Toughest

Jaha, där gick en månad till. Man kan ju säga att den här bloggen för nuvarande inte direkt är väluppdaterad. Jag är ledsen för det, men jag är upptagen med en massa pyssel och träning och jobb och familjehäng. Det tar sin lilla tid som ni säkert vet.

I lördags var jag bjuden på galej! Hur ofta händer det? Inte särskilt ofta kan man säga, och framför allt är det inte ofta jag är inbjuden på tjejträff där en mängd kreativa, fascinerande och härliga tjejer träffas och minglar och pratar om ditt och datt och dricker vin. Det var på alla sätt underbart! Jag fick tillfälle att klä mig i min fina blommiga jumpsuit och ta tåget in till Malmö och inte komma hem förrän klockan halv ett!
Det första som hände var att jag blev tillfrågad om jag ville göra toughest i maj nästa år. Vem kan tacka nej till det? Jag har ju velat göra det så länge, men inte hittat nån som vill göra det med mig. Och helst av allt har jag velat göra det med ett gäng tjejer och nu ser det ut att gå i uppfyllelse! Jag är sjukt peppad över detta och det känns skitkul att ha nåt att träna inför. Planen är nu att träna tillsammans varannan vecka och jag hoppas komma i superduperform till maj. Jag tycker jag är på god väg, men detta kan nog vara moroten som tar mig ända fram!

Som pepp får jag re-posta den här monkeybar-bilden. Efter att ha kollat på hinderna på Toughest hemsida känns det som det är en del armgång. Tur att det är min starka sida :)

Hej och hå, var tog den här månaden vägen?

Jaha, en månad senare. Lite drygt till och med. Jag har varit sjuk. I två omgångar och det har inte alls varit kul. Och när jag orkat lyfta rumpan från soffan och blicken från Hela Sverige Bakar, Hela Sverige Syr varvat med Orange is the new black, så har jag hållit på med annat. Och skrivit på andra ställen. Och hängt på Pinterest och Instagram.

Men nu känner jag mig äntligen friskt. Visst är det lite snorigt i näsan fortfarande, men imorgon blir det en tur på 24Seven och så volley på kvällen. Det finns få saker som gör mig mer frustrerad och sur än att inte kunna träna, samtidigt är jag ju förnuftig och vet att det är idiotiskt att gå iväg när man inte är frisk. Fast TVÅ veckor utan volleybollträning! Herregud, det var inte alls roligt, framför allt inte när Max kom hem glädjestrålande och det postades hurrarop i Facebookgruppen. Men imorgon är jag där.

Halloween närmar sig och i måndags insåg jag att det var enda kvällen jag skulle ha tid att fixa pumporna innan fredag. Jag hade pratat lite med Katarina om vad jag skulle ha för motiv och surfat Pinterest såklart. Till slut bestämde jag mig för att gå loss med borrmaskinen. Jag tyckte det verkade enkelt och smidigt och tog in mina pumpor på diskbänken. Googlade hur man enklast gröpte ur och satte igång. Det var ett jädra gröpande och sen när jag väl hämtat in skruvdragaren hade den så dåliga batterier att den knappt kunde borra pumpa. Men efter 15 minuters laddning var jag igång och oj vad fint det blev men OJ vad jag var trött i armen sen :) Tur man inte jobbar som hantverkare....

Stora pumpan blev randigt prickig, där körde jag med lite olika storlek på borr, och lilla pumpan fick blommor där mitthålet är lite större än "blombladen".

Bästa beachvolleyn i lördags och höst idag

Idag är man inte så sugen på att stoppa fötterna i sanden på beachplanen. Har börjat kolla på såna här små sock-skor som man kan skaffa. Jag har ju mina fivefingers som jag brukar ha på gymmet, men de blir ju fulla med sand, hehe...  Fast kanske är det inte så mycket att fundera över, de kommer säkert att ta ner näten snart när hösten kommer igång på allvar.

Vi spelade iallafall i lördags med Maria och Philip, våra absolut mesta beachvolleysvänner. Maria spelar och tävlar jättemycket och Philip har både spelat själv och varit tränare (tror jag iallafall). Istället för att bara dra igång en match inledde Maria med riktigt bra övningar och dessutom personlig feedback. Sen körde vi spel och under hela tiden kom hon med coachning och tips och det var så JÄKLA bra! Jag kände att jag fick hur mycket som helst att tänka på, sånt som kanske kan få min kroppskontroll att öka när jag spelar volley haha :)
Hela natten drömde jag sen att jag spelade, och att jag lyckades springa fram till bollen och SEN koppla händerna. Det är annars min svaghet. Jag är ganska snabb, men jag kopplar händer och springer med dem framför mig och då tappar jag fart och får dessutom sämre träff på bollen. Men om jag bara övar så kanske jag kan komma ur det :)

Igår var en väldigt dyyyyyr dag. Och aningen förvirrad, iallafall i början... Jag vet att jag två gånger i helgen började prata med Max om hur vi skulle organisera logistiken på måndagen, då vi skulle lämna in lilla Aygon på service för att förhoppningsvis sälja den på tisdagen. Men vi lyckades aldrig fullfölja vår diskussion och måndag morgon föll vi in i rutinen och cyklade glada i hågen ner till tåget. Det var försenat och vi stod där och väntade och då plötsligt säger Max nåt om Viras utvecklingssamtal idag. Och då minns jag att vi skulle lämna in bilen. Nu. Innan nio. Sjuk tur att tåget var sent, annars hade vi varit halvvägs till Oxie vid det laget och allt hade blivit ännu jobbigare. Nu var det bara att cykla hem och ta bilarna istället och köra till Toyotacenter på Jägersro. Där meddelade killen bakom disken att det blev fullservice och ett ungefärligt pris på 4700 kr. GAAAAH....! Sen vidare till jobbet där vi fastnade i sur bilkö och kom inte fram förrän vid nio. Sen dröjde det inte länge förrän de ringde: "Hej, du... bromsarna behöver bytas... det blir ungefär 3400 kr inklusive material och arbete..." Jaha, vad kul då. Men gör det då. Visst, jag har hur mycket pengar som helst. Sen ringde de igen: "Du... däcken måste bytas, du kan få nya GoodYear för 3400 kr" Då kände jag att vänta lite här nu, nu måste jag prata lite med min man. Och han sa nej. Om nån köper bilen får de ta de däcken som finns. Vi kan inte lägga 11 000 på att fixa till den.
Men det blev ändå dyrt. Såhär precis innan löning känns det tungt att pynta 8200 kr för typ inget. Eller nåt är det ju, men inget för mig. Jag hoppas ju på att sälja bilen. Blö.

Till salu. Min första riktigt riktiga bil. 

Kroppskontroll

När jag var hos naprapaten Jimmie i våras sa han till mig att när det gäller kroppskontroll så ligger jag på övre delen av skalan. Och jag har bra kroppskontroll, det är ju lite det jag eftersträvar med att träna en massa olika saker, för det är olika kroppskontroll när man hoppar och dansar på Body Step, eller när man står i märkliga positioner i Body Balance, eller när man försöker fira sig ner för ett rep med bara armarna i parken. Det är gött med bra kroppskontroll tycker jag. Det gör bland annat att jag är väldigt bra på att ta instruktioner när jag försöker lära mig nya grejer som involverar kroppen.
Fatta vilken sensation det var i somras när Mia berättade för mig hur jag skulle cykla i backar! Plötsligt tar jag mig upp och ner som ingenting! (hehe, nästan iallafall... Det är fortfarande en jädraskitbacke som jag inte fixar... :) )

Såhär snygg kan man vara när man cyklar i skogen :) Och vilken fart sen...

Jaja, nu är det ju så fint och bra och jag är så duktig så. Vad vill jag komma till? JO, att nu när jag går lite mer på volley inser jag att när jag är med en boll så tappar jag kroppskontrollen TOTALT!
Allt går så fort och jag har typ ingen aning om var jag har armar och ben. Koncentrationen och blicken är på bollen och resten verkar bara hänga med så gott det går.

När vi övar smash till exempel. Om man nu ens kan kalla det smash. Jag menar när jag försöker knuffa bollen över nät med hjälp av ett överhandsslag. Jag kastar bollen till någon, som passar tillbaka den till mig med hjälp av fingerslag och så springer jag mot bollen och hoppar och slår till.
DÄR händer det. DÄR vet jag INGENTING om vad min kropp gör. Teoretiskt vet jag vad jag ska göra, men det där att bedöma avståndet och hoppa i rätt tid, få upp armarna på rätt sätt, röra armen på rätt sätt, röra kroppen på rätt sätt... Allt på samma gång... Det är SVÅRT! Naturligtvis säger ni, men förstå frustrationen när man oftast gör saker där man har kontroll och så sen göra nåt där man inte vet alls vad kroppen riktigt håller på med under halva tiden. Man vet inte om en arm står rakt ut åt sidan, jo, det är sant! Jag VET inte om det är så! Det KAN vara så att min ena arm sticker åt sidan, att benen spretar i nåt galet clownhopp, jag har INGEN ANING!

Och det är väl där charmen ligger. I detta okända ligger så mycket utmaning och så många möjligheter till förbättring.
Och kanske är det vad jag vill säga - testa nåt utanför din egen komforzon. Det är fantastiskt! Och har du tur hittar du en massa trevliga roliga människor att dela upplevelsen med!

Äntligen vuxenvolley!

Torsdagarna blir lite tuffare framöver. Förutom morgonträningen antingen i parken, eller i vinter på Fitness24Seven, så har vi nu lagt till volleybollträning från halv nio till tio på kvällen. Jag kan se att det kan bli tufft att piska upp och ut sig i kalla kvällen för att spela volley, men om man bara kommer ihåg hur riktigt kul det kommer att bli så borde det fungera.
Jag har ju tjatat om detta ett tag, och kanske har det på nåt sätt påverkat dem så att det nu finns möjlighet för glada, vuxna amatörer att spela volley i Svedala. Killen som tränar kidsvolley-barnen har lite av en ledarroll och lät oss göra övningar första halvtimmen ungefär innan vi sen spelade i en timme. Det var många skratt och glada tillrop och det verkade som alla hade kul! Jag vet att jag hade kul iallafall, och svettig blev jag också, för andra gången den dagen.
På morgonen körde vi i parken som vanligt och det är ju alltid skoj. Idag känns det i kroppen att den fick röra sig en del igår. Framför allt bröstmusklerna har fått sig en omgång, kanske beror det på att jag övade på att släppa ner mig från ett rep utan att använda benen?

I väntan på Max efter träning.

I förrgår fick jag öva på att hålla mig lugn i en lite mer akut situation. Det är ju sånt man önskar slippa, men det är alltid skönt att känna att man kan behålla lugnet och vara rationell när det väl händer saker. När Vira fick feberkramp var jag ju helt lugn, kunde gissa att det var feberkramp, letade fram Prusiluskan i gummi som hon fick bita i och ringde sjukvårdsupplysningen.
Häromdagen var det Lill som var i farten. Vi hade kommit hem från dagis och hon hade tagit av sig jackan till hälften när hon fortfarande var utomhus. Alltså till hälften på så sätt att den satt fast i armvecken. Sen skulle hon med sina små knubbiga ben kliva in över den höga tröskeln in i huset och där lyckades hon inte riktigt utan stod på huvudet, bokstavligen, rakt ner i stengolvet. Eftersom armarna var låsta i jackan kunde hon inte ta för sig utan landade på hakan där ett stort hack slogs upp och blodet började omedelbart rinna.
Det blöder en del från hakan kan jag säga. Jag, iklädd min beiga jacka, fick tag på ungen och bar in henne i huset. Tog papper och tryckte emot och tänkte att jag skulle vilja tejpa, men ville samtidigt kolla med Max om det var det rätta. Lyckades få upp telefonen och ringa, faktiskt utan att bloda ner jackan. Max tyckte tejpa. Jag lämnade skrikande flicka och sprang för att hitta tejp. Hittade ingen. Sprang tillbaka och tryckte lite till och sen vidare upp till övervåningen för att leta efter tejp där. Hittade kirurgtejp och sprang ner och tejpade. Sen åt vi glass och allt verkade mer eller mindre bra igen. Dock var hacket ganska långt och jag googlade lite för att se om man rekommenderades åka in eller inte. På Familjeliv skrev folk om barn som fått 3mm långa hack som åkt in. Lills hack var ungefär 12 mm och jag ringde svärfar läkaren för att be om råd. Han rådde mig att ringa vårdcentralen och det gjorde jag. Fick telefontid 20 min senare. 20 min innan VC skulle stänga. Som tur är ringde de tidigare och innan klockan var tjugo i fem satt båda flickorna i bilen och vi kunde plocka upp Max som just kom cyklande. Vi åkte till VC där de rengjorde och tejpade Lill som låg alldeles tyst i mitt knä och sen glatt plockade åt sig en bil i den där skålen hos sköterskan. Slutet gott allting gott!

Ajaj på lilla hakan :(

Ännu en solig morgonträning i Pildammsparken!

Hoppsan! Det här inlägget skrev jag i torsdags, men nåt måste gått fel för det blev visst inte publicerat!

I morse var det dags igen! Vi träffas på 24Seven vid Triangeln där vi lämnar väskor och sen springer vi till Pildammsparken. Där springer vi först bort mot Stadiongatan, över tallriken och till uterummet vid Roskildevägen. Idag tog vi det lugnt. Jag vaknade i måndags med riktigt ont i halsen, kände mig hängig och därför har det inte blivit nån riktig träning den här veckan. När man är sådär att det känns tungt att bara plocka upp nedfallna äpplen i trädgården går det inte att träna. Jag vet att det bara kommer göra allt värre.
Men igår kändes det bättre och då vågade jag planera morgonträning med Max och Hampus på morgonen idag.
Fast vi sprang inte lika fort som vanligt, och det blev ingen jättejobbig cirkel där en gör upphopp på "plint" en gör armhävningar och tiden bestäms av den som klättrar över och tillbaka på en fristående ribbstol. Men jag övade på handstående och armgången går som tåget. Fast att träna med lillbrorsan är ju alltid lite knäckande. Han är så ofattbart stark och akrobatisk :) Jag fick för mig att testa lite av det han gör, men alltså... det är ju inte en chans. Det ser så lekande lätt ut när han HOPPAR armgång, men det visade sig ju vara nästan omöjligt. Jag testade även bara hålla som man ska när man gör human flag... hahaha. Tja vad ska man säga... :)

En bit kvar innan flaggan sitter... hehe...

Ett år äldre och antagligen även lite visare

Min man kan baka han <3

Igår fyllde jag år. Det har alltid varit svårt för mig att låta födelsedagar passera som vilken annan dag som helst, och jag blir därför lycklig när min familj är helt på min linje och utan att tveka bakar prinsesstårta att äta till frukost, hänger upp födelsedagsvimplar och överöser mig med presenter.
Förra året bjöd vi till fest på en lördag, som alltid med kort varsel, vi verkar aldrig komma loss i god tid oavsett vad det gäller. Nästan alla var uppbokade på annat håll och vi var bara ett litet gäng som spelade beachvolley och grillade.
I år inföll dagen en söndag och på tisdagen bestämde vi oss för att bjuda in till tårtkalas. I frysen låg en mängd infrysta äggvitor som bara väntade på att få bli Budapestrullar och för att undvika samma manfall som förra gången höll jag inte inne med inbjudningar. Och det visade sig att folk har aningen lättare att komma loss en söndag för vi blev över trettio personer som firade mig och Lill med att äta Max underbara vanilj- och kardemummabullar, Budapsestrullar och kokostoppar. Allt bakat av min underbara man som slavade i köket hela dagen igår.
När alla vänner gått hem stannade familjen kvar och jag hade beställt pilgrimsmusslor till förrätt och kräftor till huvudrätt. Alldeles förträffligt alltihop!

På lördagen lyckades vi få till en dryg timme beachvolley mellan tio och elva och det var lika kul som alltid. Det verkar omöjligt att få plats i nybörjargruppen på Malmö Beachvolleyklubb, jag var ju som vanligt för sent ute (anar ni ett mönster...?) och jag är nu orolig för att jag inte kommer att röra en boll förrän det närmar sig april 2015... GAAAH! Jag bara måste få till nån typ av träning, antingen rutinmässigt hyra plan på MBC eller vuxenträning vanlig volley i Svedala.

Större delen av lördagen tillbringade jag tillsammans med mina sopp-tjejer. Numera ses vi bara en gång i kvartalet men det är alltid lika trevligt. Det är verkligen samtal. Samtal om politik, karriär, familj, högt och lågt, lika många skratt som seriösa reflektioner. Vi delar med oss av vår kunskap och våra erfarenheter och jag tycker det är ovärderligt att få göra nåt sånt lite då och då.
Nuförtiden får man dessutom ofta prova på nåt nytt, som att köra jeep i skogen eller cykla MTB. I lördags spelade vi sällskapsspel, ett sånt där fantasy-inspirerat där man bara använder sig av olika kort och köper saker hit och dit och gör olika attacker mot de andra. Mycket kul och en helt ny erfarenhet för mig!

Hanna preparerar spelet så att det funkar för oss newbies. 

Och torsdagar kör vi i Pildammsparken igen! Förra gången kändes det bättre i fingret där jag lyckats klämma en nerv när jag hängt i nån stång. Så nu kunde jag gå armgång igen utan att få skitont. Hoppas den riktiga hösten håller sig borta ett tag till så vi kan fortsätta med uteträningen!

Armgång. Så himla kul!

Löpning i oerhört högt tempo med maken. Inte lika kul, men ack så nyttigt...

Dags att börja styra skutan igen

Jag borde ju känna mig själv bättre än att tro att jag skulle blogga en massa i sommar, men men... Det blir ju inte alltid som man tänkt sig, och när nu sommarsolen log emot oss i flera veckor fanns det ju mer spännande saker att göra än att sitta inne med datorn i knät. 

Det har varit en underbar sommar! Eftersom jag anser att 28-30 grader är den ultimata temperaturen har jag inte en enda gång klagat på värmen utan bara gått och njutit i min stråhatt och mina solglasögon. Vi har provat mängder av olika stränder och friluftsbad; Barsebäcks hamn, Sjöbobadet, Nyehusen, Dalbybadet, Vik, Sibbarp, Lill-Olas, Riva del Sole (Italien) och Falsterbo. Om jag måste välja en favorit står det mellan Vik och Falsterbo. I Vik var vi nästan ensamma. Det var riktigt varm och den lilla byn låg liksom och flämtade vid havet och pepparkaksbruna sommargäster låg i solstolar vid den lilla kiosken där man kunde köpa fetaostrulle och glass. OM man hade kontanter, vilket vi inte hade så vi tiggde till oss ett pitabröd så att barnen kunde få "lunch" :)
Stranden var fylld av såna där runda vita stenar som man plockar och lägger i trädgården och vattnet var klart och kallt och vågorna slog in mot stranden på det där rogivande sättet som jag oftast upplever utomlands. Ja, det var fantastiskt.

I Falsterbo är sanden magisk. Vit och vacker och sammetslen. Vattnet bjöd på 26 grader och man kunde hoppa från bryggan. Det var ju en hel del folk, men det störde ändå inte. Framemot eftermiddagen kunde vi öva på handstående och barnen drog varandra i stranden på en body-board. Det var också fint får man säga.

Dalbybadet! Mycket trevligt!

Nu är jag tillbaka på jobbet sen några veckor och har just tillbringat två dagar på The Conference. Jag är full av inspiration och energi och riktigt taggad inför hösten. Hösten är alltid den tid då jag vill sätta igång saker, då jag vill förändra och skapa nytt. Så nu satsar jag på att bli en bättre designer, jag har bestämt mig för att börja teckna mer och starta den COMMIND Designblogg. Allt för att både inspirera och tvinga mig att utvecklas i mitt arbete.

Vira har fortsatt utveckla sin ap-ådra och klättrar nu till toppen på ett kick. Frågan är om inte lillasyster skulle göra det också, om hon bara fick för mamma.... 

Som en del av konferensen fick vi tillfälle att springa en runda i Malmö tillsammans med Malmö Gerillalöpare. Det gick inte så fort, men det var rysligt trevligt! Och idag körde vi ett pass i parken, som vanligt på torsdagar. Benen kändes oväntat bra och det finger som jag på nåt sätt skadat när jag gick armgång börjar kännas bättre. Jag måste ha klämt nån nerv eller nåt, jäkligt irriterande för det påverkade all träning där jag hängde i stång, vilket jag ju på senare tid börjat göra ganska mycket :)

Jag startade en ny Facebookgrupp- Svedala Beachvolleyvänner där man kan bestämma tider när man känner för att spela lite boll! Är du sugen är det bara att gå med. Säsongen är ju på väg att ta slut, och snart är väl näten nere, men de kommer ju upp i vår igen!

På söndag fyller jag år och det jag önskar mest är nog att jag får spela BeachVolley. Det är märkligt hur kul jag tycker det är, det får nästan bli ett eget inlägg om det :)
Och så får det bli ett MTB-inlägg, för det har blivit en hel del cykling sen vi hittade nya cykelpartners!

Torekov-första vändan i sommar

Vi har tillbringat helgen i Torekov och vädret var alldeles förträffligt både fredag och lördag, precis som prognosen lovat. Det är alltid underbart att vara där, jag kan släppa allt, jag har inga projekt på gång där och det är inte så många "måste" och "borde". Semester som den ska vara helt enkelt. Fast visst finns det "borde", det behöver ju en del underhåll, men när vi bara är där i några dagar brukar vi tillåta oss att mest ta det lugnt. Det var bara vi, det som jag kallar LILLA familjen, när det bara är jag Max, Vira och Lill. Att jämföra med STORA familjen, när Ebba också är med.

I fredags var det dallrande hett och vi ägnade oss åt strandliv. Barnen alternerade bad i havet med att rulla sig i sanden och på eftermiddagen fick vi till lite glassätning tillsammans med delar av min släkt i Västergötland.

Lek på bryggorna

Vira är som sagt grym på att hoppa! 

Underbara Villa Ingalunda! Här hänger vi gärna!

Äntligen är vattenkopporna på väg bort! Stackars Lill fick en lite tuffare dos än storasyster. 

Under tiden vi frossade var Max ute och sprang, och på lördagen var det min tur. Jag var omåttligt osugen. Sådär så att hela kroppen nästan skriker för att slippa. Men Max pushade på mig och sa "men du är ju BRA på att springa". Sen hade jag glömt det där armbandet man stoppar telefonen i och Max armband gick bara att minska till en viss gräns, som naturligtvis var alldeles för stor för mig. Då tappade jag sugen igen. MEN Max pushade på mig och sa att jag fick ha den i brallorna. Det funkade nästan gatan ner då den började bege sig neråt i ena byxbenet. Då tappade jag sugen igen och tänkte att nä, fan, jag skiter i det här. Fast det gjorde jag inte. Jag tog telefonen i armbandet i handen och sprang vidare. Jag sprang alla 10.80 km med en medelhastighet av 5.08 minuter/km. Och det var inte ens jobbigt! Ofta brukar sista kilometern vara en plåga då jag omväxlande säger till mig själv att jag borde skämmas som inte orkar mer än så här, omväxlande låtsas att jag springer ett lopp och att det bredvid vägen står skaror av människor som hejar på mig för allt vad tygen håller. Inget av detta behövdes den här gången, jag bara skuttade fram ända till porten till Villa Ingalunda. Hade både ork och sinnesnärvaro att småskrattande notera nya Torekov-modet: de luggslitna badrockarna har fått konkurrens av.... PYJAMASAR! Detta var vid middagstid och där spatserade bratsen (tjugoåriga lintottar) omkring i Burberrypyjamasar, rastandes en liten knähund. Hahaha! Torekov är för roligt!
Nåja, vad jag ville komma till är att jag under den här våren, genom att en gång i veckan springa 15 minuter på löpband, med målet att alltid springa i femminuterstempo, har ökat på min "joggingfart" med närmre EN MINUT per kilometer. Jag har loggar från förra sommaren när jag CYKLADE bort till skogen (istället för att springa de extra två kilometerna det innebär) och sen sprang ungefär en halvmil på 6.80 min/km. Nu har alltså min normaltakt ökat till ungefär 5 min/km och det känns riktigt bra! Under den här milen hade jag flera kilometrar då jag låg på fyra-nånting, och hade det inte varit så oändligt stenigt och min vänsterfot så vrickningsbenägen hade tiden kanske blivit ännu bättre. Fasen vad jag är taggad på att springa nu! Fast jag har träningsvärk idag...

Klassisk löp-selfie

Lyxen att kunna ta kvälls- och morgondopp är inte att underskatta. Nu blev det bara kvällsdopp denna gången, då temperaturen i lördags morse inte bjöd till bad och idag ösregnade det. Men kvällsdopp blev det både i fredags och igår. Visst är det tråkigt att gå ner ensam, när man skulle kunna gå ner med den man älskar, men barnen sov i huset och vi fick turas om. I fredags var det magiskt. Solnedgång över ett blankt stilla hav. Igår mer aggressivt med grå himmel och arga vågor. Men båda baden underbara på sitt sätt. Jag hoppas vi snart åker tillbaka. 

Kvällsdoppet i fredags. Så magiskt att jag var tvungen att simma en stund i solnedgången. 

Solskyddskläder från Faktorfobi.se

Första gången jag köpte solskyddskläder var när vi skulle åka till Thailand när Vira var ett halvår gammal. Utbudet var inte det bästa, trots att jag på grund av säsongen var tvungen att leta i specialistaffärer istället hos de vanliga kedjorna. Sen dess har jag köpt många solskyddskläder men inga av dem har varit särskilt snygga; jag tycker att de ofta har ganska fula tryck eller konstiga texter som försöker insinuera att min 9-månaders bebis strax kommer vara en surfdrotnning. 

Men så blev jag kontaktad av Anne som driver faktorfobi.se och som gärna ville att jag skulle tipsa Sverige om de superfina solkläder hon säljer. Vi fastnade direkt för den här lila tröjan med blommor från Ej Sikke Lej som både jag och Vira tycker är supersnygg! Vira är ju inne i en period då hon helst skulle vilja ha på sig rosa plagg med gulliga tryck i glitter och pastellfärger, så när vi kan enas om nåt är fint är det extra bra!

Jag älskar också mönsterna hos Katvig, Småfolk och H.J.O.R.T, och jag har faktiskt aldrig sett såna mönster på just solkläder! Tror kanske jag måste införskaffa en tröja till Lill också, nu när barnen är lite större tycker jag att tröja funkar bäst, men när de var små hade vi alltid heldräkt. 

Vira i sin fina soltröja!

Bra på att hoppa är hon.

Lill, kanske världens gladaste person <3

Mamman, nybadad

Sommar är att hänga med mormor på piren. 

Senaste dagarna har vi tillbringat på cykelsemester på Nordsjälland, och trots att prognosen sa regn hade vi jättefint väder nästan hela tiden! Men det får bli ett eget inlägg! Kan dock rekommenderas varmt, om man gillar att cykla förstås :)

Body Balance lite inemellan allt semesterfirande :) Lite löpning har det också blivit, men jag saknar redan passen i parken. 

Rum för kidsen

Alla som läser inredningsbloggar och följer lite inredare på Instagram har under våren blivit överösta med hyllningar av Isabell MacAllisters' bok "Rum för kidsen". Det har varit idel hurrarop och nu, när jag äntligen fått min egen bok, kan jag inte annat än att falla in i ledet och hurra jag med.
Via nån på Instagram hittade jag ett erbjudande där jag fick ett antal Family Living, samt "Rum för kidsen" för en liten summa pengar, mindre än vad bara boken skulle kosta i butik. Jag hoppade genast på och förra veckan kom boken och sen dess har jag i princip burit runt den i huset för att kunna läsa så ofta som möjligt (det är inte många böcker som kommer upp i denna status kan jag säga...)  Först bläddrade jag igenom hela boken och njöt av de fantastiska hemmen och helt underbara bilderna som Jenny Brandt tagit (hon som även fotograferade Vira för Geggamojja i höstas) Sen började jag läsa den från pärm till pärm och numera är jag verkligen helt maxad med inspiration och har redan glömt att jag var så nöjd över att vi knappt hade några "allvarliga" hemmaprojekt på gång just nu. Nu vill jag bara fixa i barnens rum så det står härliga till! Tack Isabelle och Jenny, ni har verkligen skapat en underbar bok full av kreativitet och liv, långt borta från stela vittochfräscht-hem. Och så är jag ju lite stolt över att känna två familjer som har sina hem och barn med i boken, tack ni med, Kicki och Nina för ni är så oerhört inspirerande!
Så jag kan bara varmt rekommendera den som läsning i sommar, mellan alla loppisbesök där ni superfyndar till de projekt som ni sen till hösten, när ni rullat ur hängmattan, är redo att dra igång!

(Vill man ha mer av Isabelle och Jenny bloggar de på Dosfamily.com och man följer dem på Instagram som @jennyfromdosfamily och @isabellemcallister)

Här står den, "Rum för kidsen",  bredvid två andra riktigt bra och fina böcker, "Konsten att fotografera ditt barn" och "Green kitchen stories". 

Annars har det varit både skolavslutning och lanseringsfest på jobbet. Flirt- och dejtingappen ZnappU som vi arbetat med de senaste åtta månaderna lanserades i fredags samtidigt som det var stort partaj på Media Evolution City där vi sitter. Nu jobbar vi sista veckan innan semester och föräldraledighet, under vilken min ambition är att inte lämna er helt åt ert öde, utan faktiskt fortsätta berätta om mitt alltid lika rafflande liv. Jag har ju för längesedan lovat att berätta om min återupphittade sypassion som visar sig genom en mängd fina t-shirts och klänningar till tjejerna. Och så har jag tagit fram min gamla pryttelhylla igen, och tänkt om och förhoppningsvis rätt, men de bilderna har inte laddats upp från kameran än (vi har ju nu ett automagiskt minneskort som gör att de hamnar på datorn utan att man flyttar kortet från kameran - fantastiskt! ) 

Lill, världens sötaste lilla Farrah Fawcett frilla :) 

Fulzoomad bild på Ebba när hon gör succé vid pianot på Hallenborgsskolans avslutning.

Utegym i Pildammsparken!

Sen förra torsdagen kör vi ny rutin för morgonträningen. Under vintern och våren har vi ju kört ett intensivpass på 24Seven vid Anna Lindhs plats, med löpuppvärmning och sen lite kettlebells och funktionell träning. Sen min bror anslöt sig för nån månad sedan har träningen blivit mer och mer akrobatisk, som jag ju berättat.
Och förra veckan föreslog han att vi sågs vid 24Seven vid Triangeln istället, sen sprang till Pildammsparkens ena utegym, tränade där, sen sprang till nästa utegym, tränade där och sen sprang tillbaka och duschade på gymmet.
Sagt och gjort. Det var ganska lagom varmt, lite regn i luften när vi gav oss iväg i torsdags. Första stoppet var utegymmet som ligger liksom ingömt längs löpstigen i Pildammsparken. Där finns massor av olika typer av stänger att hänga i, möjlighet att gå armgång, göra dips, pull ups, klättra upp och ner på stege och massor av mer. Så oerhört kul! Vi körde bl a en tre-övningscirkel där en gjorde armhävningar, en annan jämfotahopp upp på ett block och den tredje klättrade över och tillbaka på en styp av fristående ribbstol. Tiden bestämdes av den som klättrade. Blev naturligtvis riktigt jobbigt :)
Sen sprang vi till uterummet som ligger vid själva Pildammen, där man kan klättra upp för ett rep, göra knäböj och marklyft med stång och vikter och mycket annat.

En liten rörelsesekvens. Vet inte vad den här övningen kallas, den har säkert nåt spännande namn på Crossfit-språk :) Jobbigt är det iallafall. Annars kör jag hårt med mina knees to elbows som har samma utgångsläge. De funkar förresten utmärkt att göra på barnens gungställning hemma, precis som pull-ups! 

Man kan säga att min lillebror är ganska spänstig. Jämfotahopp upp på elskåp... Mäktigt. 

Det känns alltid lite märkligt med sån här träning. När det inte är varmt ute blir man inte svettig, och det är så tungt att jag inte klarar göra särkilt många reps, vilket gör att jag mest känner mig trött i musklerna.  Plötsligt tar jag bara slut och kan inte göra nånting nästan. Ni vet, man tänker sig göra en pull-up till, lyfter sig en decimeter och sen finns det liksom inte en chans i världen att man kommer högre.
Inte förrän vi kom in på gymmet igen kändes det på allvar som att jag tränat, men den här "icke-träningskänslan" fick jag äta upp följande dagar då jag hade galen träningsvärk i bröst och armar :)

Här hittar ni utegymmen i Pildammsparken. Röda markeringarna. 

Loppisweekend förra helgen!

Förra helgen lyckades jag gå runt och strosa på hela TRE loppisar! Ni förstår kanske inte vidden av detta, men ofta lyckas jag inte ens komma iväg på EN!
Första var i Anderslöv på torsdagen där det var mycket leksaker och jag fyndade några konstiga plastsvampar med tillhörande älvor som Vira totalt gått igång på. Största behållningen var en kvinna som frågade manlig försäljare:

"Har du inga hossor? Najlonhossor? Sånna som Märrlin har?"

För utomskåningen kan jag berätta att kvinnan ifråga var ute efter strumpor. Nylonstrumpor. Såna som Marilyn (Monroe) har. Det är underbart med lantloppis! Priserna är dessutom hyfsat mycket lägre än de är i Malmö, vilket jag fick erfara på lördagen då det var loppis på Limhamns torg. Första tjejen ville ha 100 kr för en jacka från Lindex, vilket kändes absurt när jag köpt en Everest-jacka för en tjuga i Anderslöv på torsdagen.
Sen var det på Icas parkering i Svedala på söndagen och jag kan ju erkänna att jag inte kom hem direkt tomhänt från någon av dem :) Alltså det här med loppis är ju ännu grymmare när man har barn! Man får ju hela uppsättningar leksaker för en spottstyver och då känns det inte så hemskt om de råkar gå lite sönder (vilket de ofta gör när barnen bara är 3,5 och 1,5....)

Nöjd kund! Är alltid ute efter hattar till utklädningslådan. Och tipset till den orutinerade loppis-besökaren: Ta med påsar och kassar! Och mynt i massor :) Tior och femmor. 

Fredagsmys hos farmor och farfar. Lill kan inte förstå varför hon inte kan cykla på Barbie's cykel :) 

Min lilla akrobat-Vira!

Levandelegendarmhävning. Så fin bild :) 

I fredags tränade vi hemma i trädgården. Vi körde hopprep som uppvärmning, sen lite kettlebells och så använde vi gungställningen till pull-ups och omvända armhävningar och knee-to-elbows (som ju är min senaste utmaning). Max tränar nu 15 minuter om dagen med Paolo Roberto och i de träningspassen har han fått tillfälle att göra levandelegendarmhävningar. Man gör en armhävning, sen skjuter man ifrån så hela kroppen, även fötterna, lyfter från marken och så klappar man i händer. Jag gjorde 10 st och sen några till när vi kom på att vi måste fota :)


Sen har veckan gått och jag blev lite oväntat ivägskickad på en kick-off för ett kreativt projekt och tillbringade ett dygn på Ven tillsammans med drygt 25 andra kreatörer.
Jag är alltid lite ängslig när jag är på sånt. Jag gillar inte såna där lekar där man ska lära känna varandra genom olika märkliga aktiviteter typ "nu ska vi alla stå i en ring och så får ni var och en med kroppen försöka berätta för de andra vad ni är för en typ" och så blir man inknuffad i mitten och ska utföra nån slags fridans. NO THANKS säger jag.
Nu hade jag kanske inte behövt oroa mig för just detta eventet. Att fösa ihop 25 kreatörer som både är oerhört intresserade av att prata om sig själv, men samtidigt hyser ett enormt intresse för andra skapade ett öronbedövande kacklande redan innan vi kommit in i bussen. Och då hade de flesta aldrig träffats innan :)
Så det var givande på många plan. Det var grymt nätverkande, det var en boost att få känna att jag har något att bidra med, att få känna att jag faktiskt ÄR kreativ. Ibland glömmer jag bort det bland alla mackor som ska bres och all tvätt som ska vikas. Men jag har ju ALLTID jobbat kreativt. När man plötsligt får berätta om sig själv och finner sig själv säga att man först gått modedesign, sen industridesign fem år, sen fyra år på Sony Ericsson, sen tre år på Commind, och så kryddar man med lite musikklass på gymnasiet, Body Balance-instruktör och ett allmänt intresse för det mesta så känns det så bra. Jag är ju inte bara mamma. Jag är ju faktiskt mig själv också.