag ska lösa det här, det blev bättre under eftermiddagen och kvällen igår och jag hoppas att jag slipper dylika dagar framöver. Det är så irriterande att vara så irriterad, eftersom jag kan se att det är helt oresonligt, men samtidigt inte riktigt kan styra hur jag känner. Kanske om jag ökar på dosen armisar eller försöker komma ut på en cykeltur?