Vilken energitjuv...

Jaha, där blev det nästan en hel månads paus. Jag har helt enkelt inte orkat blogga på kvällarna, mest för att Vira är så himla intensiv och när hon väl är stoppad i säng så vill jag helst inte göra annat än sitta framför tvn och sticka eller kolla på nån trevlig serie från HBO. I vanliga fall upplever jag att träningen gör mig bättre på att hantera den här typen av energitjuvar, men nu har det varit så intensivt att inte ens träningen har fått mig pigg om kvällarna. För jag har inte slutat träna, jag är fortfarande på Rehabcenter en gång i veckan och så kör jag såklart Body Balance och lite annat här hemma. Nu har ju (min) löpsäsong kommit igång och förra veckan tog svärföräldrarna med båda barnen till skogen och jag och Max fick tillfälle att springa ut tillsammans. Första gången på ungefär ett år för min del, så jag valde att inte springa hela vägen. Jag tog cykeln första biten och sprang sen ca 5 km i skogen ( 6km-tempo. Inte fantastiskt, men det är väldigt kuperad terräng, så jag är nöjd, kändes som jag sprang som en tok hela tiden....) Det var såklart underbart. Vitsipporna blommar överallt, bokarna håller på att slå ut och är alldeles illgröna och det är fågelkvitter och mjukt och skönt att springa på stig, men även lite utmaning med backar och rötter och allt vad det är.

Post löprunda

Som sagt är Vira inne i en intensiv trotsperiod. Eller, det är svårt att säga vad man ska kalla den, för det är inte trots hela tiden, utan mer att hon är så intensiv och inte riktigt lyssnar. Eller hon är proffs på att ignorera. Hon går från att stå och äta direkt ur smörpaketet till att sätta sig på Lills rygg eller kränga på henne en mössa eller halsband eller vad det nu är (och ofta blir Lill inte så glad åt de här väldigt närgångna och fysiska lekarna) Det innebär att man hela tiden säger "Nej" eller "snälla, låt henne vara", eller förklarar hur man ska göra ISTÄLLET för det hon håller på med. För att göra det hela mer positivt än "NEJ". Men det är bara att inse att det inte går alla gånger. När man sagt det 15 gånger, och "Nej, inte så" 10 så är det svårt att inte få spel. Riktig utmaning för tålamodet skulle jag säga.
Inemellan är hon alldeles underbar. Pratar och snackar och är så sjukt rolig att hänga med. Lite Dr Jekyll och Mr Hyde.... hehe

Igår var jag på Body Pump och tog i inutåbara helskotta. Ökade på både bröst och biceps (klarade det inte, fick totalmjölksyra och fick ta av extravikten i pausen) Så nu gör det ont lite här och var i kroppen. På ett bra sätt.
Ska försöka bli lite bättre på att skriva. Det hade hjälpt om Vira slutade vakna klockan fem...

Functional Power!

Igår var det dags för variation! Efter någon månads kontinuerlig engångiveckan-BodyStep kände jag nu att jag behövde variera mig lite. Första tanken var att hoppa på ett BP-pass, tyckte det skulle passa lite med styrka. Men så kom jag ihåg att Madelene, en av Viras förskolepedagoger (är det nu rätt benämning?) hade sagt att hon gillade Functional Power. Hon är 25 och tränar som jag gjorde när jag var så ung :) Dvs typ sex-sju gånger i veckan. Det är den lyx man kan unna sig innan man fått barn. Eller vissa kanske klarar av det även efter barnens ankomst, men jag nöjer mig med varannan dag, så jag kan odla mina andra intressen ibland också :) (läs pyssla...) I vilket fall resonerade jag som att Madelene inte kunde ha fel. Och jag hade ju gått på föregångaren "Functional Moves" (vet inte när det blev "Power" istället) för nåt år sedan och tyckt det var jättebra.
Så igår klockan sex var jag på plats. Eller nä, bara nästan, för det var tajt i familjelogistiken och när klockan var sex var jag fysiskt på plats, men hade inte alls alla grejer. Och oerfaren som jag var tog det lite tid innan jag fick rätt på stång, hantlar, gummiband och matta. Sen körde jag så det rök som vanligt och det var riktigt roligt och jobbigt! Känner att framför allt rygg och baksida lår fått sig en rejäl omgång!

Multitasking är en nödvändig färdighet när man är mamma :) Yoga, ha koll på bebis och svara på telefonfrågor samtidigt.

I helgen körde jag turbo-Body Balance, dvs jag körde uppvärmingslåten (Thai Chi), Solhälsningen, stående benstyrka, maglåten och rygglåten. Tror att det tog ca 25-30 min. Funkade bra när tiden var knapp!

Kommer bli fina i en hylla hos Lill :) 

Idag har jag ÄNTLIGEN kommit ner till Speltorsken (sjukaste namnet) och hämtat ut mitt paket från Mokkasin! Åååh, det var alldeles FULLT med godsaker! Och allt inslaget i silkespapper och fina band! Fantastiska Sofia som har Mokkasin, hon gör så fint! Och så FINT det ska bli HÄR nu! 

Förutom att försöka inreda Lills rum har jag påbörjat renoveringen av lekstugan! Det går naturligtvis långsamt framåt, men jag satsar stenhårt på att det ska bli klart innan sommarn är här! 

Förhoppningsvis blir någon glad på treårsdagen (i oktober visserligen...)

Fina prints! Nu fattas bara fina ramar!

Bodypump i leksakshavet

Man får försöka dela på utrymmet :)

Började kännas som längesedan jag körde styrka och igår lyckades jag tränga undan några leksaker och pressa ner alla Body Pump-grejerna. Max och Vira var på Hassegympan och det var jag och Lill som roade oss hemma i vardagsrummet. Tyvärr hade jag tidigare på dagen varit på promenad, under vilken hon somnade och därmed trasslade till hela sovschemat resten av dagen. Ja, alltså nu ska man inte säga "Tyvärr" om att gå på promenad, även om temperaturen var närmre noll och vinden sådär isande som den bara kan bli över fälten i Skåne. Det var trevligt, såklart, fast jag önskade jag hade mina riktiga vintervantar. 

Det tilltrasslade sömnschemat påverkade min träning på så sätt att Lill mer och mer spårade ur ju längre in i passet vi kom. Jag fick smita iväg och hämta majskrokar som jag spred ut över golvet och som gjorde att hon kunde vara nöjd ännu en stund, medan hon krälade runt och letade upp dem och sen tappade bort dem igen när de kletat in sig i hennes tröja. Till sist gick det inte längre och mitt i utfalls-låten fick jag ta paus och ge henne mat. Sen lyckades jag köra axlar, men på maglåten fick hon sitta på min mage där hon skratt-grät av trötthet och drog mig i näsan. 

Men på det stora hela är jag nöjd, idag har jag träningsvärk och som jag hävdar att man måste tänka: "Den bästa träningen är den som blir av" . Det gäller det mesta faktiskt, man måste glädjas åt det som blir av, åt det man får gjort, även om det bara är att duscha eller laga mat. Går man bara och tänker på allt man borde göra eller önskar att man hunnit blir man galen. 

Tillbaka!

Så, nu är jag tillbaka igen. Blev en liten, mer eller mindre ofrivillig eftersemester-paus. Den började nog när Lill kräktes på Max på flyget och sen fortsatte kräkas lite då och då den följande veckan. Nån dag hade hon feber och nån dag verkade hon må bra. Och ungefär då lade hon in en kräk igen. Sen ringde de från dagis och sa att Vira hade 38,5 graders feber. Jag hämtade hem henne och väl hemma for hon runt som en galning, hur glad och pigg som helst. Men varm.
Ungefär samtidigt som detta kände jag mig konstant lite illamående. Skärtorsdagen bjöd vi familjerna på middag och jag hade förberett och jobbat i köket i flera timmar. Allt såg fantastiskt gott ut, men både jag och Max mådde illa och lyckades inte njuta av maten. Det hela kulminerade med att Vira vaknade och kräktes. På Max såklart. Han lyckas på nåt sätt alltid komma i vägen när våra barn kräks.
Påskafton tillbringade jag med feber och ont i hela kroppen och svagt illamående på svärföräldrarnas soffa. Sen blev vi friska!
Så i söndags blev det lite efter-påsk- Body Balance och i onsdags var jag tillbaka på Body Step igen! Jag kände mig riktigt stark i benen och motiverade mig vid alla hopp att jag nu ska bli riktigt bra på beach-volleyboll :) Jaja, jag vet att jag är för gammal för att bli en stjärna, men jag ska bli riktigt bra för att vara jag :)
På torsdag ska Ebba på volley igen och då ska vi kolla runt lite om det är nån där som är sugen på att hålla en beach-kurs i vår. De har två banor så det hade ju varit hur gött som helst om nån kunde ställa upp som instruktör.
Annars njuter jag mest av ljuset och att snön på framsidan ÄNTLIGEN börjar smälta bort! Snart kanske jag till och med kan ta en tur på MTBn!

Vardag på Lanta

Nu börjar vi räkna dagarna till hemfärden, och då menar jag inte på ett positivt sätt. Jag har totalångest för den snöstorm som förväntas dra in över Skåne imorgon och vill bara boka om flyget och stanna kvar. Det fanns absolut ingen del av mig som tvivlade på att det skulle vara vår när vi kom hem. Slutet av mars faktiskt. Visst, jag förväntade mig inga höga temperaturer, men jag hade iallafall tänkt mig barmark... Kan inte fatta att jag måste skotta snö igen.

Eftermiddagslek på området

Nåja, nu ska jag glömma det för ytterligare några dagar och fortsätta njuta av tiden här i paradiset :D
I lördags skulle Max haft volleylektion halv åtta men läraren hade glömt bort sig lite så det blev ändrat till mellan fyra och fem. Klockan fem var det sen dags för mig att ta de få stegen ner till poolen för min allra första lektion i crawl. Isabelle var så duktig och tålmodig med mig där jag låg och plaskade och tog stora, mycket obekväma och ofrivilliga klunkar av det otroligt varma poolvattnet. Men åh, vad det var roligt! Nu vill jag bara crawla mer! Och jag har liksom förstått vad jag ska göra och bara att känna mig lite säker på vad jag håller på med gör ju att jag kommer våga ÖVA. För att bara låtsas crawla har bara känts så fel. Nu har jag lite info på fötterna, nu behöver jag bara omsätta den i praktiken, hehe...

Igår var det söndag vilket innebär familje-volley här på Slow Down. Det i sig innebär att lite mindre rutinerade volleybollspelare intar planen och hela restaurangen fylls med folk och barn och vagnar och sand och allt vad det är. Vi var åtta lag igår tror jag, vilket enligt ryktet betydde att ungefär 150 pers var på plats om man räknar alla medföljande familjemedlemmar. Vi anmälde oss alla tre, jag, Klinte och Max och bad om att få vara i olika lag då det skulle minska "risken" att vi hade match samtidigt. Det gick över förväntan bra och nu undrar man ju bara varför vi inte gjorde det fler gånger... Nåja, det gick ganska bra för Max lag, som kom tvåa, men jag och Klinte åkte ut ungefär samtidigt. Inte allra första omgången, men sen. Jag var sämst i mitt lag, vilket kanske inte var så oväntat med tanke på att jag nu spelat en fem timmar sen gymnasiet. Men det var kul ändå, jag gjorde nog inte bort mig totalt, även om jag sumpade ganska många servar där ett tag när jag hamnade i nåt oflyt...
Jag ser ju på bilderna att jag dessutom ser ut som ett miffo, hahaha.

Familjevolley - oerhört populär aktivitet

Max och Klinte ser coola ut när de spelar. Det gör inte jag.

Igårkväll tog jag, Max, Vira, Lill, Klinte och Elliot en taxibil (som motsats til tuctuc alltså) till ett typ mex-ställe som grannen tipsat om. Där skulle de ha fantastiska ribs och Max gick all-in och beställde ett "full-rack" åt oss två. In seglade en halv gris kändes det som. Både pommes och en skål med cole-slaw lyckades gömma sig under själva köttbiten... Det var jättegott och, hör och häpna, ganska mättande... Lill blev som vanligt väldigt trött under middagen. Hon har lite för vana att äta sin kvällsmat och sen bli väldigt trött och liksom helt ge upp medan vi äter. När vi äter på restaurangen här på Slow Down har vi flera gånger sprungit upp och "attack-lagt" henne medan vi väntat på maten, för det blivit så jobbigt att hon bara sitter och gnäller och är trött. Den här gången var det dock en söt servitris som förbarmade sig över henne och gick runt och gullade med Lill så vi kunde äta klart. Vi gav lite extra dricks och tog en bil tillbaka igen.

The Tavern - gott och roligt!

Måndag morgon var ganska vanlig, barn vaknade olidligt tidigt och någon tapper vuxen från varje familj satt uppe med dem i mörkret medan tupparna går bananas här utanför. Igår vaknade Lill första gången redan halv ett! Då har livemusiken från reaggebaren inte ens slutat!!! Ibland hör man dessutom nån förvirrad tupp som kuckelikuar redan då. Som om halv ett skulle räknas som morgon... hallåja...
I vilket fall så kommer resten upp sen, och för min del brukar det innebära att om jag sovit "länge" (till sju, halv åtta typ...) så sticker Max ut och springer och inte sällan får jag börja morgonen med att smörja in mina barn och mig själv med solkräm, fixa frukost till Lill, packa strandväskan med alla bebisleksaker, badkläder, handdukar, armpuffar, bebismat, kamera osv sen stoppa Lill i sängen igen och gå ner till frukosten där Vira vill äta vaniljyoghurt med Cornflakes och hallon och säga "hello" till de anställda och springa runt och kolla överallt och bara ibland återkomma till stolen för att äta lite.
Sen drog vi till Long Beach vilket innebär att man går en stund i hettan på vägen och alla taxis och TucTucs saktar in och vinkar och vill att man ska åka med. Men vi svänger in vid Lanta Resort där gubben i vaktkuren sitter och röker och lämnar cigaretten och kommer ut och skrattar och nyper Vira i benen och armarna och gärna vill hålla henne, men hon sitter stadigt på Max axlar och tycker att farbrorn både är läskig och rolig med sina jättedåliga tänder och konstiga tal :)

Två fiskar och en mamma som ibland tröttnar på att ha russinfingrar (men njuter av att kunna bada utan att någonsin frysa!)

Härligt som vanligt på Long Beach!

På Long Beach badade vi i princip hela tiden, iallafall Vira och Elliot. När barnen sov gick jag och Klinte och fick massage. Jag tog en asian-blend, dvs en blanding mellan oljemassage och thaimassage. Det var väldigt trevligt! Klinte var också väldigt nöjde med sin neck-back-massage.
Klockan fyra var det volley-lektion och hettan var helt sjuk. Tror inte det tog fem minuter innan jag var helt genomsvettig, alltså precis som jag klivit ur en dusch. Jag var sämst som vanligt, men det var jättekul ändå och imorgon har vi privatlektion igen halv ett, när barnen sover. Det blir nog svalt, hehe...
Nu orkar jag inte skriva mer, jag har datorn i knät och fläkten klarar helt enkelt inte av att kyla ner mig. Klinte och Micke är och shoppar i Saladan och jag ska läsa vidare på min bok :)
Jag vill inte hem till vintern! Få det att bli VÅÅÅÅÅR!!

Fortsatt härligt!

Fina fina Lill!

Här på Slow Down rullar det på ungefär i den takt man förväntar sig av namnet. Vi har inte gjort några större ändringar i dagsschemat, åtminstone inte familjen Hallehle. Familjen Skovsholm har hyrt bil och varit på vift i ungefär 1,5 dygn faktiskt. De tog en tur till nationalparken, men det var tydligen någon superfantastisk upplevelse så när Noi från receptionen kom och berättade igår morse att hon nu kunde ordna bil med två barnstolar till oss så bad vi att få tänka på saken. Visst är det kanske kul för Vira att se apor, men det ska tydligen var en jobbig tur dit och kanske inte helt värt det. Och för övrigt är det mest andra stränder som finns att se. Och just nu är vi ganska nöjda med Klong Dao och Long Beach så vi hänger nog kvar här :)

Kväll på Slow Down, Klong Dao Beach

Det har blivit lite standard att vi går till Long Beach på morgonen, men vi kör frukost på Slow Down för här finns gott, hembakat rågbröd, ost, olika typer av ägg och bacon osv, yoghurt, flingor, hallon (som är Viras senaste hang-up) och jättegoda thaipannkakor. Nu har vi fått dem att göra thai-pannkakor med mixed fruit, vilket innebär melon, ananas och banan i pannkakan som är väldigt fluffig, ännu fluffigare en en amerikansk pannkaka. Det blir bara SÅ gott :)
Vi har testat frukost på både Funky Fish och Thai Cat, men de var inte alls lika bra, och tidsmässigt funkar det bra att gå dit efter frukost och sen tillbaka när det är dags för lunch, alternativt låta barnen äta något där. Vi vuxna har en tendens att hoppa över lunchen, eftersom vi satsar på en så stadig frukost :) Just nu blir det oftast en jättegod shake med hallon och mynta när barnen sover middag.

Jag misstänker att problemen började i sandlådan....

Igår var det volleybollturnering nästan hela dagen. Max och Klinte fick lov att spela, medan jag och Micke hade barnvakten. Tyvärr ballade Vira ur totalt, jag vet inte vad som var roten till det onda, men när hon sen inte fick gå till pappa, eftersom han spelade match, blev hon bara heltokig. Puh, det var inte roligt att ha en gallskrikande orm i famnen när hela restaurangen och stranden var full av folk som var där för att spela volleyboll. Men jag är ju en erfarenhet rikare....
För att lugna mina nerver gick jag för att få en face massage när barnen sov. De verkade lite ställda över förfrågan, trots att det står på deras skylt som något de erbjuder. Tjejen sa att hon inte hade alla saker och bad mig vänta medan hon hämtade. Jag övervägde att gå tillbaka hem och ligga där och läsa och vänta, men insåg snabbt att jag kunde ligga alldeles ensam på en madrass med skön kudde, med havet precis nedanför för tidvattnet var högt, och en sval havsbris som ständigt fläktade. Tjejen var borta i säkert 20 minuter och sen visade det sig att Face Massage egentligen var ansiktsbehandling :) Men det var gött ändå såklart.

Pappabus på Lanta Seafood och resterna av en mycket god, men lite hektisk middag.

Igårkväll åkte vi, efter intensivt googlande, in till Saladan för att äta fisk på Lanta Sea Food som skulle vara bästa stället. Glada i hågen packade vi in oss i en biltaxi med vagnar och allt och bokade direkt att den skulle hämta upp oss igen klockan sju vid Lanta Mart. Vi gick ner till havet och hittade restaurangen, fick två bord ihopfösta och menyn i handen och inte förrän då berättar de att själva fiskgrejen, med grill osv, inte öppnar förrän sex. Eftersom vi har sovtid för alla barn klockan sju kan ni ju gissa vad klockan var då. Ja, just det. Kvart över fem. Så det var bara att meddela att vi skulle återkomma och gå ut och attackshoppa lite under tiden. Jag fick två nya bikinis, två par sport-shorts, Vira fick snygga solglasögon och en apa som skriker när man trycker den på magen, och Elliot likadant. Elliots glasögon är rosa och vi är ännu inte helt klara på om han ser ut som Dame Edna eller Elton John  :)
Klockan sex var vi tillbaka på restaurangen som låg på pålar en bit ut i vattnet och grått, lätt gyttjigt vatten skvalpade under trätiljorna. Staketet bestod av tunna trästockar som var lagda i kryss och vi ägnade lång tid och stor möda att förklara för Vira och Elliot att man INTE skulle trilla ner där. Ändå vågade man inte släppa dem med blicken en sekund.
I olika omgångar fick vi sen in maten, och samtidigt matat våra bebisar med medhavd burkmat och petat i de äldre barnen lite ris och en och annan grönsak. Vira fortsätter kalla ris för potatismos, det verkar helt enkelt omöjligt att komma ihåg att det heter ris...
Eftersom middagen nu blev lite senare än planerat ökade gnällnivån med varje minut. Till slut kändes det som alla barn bara lät. Vira sjöng på ledmotivet från Backyardigans, Elliot sjöng på nåt annat, Lill gnydde och Livia gnällde högljutt. Vi vuxna försökte dricka upp den flaska vitt vin som Klinte och Micke beställt in, utan att känna att vi hällde i oss. Ibland försökte vi också samtala med varandra, men gav oftast upp och höjde bara ett glas istället.
Det slutade med att Vira och Elliot försökte trösta Livia med att sjunga varsin sång för henne. Samtidigt. Jag halsade min öl samtidigt som jag satte på Vira en sko och betalade notan (ja, jag är tydligen en bläckfisk) Klinte ropade över kaoset till grannarna på bordet bredvid "Vi ska strax gå!!" och de sa "åh, ingen fara!" med munnen men deras ögon sa "tack gode guuuuuud!!!" Max försökte rensa tallrikarna på den fantastiska maten och njuta av det och Micke dök upp för att ta en sista slurk vin.
Sen tog vi taxi hem. Den lös av neon i olika färger och det gjorde barnen glada.

Long Beach. Ett riktigt bra ställe.

Idag gjorde vi som vanligt och på Long Beach var det många fina, randiga fiskar i vattnet som jag och Vira spanade på. De kom helt nära och man kunde nästan ta på dem. Max byggde som vanligt en stor grop åt barnen, men de var mer intresserade av att göra en del grova konstruktionsförändringar i grannens bygge så Max satt mest själv där i sanden och lekte :)
När barnen sov tog jag och Max en kort uppvärmingslöptur på stranden, men jag har lyckats skada mina tår så det var inte speciellt skönt. Jag försökte vara roliga mamman där på Long Beach och låtsades bli jagad av Vira och Elliot och medan jag sprang där och tittade bakåt på mina livsfarliga förföljare sprang jag med tårna rakt in nån jädra sten där på stranden. Så nu har jag ont som fasen. Men vi fick iallafall till en stund på gymmet här på området och det kändes riktigt gött att lyfta lite skrot igen.
Eftermiddagen tillbringade vi vid poolen, Vira är nu helt fri och plumsar i hur som helst. Hon plumsar i så mycket att igår när vi stod och skulle duscha efter badet, och hade således plockat av puffarna, då tyckte hon att vi inte badat klart och gick helt sonika i poolen igen. Blubbblubbblubb sa det. Så nu vet hon det, man kan inte gå i poolen utan puffar. Hon blev inte rädd eller ledsen eller så. Mest förvånad verkade det som.
Imorgon är det lektionsdag. Max ska ha volleylektion halv åtta på morgonen och själv har jag bokat crawl-lektion klockan fem med en tjej som heter Isabelle. Mitt mission att knuffa mig själv utanför komfortzonen fortsätter. Jag kan inte crawla. Inte alls. Den enda crawl jag gjort var den på högstadiet när man låg med en skumgummigrej och bara ville därifrån. Men jag vill gärna kunna så nu ska jag ta en lektion och hoppas få lite grunder som jag kan jobba vidare på.
Nu är Klinte och Micke inne i Saladan och shoppar. Kanske lyckas de få tag på en ny barnmatssmak, hittills får pluttarna "palsternacka, morot och sötpotatis" till lunch och "chicken och sweet corn" till middag. Nästan alla rätter blandar jag ut med gröt för att de ska bli lite matigare :) Men hon äter glatt och klagar inte.
Jag och Max sitter och datar och lyssnar på syrsorna och ibland ljudet av flipflops som smäller dovt när någon går förbi i mörkret. Några barn leker i poolen och reaggebarens bas hörs på avstånd. Det är trettio grader varmt och nu ska jag ta en öl.

Hoppas ni har det bra, jag hoppas VERKLIGEN att det blivit varmare om en vecka när vi kommer hem igen!

Beach och beach

Sådär, efter ett par dagars bloggpaus är jag nu tillbaka igen. Vad som hände i, vad kan det ha varit, fredags kanske, minns jag inte. Antagligen var jag bara sjukligt trött, för trots att vi är här och gör i princip ingenting förutom att vara med våra barn, så blir jag så trött. Naturligtvis är det varmt så in i helskotta (30+ grader), vilket säkert påverkar mig, men de här 2,5-åringarna är ju också ganska skickliga på att suga musten ur en, hehe..... Och när de nu är två stycken blir det ju dubbelt så många konflikter som när det bara är en. Dels för att det är mycket "min min min" och bråk om saker så är det ju även en hel del "jag vill göra som JAG vill". Idag fick jag ett smärre utbrott på Vira då hon bara spårade ur för att hon inte ville ha ris på tallriken. Det blev ett allvarligt snack i sovrummet. Sen åt hon sitt ris. Eller potatismos som hon envisas med att kalla det :) Strax därefter var det Elliot som fick sig en tur till sovrummet, så ja, vi uppskattar alla stunder då det är alldeles lugnt.
Även tillfällen man vill ska vara mysiga kan plötsligt bli enormt påfrestande. Som idag när Klinte köpt såpbubblor till Vira och Elliot som vi skulle blåsa på gräsmattan här utanför, och Vira, under extrem frustration inte lyckas blåsa några bubblor men inte heller vill ha NÅGON som helst hjälp eller instruktioner på hur man gör. Puh. Hoppas det inte varar för alltid.
Ja, det är helt enkelt därför jag är lite trött om kvällarna ibland.

MIN MI! NÄää MIIIIN! (Jo, vi har köpt två spadar, men den som är upptagen är ju alltid bättre)

I lördags var jag och Klinte inne i Saladan och shoppade. Eller var det verkligen lördag? Det var så lite folk där att jag blev tveksam om det var lördag men det var det nog. Vi gick runt på en klassisk marknad full av bikinis, flipflops, solglasögon, falska märkeskläder och elektronik. Jag lyckades vaska fram en del fina saker bland mängderna av skräp, men Klinte hade svårt att hitta den klänning hon letade efter (snygg modell, normallång och sval, gärna i fint tyg) och temperaturen var såklart inte helt optimal för att shoppa. 

Jag och Lill kvällshänger lite på "vår" gräsmatta innan det är dags att dra iväg och äta.

Medan jag och Klinte var och shoppade fick Max och Micke besök av en trädgroda modell större :) (10 cm)

Igår for vi åt olika håll på förmiddagen. Jag och min lilla familj pratade med grannen, som är så rutinerad på ön att de har hyrt en Tuc Tuc som de tar sig runt med (!!), och fick tips om ett schysst ställe på Long Beach. Där hängde vi sen i en typ en liten hydda utan väggar hela förmiddagen och hade det mycket skönt. Några smärre tragedier då Lill tappade balansen när hon satt, men på det stora hela avlöpte allt smidigt. 

På lunchen körde jag Body Balance med Klinte och sen tillbringade vi eftermiddagen i poolen och huset och på gräsmattan där emellan. Barnen har fått varsin vattenspruta som de springer och leker med. Ibland går det riktigt bra :)

Bebismys blir det gott om! Fina Lill och Livia!

Idag åkte vi taxibil, alltså inte Tuc Tuc utan typ en pic up med tak över flaket och bänkar på sidorna,  till en annan strand som heter Klong Ninh tror jag, till ett ställe som heter Miami Lanta. Det var grannen som tipsat om även det, men det var väl sådär tycker jag. Visst, poolen var  jättefin och härlig och låg sådär så man får känslan att den liksom fortsätter ut i havet. Men frukosten var ganska dålig, de hade ingen ost, i princip bara en massa varianter av ägg och självlysande marmelad. De ville dessutom ha 200 bath/person för de som badade i poolen, men jag lyckades, med viss möda, förhandla ner det till 400bath per familj för oss, dvs halva priset. För det gällde barn och bebisar och alla minsann. Dyrt. Och så var stämningen lite sådär "vi är lite finare här" och det kändes som våra barn var lite för sandiga, högljudda och ociviliserade. Till skillnad från på Slow Down, där vi bor, där det bara kryllar av barn i alla åldrar och det hoppas och stojas i poolen, det är lite sisådär med hur noga man duschar sandiga fötter innan bad och det ligger och flyter diverse spannar, spadar, lastbilar i plast, flytpuffar, halvtrasiga ringar osv. På kvällarna är alla ungar ute i klungor, baserade på ålder, och spelar boll med olika bra resultat. Men det är riktigt mysigt, Och perfekt om man är barnfamilj. Det är inte bara våra barn som skriker :) 

Idag hade vi iallafall haft framförhållning och bett chauffören komma tillbaka och hämta oss på Miami kl tolv och sen när barnen sov gick jag till grannstället och fick mitt livs första manikyr. För 200 bath fixade och trixade hon med mina naglar i EN TIMME! Och jag låg på madrassen och halvsov och lyssnade på vågorna och på deras dämpade thaiprat och fnissande och bara njöt av att vara ensam! Imorgon hoppas jag på face massage. 

Max myser med mys-Lill och Livia äter massor av banan

Miami Lanta. Fint, men snålt och lite... skitnödigt om ni ursäktar uttrycket. 

Även på Miami Lanta hade vi "hydda". Det är perfekt om man tillhör "skuggfolket" :) 

Som vanligt på måndagar stod beachvolleyträning på schemat, men när jag kom ner där klockan fyra var det bara jag där och ingen annan dök upp så jag fick privatlektion och verkligen en superbra genomgång av allt möjligt. Och jag har faktiskt bokat ytterligare en privatlektion på onsdag morgon! Det är så himla roligt och jag märker verkligen att jag blir bättre hela tiden, kanske inte så konstigt å andra sidan när jag var så fruktansvärt dålig från början :)

Nu har Klinte och Micke kommit tillbaka från sin kvällspromenad och jag ska virka vidare på min ko. Det börjar närma sig en liten virkad bondgård här. Men bara en av varje hittills, vilket såklart ger upphov till konflikter... 

Hoppas ni har det bra och att våren kommer snart! Har hört ryktas att det är riktigt dåligt och kallt väder, åtminstone i Skåne. 

Jag fick privatlektion och övar smash och Vira var trött och varm i bilen hem från Miami Lanta.