Aktivitet för 10-årskalas!

Igår hade Ebba sitt 10-årskalas, trots att födelsedagen inte inträffar förrän den 27 juni. Jag och Max hade fått ansvar för den aktivitet som skulle leda dem fram till godiset som var gömt i trädkojan. Naturligtvis gick jag all-in och googlade fram lite olika tänkbara alternativ samt frågade mina design-kompisar när vi hade sopp-träff i onsdags; de brukar vara rätt rika på såna här saker:) Det slutade med att vi körde på ett Fångarna på fortet-tema. Som tur är går det ju nu igen, så ungarna visste vad det handlade om, hade ju känts lite dammigt annars att komma dragandes med ett 90-talskoncept som ingen hade den minsta relation till.
Vi började tänka baklänges med svaret: Trädkojan. Och det var bestämt att de skulle vara tre lag. Då bestämde vi att varje lag skulle komma fram till vars ett ord:
- Himmel
- Hus
- Träd
För att få fram de här orden skulle de med hjälp av bokstäver bygga andra ord, tex laget som skulle komma fram till "Träd" hade orden "Grönt", "Stam", "Löv" och "Krona".
Varje ord fick en färg (för att de skulle kunna skiljas åt) och sen skrev jag ut bokstäverna till alla ord på små lappar, 3x3 cm. Dessa små lappar vek jag ihop och tejpade med maskeringstejp på baksidan av enkronor (för det har man många av och de har alla samma form) Jag ritade en prick med lagets färg med markeringspenna (vattenfast) för att de skulle kunna skiljas åt och sen var mina ledtrådar klara.

Utskrivna bokstäver. Varje färg blir ett ord. Längst ner enkrona med fasttejpad ledtråd :)

Nästa steg var "cellerna" dvs de "stationer" där barnen skulle få tag på sina ledtrådar. Vi hade 3 stationer och två tävlingar där man kunde samla på sig ledtrådar. De som vann tävlingarna fick extra ledtrådar, och hade man inte fått ihop alla efter att allt var avklarat hade jag skrivit ut gåtor på lappar som drogs ur en hatt. Rätt svar gav ytterligare en ledtråd.

Station 1: Fyra skurhinkar (ca 15 liter). En med fil/yoghurt (hittade billig med kort datum), en med träspån (sån man har till kaninburar, en med blandning av kokt ris, kokt pasta och nudlar, en med geggamojja. Varje spann prepareras med enkronor med ledtrådar samt "tomma" enkronor. Barnen väljer en eller två ur laget som får ögonbindel och sen ner med händerna och leta efter ledtrådar.

Station 2: Memory: Jag tog ett av Ebbas memory, scannade in 9 olika bitar och gjorde ett 3x3 nät av dem. Barnen fick se dem i 30 sekunder, sen hade jag med bitarna och de skulle lägga dem på samma sätt. Detta klarade alla galant, borde haft kortare tid eller fler bitar.

Memory

Station 3: Vi petade in ledtrådar i ballonger och blåste upp dem. Sen knöt vi dem i snören tillsammans med tomma ballonger runt Jörgens ben och så fick barnen jaga honom och försöka panga ballongerna och få tag på ledtrådarna.

Tävlingarna var potatisspring och nån staffett (här var jag tvungen att hänga med Vira och Lill i källaren...)

När alla ledtrådar var hittade skulle barnen bygga ord av de bokstäver de hittat. De fick veta hur många bokstäver varje ord skulle ha (jag hade gjort rutor på papper som de kunde lägga bokstavslapparna på, samma färg på rutorna som på bokstäverna) och så fick de då svara på gåtor (som jag mest hittade här: http://www.goodies.nu/barn/gator.htm ) för att få fler ledtrådar. Och till slut då fick de samarbeta för att komma på vad "Hus", "Träd" och "Himmel" stod för. Det blev mycket uppskattat och barnen samarbetade och var sjukt engagerade och inte en konflikt på hela tiden. Det tog också lagom lång tid.

Motivation en regnig torsdagkväll.

I torsdags var det skolavslutning för Ebba i Rydsgård och regnet vräkte ner. För första gången hörde jag Vira säga ”Jag vill åka hem” och jag tillbringade största delen av avslutningen med att morrande jaga henne fram och tillbaka genom vattenpölar medan hon skrattade så hon kiknade (ja, vi kunde vrida ur strumporna sen innan vi åkte hem). På hemvägen tänkte jag att det verkligen var en träningsdag idag, men motivationen var på under noll. Det tar ungefär 20 minuter att åka mellan Rydsgård och Svedala och ni kan tänka er hur pigg och taggad man blir när man gör denna resa vid sjutiden efter en ganska intensiv dag. Sen var Lill strulig att få att sova, antagligen på grund av begynnande förkylning, och det var på håret att jag bara sket i allt och placerade mig i soffan med vimpel-virkningen (skriver mer om det en annan gång). Men så sparkade jag mig själv hårt i baken och gick ner, drog på mig kläderna och krängde fram Body Pump-grejerna från garderoben under trappan. Hann köra två låtar innan Max kom ner och anslöt, och han körde om benlåten medan jag plockade fram fler saker. Sen var det bara att köra och snacka om att det kändes gött efteråt!

Förändring på gång!

Som ni säkert har märkt har det varit tyst här ett tag och det har helt enkelt berott på att motivationen tryter. Jag började plötsligt känna mig som iForm, en bra och inspirerande tidning att prenumerera på lite då och då, men om man fortsätter för länge inser man att det blir en hel del upprepningar. Och nu hade jag alltså skrivit om träning och att hålla sig i form/komma i form under och efter graviditet. Målet är för längesedan nått och jag mår bättre än någonsin. Nu vill jag bara hålla mig i form. Eller såklart vill jag bli bättre på att cykla mountainbike och kanske en bättre löpare nån gång i framtiden, för att inte tala om beach volleybollspelare, men just nu har jag inte tid eller motivation att satsa seriöst på sådana projekt. Det är viktigare och roligare att vara med familjen. Och träningen är som den alltid varit en del av vardagen. Just nu kör jag en gång i veckan nere på gymmet i Svedala, antingen Body Step eller Body Pump och då kör jag så det ryker, det är en timme total urladdning och egentid. Sen kör jag minst två gånger hemma, vi har tex precis avslutat en Kettlebellscirkel i trädgården tillsammans med ett imponerande antal mygg. MEN, vad jag vill komma fram till är att jag inte längre finner det spännande att berätta om detta för er. Det finns inget konkret mål längre och jag känner mig bara tråkig när jag berättar "idag blev det Body Balance igen".

Nej, det är inte jag som kör med 20an...

Så vad händer nu då? Jo, det är ju så att jag inte kan sluta skriva och nu har jag beslutat att ni ska få ta del av lite mer av mitt liv och kanske framförallt min andra stora hobby: pyssel!! Ja, jag vet, det är kanske två ytterligheter, men så är det ju ibland. Och jag har läst att det är inne att inte bara nischa sig inom ett område :)

Brudklänning? Smakprov på kommande pysselinlägg :)

För er som inte vet har jag gått en femårig pysselutbildning (Industridesign i Lund) och jag har alltid mängder av pysselprojekt på gång. De flesta utmynnar i någon typ av inredning, men att kalla mitt intresse för "inredning" känns på gränsen till lite för pretentiöst, så pyssel låter bra.

Kvällsrutin i Hallehlepalatset :)

Det blir såklart även småbarnsvardag med alla dess utmaningar och festligheter och förhoppningsvis en massa fina bilder!

Mammaiform får nu stå för att vara generellt i form, både i kropp och själ helt enkelt. Lite lökigt men men :) Hoppas ni hänger med!

Vilken energitjuv...

Jaha, där blev det nästan en hel månads paus. Jag har helt enkelt inte orkat blogga på kvällarna, mest för att Vira är så himla intensiv och när hon väl är stoppad i säng så vill jag helst inte göra annat än sitta framför tvn och sticka eller kolla på nån trevlig serie från HBO. I vanliga fall upplever jag att träningen gör mig bättre på att hantera den här typen av energitjuvar, men nu har det varit så intensivt att inte ens träningen har fått mig pigg om kvällarna. För jag har inte slutat träna, jag är fortfarande på Rehabcenter en gång i veckan och så kör jag såklart Body Balance och lite annat här hemma. Nu har ju (min) löpsäsong kommit igång och förra veckan tog svärföräldrarna med båda barnen till skogen och jag och Max fick tillfälle att springa ut tillsammans. Första gången på ungefär ett år för min del, så jag valde att inte springa hela vägen. Jag tog cykeln första biten och sprang sen ca 5 km i skogen ( 6km-tempo. Inte fantastiskt, men det är väldigt kuperad terräng, så jag är nöjd, kändes som jag sprang som en tok hela tiden....) Det var såklart underbart. Vitsipporna blommar överallt, bokarna håller på att slå ut och är alldeles illgröna och det är fågelkvitter och mjukt och skönt att springa på stig, men även lite utmaning med backar och rötter och allt vad det är.

Post löprunda

Som sagt är Vira inne i en intensiv trotsperiod. Eller, det är svårt att säga vad man ska kalla den, för det är inte trots hela tiden, utan mer att hon är så intensiv och inte riktigt lyssnar. Eller hon är proffs på att ignorera. Hon går från att stå och äta direkt ur smörpaketet till att sätta sig på Lills rygg eller kränga på henne en mössa eller halsband eller vad det nu är (och ofta blir Lill inte så glad åt de här väldigt närgångna och fysiska lekarna) Det innebär att man hela tiden säger "Nej" eller "snälla, låt henne vara", eller förklarar hur man ska göra ISTÄLLET för det hon håller på med. För att göra det hela mer positivt än "NEJ". Men det är bara att inse att det inte går alla gånger. När man sagt det 15 gånger, och "Nej, inte så" 10 så är det svårt att inte få spel. Riktig utmaning för tålamodet skulle jag säga.
Inemellan är hon alldeles underbar. Pratar och snackar och är så sjukt rolig att hänga med. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde.... hehe

Igår var jag på Body Pump och tog i inutåbara helskotta. Ökade på både bröst och biceps (klarade det inte, fick totalmjölksyra och fick ta av extravikten i pausen) Så nu gör det ont lite här och var i kroppen. På ett bra sätt.
Ska försöka bli lite bättre på att skriva. Det hade hjälpt om Vira slutade vakna klockan fem...

Functional Power!

Igår var det dags för variation! Efter någon månads kontinuerlig engångiveckan-BodyStep kände jag nu att jag behövde variera mig lite. Första tanken var att hoppa på ett BP-pass, tyckte det skulle passa lite med styrka. Men så kom jag ihåg att Madelene, en av Viras förskolepedagoger (är det nu rätt benämning?) hade sagt att hon gillade Functional Power. Hon är 25 och tränar som jag gjorde när jag var så ung :) Dvs typ sex-sju gånger i veckan. Det är den lyx man kan unna sig innan man fått barn. Eller vissa kanske klarar av det även efter barnens ankomst, men jag nöjer mig med varannan dag, så jag kan odla mina andra intressen ibland också :) (läs pyssla...) I vilket fall resonerade jag som att Madelene inte kunde ha fel. Och jag hade ju gått på föregångaren "Functional Moves" (vet inte när det blev "Power" istället) för nåt år sedan och tyckt det var jättebra.
Så igår klockan sex var jag på plats. Eller nä, bara nästan, för det var tajt i familjelogistiken och när klockan var sex var jag fysiskt på plats, men hade inte alls alla grejer. Och oerfaren som jag var tog det lite tid innan jag fick rätt på stång, hantlar, gummiband och matta. Sen körde jag så det rök som vanligt och det var riktigt roligt och jobbigt! Känner att framför allt rygg och baksida lår fått sig en rejäl omgång!

Multitasking är en nödvändig färdighet när man är mamma :) Yoga, ha koll på bebis och svara på telefonfrågor samtidigt.

I helgen körde jag turbo-Body Balance, dvs jag körde uppvärmingslåten (Thai Chi), Solhälsningen, stående benstyrka, maglåten och rygglåten. Tror att det tog ca 25-30 min. Funkade bra när tiden var knapp!

Kommer bli fina i en hylla hos Lill :) 

Idag har jag ÄNTLIGEN kommit ner till Speltorsken (sjukaste namnet) och hämtat ut mitt paket från Mokkasin! Åååh, det var alldeles FULLT med godsaker! Och allt inslaget i silkespapper och fina band! Fantastiska Sofia som har Mokkasin, hon gör så fint! Och så FINT det ska bli HÄR nu! 

Förutom att försöka inreda Lills rum har jag påbörjat renoveringen av lekstugan! Det går naturligtvis långsamt framåt, men jag satsar stenhårt på att det ska bli klart innan sommarn är här! 

Förhoppningsvis blir någon glad på treårsdagen (i oktober visserligen...)

Fina prints! Nu fattas bara fina ramar!

Bodypump i leksakshavet

Man får försöka dela på utrymmet :)

Började kännas som längesedan jag körde styrka och igår lyckades jag tränga undan några leksaker och pressa ner alla Body Pump-grejerna. Max och Vira var på Hassegympan och det var jag och Lill som roade oss hemma i vardagsrummet. Tyvärr hade jag tidigare på dagen varit på promenad, under vilken hon somnade och därmed trasslade till hela sovschemat resten av dagen. Ja, alltså nu ska man inte säga "Tyvärr" om att gå på promenad, även om temperaturen var närmre noll och vinden sådär isande som den bara kan bli över fälten i Skåne. Det var trevligt, såklart, fast jag önskade jag hade mina riktiga vintervantar. 

Det tilltrasslade sömnschemat påverkade min träning på så sätt att Lill mer och mer spårade ur ju längre in i passet vi kom. Jag fick smita iväg och hämta majskrokar som jag spred ut över golvet och som gjorde att hon kunde vara nöjd ännu en stund, medan hon krälade runt och letade upp dem och sen tappade bort dem igen när de kletat in sig i hennes tröja. Till sist gick det inte längre och mitt i utfalls-låten fick jag ta paus och ge henne mat. Sen lyckades jag köra axlar, men på maglåten fick hon sitta på min mage där hon skratt-grät av trötthet och drog mig i näsan. 

Men på det stora hela är jag nöjd, idag har jag träningsvärk och som jag hävdar att man måste tänka: "Den bästa träningen är den som blir av" . Det gäller det mesta faktiskt, man måste glädjas åt det som blir av, åt det man får gjort, även om det bara är att duscha eller laga mat. Går man bara och tänker på allt man borde göra eller önskar att man hunnit blir man galen. 

Tillbaka!

Så, nu är jag tillbaka igen. Blev en liten, mer eller mindre ofrivillig eftersemester-paus. Den började nog när Lill kräktes på Max på flyget och sen fortsatte kräkas lite då och då den följande veckan. Nån dag hade hon feber och nån dag verkade hon må bra. Och ungefär då lade hon in en kräk igen. Sen ringde de från dagis och sa att Vira hade 38,5 graders feber. Jag hämtade hem henne och väl hemma for hon runt som en galning, hur glad och pigg som helst. Men varm.
Ungefär samtidigt som detta kände jag mig konstant lite illamående. Skärtorsdagen bjöd vi familjerna på middag och jag hade förberett och jobbat i köket i flera timmar. Allt såg fantastiskt gott ut, men både jag och Max mådde illa och lyckades inte njuta av maten. Det hela kulminerade med att Vira vaknade och kräktes. På Max såklart. Han lyckas på nåt sätt alltid komma i vägen när våra barn kräks.
Påskafton tillbringade jag med feber och ont i hela kroppen och svagt illamående på svärföräldrarnas soffa. Sen blev vi friska!
Så i söndags blev det lite efter-påsk- Body Balance och i onsdags var jag tillbaka på Body Step igen! Jag kände mig riktigt stark i benen och motiverade mig vid alla hopp att jag nu ska bli riktigt bra på beach-volleyboll :) Jaja, jag vet att jag är för gammal för att bli en stjärna, men jag ska bli riktigt bra för att vara jag :)
På torsdag ska Ebba på volley igen och då ska vi kolla runt lite om det är nån där som är sugen på att hålla en beach-kurs i vår. De har två banor så det hade ju varit hur gött som helst om nån kunde ställa upp som instruktör.
Annars njuter jag mest av ljuset och att snön på framsidan ÄNTLIGEN börjar smälta bort! Snart kanske jag till och med kan ta en tur på MTBn!