Självdisciplin

Jag är ju av den åsikten att det viktigaste för att komma, och hålla sig, i form är självdisciplin. Saknar du det kommer du, om du inte råkar har väldigt mycket tur, inte nå dina mål. Då spelar det ingen roll hur hårt man tränar när man väl gör det, det spelar ingen roll hur mycket man svettas på det där(enda) Zumba-passet, eller hur mycket träningsvärk man fick av minuten i plankan - det enda som räknas är att du, trots att du känner dig trött och bara vill kolla på tv, tar dig i kragen och tränar. Varje gång du gång du planerat att göra det. Varje gång du borde göra det.
Nike har ju en poäng i sin slogan, ett motto jag ofta tänker för mig själv: "Just do it". Det så det är. Träning måste vara som att tvätta eller städa eller allt annat som man inte alltid har så himla stor lust att göra. Man gör det bara. Ingen vill gå i smutsiga, illaluktande kläder och ingen vill väl en dag vakna upp och inse att man är helt ur form och knappt orkar leka med sina barn längre? Så det är bara att bita ihop och göra det.
Så var det för mig igår. Jag hade varit och hälsat på Sara i Saxtorpsskogen och hängt i solen på en lekplats tills Vira blev så trött att hon nästan somnade i gungan. Då körde jag hem och stoppade henne i säng och klockan var halv åtta. Det jag kände mest för var att sätta mig i sängen med datorn och skriva lite, men jag visste ju att det var dags att träna. Jag har en lite, kanske aningen knäpp, "regel" att jag inte tvättar håret om jag inte tränat innan. Det känns liksom som slöseri att hoppa in i duschen och tvätta håret när man inte har tränat.
Så det fanns inget annat att göra än att plocka fram Body Pump-grejerna och sätta igång dvdn. Det gick trögt i början, benen var fortfarande lite trötta efter löpturen. Men fan vad det var gött efteråt! Jag bokstavligen klappade mig själv på axeln när jag ställde mig upp efter stretchen. Bra gjort!

Jag bjuder även på Max mindre smickrande bild på mig när jag håller på.