Vardag på Lanta

Nu börjar vi räkna dagarna till hemfärden, och då menar jag inte på ett positivt sätt. Jag har totalångest för den snöstorm som förväntas dra in över Skåne imorgon och vill bara boka om flyget och stanna kvar. Det fanns absolut ingen del av mig som tvivlade på att det skulle vara vår när vi kom hem. Slutet av mars faktiskt. Visst, jag förväntade mig inga höga temperaturer, men jag hade iallafall tänkt mig barmark... Kan inte fatta att jag måste skotta snö igen.

Eftermiddagslek på området

Nåja, nu ska jag glömma det för ytterligare några dagar och fortsätta njuta av tiden här i paradiset :D
I lördags skulle Max haft volleylektion halv åtta men läraren hade glömt bort sig lite så det blev ändrat till mellan fyra och fem. Klockan fem var det sen dags för mig att ta de få stegen ner till poolen för min allra första lektion i crawl. Isabelle var så duktig och tålmodig med mig där jag låg och plaskade och tog stora, mycket obekväma och ofrivilliga klunkar av det otroligt varma poolvattnet. Men åh, vad det var roligt! Nu vill jag bara crawla mer! Och jag har liksom förstått vad jag ska göra och bara att känna mig lite säker på vad jag håller på med gör ju att jag kommer våga ÖVA. För att bara låtsas crawla har bara känts så fel. Nu har jag lite info på fötterna, nu behöver jag bara omsätta den i praktiken, hehe...

Igår var det söndag vilket innebär familje-volley här på Slow Down. Det i sig innebär att lite mindre rutinerade volleybollspelare intar planen och hela restaurangen fylls med folk och barn och vagnar och sand och allt vad det är. Vi var åtta lag igår tror jag, vilket enligt ryktet betydde att ungefär 150 pers var på plats om man räknar alla medföljande familjemedlemmar. Vi anmälde oss alla tre, jag, Klinte och Max och bad om att få vara i olika lag då det skulle minska "risken" att vi hade match samtidigt. Det gick över förväntan bra och nu undrar man ju bara varför vi inte gjorde det fler gånger... Nåja, det gick ganska bra för Max lag, som kom tvåa, men jag och Klinte åkte ut ungefär samtidigt. Inte allra första omgången, men sen. Jag var sämst i mitt lag, vilket kanske inte var så oväntat med tanke på att jag nu spelat en fem timmar sen gymnasiet. Men det var kul ändå, jag gjorde nog inte bort mig totalt, även om jag sumpade ganska många servar där ett tag när jag hamnade i nåt oflyt...
Jag ser ju på bilderna att jag dessutom ser ut som ett miffo, hahaha.

Familjevolley - oerhört populär aktivitet

Max och Klinte ser coola ut när de spelar. Det gör inte jag.

Igårkväll tog jag, Max, Vira, Lill, Klinte och Elliot en taxibil (som motsats til tuctuc alltså) till ett typ mex-ställe som grannen tipsat om. Där skulle de ha fantastiska ribs och Max gick all-in och beställde ett "full-rack" åt oss två. In seglade en halv gris kändes det som. Både pommes och en skål med cole-slaw lyckades gömma sig under själva köttbiten... Det var jättegott och, hör och häpna, ganska mättande... Lill blev som vanligt väldigt trött under middagen. Hon har lite för vana att äta sin kvällsmat och sen bli väldigt trött och liksom helt ge upp medan vi äter. När vi äter på restaurangen här på Slow Down har vi flera gånger sprungit upp och "attack-lagt" henne medan vi väntat på maten, för det blivit så jobbigt att hon bara sitter och gnäller och är trött. Den här gången var det dock en söt servitris som förbarmade sig över henne och gick runt och gullade med Lill så vi kunde äta klart. Vi gav lite extra dricks och tog en bil tillbaka igen.

The Tavern - gott och roligt!

Måndag morgon var ganska vanlig, barn vaknade olidligt tidigt och någon tapper vuxen från varje familj satt uppe med dem i mörkret medan tupparna går bananas här utanför. Igår vaknade Lill första gången redan halv ett! Då har livemusiken från reaggebaren inte ens slutat!!! Ibland hör man dessutom nån förvirrad tupp som kuckelikuar redan då. Som om halv ett skulle räknas som morgon... hallåja...
I vilket fall så kommer resten upp sen, och för min del brukar det innebära att om jag sovit "länge" (till sju, halv åtta typ...) så sticker Max ut och springer och inte sällan får jag börja morgonen med att smörja in mina barn och mig själv med solkräm, fixa frukost till Lill, packa strandväskan med alla bebisleksaker, badkläder, handdukar, armpuffar, bebismat, kamera osv sen stoppa Lill i sängen igen och gå ner till frukosten där Vira vill äta vaniljyoghurt med Cornflakes och hallon och säga "hello" till de anställda och springa runt och kolla överallt och bara ibland återkomma till stolen för att äta lite.
Sen drog vi till Long Beach vilket innebär att man går en stund i hettan på vägen och alla taxis och TucTucs saktar in och vinkar och vill att man ska åka med. Men vi svänger in vid Lanta Resort där gubben i vaktkuren sitter och röker och lämnar cigaretten och kommer ut och skrattar och nyper Vira i benen och armarna och gärna vill hålla henne, men hon sitter stadigt på Max axlar och tycker att farbrorn både är läskig och rolig med sina jättedåliga tänder och konstiga tal :)

Två fiskar och en mamma som ibland tröttnar på att ha russinfingrar (men njuter av att kunna bada utan att någonsin frysa!)

Härligt som vanligt på Long Beach!

På Long Beach badade vi i princip hela tiden, iallafall Vira och Elliot. När barnen sov gick jag och Klinte och fick massage. Jag tog en asian-blend, dvs en blanding mellan oljemassage och thaimassage. Det var väldigt trevligt! Klinte var också väldigt nöjde med sin neck-back-massage.
Klockan fyra var det volley-lektion och hettan var helt sjuk. Tror inte det tog fem minuter innan jag var helt genomsvettig, alltså precis som jag klivit ur en dusch. Jag var sämst som vanligt, men det var jättekul ändå och imorgon har vi privatlektion igen halv ett, när barnen sover. Det blir nog svalt, hehe...
Nu orkar jag inte skriva mer, jag har datorn i knät och fläkten klarar helt enkelt inte av att kyla ner mig. Klinte och Micke är och shoppar i Saladan och jag ska läsa vidare på min bok :)
Jag vill inte hem till vintern! Få det att bli VÅÅÅÅÅR!!

Fortsatt härligt!

Fina fina Lill!

Här på Slow Down rullar det på ungefär i den takt man förväntar sig av namnet. Vi har inte gjort några större ändringar i dagsschemat, åtminstone inte familjen Hallehle. Familjen Skovsholm har hyrt bil och varit på vift i ungefär 1,5 dygn faktiskt. De tog en tur till nationalparken, men det var tydligen någon superfantastisk upplevelse så när Noi från receptionen kom och berättade igår morse att hon nu kunde ordna bil med två barnstolar till oss så bad vi att få tänka på saken. Visst är det kanske kul för Vira att se apor, men det ska tydligen var en jobbig tur dit och kanske inte helt värt det. Och för övrigt är det mest andra stränder som finns att se. Och just nu är vi ganska nöjda med Klong Dao och Long Beach så vi hänger nog kvar här :)

Kväll på Slow Down, Klong Dao Beach

Det har blivit lite standard att vi går till Long Beach på morgonen, men vi kör frukost på Slow Down för här finns gott, hembakat rågbröd, ost, olika typer av ägg och bacon osv, yoghurt, flingor, hallon (som är Viras senaste hang-up) och jättegoda thaipannkakor. Nu har vi fått dem att göra thai-pannkakor med mixed fruit, vilket innebär melon, ananas och banan i pannkakan som är väldigt fluffig, ännu fluffigare en en amerikansk pannkaka. Det blir bara SÅ gott :)
Vi har testat frukost på både Funky Fish och Thai Cat, men de var inte alls lika bra, och tidsmässigt funkar det bra att gå dit efter frukost och sen tillbaka när det är dags för lunch, alternativt låta barnen äta något där. Vi vuxna har en tendens att hoppa över lunchen, eftersom vi satsar på en så stadig frukost :) Just nu blir det oftast en jättegod shake med hallon och mynta när barnen sover middag.

Jag misstänker att problemen började i sandlådan....

Igår var det volleybollturnering nästan hela dagen. Max och Klinte fick lov att spela, medan jag och Micke hade barnvakten. Tyvärr ballade Vira ur totalt, jag vet inte vad som var roten till det onda, men när hon sen inte fick gå till pappa, eftersom han spelade match, blev hon bara heltokig. Puh, det var inte roligt att ha en gallskrikande orm i famnen när hela restaurangen och stranden var full av folk som var där för att spela volleyboll. Men jag är ju en erfarenhet rikare....
För att lugna mina nerver gick jag för att få en face massage när barnen sov. De verkade lite ställda över förfrågan, trots att det står på deras skylt som något de erbjuder. Tjejen sa att hon inte hade alla saker och bad mig vänta medan hon hämtade. Jag övervägde att gå tillbaka hem och ligga där och läsa och vänta, men insåg snabbt att jag kunde ligga alldeles ensam på en madrass med skön kudde, med havet precis nedanför för tidvattnet var högt, och en sval havsbris som ständigt fläktade. Tjejen var borta i säkert 20 minuter och sen visade det sig att Face Massage egentligen var ansiktsbehandling :) Men det var gött ändå såklart.

Pappabus på Lanta Seafood och resterna av en mycket god, men lite hektisk middag.

Igårkväll åkte vi, efter intensivt googlande, in till Saladan för att äta fisk på Lanta Sea Food som skulle vara bästa stället. Glada i hågen packade vi in oss i en biltaxi med vagnar och allt och bokade direkt att den skulle hämta upp oss igen klockan sju vid Lanta Mart. Vi gick ner till havet och hittade restaurangen, fick två bord ihopfösta och menyn i handen och inte förrän då berättar de att själva fiskgrejen, med grill osv, inte öppnar förrän sex. Eftersom vi har sovtid för alla barn klockan sju kan ni ju gissa vad klockan var då. Ja, just det. Kvart över fem. Så det var bara att meddela att vi skulle återkomma och gå ut och attackshoppa lite under tiden. Jag fick två nya bikinis, två par sport-shorts, Vira fick snygga solglasögon och en apa som skriker när man trycker den på magen, och Elliot likadant. Elliots glasögon är rosa och vi är ännu inte helt klara på om han ser ut som Dame Edna eller Elton John  :)
Klockan sex var vi tillbaka på restaurangen som låg på pålar en bit ut i vattnet och grått, lätt gyttjigt vatten skvalpade under trätiljorna. Staketet bestod av tunna trästockar som var lagda i kryss och vi ägnade lång tid och stor möda att förklara för Vira och Elliot att man INTE skulle trilla ner där. Ändå vågade man inte släppa dem med blicken en sekund.
I olika omgångar fick vi sen in maten, och samtidigt matat våra bebisar med medhavd burkmat och petat i de äldre barnen lite ris och en och annan grönsak. Vira fortsätter kalla ris för potatismos, det verkar helt enkelt omöjligt att komma ihåg att det heter ris...
Eftersom middagen nu blev lite senare än planerat ökade gnällnivån med varje minut. Till slut kändes det som alla barn bara lät. Vira sjöng på ledmotivet från Backyardigans, Elliot sjöng på nåt annat, Lill gnydde och Livia gnällde högljutt. Vi vuxna försökte dricka upp den flaska vitt vin som Klinte och Micke beställt in, utan att känna att vi hällde i oss. Ibland försökte vi också samtala med varandra, men gav oftast upp och höjde bara ett glas istället.
Det slutade med att Vira och Elliot försökte trösta Livia med att sjunga varsin sång för henne. Samtidigt. Jag halsade min öl samtidigt som jag satte på Vira en sko och betalade notan (ja, jag är tydligen en bläckfisk) Klinte ropade över kaoset till grannarna på bordet bredvid "Vi ska strax gå!!" och de sa "åh, ingen fara!" med munnen men deras ögon sa "tack gode guuuuuud!!!" Max försökte rensa tallrikarna på den fantastiska maten och njuta av det och Micke dök upp för att ta en sista slurk vin.
Sen tog vi taxi hem. Den lös av neon i olika färger och det gjorde barnen glada.

Long Beach. Ett riktigt bra ställe.

Idag gjorde vi som vanligt och på Long Beach var det många fina, randiga fiskar i vattnet som jag och Vira spanade på. De kom helt nära och man kunde nästan ta på dem. Max byggde som vanligt en stor grop åt barnen, men de var mer intresserade av att göra en del grova konstruktionsförändringar i grannens bygge så Max satt mest själv där i sanden och lekte :)
När barnen sov tog jag och Max en kort uppvärmingslöptur på stranden, men jag har lyckats skada mina tår så det var inte speciellt skönt. Jag försökte vara roliga mamman där på Long Beach och låtsades bli jagad av Vira och Elliot och medan jag sprang där och tittade bakåt på mina livsfarliga förföljare sprang jag med tårna rakt in nån jädra sten där på stranden. Så nu har jag ont som fasen. Men vi fick iallafall till en stund på gymmet här på området och det kändes riktigt gött att lyfta lite skrot igen.
Eftermiddagen tillbringade vi vid poolen, Vira är nu helt fri och plumsar i hur som helst. Hon plumsar i så mycket att igår när vi stod och skulle duscha efter badet, och hade således plockat av puffarna, då tyckte hon att vi inte badat klart och gick helt sonika i poolen igen. Blubbblubbblubb sa det. Så nu vet hon det, man kan inte gå i poolen utan puffar. Hon blev inte rädd eller ledsen eller så. Mest förvånad verkade det som.
Imorgon är det lektionsdag. Max ska ha volleylektion halv åtta på morgonen och själv har jag bokat crawl-lektion klockan fem med en tjej som heter Isabelle. Mitt mission att knuffa mig själv utanför komfortzonen fortsätter. Jag kan inte crawla. Inte alls. Den enda crawl jag gjort var den på högstadiet när man låg med en skumgummigrej och bara ville därifrån. Men jag vill gärna kunna så nu ska jag ta en lektion och hoppas få lite grunder som jag kan jobba vidare på.
Nu är Klinte och Micke inne i Saladan och shoppar. Kanske lyckas de få tag på en ny barnmatssmak, hittills får pluttarna "palsternacka, morot och sötpotatis" till lunch och "chicken och sweet corn" till middag. Nästan alla rätter blandar jag ut med gröt för att de ska bli lite matigare :) Men hon äter glatt och klagar inte.
Jag och Max sitter och datar och lyssnar på syrsorna och ibland ljudet av flipflops som smäller dovt när någon går förbi i mörkret. Några barn leker i poolen och reaggebarens bas hörs på avstånd. Det är trettio grader varmt och nu ska jag ta en öl.

Hoppas ni har det bra, jag hoppas VERKLIGEN att det blivit varmare om en vecka när vi kommer hem igen!

Beach och beach

Sådär, efter ett par dagars bloggpaus är jag nu tillbaka igen. Vad som hände i, vad kan det ha varit, fredags kanske, minns jag inte. Antagligen var jag bara sjukligt trött, för trots att vi är här och gör i princip ingenting förutom att vara med våra barn, så blir jag så trött. Naturligtvis är det varmt så in i helskotta (30+ grader), vilket säkert påverkar mig, men de här 2,5-åringarna är ju också ganska skickliga på att suga musten ur en, hehe..... Och när de nu är två stycken blir det ju dubbelt så många konflikter som när det bara är en. Dels för att det är mycket "min min min" och bråk om saker så är det ju även en hel del "jag vill göra som JAG vill". Idag fick jag ett smärre utbrott på Vira då hon bara spårade ur för att hon inte ville ha ris på tallriken. Det blev ett allvarligt snack i sovrummet. Sen åt hon sitt ris. Eller potatismos som hon envisas med att kalla det :) Strax därefter var det Elliot som fick sig en tur till sovrummet, så ja, vi uppskattar alla stunder då det är alldeles lugnt.
Även tillfällen man vill ska vara mysiga kan plötsligt bli enormt påfrestande. Som idag när Klinte köpt såpbubblor till Vira och Elliot som vi skulle blåsa på gräsmattan här utanför, och Vira, under extrem frustration inte lyckas blåsa några bubblor men inte heller vill ha NÅGON som helst hjälp eller instruktioner på hur man gör. Puh. Hoppas det inte varar för alltid.
Ja, det är helt enkelt därför jag är lite trött om kvällarna ibland.

MIN MI! NÄää MIIIIN! (Jo, vi har köpt två spadar, men den som är upptagen är ju alltid bättre)

I lördags var jag och Klinte inne i Saladan och shoppade. Eller var det verkligen lördag? Det var så lite folk där att jag blev tveksam om det var lördag men det var det nog. Vi gick runt på en klassisk marknad full av bikinis, flipflops, solglasögon, falska märkeskläder och elektronik. Jag lyckades vaska fram en del fina saker bland mängderna av skräp, men Klinte hade svårt att hitta den klänning hon letade efter (snygg modell, normallång och sval, gärna i fint tyg) och temperaturen var såklart inte helt optimal för att shoppa. 

Jag och Lill kvällshänger lite på "vår" gräsmatta innan det är dags att dra iväg och äta.

Medan jag och Klinte var och shoppade fick Max och Micke besök av en trädgroda modell större :) (10 cm)

Igår for vi åt olika håll på förmiddagen. Jag och min lilla familj pratade med grannen, som är så rutinerad på ön att de har hyrt en Tuc Tuc som de tar sig runt med (!!), och fick tips om ett schysst ställe på Long Beach. Där hängde vi sen i en typ en liten hydda utan väggar hela förmiddagen och hade det mycket skönt. Några smärre tragedier då Lill tappade balansen när hon satt, men på det stora hela avlöpte allt smidigt. 

På lunchen körde jag Body Balance med Klinte och sen tillbringade vi eftermiddagen i poolen och huset och på gräsmattan där emellan. Barnen har fått varsin vattenspruta som de springer och leker med. Ibland går det riktigt bra :)

Bebismys blir det gott om! Fina Lill och Livia!

Idag åkte vi taxibil, alltså inte Tuc Tuc utan typ en pic up med tak över flaket och bänkar på sidorna,  till en annan strand som heter Klong Ninh tror jag, till ett ställe som heter Miami Lanta. Det var grannen som tipsat om även det, men det var väl sådär tycker jag. Visst, poolen var  jättefin och härlig och låg sådär så man får känslan att den liksom fortsätter ut i havet. Men frukosten var ganska dålig, de hade ingen ost, i princip bara en massa varianter av ägg och självlysande marmelad. De ville dessutom ha 200 bath/person för de som badade i poolen, men jag lyckades, med viss möda, förhandla ner det till 400bath per familj för oss, dvs halva priset. För det gällde barn och bebisar och alla minsann. Dyrt. Och så var stämningen lite sådär "vi är lite finare här" och det kändes som våra barn var lite för sandiga, högljudda och ociviliserade. Till skillnad från på Slow Down, där vi bor, där det bara kryllar av barn i alla åldrar och det hoppas och stojas i poolen, det är lite sisådär med hur noga man duschar sandiga fötter innan bad och det ligger och flyter diverse spannar, spadar, lastbilar i plast, flytpuffar, halvtrasiga ringar osv. På kvällarna är alla ungar ute i klungor, baserade på ålder, och spelar boll med olika bra resultat. Men det är riktigt mysigt, Och perfekt om man är barnfamilj. Det är inte bara våra barn som skriker :) 

Idag hade vi iallafall haft framförhållning och bett chauffören komma tillbaka och hämta oss på Miami kl tolv och sen när barnen sov gick jag till grannstället och fick mitt livs första manikyr. För 200 bath fixade och trixade hon med mina naglar i EN TIMME! Och jag låg på madrassen och halvsov och lyssnade på vågorna och på deras dämpade thaiprat och fnissande och bara njöt av att vara ensam! Imorgon hoppas jag på face massage. 

Max myser med mys-Lill och Livia äter massor av banan

Miami Lanta. Fint, men snålt och lite... skitnödigt om ni ursäktar uttrycket. 

Även på Miami Lanta hade vi "hydda". Det är perfekt om man tillhör "skuggfolket" :) 

Som vanligt på måndagar stod beachvolleyträning på schemat, men när jag kom ner där klockan fyra var det bara jag där och ingen annan dök upp så jag fick privatlektion och verkligen en superbra genomgång av allt möjligt. Och jag har faktiskt bokat ytterligare en privatlektion på onsdag morgon! Det är så himla roligt och jag märker verkligen att jag blir bättre hela tiden, kanske inte så konstigt å andra sidan när jag var så fruktansvärt dålig från början :)

Nu har Klinte och Micke kommit tillbaka från sin kvällspromenad och jag ska virka vidare på min ko. Det börjar närma sig en liten virkad bondgård här. Men bara en av varje hittills, vilket såklart ger upphov till konflikter... 

Hoppas ni har det bra och att våren kommer snart! Har hört ryktas att det är riktigt dåligt och kallt väder, åtminstone i Skåne. 

Jag fick privatlektion och övar smash och Vira var trött och varm i bilen hem från Miami Lanta. 

Long beach

Long beach

De två senaste dagarna har vi hängt hela förmiddagarna på Long Beach. Det började med ett tips från nån granne, i kombination med ett sug på att ta oss nån annanstans. Vi fick höra att man skulle be om en Tuc Tuc till Funky Fish på Long Beach och sen ligga där i skuggan av de stora träden. Så det gjorde vi första gången igår. Jag, Klinte, Vira och Elliot gick upp till vägen och tog en tuc tuc, vilket naturligtvis var uppskattat hos barnen. Vira undrade dock om vi skulle till mormor och morfar, men när vi väl kom fram hade hon glömt det i själva upplevelsen och blev således inte besviken :) Max, Micke och småpluttarna tog vagnarna och gick. Det är inte speciellt långt, det bara på andra sidan udden som vi bor precis vid, den som skiljer Klong Dao Beach (där vi bor) från Long Beach. 

Vi lade bo under träden precis som vi planerat och sen byggdes det sandslott så det stod härliga till och vi som inte var riktigt så aktiva bara njöt av hur fantastiskt vackert det var på Long Beach med alldeles turkost hav, inte så mycket folk, silkeslen sand och den svalkande skuggan från träden. Ett riktigt paradisställe, sådär som det ser ut i katalogerna. Nästan omedelbart bestämde vi oss för att nästa dag åka dit och äta frukost där och sen vara där hela förmiddagen tills det är dags för barn att sova, vilket sammanfaller på ett ungefär när solen kommer runt träden och hela Long Beach blir väldigt varm... 

Det var fantastiskt att bada i havet och Vira har nu hittat tillbaka till sitt gamla vattendjur och simmar runt som en liten fisk med sina simpuffar. Hon övar noga på att spotta om man får saltvatten i munnen och på att hålla både mun och ögon stängda i när man dyker ner.

Vi tog med vår balja så småpluttarna kunde sitta och plaska.

Gårdagens eftermiddag spenderade vi i poolen som vanligt, barnen har så sjukt kul där och vi vuxna (förutom Micke) lyckades få ihop att alla kunde vara med åtminstone en stund på volleybollträningen på eftermiddagen. Nu går jag och är sugen på att ta en privatlektion med tränaren, för att riktigt boosta min volleybollupplevelse. Jag funderar också på att ta lite privatlektioner i crawl, för det kan jag verkligen inte alls, men jag måste bli lite bättre i bihålorna (ja, de spökar lite fortfarande....) först annars är det nog risk att jag drunkar...
Idag har det sett ungefär likadant ut, med enda skillnaden att min lilla familj gick i förväg till Long beach och jag och Vira delade en "Potassium power shake" för att grunda lite i frukosten. Det är en god och matig shake med mycket banan som vi båda gillar som går att få på Funky Fish.
Sen kom familjen Skovsholt-Landerholm och ja, sen var det igång igen, det jobbiga badlivet.
Vi åkte hem till middagsluren och sen passade jag på att köra ett Body Balancepass, men Lill vaknade efter ett tag (hon hade inte riktigt orkat hålla sig vaken när de andra åt lunch, så hon var lite i osynk). Det blir bikram-Body Balance här, jäklar vad varmt det är. Oftast en bit över 30 grader. Men Lill verkar inte påverkas direkt, hon är nöjd och glad som vanligt och håller just på att lära sig och sitta.

Lill får kolla på när mamman tränar

Jag tror att jag nu fotograferat mer solnedgångar under denna semestern än under hela mitt tidigare liv. De är verkligen helt fantastiska. Varje kväll. Och man kan liksom inte motstå att ta fram kameran när man sitter där på en restaurang på stranden, med sand mellan tårna och lite i hårbotten också. Och så knäpper nån på det där magiska pastellfärgade ljuset och solen förvandlas till ett glödande klot i en orange-röd-lila färg som bara solen kan ha. Och havet blir pastellblått-lila och ser ut att vara av nån galen flytande metall. Ja, det bara måste man ju fota. Hela tiden.
Att äta på stranden har funkat bra nu några dagar, då barnen kan springa runt och leka ganska fritt när de är färdiga, men man har bra översikt och kan hålla koll på dem. Fast idag ballade Vira ur och ville inte äta alls när det väl var dags och hon fick pratas allvar med och till slut fick hon in lite steamed rice som hon kunde peta i sig (istället för köttbullar och pommes frittes, som hon vägrade ens smaka...)
Det är väl ungefär vad som hänt under de här dagarna, och jag skulle bli förvånad om morgondagen bjuder på så mycket annat.... Vi har väl lite tankar och diskussioner om vi skulle kanske hyra en bil och åka för att se nåt, men några andra, mer organiserade turer är inte att tänka på med barn i de här åldrarna. Och det gör mig ingenting. Det var såhär jag tänkte att det skulle vara och jag har inte planerat nåt annat än att bara vara här och ta det lugnt :)

Lata dagar och lite beachvolleyboll

Vira hittade en pinne att vattna medan jag spelade beach. 

Igår var vi alla trötta och om jag inte minns fel gick vi och lade oss innan tio allihop, därav inget bloggande. Jag gjorde några tappra försök att läsa min bok på night mode men det gick inte alls. Kan inte förklara varför, för det var inte den varmaste dagen. Kanske berodde det på min och Klintes hårda beachvolleybollpass i eftermiddagssolen, under vilket papporna fick ta hand om alla barn vilket ju kan vara nog så utmattande... Jag må vara "sportig" men jag har aldrig hållit på med bollar. Det närmsta jag kommit var under grundskolans gympapass, och faktiskt hade vi väldigt mycket volleyboll under både mellan- och högstadiet. Undrar varför? Det var ju inte samma lärare? Eller förresten, det var det kanske nu när jag tänker efter? Nåja, i vilket fall är jag urkass på bollar. Jag har ingen rutin på dem och kan inte hantera dem på ett vettigt sätt. Min utmaning under den här resan var att komma bollarna lite närmre. Jag gillar ju bollar, jag vill gärna lära mig umgås med dem på ett lite trevligare sätt. Och första steget togs då igår när jag och Klinte hastade ner till stranden vid fyratiden och togs väl om hand av en ganska förkyld, men pedagogisk instruktör som hette Peo. Vi drog igång med baggers och eftersom jag visste att detta var en timme av ganska få möjliga så gjorde jag mitt bästa för att få ut så mycket som möjligt av det hela, vilket innebar att jag frågade om allt. Hur står man här, hur ska jag vrida höften, hur högt upp ska handen, ska jag böja såhär osv osv. Peo sa senare till Max, när han frågade honom hur det gått för oss, att vi hade ett bestämt mind-set. Haha, ja, det är man ju lite tvungen till när man inte har så mycket tid :) 

Dock är jag sjukt sopig på att hoppa, Max säger att jag "tjejhoppar", men kan inte förklara riktigt vad det innebär. På fotona ser jag dessutom ut som ett miffo, som en kontorsråtta som rymt till stranden och fått tag på en boll. Klinte däremot ser ut som värsta rutinerade beachbruden. Nåja, då har jag ju nåt att jobba på iallafall :)

Beachvolleyboll

Här bor vi! Vi tycker att vi har finaste huset med bästa läget!

Igår fick barnen en balja och varsin vattenspruta att leka med. Det funkade bra ett tag. De leker oftast fint ihop, men det hade varit lögn att säga att det är konfliktfritt. Vi måste köpa två av all om ni förstår problematiken...

Annars har det bara flutit på i maklig takt, fast det är ju en hel del bestyr med rutiner till alla barn. Det ska ju ätas och sovas med jämna mellanrum och däremellan badar vi mest, antingen vid poolen eller så är vi nere vid havet och gräver.
Idag gick vi en bit längs vägen och tittade lite med barnen. Det var första gången för Vira på ståbrädan och den funkade bra ett litet tag, sen ville hon hellre rida på Max axlar. Ni kan ju gissa hur lång tid det tar för oss att komma ur huset, med alla saker som ska packas (man måste ju förutse olika matningar, blöjbyten, bad, solens påverkan, underlaget osv osv...) Så vi kommer alltid iväg lite senare än vi tänkt, men jag är glad att vi kommer iväg överhuvudtaget :) Men på grund av sen avfärd kom vi inte så långt på vägen innan vi vek av neråt stranden igen och tog i princip första bästa ställe för att få lite mat. Fast man måste säga att så fort vi bestämt oss är vi ett under av effektivitet. På ungefär tio sekunder har vi fiskat upp plastskålar, skedar, en burk mat, haklapp och våtservetter och en snygg toarulle att ha på bordet (åt de minsta). Detta sköter den ena föräldern medan den andra läser i menyn, lite skelögt eftersom den samtidigt måste titta på det äldre barnet som inte har några vidare gränser för hur långt bort det kan gå från sina föräldrar innan det börjar känna sig ängsligt... På denna punkten misslyckades jag lite idag, vilket resulterade i att Vira, efter två minuter utanför mitt hököga kom spatserande med en gigantisk ölflaska i glas, en tomburk och en liten plastburk. Mmmm. Tack...
Idag fick jag resans första massage hos stället med det episka namnet "Dr Pain" :) Tog en vanlig oljemassage, men hon var tuff och hård och det kändes riktigt bra. Skönt också att få en timme alldeles ensam faktiskt.
Det är nog dagens rapport, nu ska jag gå och ta ett kvällsdopp i poolen. Värmen fortsätter och myggen bor kvar under trappen.

Vira blev också lite tagen av solnedgången och Livia njöt i vattenbrynet

Söndag på Koh Lanta

Idag har det gjorts stora framsteg på framför allt två fronter: Bad och kisseri. Vira har börjat känna sig hemma med sina puffar och guppar nu runt ganska fritt med dem, även där hon inte bottnar och hon hoppar glatt från kanten och blir inte direkt upprörd om hon får hela huvudet under vatten. 

Badringen är hon inte riktigt vän med än, men då och då gör hon tappra försök, när hon ser hur mysigt Elliot har där han guppar runt i sin ring. Då ber hon mig hämta ringen och blåsa upp den och så kliver hon i och spatserar glatt nerför trappan i poolen. Och så guppar även hon en stund. TIlls hon långsamt börjar glida ner i ringhålet, med puffar och allt. Och trots att hon bottnar känner hon att det blir läskigt och då ger vi upp ringen tills nästa gång andan faller på. 

Det var volleybollturnering nere på stranden idag klockan nio, precis samtidigt som vi hade städning faktiskt. Så vi fick underhållning till frukosten som faktiskt passerade ganska väl. Det var lite svårt att få barnen att hålla sig på tillräckligt avstånde från de spelande och samtidigt i skuggan av trädet.. Komplexa order delades ut. Och jag och Vira hade vissa dispyter gällande att hon 

ALLTID pajar allt man bygger i sand. Jag och Elliot gjorde bilbanor och iställer för att vara med och leka gick Vira som nån spindelmannenklädd jättegodzilla och trampade sönder allt. Men kanske, kanske har Max övertalat henne att låta bli med sånt... kanske..

Klinte och Livia i gungan

Även Elliot gjorde stora framsteg i poolen. Igår blev han lite skrämd när det var en stor, äldre man med yvig mustasch som hade dyklektion i poolen, vilket var förståeligt med tanke på att han (mannen) såg ut som en valross med cyklop :) Idag gick det bättre igen och till slut fick Max i uppgift att "råka" doppa huvudet på honom och inte ens då blev det några större ledsamheter.

Det andra ämnet då, kisseriet. Vira har, trots mina ihärdiga försök, aldrig kissat på pottan. Kanske har det hänt på dagis, där övar de ju varje dag, men hemma har det minsann inte gått. Vi har övat, hon har suttit och "kissat" och sen velat ha papper osv... Idag när Elliot hade kissat på pottan (som vi köpt för en tjuga i plastbutiken) frågade vi Vira om inte hon ville kissa. Jag hade inga förhoppningar och blev mäkta förvånad när jag hörde hur det strilade lite! Sen bjöd hon på en kiss till efter middagsluren och minsann om hon inte sen kissade en gång till innan hon skulle sova! Från noll till tre på en och samma dag! Vi håller tummarna att det håller i sig :)

Man undrar lite vad som pågår på bilden till höger...

Lill övervakar

 

Lite senare även Vira

Annars har vi bara hängt här som vanligt. Killarna har varit och tränat på gymmet och jag och Klinte körde Body Balance hemma, där är ju bara två väggar så det var skönt, men svettigt såklart. Det har varit lite svalare idag och lite molnigt ibland, vilket är jätteskönt för då blir man inte stekt och behöver inte oroa sig lika mycket för att bränna sig. Vi vågade därför ge oss på gårdagens idé om att äta tillsammans nere vid stranden (på restaurangen alltså) ganska tidigt. Vi beställde för första gången in thaimat (stekta nudlar med kyckling) till barnen och berättade att det var brun pasta. Vira köpte inte konceptet men åt massor av ris och grönsaker, Lill satt och snackade högljutt (hon hade fått mat hemma) Livia satt i vagnen och Elliot petade nog i sig en och annan nudel. Sen hängde jag och Max med Elliot och Vira på stranden en liten stund medan Klinte och Micke åt färdigt och under den lilla stunden lyckades Vira rulla sig i sanden kanske tio gånger. Lite oklart varför, jag kan bara anta att hon gillade det. Vårt nästa projekt var att skaffa nya puffar till Vira och Elliot och enligt ryktet skulle det finnas att köpa i en affär längs stranden. Vi njöt först av den alldeles underbara solnedgången, de är HELT magiska. Vattnet blir ljusblått och glittrande och det är bara fantastiskt!

Väl i badtillbehörsaffären hade de bara puffar med gigantiska fiskar ovanpå. Alltså fiskar som liksom ingick i puffen och var lika stora som densamma... Jag köpte en klänning på känn och sen gick vi hem och så var det kväll. 

Nu har livemusiken just dragit igång i grannbaren och vi hoppas att de inte går loss lika hårt som i fredags då det var lite svårt att sova när de rev av klassiker (No woman no cry, Hotel California osv) efter klassiker. Ja, nu kör de Imagine! 

Underbart!

Första träningspasset och riktigt varmt

Idag har det varit riktigt varmt. Sådär varmt så thailändarna går och viftar med händerna framför ansiktet och pustar och ser lite missbelåtna ut. Några grader över trettio och helt sinnessjukt varmt i solen. Nu är klockan snart halv tio och temperaturen ligger väl fortfarande på en 27-28 grader och fläkten som ibland passerar mig ger uppskattad svalka.
För andra dagen i rad sov våra barn länge. Det händer aldrig. Aldrig hemma och aldrig borta. Men nu händer det plötsligt. Jag vaknade vid sju av att jag hörde barn och var övertygad om att det var Vira och Elliot som röjde runt utanför, men när jag kom ut visade det sig att bara Elliot var vaken. Jag väckte Max och skickade ut honom på sin löprunda så att han skulle missa den där värmen och så att jag och Klinte kunde sticka ut direkt efter innan det blev omöjligt. När han kom tillbaka hade Lill precis vaknat och Vira sov fortfarande som en stock. Jag överlät alla barnbestyr till Max och gick ner och hämtade Klinte vid stranden, där hon och hela hennes familj satt och grävde ett stort (och säkert mycket uppskattat) hål i volleybollplanen :) Vi sprang sen några kilometer längs stranden (missade att ta armhållaren för telefonen från Max och vet alltså inte säkert hur långt det var, tyvärr säkert kortare än vi trodde.) Sen var planen att vi skulle köra ett träningspass från Nike appen, men vi var lite dåligt förberedda och kunde inte riktigt få grepp om vilket som skulle passa bra så det slutade med att vi körde mördarcirkeln, ständigt bevakade av de fiskare som har sina båtar här nere på stranden och som nu fick sin morgon förgylld av två gymnastiserande blekfisar (fast Klinte börjar redan bli brun. Jag är som en magnecyl)  Elliot var med och hejade på och hjälpte till och övade själv på sina upphopp.

Jumping jacks

Plankan med dansunderhållning

Sen testade vi frukostbuffén på restaurangen, men jag hann inte riktigt njuta för Vira var på sitt allra olydigaste humör och sprang ideligen iväg från sin plats och ner i sanden där hon grävde med fingrarna och lade sen små högar av sand på restaurangens stolar. Både jag och Max sa ifrån på skarpen, lirkade och hotade och bad, men inget verkade hjälpa. Till slut bad jag Klinte säga ifrån och hon tog Vira och satte henne på stolen igen. Vira såg lite förbluffad ut och nästa gång hon smög ner kunde jag säga "Om du inte sätter dig med rumpan på stolen så kommer Klinte och lyfter dig dit igen" varpå hon sa "Nääää!" och omedelbart gick och satte sig på stolen igen. Läskig är hon, den där Klinte :)

Tja, vad mer har hänt. Vira har delvis kommit över sin poolskräck. I början var det helt omöjligt att få henne att gå ner i barnpoolen, men i stora poolen kunde hon plötsligt hoppa från kanten ner till Max och han pressade det ganska långt och lät henne få vatten i ansiktet några gånger utan att hon blev rädd igen (tydligen gillar han att lite leva farligt, Max) Men så fort man föreslog barnpoolen blev det nejnejnej. Inte förrän sen på eftermiddagen vågade hon sig dit och där låg Elliot i sin ring och guppade och Vira gick ungefär en miljon gånger från kant till kant medan hon räknade tre fyra fem sex sju åtta FEM!

Jag trivs också i barnpoolen

Lillskorpan i vagnen

Jag och Klinte gjorde en liten utflykt till en stor butik som säljer saker i plast. Tusentals korgar i olika färger och storlekar, flaskor, burkar, hinkar, tallrikar, bestick, borstar, pottor, baljor, allt vad man kan tänka sig. Förutom spadar att gräva med på stranden (det har varit vissa konflikter om vem som ska ha spaden och vem som ska ha krattan. Numera köper vi alltid två av allt...) Men vi lyckades hitta några köksredskap som funkade bra (vi orkade helt enkelt inte gå vidare i värmen och leta efter en affär som sålde hink och spade)
Jag gjorde också en insats för att hitta ett apotek och något som kunde lindra barnens myggbett. Viras myggbett blir som stora bölder och det är så synd om henne. Nu har hon dessutom fått ett på näsan så hon ser ut lite som Rudolf med röda mulen... Vi frågade i plastaffären var det fanns ett apotek och fick reda på att det var en kilometer bort, mot vårt "hotell" så jag tänkte att det från oss borde vara drygt 700 m kanske. Och jag gick och gick i den stekande hettan och kryssade mellan de få skuggplättarna på trottoaren (när det fanns nån). "Det här gör jag för barnen" tänkte jag och stretade vidare. Det kändes dessutom hopplöst att ge upp, när jag nu ändå gått så långt och jag lovade mig själv att jag fick åka Tuc Tuc tillbaka.  Till slut hittade jag ett apotek och en hjälpsam och engelsktalande expedit. Med lite medikamenter på fickan hittade jag en liten skuggplätt på andra sidan vägen och viftade in en Tuc Tuc.
"Slow down Lanta". sa jag och klättrade in och slog huvet lite i ramen för jag såg inget för min stora hatt.
"Slow down?" frågade han som körde.
"Yes." sa jag. "Öööh, I mean the place. " lade jag till när jag insåg att det lite verkade som jag viftade in honom där han kom puttrande bara för att be honom sakta ner... :)
"You know it?" fortsatte jag i sann thai/engelsk anda
"Now I know" lät det som han sa innan han körde, men jag lät det bero och hoppades på det bästa. Och jag kom rätt. Om jag betalade rätt är en annan fråga, för han vägrade berätta hur mycket det skulle kosta för det var "upp till mig". Inte så lätt. Han fick 50 bath.

Poolen by day

Sen hade vi tänkte gå tidigt ner på stranden och äta med barnen i restaurangen men när vi kom dit var det så otroligt varmt att vi fick se oss besegrade och gå tillbaka till huset och få upp maten dit istället.

Välling och sagostund

By night

Jag och Max smet ner en stund till den underbara solnedgången

Och nu sitter vi som sagt här och filosoferar lite över Klintes framtida karriär som Danmarks enda jordfaldshulspecialist och över varför det heter spegleg (stekt ägg på danska). Klinte började under en period dilla om lurviga ägg och korvar men alltså, inte ens i Danmark kan man väl gilla lurv på maten :)
Nu har Klinte just börjat läsa Kepler: Sandmannen så nu räknar vi inte med att kunna prata med henne under den kommande veckan. Jag virkar ett lamm och Max och Micke datar. Allt är gött.

Nu börjar det likna slow down!

Så, nu blir det mycket reseskrivande så att nära och kära kan följa oss hemifrån. Ni andra som inte orkar läsa kan ju titta på bilderna :)

Efter en lång resa och en dags anpassning kan man nog påstå att vi är på plats på Slow Down Lanta på Koh Lanta.
Resan gick bra, som väntat var det Vira som ställde till mest problem med sin obotliga envishet och orimliga röststyrka. Vi kom till Kastrup klockan elva och sammanstrålade med Klinte, Micke, Elliot och Livia. Efter ca två sekunder lekte Elliot och Vira tafatt bland folk med stora väskor och stress i blicken och inga varken piskor eller morötter verkade få dem att sluta. Naturligtvis fick det hela ett abrupt slut när Elliot råkade fälla Vira med sina lite för stora skor så hon damp med huvudet före i golvet. Fast vad hjälper inte lite russin mot :)

Vi trodde lite naivt att vi skulle få problem att slå ihjäl tre timmar på Kastrup. Hahaha. Vi hann få iväg Klinte och Mickes vagn i en specialpåse efter en hel del om och men, äta lite pasta (stående för min del, med en sked i Lills mun och blicken på Vira som plötsligt kan röra sig med blixtens hastighet) köpa lite nödvändiga saker (Max: deo och whiskey) och gå till gaten. Sen var det dags att flyga. Det blev således ingen lunchsömn för varken Elliot eller Vira och det var några trötta, men upprymda krabater som boardade planet. Tyvärr ledde ju tröttheten till en del utbrott, varav jag redan har förträngt de flesta, men vi fick en Toy Story- sticker-board av en vänlig thailändsk steward och med den roade sig Vira i ungefär en halvtimme alldeles själv. Hon placerade alla stickers ovanpå varandra och ropade glatt "Kolla mamma, kolla!" "Åååh, vad fiiiint!" sa jag och var så glad att hon inte skrek. När vi sen skulle av planet tyckte Max att vi skulle lämna kvar den!! Jises.... Om ni undrar vad Lill gjorde så sov hon större delen av tiden i sin bacinette och ibland slängde hon armen över kanten och kikade upp lite nyfiket, först glatt och sen missnöjt. Och då fick hon mat och så somnade hon igen.
Under en period på natten sov vi faktiskt allihop, tills Vira vände sig och trillade ut från sätet och ner på golvet... Vi hade fyra säten på rad och bäddade till henne i mitten, men efter fallincidenten fick Max sitta och hålla en arm på henne hela tiden. Och jag kände mig hela tiden som jag sov med ett halv öga öppet. Fast eftersom jag missade halva ljudboken sov jag nog en del ändå...
I Bangkok var  det bara landa och sen direkt på nästa plan till Krabi. Då var vi onekligen lite möra eftersom klockan var nånstans runt två svensk tid. De "stora" barnen var också lite småtrötta hehe...
Naturligtvis hade vår vagn lyckats trolla bort sig nånstans mellan Bangkok och Krabi och av en ren slump såg jag den sen stå ensam på en vagn i en folkhop, varpå jag ropade: "Maax, där är den! TAAA DEN!" Och han banade sig väg och tog den helt enkelt. Slutet gott allting gott.
Vår transfer fanns också på plats i Krabi med en skylt som det stod typ "Emilie Hallgarall" på (tänk att de fick förnamnet rätt men inte efternamnet!) och han väntade tålmodigt medan danskarna fibblade med sina mystiska danska bankkort :) Och sen åkte vi bil och båt och bil och båt och hamnade till slut i vår fina villa nr 6 på Slow Down Lanta.

Vi har en fin gunga på terassen. Är redan välanvänd :)

Idag kom vi på att hästsvans var ganska smart...

Elliot och Livia myser i gungan

Lunch: Papayasallad för mig

Min snygge man i sin snygga nya frisyr

Gårdagen hängde vi mest vid poolen, åt lunch på restaurangen på området, vilken vi nu fått berättat för oss av grannarna, ska ha den bästa maten i närheten. Jag slog naturligtvis till på en Pad Thai direkt och blev inte besviken. Jag blev så lite besviken att jag slog till på ytterligare en till kvällsmat, vilken vi fick upplevererad till huset så vi kunde äta när barnen låg och sov.
Vira och Elliot sover i eget rum på bottenvåningen och det fungerar hittills bra. Eller ja, ikväll var det en del busande vid nattingen, det var framför allt ett litet rödhårigt yrväder (nej, det var inte jag...) som ideligen klättrade ur sängen eller klättrade igenom det lilla fönster som finns mellan hennes och Elliots säng. Det kvittade vem som gick in och sa till på skarpen, och vilka hot vi kom med, och snart hade hon fått med Elliot på hyssen och det hela slutade med att Max fick sitta där inne tills de somnat.

De lyckades trolla fram kanelbullar i restaurangen. Sa jag att det är ett svenskägt ställe? :)

Notera även Viras fina genuskorrekta spindelmannensoldräkt (tack för lånet Alrik)

Max är för övrigt den enda som fått tränat nåt hittills. Han var ute på en, tydligen nästan olidligt varm, löprunda i morse så imorgon är planen att komma ut ännu tidigare (barnen sov till halv åtta idag!!) . Och sen har jag och Klinte paxat att sticka ut efter honom (det vill säga att VI kommer få en olidligt varm runda). Men det kommer bli kort, jag har inte sprungit i mina skor (five-fingers) sen tidigt i graviditeten, alltså ungefär ett år sedan. Och vis av erfarenhet kommer jag inte ge mig ut på nån femkilometersrunda direkt. Ånä, den tabben gör jag inte om. Har ALDRIG haft sån träningsvärk förut, jag kunde i princip inte gå på en vecka. Så planen är nån kilometer längs stranden och så kanske en mördarcirkel efteråt. Eller kanske ett pass från Nike appen faktiskt!

Lill älskar sina fingrar. De finns alltid där när man behöver dem.

Annars står bad på schemat. Vira ballade ur idag och ville plötsligt ABSOLUT INTE bada. Med lite lirkande fick vi henne att sitta på poolkanten med fötterna i vattnet, men absolut inte mer. Senare på kvällen tog sen Max bara med henne ner i poolen och plötsligt plaskade hon runt i sin badring, precis som Elliot. Och då blev det naturligtvis gråt och tandagnisslan när det var dags att gå upp istället...
Om jag ska berätta lite om Slow Down Lanta så bor vi i ett stort härligt hus i vilket man kan öppna upp nästan hela bottenvåningen och få fritt ut till ett litet "trädäck" som går runt hela huset. Det finns en stor allmän pool (för folk som bor här) och en liten barnpool som tyvärr är ca 5 cm för djup för att Vira och Elliot ska tycka att den är toppen. De kan stå, men det är läskigt.
Ca 100 m från vårt hus finns stranden där longtailbåtarna ligger och guppar en bit ut (om det är flod, annars ligger de mest stilla i sanden...) och stora fikusar (växten) kastar sina skuggor på förmiddagen. Det är underbart vackert och alldeles underbart varmt! Just nu är klockan tjugo över nio och det är väl en sådär 28 grader. Jag lider ju heller inte av myggen, eftersom de gillar mig ungefär lika mycket som jag gillar dem. Vira däremot är redan fruktansvärt myggbiten stackarn, fast hon verkar inte lida av det direkt.
Nu är bilderna intankade i datorn och det är dags att sluta och umgås lite med Klinte och Micke som kom hem från en liten shoppingrunda.