Första träningspasset och riktigt varmt

Idag har det varit riktigt varmt. Sådär varmt så thailändarna går och viftar med händerna framför ansiktet och pustar och ser lite missbelåtna ut. Några grader över trettio och helt sinnessjukt varmt i solen. Nu är klockan snart halv tio och temperaturen ligger väl fortfarande på en 27-28 grader och fläkten som ibland passerar mig ger uppskattad svalka.
För andra dagen i rad sov våra barn länge. Det händer aldrig. Aldrig hemma och aldrig borta. Men nu händer det plötsligt. Jag vaknade vid sju av att jag hörde barn och var övertygad om att det var Vira och Elliot som röjde runt utanför, men när jag kom ut visade det sig att bara Elliot var vaken. Jag väckte Max och skickade ut honom på sin löprunda så att han skulle missa den där värmen och så att jag och Klinte kunde sticka ut direkt efter innan det blev omöjligt. När han kom tillbaka hade Lill precis vaknat och Vira sov fortfarande som en stock. Jag överlät alla barnbestyr till Max och gick ner och hämtade Klinte vid stranden, där hon och hela hennes familj satt och grävde ett stort (och säkert mycket uppskattat) hål i volleybollplanen :) Vi sprang sen några kilometer längs stranden (missade att ta armhållaren för telefonen från Max och vet alltså inte säkert hur långt det var, tyvärr säkert kortare än vi trodde.) Sen var planen att vi skulle köra ett träningspass från Nike appen, men vi var lite dåligt förberedda och kunde inte riktigt få grepp om vilket som skulle passa bra så det slutade med att vi körde mördarcirkeln, ständigt bevakade av de fiskare som har sina båtar här nere på stranden och som nu fick sin morgon förgylld av två gymnastiserande blekfisar (fast Klinte börjar redan bli brun. Jag är som en magnecyl)  Elliot var med och hejade på och hjälpte till och övade själv på sina upphopp.

Jumping jacks

Plankan med dansunderhållning

Sen testade vi frukostbuffén på restaurangen, men jag hann inte riktigt njuta för Vira var på sitt allra olydigaste humör och sprang ideligen iväg från sin plats och ner i sanden där hon grävde med fingrarna och lade sen små högar av sand på restaurangens stolar. Både jag och Max sa ifrån på skarpen, lirkade och hotade och bad, men inget verkade hjälpa. Till slut bad jag Klinte säga ifrån och hon tog Vira och satte henne på stolen igen. Vira såg lite förbluffad ut och nästa gång hon smög ner kunde jag säga "Om du inte sätter dig med rumpan på stolen så kommer Klinte och lyfter dig dit igen" varpå hon sa "Nääää!" och omedelbart gick och satte sig på stolen igen. Läskig är hon, den där Klinte :)

Tja, vad mer har hänt. Vira har delvis kommit över sin poolskräck. I början var det helt omöjligt att få henne att gå ner i barnpoolen, men i stora poolen kunde hon plötsligt hoppa från kanten ner till Max och han pressade det ganska långt och lät henne få vatten i ansiktet några gånger utan att hon blev rädd igen (tydligen gillar han att lite leva farligt, Max) Men så fort man föreslog barnpoolen blev det nejnejnej. Inte förrän sen på eftermiddagen vågade hon sig dit och där låg Elliot i sin ring och guppade och Vira gick ungefär en miljon gånger från kant till kant medan hon räknade tre fyra fem sex sju åtta FEM!

Jag trivs också i barnpoolen

Lillskorpan i vagnen

Jag och Klinte gjorde en liten utflykt till en stor butik som säljer saker i plast. Tusentals korgar i olika färger och storlekar, flaskor, burkar, hinkar, tallrikar, bestick, borstar, pottor, baljor, allt vad man kan tänka sig. Förutom spadar att gräva med på stranden (det har varit vissa konflikter om vem som ska ha spaden och vem som ska ha krattan. Numera köper vi alltid två av allt...) Men vi lyckades hitta några köksredskap som funkade bra (vi orkade helt enkelt inte gå vidare i värmen och leta efter en affär som sålde hink och spade)
Jag gjorde också en insats för att hitta ett apotek och något som kunde lindra barnens myggbett. Viras myggbett blir som stora bölder och det är så synd om henne. Nu har hon dessutom fått ett på näsan så hon ser ut lite som Rudolf med röda mulen... Vi frågade i plastaffären var det fanns ett apotek och fick reda på att det var en kilometer bort, mot vårt "hotell" så jag tänkte att det från oss borde vara drygt 700 m kanske. Och jag gick och gick i den stekande hettan och kryssade mellan de få skuggplättarna på trottoaren (när det fanns nån). "Det här gör jag för barnen" tänkte jag och stretade vidare. Det kändes dessutom hopplöst att ge upp, när jag nu ändå gått så långt och jag lovade mig själv att jag fick åka Tuc Tuc tillbaka.  Till slut hittade jag ett apotek och en hjälpsam och engelsktalande expedit. Med lite medikamenter på fickan hittade jag en liten skuggplätt på andra sidan vägen och viftade in en Tuc Tuc.
"Slow down Lanta". sa jag och klättrade in och slog huvet lite i ramen för jag såg inget för min stora hatt.
"Slow down?" frågade han som körde.
"Yes." sa jag. "Öööh, I mean the place. " lade jag till när jag insåg att det lite verkade som jag viftade in honom där han kom puttrande bara för att be honom sakta ner... :)
"You know it?" fortsatte jag i sann thai/engelsk anda
"Now I know" lät det som han sa innan han körde, men jag lät det bero och hoppades på det bästa. Och jag kom rätt. Om jag betalade rätt är en annan fråga, för han vägrade berätta hur mycket det skulle kosta för det var "upp till mig". Inte så lätt. Han fick 50 bath.

Poolen by day

Sen hade vi tänkte gå tidigt ner på stranden och äta med barnen i restaurangen men när vi kom dit var det så otroligt varmt att vi fick se oss besegrade och gå tillbaka till huset och få upp maten dit istället.

Välling och sagostund

By night

Jag och Max smet ner en stund till den underbara solnedgången

Och nu sitter vi som sagt här och filosoferar lite över Klintes framtida karriär som Danmarks enda jordfaldshulspecialist och över varför det heter spegleg (stekt ägg på danska). Klinte började under en period dilla om lurviga ägg och korvar men alltså, inte ens i Danmark kan man väl gilla lurv på maten :)
Nu har Klinte just börjat läsa Kepler: Sandmannen så nu räknar vi inte med att kunna prata med henne under den kommande veckan. Jag virkar ett lamm och Max och Micke datar. Allt är gött.