fredag 17 januari 2014

Min vän Sofia

En av mina absolut äldsta och bästa vänner heter Sofia. Hon kom till min klass i fyran (tror jag) från Örebro. Hon hade konstig dialekt, sa chääääf istället för chef, men verkade snäll.
Vår första intensiva vänskapsperiod var starkt förknippat med Twin Peaks. Vi gick runt på Hofterups mosse och omväxlande önskade att nån skulle mörda oss, eller att vi skulle stöta på nån annan som blivit mördad. När detta inte hände döpte vi om (eller kanske döpte, oklart om den ens hade ett namn då) en anlagd sjö till "Lake of Twin Peaks", och en liten halvö med ett träd till "Island of Laura Palmer". Total devotion som ni hör.

Sen tappade vi kontakten ett tag och jag tyckte i omgångar att Sofia var en lite märklig figur, som man ju ofta tycker om folk man inte umgås med när man är 14. Men i samband med att vi tog studenten delade vi en champagnefrukost i Lunds stadspark, och även en hyfsat risig hemfärd från balen.
När jag en sommar senare kom tillbaka till mitt kollektiv på Skarpskyttevägen, efter en sommar på Cypern, hade Sofia flyttat in.
Där utvecklade vi den typ av vänskap som man nästan bara kan få om man bor riktigt tätt inpå varandra och delar allt. Men vi delade faktiskt inte riktigt allt. Detta var inte de åren i mitt liv då jag var som flitigast med träningen, men jag tränade sporadiskt på Victoriastadion, på Nautilus och på Gerdahallen, och jag vet att jag vid åtminstone ett tillfälle mer eller mindre tvingade Sofia att också köpa ett kort. Hon var med ett par gånger vill jag minnas, men sen valde hon hellre Melrose Place, chips, cigaretter och en kopp te.

Vår riktigt täta vänskap höll i sig länge, men träna gjorde jag ensam. Sofia har (enligt henne själv) alltid sett sig som en person som inte tränar. Inte förrän i våras insåg hon att den enda som faktiskt gör det påståendet sant är hon själv. Och så började hon träna.

Sen i mars förra året har min kompis Sofia, som nu dessutom är mamma till Isak, snart två år, gått ner 20 kg.

20 kg!! 

Det är så oerhört mycket och jag är så oerhört stolt och glad för hennes skull! För att hon hittat lusten att träna, för att hon får känna på den tillfredsställelse som träning ger och för att hon nu även kan vara en inspiration för andra.

Nu driver hon och två andra mammor bloggen Move It Mama, en riktigt bra inspiration för mammor som vill komma i form. Det är ärligt, opretentiöst och bra!

Kolla in:

http://moveitmama.se


Utsikten vid 24 Seven en vacker morgon!

Som ni märker är Sofia en inspiration även för mig, som varit riktigt omotiverad att blogga i flera månader. Vi får bara hoppas på bättring!

Själv var jag på 24 Seven i morse och körde 15 min löpning i 12kl/h tempo. Det börjar kännas riktigt bra! Sen Kettlebells och lite annat i en halvtimme, men det får jag ta i nästa inlägg om detta inte ska bli hur långt som helst :)




1 kommentar:

  1. Haha, men det heter ju chäf!

    Har du varit vid sjöarna sedan de slog ihop dem? Jag sprang dit från mina föräldrar i somras och tog sedan ett dopp. Så jäkla skönt! Fast det känns inte så mycket Twin Peaks längre när det är fullt av småbarnsfamiljer och hundbruksklubbar. Annat var det när vi var "de enda" som visste om det. Minns att vi även hittade en gammal saftdunk från BOB som flöt omkring och att vi såg det som någon form av tecken. Haha vad störda vi var!

    Tack för beröm - känns mycket bra att ha kommit igång :)

    SvaraRadera