Vardag på Lanta

Nu börjar vi räkna dagarna till hemfärden, och då menar jag inte på ett positivt sätt. Jag har totalångest för den snöstorm som förväntas dra in över Skåne imorgon och vill bara boka om flyget och stanna kvar. Det fanns absolut ingen del av mig som tvivlade på att det skulle vara vår när vi kom hem. Slutet av mars faktiskt. Visst, jag förväntade mig inga höga temperaturer, men jag hade iallafall tänkt mig barmark... Kan inte fatta att jag måste skotta snö igen.

Eftermiddagslek på området

Nåja, nu ska jag glömma det för ytterligare några dagar och fortsätta njuta av tiden här i paradiset :D
I lördags skulle Max haft volleylektion halv åtta men läraren hade glömt bort sig lite så det blev ändrat till mellan fyra och fem. Klockan fem var det sen dags för mig att ta de få stegen ner till poolen för min allra första lektion i crawl. Isabelle var så duktig och tålmodig med mig där jag låg och plaskade och tog stora, mycket obekväma och ofrivilliga klunkar av det otroligt varma poolvattnet. Men åh, vad det var roligt! Nu vill jag bara crawla mer! Och jag har liksom förstått vad jag ska göra och bara att känna mig lite säker på vad jag håller på med gör ju att jag kommer våga ÖVA. För att bara låtsas crawla har bara känts så fel. Nu har jag lite info på fötterna, nu behöver jag bara omsätta den i praktiken, hehe...

Igår var det söndag vilket innebär familje-volley här på Slow Down. Det i sig innebär att lite mindre rutinerade volleybollspelare intar planen och hela restaurangen fylls med folk och barn och vagnar och sand och allt vad det är. Vi var åtta lag igår tror jag, vilket enligt ryktet betydde att ungefär 150 pers var på plats om man räknar alla medföljande familjemedlemmar. Vi anmälde oss alla tre, jag, Klinte och Max och bad om att få vara i olika lag då det skulle minska "risken" att vi hade match samtidigt. Det gick över förväntan bra och nu undrar man ju bara varför vi inte gjorde det fler gånger... Nåja, det gick ganska bra för Max lag, som kom tvåa, men jag och Klinte åkte ut ungefär samtidigt. Inte allra första omgången, men sen. Jag var sämst i mitt lag, vilket kanske inte var så oväntat med tanke på att jag nu spelat en fem timmar sen gymnasiet. Men det var kul ändå, jag gjorde nog inte bort mig totalt, även om jag sumpade ganska många servar där ett tag när jag hamnade i nåt oflyt...
Jag ser ju på bilderna att jag dessutom ser ut som ett miffo, hahaha.

Familjevolley - oerhört populär aktivitet

Max och Klinte ser coola ut när de spelar. Det gör inte jag.

Igårkväll tog jag, Max, Vira, Lill, Klinte och Elliot en taxibil (som motsats til tuctuc alltså) till ett typ mex-ställe som grannen tipsat om. Där skulle de ha fantastiska ribs och Max gick all-in och beställde ett "full-rack" åt oss två. In seglade en halv gris kändes det som. Både pommes och en skål med cole-slaw lyckades gömma sig under själva köttbiten... Det var jättegott och, hör och häpna, ganska mättande... Lill blev som vanligt väldigt trött under middagen. Hon har lite för vana att äta sin kvällsmat och sen bli väldigt trött och liksom helt ge upp medan vi äter. När vi äter på restaurangen här på Slow Down har vi flera gånger sprungit upp och "attack-lagt" henne medan vi väntat på maten, för det blivit så jobbigt att hon bara sitter och gnäller och är trött. Den här gången var det dock en söt servitris som förbarmade sig över henne och gick runt och gullade med Lill så vi kunde äta klart. Vi gav lite extra dricks och tog en bil tillbaka igen.

The Tavern - gott och roligt!

Måndag morgon var ganska vanlig, barn vaknade olidligt tidigt och någon tapper vuxen från varje familj satt uppe med dem i mörkret medan tupparna går bananas här utanför. Igår vaknade Lill första gången redan halv ett! Då har livemusiken från reaggebaren inte ens slutat!!! Ibland hör man dessutom nån förvirrad tupp som kuckelikuar redan då. Som om halv ett skulle räknas som morgon... hallåja...
I vilket fall så kommer resten upp sen, och för min del brukar det innebära att om jag sovit "länge" (till sju, halv åtta typ...) så sticker Max ut och springer och inte sällan får jag börja morgonen med att smörja in mina barn och mig själv med solkräm, fixa frukost till Lill, packa strandväskan med alla bebisleksaker, badkläder, handdukar, armpuffar, bebismat, kamera osv sen stoppa Lill i sängen igen och gå ner till frukosten där Vira vill äta vaniljyoghurt med Cornflakes och hallon och säga "hello" till de anställda och springa runt och kolla överallt och bara ibland återkomma till stolen för att äta lite.
Sen drog vi till Long Beach vilket innebär att man går en stund i hettan på vägen och alla taxis och TucTucs saktar in och vinkar och vill att man ska åka med. Men vi svänger in vid Lanta Resort där gubben i vaktkuren sitter och röker och lämnar cigaretten och kommer ut och skrattar och nyper Vira i benen och armarna och gärna vill hålla henne, men hon sitter stadigt på Max axlar och tycker att farbrorn både är läskig och rolig med sina jättedåliga tänder och konstiga tal :)

Två fiskar och en mamma som ibland tröttnar på att ha russinfingrar (men njuter av att kunna bada utan att någonsin frysa!)

Härligt som vanligt på Long Beach!

På Long Beach badade vi i princip hela tiden, iallafall Vira och Elliot. När barnen sov gick jag och Klinte och fick massage. Jag tog en asian-blend, dvs en blanding mellan oljemassage och thaimassage. Det var väldigt trevligt! Klinte var också väldigt nöjde med sin neck-back-massage.
Klockan fyra var det volley-lektion och hettan var helt sjuk. Tror inte det tog fem minuter innan jag var helt genomsvettig, alltså precis som jag klivit ur en dusch. Jag var sämst som vanligt, men det var jättekul ändå och imorgon har vi privatlektion igen halv ett, när barnen sover. Det blir nog svalt, hehe...
Nu orkar jag inte skriva mer, jag har datorn i knät och fläkten klarar helt enkelt inte av att kyla ner mig. Klinte och Micke är och shoppar i Saladan och jag ska läsa vidare på min bok :)
Jag vill inte hem till vintern! Få det att bli VÅÅÅÅÅR!!