Jag kände mig aldrig ful när jag var gravid, däremot kände jag en viss frustration över att min kropp inte riktigt betedde sig som jag önskade. Muskler som "alltid" funnits fanns inte längre, det gjorde ont lite överallt och jag kunde inte röra mig som jag brukar.
Vad jag menar är att för mig handlar det inte om att vara snygg eller smal utan om att jag älskar att ha en kropp som lyder mig, som är stark och bär mig och som kan hjula eller springa jättesnabbt över en äng eller kasta upp ett barn i luften eller hoppa studsmatta. Jag vill kunna cykla mountainbike i skogen utan att kräkas av utmattning, jag vill kunna stå i brygga och göra massor av armhävningar på tårna. Det är den kroppen jag saknade när jag var gravid och det är den jag vill ha tillbaka. Och känslan av att den långsamt närmar sig är fantastisk. När jag känner att magstödet på allvar börjar komma tillbaka, när jag kan göra hela maglåten i Body Balance på ett riktigt effektivt sätt eller när ryggen inte kollapsar innan jag lyckats göra alla mina armisar. Det är därför jag tränar, för jag gillar att känna mig frisk och stark. Och för att jag tycker det är förbannat kul. Att man blir snygg är egentligen bara en trevlig bieffekt :)
Liten tjockis :)
Idag blir Lill två månader och det firade vi med det obligatoriska läkarbesöket som visade att hon nu är 60 cm lång och väger 5.5 kg. Hon är glad och nöjd för det mesta, även om jag börjar misstänka att hon är på väg in i en lite frustrerad period där hon inte längre tycker det är så kul att sitta tyst i ett hörn, men samtidigt inte riktigt kan göra så mycket annat. Att ägna timmar med att sitta framför henne och göra roliga grimaser och ljud är ju tyvärr inte heller praktiskt möjligt för mig, så vi får se hur det hela artar sig.
.jpg)
