Nu börjar det likna slow down!

Så, nu blir det mycket reseskrivande så att nära och kära kan följa oss hemifrån. Ni andra som inte orkar läsa kan ju titta på bilderna :)

Efter en lång resa och en dags anpassning kan man nog påstå att vi är på plats på Slow Down Lanta på Koh Lanta.
Resan gick bra, som väntat var det Vira som ställde till mest problem med sin obotliga envishet och orimliga röststyrka. Vi kom till Kastrup klockan elva och sammanstrålade med Klinte, Micke, Elliot och Livia. Efter ca två sekunder lekte Elliot och Vira tafatt bland folk med stora väskor och stress i blicken och inga varken piskor eller morötter verkade få dem att sluta. Naturligtvis fick det hela ett abrupt slut när Elliot råkade fälla Vira med sina lite för stora skor så hon damp med huvudet före i golvet. Fast vad hjälper inte lite russin mot :)

Vi trodde lite naivt att vi skulle få problem att slå ihjäl tre timmar på Kastrup. Hahaha. Vi hann få iväg Klinte och Mickes vagn i en specialpåse efter en hel del om och men, äta lite pasta (stående för min del, med en sked i Lills mun och blicken på Vira som plötsligt kan röra sig med blixtens hastighet) köpa lite nödvändiga saker (Max: deo och whiskey) och gå till gaten. Sen var det dags att flyga. Det blev således ingen lunchsömn för varken Elliot eller Vira och det var några trötta, men upprymda krabater som boardade planet. Tyvärr ledde ju tröttheten till en del utbrott, varav jag redan har förträngt de flesta, men vi fick en Toy Story- sticker-board av en vänlig thailändsk steward och med den roade sig Vira i ungefär en halvtimme alldeles själv. Hon placerade alla stickers ovanpå varandra och ropade glatt "Kolla mamma, kolla!" "Åååh, vad fiiiint!" sa jag och var så glad att hon inte skrek. När vi sen skulle av planet tyckte Max att vi skulle lämna kvar den!! Jises.... Om ni undrar vad Lill gjorde så sov hon större delen av tiden i sin bacinette och ibland slängde hon armen över kanten och kikade upp lite nyfiket, först glatt och sen missnöjt. Och då fick hon mat och så somnade hon igen.
Under en period på natten sov vi faktiskt allihop, tills Vira vände sig och trillade ut från sätet och ner på golvet... Vi hade fyra säten på rad och bäddade till henne i mitten, men efter fallincidenten fick Max sitta och hålla en arm på henne hela tiden. Och jag kände mig hela tiden som jag sov med ett halv öga öppet. Fast eftersom jag missade halva ljudboken sov jag nog en del ändå...
I Bangkok var  det bara landa och sen direkt på nästa plan till Krabi. Då var vi onekligen lite möra eftersom klockan var nånstans runt två svensk tid. De "stora" barnen var också lite småtrötta hehe...
Naturligtvis hade vår vagn lyckats trolla bort sig nånstans mellan Bangkok och Krabi och av en ren slump såg jag den sen stå ensam på en vagn i en folkhop, varpå jag ropade: "Maax, där är den! TAAA DEN!" Och han banade sig väg och tog den helt enkelt. Slutet gott allting gott.
Vår transfer fanns också på plats i Krabi med en skylt som det stod typ "Emilie Hallgarall" på (tänk att de fick förnamnet rätt men inte efternamnet!) och han väntade tålmodigt medan danskarna fibblade med sina mystiska danska bankkort :) Och sen åkte vi bil och båt och bil och båt och hamnade till slut i vår fina villa nr 6 på Slow Down Lanta.

Vi har en fin gunga på terassen. Är redan välanvänd :)

Idag kom vi på att hästsvans var ganska smart...

Elliot och Livia myser i gungan

Lunch: Papayasallad för mig

Min snygge man i sin snygga nya frisyr

Gårdagen hängde vi mest vid poolen, åt lunch på restaurangen på området, vilken vi nu fått berättat för oss av grannarna, ska ha den bästa maten i närheten. Jag slog naturligtvis till på en Pad Thai direkt och blev inte besviken. Jag blev så lite besviken att jag slog till på ytterligare en till kvällsmat, vilken vi fick upplevererad till huset så vi kunde äta när barnen låg och sov.
Vira och Elliot sover i eget rum på bottenvåningen och det fungerar hittills bra. Eller ja, ikväll var det en del busande vid nattingen, det var framför allt ett litet rödhårigt yrväder (nej, det var inte jag...) som ideligen klättrade ur sängen eller klättrade igenom det lilla fönster som finns mellan hennes och Elliots säng. Det kvittade vem som gick in och sa till på skarpen, och vilka hot vi kom med, och snart hade hon fått med Elliot på hyssen och det hela slutade med att Max fick sitta där inne tills de somnat.

De lyckades trolla fram kanelbullar i restaurangen. Sa jag att det är ett svenskägt ställe? :)

Notera även Viras fina genuskorrekta spindelmannensoldräkt (tack för lånet Alrik)

Max är för övrigt den enda som fått tränat nåt hittills. Han var ute på en, tydligen nästan olidligt varm, löprunda i morse så imorgon är planen att komma ut ännu tidigare (barnen sov till halv åtta idag!!) . Och sen har jag och Klinte paxat att sticka ut efter honom (det vill säga att VI kommer få en olidligt varm runda). Men det kommer bli kort, jag har inte sprungit i mina skor (five-fingers) sen tidigt i graviditeten, alltså ungefär ett år sedan. Och vis av erfarenhet kommer jag inte ge mig ut på nån femkilometersrunda direkt. Ånä, den tabben gör jag inte om. Har ALDRIG haft sån träningsvärk förut, jag kunde i princip inte gå på en vecka. Så planen är nån kilometer längs stranden och så kanske en mördarcirkel efteråt. Eller kanske ett pass från Nike appen faktiskt!

Lill älskar sina fingrar. De finns alltid där när man behöver dem.

Annars står bad på schemat. Vira ballade ur idag och ville plötsligt ABSOLUT INTE bada. Med lite lirkande fick vi henne att sitta på poolkanten med fötterna i vattnet, men absolut inte mer. Senare på kvällen tog sen Max bara med henne ner i poolen och plötsligt plaskade hon runt i sin badring, precis som Elliot. Och då blev det naturligtvis gråt och tandagnisslan när det var dags att gå upp istället...
Om jag ska berätta lite om Slow Down Lanta så bor vi i ett stort härligt hus i vilket man kan öppna upp nästan hela bottenvåningen och få fritt ut till ett litet "trädäck" som går runt hela huset. Det finns en stor allmän pool (för folk som bor här) och en liten barnpool som tyvärr är ca 5 cm för djup för att Vira och Elliot ska tycka att den är toppen. De kan stå, men det är läskigt.
Ca 100 m från vårt hus finns stranden där longtailbåtarna ligger och guppar en bit ut (om det är flod, annars ligger de mest stilla i sanden...) och stora fikusar (växten) kastar sina skuggor på förmiddagen. Det är underbart vackert och alldeles underbart varmt! Just nu är klockan tjugo över nio och det är väl en sådär 28 grader. Jag lider ju heller inte av myggen, eftersom de gillar mig ungefär lika mycket som jag gillar dem. Vira däremot är redan fruktansvärt myggbiten stackarn, fast hon verkar inte lida av det direkt.
Nu är bilderna intankade i datorn och det är dags att sluta och umgås lite med Klinte och Micke som kom hem från en liten shoppingrunda.