Söndag på Koh Lanta

Idag har det gjorts stora framsteg på framför allt två fronter: Bad och kisseri. Vira har börjat känna sig hemma med sina puffar och guppar nu runt ganska fritt med dem, även där hon inte bottnar och hon hoppar glatt från kanten och blir inte direkt upprörd om hon får hela huvudet under vatten. 

Badringen är hon inte riktigt vän med än, men då och då gör hon tappra försök, när hon ser hur mysigt Elliot har där han guppar runt i sin ring. Då ber hon mig hämta ringen och blåsa upp den och så kliver hon i och spatserar glatt nerför trappan i poolen. Och så guppar även hon en stund. TIlls hon långsamt börjar glida ner i ringhålet, med puffar och allt. Och trots att hon bottnar känner hon att det blir läskigt och då ger vi upp ringen tills nästa gång andan faller på. 

Det var volleybollturnering nere på stranden idag klockan nio, precis samtidigt som vi hade städning faktiskt. Så vi fick underhållning till frukosten som faktiskt passerade ganska väl. Det var lite svårt att få barnen att hålla sig på tillräckligt avstånde från de spelande och samtidigt i skuggan av trädet.. Komplexa order delades ut. Och jag och Vira hade vissa dispyter gällande att hon 

ALLTID pajar allt man bygger i sand. Jag och Elliot gjorde bilbanor och iställer för att vara med och leka gick Vira som nån spindelmannenklädd jättegodzilla och trampade sönder allt. Men kanske, kanske har Max övertalat henne att låta bli med sånt... kanske..

Klinte och Livia i gungan

Även Elliot gjorde stora framsteg i poolen. Igår blev han lite skrämd när det var en stor, äldre man med yvig mustasch som hade dyklektion i poolen, vilket var förståeligt med tanke på att han (mannen) såg ut som en valross med cyklop :) Idag gick det bättre igen och till slut fick Max i uppgift att "råka" doppa huvudet på honom och inte ens då blev det några större ledsamheter.

Det andra ämnet då, kisseriet. Vira har, trots mina ihärdiga försök, aldrig kissat på pottan. Kanske har det hänt på dagis, där övar de ju varje dag, men hemma har det minsann inte gått. Vi har övat, hon har suttit och "kissat" och sen velat ha papper osv... Idag när Elliot hade kissat på pottan (som vi köpt för en tjuga i plastbutiken) frågade vi Vira om inte hon ville kissa. Jag hade inga förhoppningar och blev mäkta förvånad när jag hörde hur det strilade lite! Sen bjöd hon på en kiss till efter middagsluren och minsann om hon inte sen kissade en gång till innan hon skulle sova! Från noll till tre på en och samma dag! Vi håller tummarna att det håller i sig :)

Man undrar lite vad som pågår på bilden till höger...

Lill övervakar

 

Lite senare även Vira

Annars har vi bara hängt här som vanligt. Killarna har varit och tränat på gymmet och jag och Klinte körde Body Balance hemma, där är ju bara två väggar så det var skönt, men svettigt såklart. Det har varit lite svalare idag och lite molnigt ibland, vilket är jätteskönt för då blir man inte stekt och behöver inte oroa sig lika mycket för att bränna sig. Vi vågade därför ge oss på gårdagens idé om att äta tillsammans nere vid stranden (på restaurangen alltså) ganska tidigt. Vi beställde för första gången in thaimat (stekta nudlar med kyckling) till barnen och berättade att det var brun pasta. Vira köpte inte konceptet men åt massor av ris och grönsaker, Lill satt och snackade högljutt (hon hade fått mat hemma) Livia satt i vagnen och Elliot petade nog i sig en och annan nudel. Sen hängde jag och Max med Elliot och Vira på stranden en liten stund medan Klinte och Micke åt färdigt och under den lilla stunden lyckades Vira rulla sig i sanden kanske tio gånger. Lite oklart varför, jag kan bara anta att hon gillade det. Vårt nästa projekt var att skaffa nya puffar till Vira och Elliot och enligt ryktet skulle det finnas att köpa i en affär längs stranden. Vi njöt först av den alldeles underbara solnedgången, de är HELT magiska. Vattnet blir ljusblått och glittrande och det är bara fantastiskt!

Väl i badtillbehörsaffären hade de bara puffar med gigantiska fiskar ovanpå. Alltså fiskar som liksom ingick i puffen och var lika stora som densamma... Jag köpte en klänning på känn och sen gick vi hem och så var det kväll. 

Nu har livemusiken just dragit igång i grannbaren och vi hoppas att de inte går loss lika hårt som i fredags då det var lite svårt att sova när de rev av klassiker (No woman no cry, Hotel California osv) efter klassiker. Ja, nu kör de Imagine! 

Underbart!

Första träningspasset och riktigt varmt

Idag har det varit riktigt varmt. Sådär varmt så thailändarna går och viftar med händerna framför ansiktet och pustar och ser lite missbelåtna ut. Några grader över trettio och helt sinnessjukt varmt i solen. Nu är klockan snart halv tio och temperaturen ligger väl fortfarande på en 27-28 grader och fläkten som ibland passerar mig ger uppskattad svalka.
För andra dagen i rad sov våra barn länge. Det händer aldrig. Aldrig hemma och aldrig borta. Men nu händer det plötsligt. Jag vaknade vid sju av att jag hörde barn och var övertygad om att det var Vira och Elliot som röjde runt utanför, men när jag kom ut visade det sig att bara Elliot var vaken. Jag väckte Max och skickade ut honom på sin löprunda så att han skulle missa den där värmen och så att jag och Klinte kunde sticka ut direkt efter innan det blev omöjligt. När han kom tillbaka hade Lill precis vaknat och Vira sov fortfarande som en stock. Jag överlät alla barnbestyr till Max och gick ner och hämtade Klinte vid stranden, där hon och hela hennes familj satt och grävde ett stort (och säkert mycket uppskattat) hål i volleybollplanen :) Vi sprang sen några kilometer längs stranden (missade att ta armhållaren för telefonen från Max och vet alltså inte säkert hur långt det var, tyvärr säkert kortare än vi trodde.) Sen var planen att vi skulle köra ett träningspass från Nike appen, men vi var lite dåligt förberedda och kunde inte riktigt få grepp om vilket som skulle passa bra så det slutade med att vi körde mördarcirkeln, ständigt bevakade av de fiskare som har sina båtar här nere på stranden och som nu fick sin morgon förgylld av två gymnastiserande blekfisar (fast Klinte börjar redan bli brun. Jag är som en magnecyl)  Elliot var med och hejade på och hjälpte till och övade själv på sina upphopp.

Jumping jacks

Plankan med dansunderhållning

Sen testade vi frukostbuffén på restaurangen, men jag hann inte riktigt njuta för Vira var på sitt allra olydigaste humör och sprang ideligen iväg från sin plats och ner i sanden där hon grävde med fingrarna och lade sen små högar av sand på restaurangens stolar. Både jag och Max sa ifrån på skarpen, lirkade och hotade och bad, men inget verkade hjälpa. Till slut bad jag Klinte säga ifrån och hon tog Vira och satte henne på stolen igen. Vira såg lite förbluffad ut och nästa gång hon smög ner kunde jag säga "Om du inte sätter dig med rumpan på stolen så kommer Klinte och lyfter dig dit igen" varpå hon sa "Nääää!" och omedelbart gick och satte sig på stolen igen. Läskig är hon, den där Klinte :)

Tja, vad mer har hänt. Vira har delvis kommit över sin poolskräck. I början var det helt omöjligt att få henne att gå ner i barnpoolen, men i stora poolen kunde hon plötsligt hoppa från kanten ner till Max och han pressade det ganska långt och lät henne få vatten i ansiktet några gånger utan att hon blev rädd igen (tydligen gillar han att lite leva farligt, Max) Men så fort man föreslog barnpoolen blev det nejnejnej. Inte förrän sen på eftermiddagen vågade hon sig dit och där låg Elliot i sin ring och guppade och Vira gick ungefär en miljon gånger från kant till kant medan hon räknade tre fyra fem sex sju åtta FEM!

Jag trivs också i barnpoolen

Lillskorpan i vagnen

Jag och Klinte gjorde en liten utflykt till en stor butik som säljer saker i plast. Tusentals korgar i olika färger och storlekar, flaskor, burkar, hinkar, tallrikar, bestick, borstar, pottor, baljor, allt vad man kan tänka sig. Förutom spadar att gräva med på stranden (det har varit vissa konflikter om vem som ska ha spaden och vem som ska ha krattan. Numera köper vi alltid två av allt...) Men vi lyckades hitta några köksredskap som funkade bra (vi orkade helt enkelt inte gå vidare i värmen och leta efter en affär som sålde hink och spade)
Jag gjorde också en insats för att hitta ett apotek och något som kunde lindra barnens myggbett. Viras myggbett blir som stora bölder och det är så synd om henne. Nu har hon dessutom fått ett på näsan så hon ser ut lite som Rudolf med röda mulen... Vi frågade i plastaffären var det fanns ett apotek och fick reda på att det var en kilometer bort, mot vårt "hotell" så jag tänkte att det från oss borde vara drygt 700 m kanske. Och jag gick och gick i den stekande hettan och kryssade mellan de få skuggplättarna på trottoaren (när det fanns nån). "Det här gör jag för barnen" tänkte jag och stretade vidare. Det kändes dessutom hopplöst att ge upp, när jag nu ändå gått så långt och jag lovade mig själv att jag fick åka Tuc Tuc tillbaka.  Till slut hittade jag ett apotek och en hjälpsam och engelsktalande expedit. Med lite medikamenter på fickan hittade jag en liten skuggplätt på andra sidan vägen och viftade in en Tuc Tuc.
"Slow down Lanta". sa jag och klättrade in och slog huvet lite i ramen för jag såg inget för min stora hatt.
"Slow down?" frågade han som körde.
"Yes." sa jag. "Öööh, I mean the place. " lade jag till när jag insåg att det lite verkade som jag viftade in honom där han kom puttrande bara för att be honom sakta ner... :)
"You know it?" fortsatte jag i sann thai/engelsk anda
"Now I know" lät det som han sa innan han körde, men jag lät det bero och hoppades på det bästa. Och jag kom rätt. Om jag betalade rätt är en annan fråga, för han vägrade berätta hur mycket det skulle kosta för det var "upp till mig". Inte så lätt. Han fick 50 bath.

Poolen by day

Sen hade vi tänkte gå tidigt ner på stranden och äta med barnen i restaurangen men när vi kom dit var det så otroligt varmt att vi fick se oss besegrade och gå tillbaka till huset och få upp maten dit istället.

Välling och sagostund

By night

Jag och Max smet ner en stund till den underbara solnedgången

Och nu sitter vi som sagt här och filosoferar lite över Klintes framtida karriär som Danmarks enda jordfaldshulspecialist och över varför det heter spegleg (stekt ägg på danska). Klinte började under en period dilla om lurviga ägg och korvar men alltså, inte ens i Danmark kan man väl gilla lurv på maten :)
Nu har Klinte just börjat läsa Kepler: Sandmannen så nu räknar vi inte med att kunna prata med henne under den kommande veckan. Jag virkar ett lamm och Max och Micke datar. Allt är gött.

Nu börjar det likna slow down!

Så, nu blir det mycket reseskrivande så att nära och kära kan följa oss hemifrån. Ni andra som inte orkar läsa kan ju titta på bilderna :)

Efter en lång resa och en dags anpassning kan man nog påstå att vi är på plats på Slow Down Lanta på Koh Lanta.
Resan gick bra, som väntat var det Vira som ställde till mest problem med sin obotliga envishet och orimliga röststyrka. Vi kom till Kastrup klockan elva och sammanstrålade med Klinte, Micke, Elliot och Livia. Efter ca två sekunder lekte Elliot och Vira tafatt bland folk med stora väskor och stress i blicken och inga varken piskor eller morötter verkade få dem att sluta. Naturligtvis fick det hela ett abrupt slut när Elliot råkade fälla Vira med sina lite för stora skor så hon damp med huvudet före i golvet. Fast vad hjälper inte lite russin mot :)

Vi trodde lite naivt att vi skulle få problem att slå ihjäl tre timmar på Kastrup. Hahaha. Vi hann få iväg Klinte och Mickes vagn i en specialpåse efter en hel del om och men, äta lite pasta (stående för min del, med en sked i Lills mun och blicken på Vira som plötsligt kan röra sig med blixtens hastighet) köpa lite nödvändiga saker (Max: deo och whiskey) och gå till gaten. Sen var det dags att flyga. Det blev således ingen lunchsömn för varken Elliot eller Vira och det var några trötta, men upprymda krabater som boardade planet. Tyvärr ledde ju tröttheten till en del utbrott, varav jag redan har förträngt de flesta, men vi fick en Toy Story- sticker-board av en vänlig thailändsk steward och med den roade sig Vira i ungefär en halvtimme alldeles själv. Hon placerade alla stickers ovanpå varandra och ropade glatt "Kolla mamma, kolla!" "Åååh, vad fiiiint!" sa jag och var så glad att hon inte skrek. När vi sen skulle av planet tyckte Max att vi skulle lämna kvar den!! Jises.... Om ni undrar vad Lill gjorde så sov hon större delen av tiden i sin bacinette och ibland slängde hon armen över kanten och kikade upp lite nyfiket, först glatt och sen missnöjt. Och då fick hon mat och så somnade hon igen.
Under en period på natten sov vi faktiskt allihop, tills Vira vände sig och trillade ut från sätet och ner på golvet... Vi hade fyra säten på rad och bäddade till henne i mitten, men efter fallincidenten fick Max sitta och hålla en arm på henne hela tiden. Och jag kände mig hela tiden som jag sov med ett halv öga öppet. Fast eftersom jag missade halva ljudboken sov jag nog en del ändå...
I Bangkok var  det bara landa och sen direkt på nästa plan till Krabi. Då var vi onekligen lite möra eftersom klockan var nånstans runt två svensk tid. De "stora" barnen var också lite småtrötta hehe...
Naturligtvis hade vår vagn lyckats trolla bort sig nånstans mellan Bangkok och Krabi och av en ren slump såg jag den sen stå ensam på en vagn i en folkhop, varpå jag ropade: "Maax, där är den! TAAA DEN!" Och han banade sig väg och tog den helt enkelt. Slutet gott allting gott.
Vår transfer fanns också på plats i Krabi med en skylt som det stod typ "Emilie Hallgarall" på (tänk att de fick förnamnet rätt men inte efternamnet!) och han väntade tålmodigt medan danskarna fibblade med sina mystiska danska bankkort :) Och sen åkte vi bil och båt och bil och båt och hamnade till slut i vår fina villa nr 6 på Slow Down Lanta.

Vi har en fin gunga på terassen. Är redan välanvänd :)

Idag kom vi på att hästsvans var ganska smart...

Elliot och Livia myser i gungan

Lunch: Papayasallad för mig

Min snygge man i sin snygga nya frisyr

Gårdagen hängde vi mest vid poolen, åt lunch på restaurangen på området, vilken vi nu fått berättat för oss av grannarna, ska ha den bästa maten i närheten. Jag slog naturligtvis till på en Pad Thai direkt och blev inte besviken. Jag blev så lite besviken att jag slog till på ytterligare en till kvällsmat, vilken vi fick upplevererad till huset så vi kunde äta när barnen låg och sov.
Vira och Elliot sover i eget rum på bottenvåningen och det fungerar hittills bra. Eller ja, ikväll var det en del busande vid nattingen, det var framför allt ett litet rödhårigt yrväder (nej, det var inte jag...) som ideligen klättrade ur sängen eller klättrade igenom det lilla fönster som finns mellan hennes och Elliots säng. Det kvittade vem som gick in och sa till på skarpen, och vilka hot vi kom med, och snart hade hon fått med Elliot på hyssen och det hela slutade med att Max fick sitta där inne tills de somnat.

De lyckades trolla fram kanelbullar i restaurangen. Sa jag att det är ett svenskägt ställe? :)

Notera även Viras fina genuskorrekta spindelmannensoldräkt (tack för lånet Alrik)

Max är för övrigt den enda som fått tränat nåt hittills. Han var ute på en, tydligen nästan olidligt varm, löprunda i morse så imorgon är planen att komma ut ännu tidigare (barnen sov till halv åtta idag!!) . Och sen har jag och Klinte paxat att sticka ut efter honom (det vill säga att VI kommer få en olidligt varm runda). Men det kommer bli kort, jag har inte sprungit i mina skor (five-fingers) sen tidigt i graviditeten, alltså ungefär ett år sedan. Och vis av erfarenhet kommer jag inte ge mig ut på nån femkilometersrunda direkt. Ånä, den tabben gör jag inte om. Har ALDRIG haft sån träningsvärk förut, jag kunde i princip inte gå på en vecka. Så planen är nån kilometer längs stranden och så kanske en mördarcirkel efteråt. Eller kanske ett pass från Nike appen faktiskt!

Lill älskar sina fingrar. De finns alltid där när man behöver dem.

Annars står bad på schemat. Vira ballade ur idag och ville plötsligt ABSOLUT INTE bada. Med lite lirkande fick vi henne att sitta på poolkanten med fötterna i vattnet, men absolut inte mer. Senare på kvällen tog sen Max bara med henne ner i poolen och plötsligt plaskade hon runt i sin badring, precis som Elliot. Och då blev det naturligtvis gråt och tandagnisslan när det var dags att gå upp istället...
Om jag ska berätta lite om Slow Down Lanta så bor vi i ett stort härligt hus i vilket man kan öppna upp nästan hela bottenvåningen och få fritt ut till ett litet "trädäck" som går runt hela huset. Det finns en stor allmän pool (för folk som bor här) och en liten barnpool som tyvärr är ca 5 cm för djup för att Vira och Elliot ska tycka att den är toppen. De kan stå, men det är läskigt.
Ca 100 m från vårt hus finns stranden där longtailbåtarna ligger och guppar en bit ut (om det är flod, annars ligger de mest stilla i sanden...) och stora fikusar (växten) kastar sina skuggor på förmiddagen. Det är underbart vackert och alldeles underbart varmt! Just nu är klockan tjugo över nio och det är väl en sådär 28 grader. Jag lider ju heller inte av myggen, eftersom de gillar mig ungefär lika mycket som jag gillar dem. Vira däremot är redan fruktansvärt myggbiten stackarn, fast hon verkar inte lida av det direkt.
Nu är bilderna intankade i datorn och det är dags att sluta och umgås lite med Klinte och Micke som kom hem från en liten shoppingrunda.

Imorgon åker vi!

Nu packas det för fullt kan man säga. Fast eftersom jag är en hyfsat välorganiserad listperson så går det ganska fort. Och de här listorna har jag onekligen slipat på ett tag, det är inget ihophafsat :) I vår familj kör vi med Wunderlist-appen och numera fungerar den riktigt bra faktiskt (förra versionen kraschade typ tre gånger varje gång man öppnade den). Visst finns där lite saker jag hade velat ändra eller lägga till, men jag är fullt nöjd med att kunna dela listor och ha möjlighet att återföra avkryssade saker på listan. Det innebär att jag har packlistor mer eller mindre färdiga alltid, de bara förändras lite med årstid och resmål :)

Ett öga rött

Själv har jag varit förkyld nu i några dagar och dessutom råkat på ögoninflammation på ena ögat. Har aldrig hänt mig förut, men när jag varit med Lill och badat i fredags var jag plötsligt lite röd i höger öga och sen blev det bara värre. Under natten är jag i princip totalt igenmurad, men nu tycker jag att det går åt rätt håll. Lite typiskt eftersom jag hade tid hos min fransar och bryn-tjej Elena på Blissiz i Malmö och fick alltså bara gjort brynen eftersom det inte var riktigt läge att färga fransar med ett redan väldigt irriterat öga. Allt detta har gjort att jag inte tränat direkt, men Elena tipsade mig om Casalls träningsapp så nu är den också hemma och ska testas under semestern.

Lill gillar våra underlägg. Nom nom

Vill krypa vill vill vill

Åh, jag älskar när mina kläder hamnar unders i högen av tvätt att vika. Stryka är ju min favoritsyssla...

Tja, inte mycket mer att säga just nu. Måste bara få väskan packad och sen förbereda mig mentalt för tolvtimmarsflygningen tillsammans med två små barn... puh. Håll tummarna!
Nästa gång vi ses är vi på Koh Lanta!

Fullt ös och lite resfeber!

Oj, tiden bara rinner iväg och jag har svårare och svårare att hitta tid med datorn. Plötsligt slutade Lill tycka det var ok att sitta och pilla med saker i sittern eller på golvet och nu vill hon... ja, vad vill hon egentligen? Det är väl det jag lite försöker lista ut. För om ni trodde att det kanske hjälpte om jag låg där på golvet tillsammans med henne, eller satt och skramlade med saker framför henne så tror ni fel. Visst, det blir kanske lite roligare. I en minut eller så. Sen blir hon sur igen. Så just nu ser jag bara fram emot att vi snart är på semester med hela familjen samlad och mängder med folk som kan roa henne (för det är tydligt att det inte duger med mig). När Vira har kommit hem från dagis går det i regel lättare, henne kan Lill sitta och titta på hur länge som helst och vara nöjd. Men gamla mamman... nejnej.

Lill in action! Plankan på en fot, jojomensan! Som nån sa "Undrar vem hon brås på.. :)"

Naturligtvis har jag en massa saker som "måste" göras innan vi åker. Ja, vissa MÅSTE ju göras, som att åka till Malmö och hämta upp mitt och Lills pass igår, men andra saker, som att måla i Lills rum är det lite mer citationstecken runt.... Men ååh, vad det hade varit bra om det hade blivit gjort så det kunde luftas ut när vi är borta. Och så har vi det ju klart när vi kommer hem... men men, som ni hör är ambitionerna höga. Vi får se hur långt det räcker :)

Träningen har gått så bra den här veckan! Jag känner mig i så grymt bra form och det är helt fantastiskt!
Körde Body Balance i söndags och är nu i valet och kvalet om jag ska satsa på att lära mig detta passet ordentligt, eller om jag ska ta det gamla (som jag egentligen gillar bättre) för att kunna köra på Koh Lanta.
I tisdags körde vi Body Pump hemma i vardagsrummet när barnen lagt sig! Det var SÅ länge sedan jag körde BP nu och Max hade fixat senaste passet. Var övertygad om att det skulle vara gräsligt jobbigt, men icke! Det gick som tåget och jag kände mig så stark och bra!

Knäböj!

Igår var det Body Step igen och jag tränade bredvid Svedalas meste kändis: Benny som kom tvåa i X-Factor :) Nu har jag insett vikten av att äta innan. De senaste gångerna har vi ätit middag innan jag stuckit och tränat och herrejisses vad det gör mycket för hur bra tryck jag har i benen! Nu är jag snart framme vid målet att klara ett helt pass och köra 110%!

Inför semestern har jag för övrigt laddat hem följande två appar: Nike training och Yoga. Nike training är riktigt snygg (glöm inte att jag är app-designer :) ) och jag har fått för mig att den ska vara jättebra. Yoga- appen hade fått bra reviews och jag ser fram emot att testa dem båda. Återkommer med utvärdering!

Lilla tjejen har blivit stor!

Sådär, då var det måndag igen och hög tid att kolla igenom kalendern efter veckans aktiviteter. Annars kommer jag ju garanterat att glömma nåt. Ser ut som det är läkarundersökning med Lill, gympa, drop-in vaccinering av Vira inför Thailandsresan (som närmar sig med stormsteg!! TVÅ veckor kvar!!) Träning såklart och en del jobb.
Lite gott och blandat alltså!
Igår var en stor dag för Vira: hon fick en riktig säng! Den gamla spjäl-växa-sängen fick flytta in till kartongerna i Lills rum (ja, det står på att-göralistan att rensa där och måla och fixa iordning. Helst innan vi kommer hem från Thailand...hehe..) Som typiska föräldrar valde vi att köpa nya sängar till oss och ge de gamla till barnen :) Men det lider de inte av, jag har ju själv sovit så bra i den sängen hur länge som helst.
Såklart var det lite nervöst - skulle hon acceptera det nya? Skulle hon kliva ur sängen och gå upp när hon själv tyckte det passade? Vi har inte satt några ben på den än, utan det är bara resårbotten direkt på golvet och vi förankrade förändringen väl; när vi satte in den på eftermiddagen blev hon lycklig och bäddade ner sig och nallen direkt. Sen testade hon att hoppa lite och verkade mycket nöjd. Så när nattningen kom var det bara att stoppa ner henne och sen kunde jag köra Body Balance utan att bli störd av något barn överhuvudtaget!
Hon verkade sova riktigt bra, Max fick stoppa om henne en gång vid femtiden men sen sov hon till sju och då satt hon kvar i sängen och ropade på "Pappa, pappa inging (välling)". Vi hoppas att det håller i sig! Det hela är egentligen en liten övning inför Thailandsresan där hon ska sova i en vanlig säng, eftersom de allra minsta barnen får ha spjälsängarna.

Lumberjack-mode i Sjödiken (som snart får heta Snödiken istället...)

Träningsveckan består av BodyStep idag, Mammababygympa på torsdag och minst ett BB-pass nånstans här och där. Börjar bli riktigt sugen på att kanske köra ett BP-pass nere på gymmet. Eller varför inte Functional Moves? Nu när jag väl kommit igång är det svårt att sluta... hehe.. Och igår när jag körde Body Balance lyckades jag göra alla "skorpioner med dipp" (mm, visst låter det smarrigt :)) på tårna. Kände mig så jäkla stark!  Man står i hög planka (med händerna i marken, inte underarmarna), lyfter benet och böjer det 90 grader så tårna pekar mot taket (det är här det blir skorpionen, med svansen upp) , spänner rumpan så inihelskotta. Sen pressar man armbågarna in mot kroppen och böjer armarna i en tricepsarmhävning ner till armen är i 90 grader. Och så tillbaka upp och byt ben. Viktigt att hela tiden hålla plankan så inte rumpan sticker upp :)
Testa vetja!

Varför är jag sen varje dag??

Det känns som helt omöjligt att komma i tid till dagis. Alltså, hur svårt kan det vara? Det är klockan tre VARJE dag och ändå så kommer jag alltid dit fem över. Om jag har tur. Nuförtiden har jag börjat förbereda mig kvart över två. För det verkar vara enda chansen att komma iväg tjugo i vilket är det som krävs för att komma i tid. Och ändå lyckas det inte varje gång. Det handlar naturligtvis om att:
1. Jag glömmer saker och springer runt som en yr höna och letar efter prylar, låser dörren, går två steg, kommer på nåt och låser upp och springer in med skor och letar osv osv.
2. Lill vaknar eller vänder från att vara glad och nöjd till att vara kinkig och jag tvingas ge henne mat på ett eller annat sätt.
3. Lill bajsar. Kanske blir det bajs överallt och jag måste sanera och också slänga in en tvätt för att inte kläder ska bli förstörda. Och slänger jag in en tvätt måste jag ju passa på att få med annan tvätt i samma färg osv osv..

Vi har börjat köpa ägg i gårdsbutiken en bit bort! Så gott och vackert!

Vira roar sig med att plocka hår från katten och lägga dem i soffan. Jag är inte lika road.

I söndags var jag och Vira och handlade och hon fick egen vagn för första gången! 

Idag tänkte jag komma iväg tidigt till stan. Eller nä, till utanför stan. Svågertorp och Emporia för att vara mer exakt. Jag  behövde köpa nya fina tyger på Stof och Stil. Det blir förhoppningsvis en tyll-lampa till Lill och nya kuddfodral till TV-soffan. Och en fin klänning till Vira om vi har riktig tur :)
Jag skulle sen in på Ikea och bara gå raka vägen till ram och tavelavdelningen och köpa ramar till alla bilder och foton jag printat som posters. Jag lyckades ganska bra. Det enda jag råkade få med mig på vägen var några korg-påsar och en sån här förvaringspåse med blixtlås.
Sen då till Emporia för att hitta present till Max som fyller år på onsdag. Naturligtvis råkade jag hitta några saker till mig själv också på rean. Det var en väldig rea.... :) Var ju nästan omöjligt att inte köpa nåt.
Men ni hör. Tror ni jag kom iväg tidigt? Nej. Jag kom nog inte dit förrän vid elva tror jag. Och inte förrän klockan två rullade jag ut från parkeringshuset under Ikea, vilket innebar att jag inte var hemma i Sjödiken förrän tjugo över. Sa jag förresten att jag inte hunnit äta nånting alls däremellan? Minuspoäng. Jätteminus. Jag rusade in, hittade en yttepytteliten bit hallonpaj med vaniljsås som jag sparat sen lördagens fika, mest för att det var så sorgligt att slänga den. Åt den stående och blev inte mätt. Fick fylla på med Kellogs specialK och mjölk. Sen rycka upp Lill för att ge henne lite mat, hon hade inte ätit på hela tiden. Och så bygga om vagnen till dubbelvagn, komma i promenadutstyrseln och så iväg. Tio i  tre blev klockan, och jag förstod att jag skulle bli sen. Igen. Den här gången småsprang jag kortare sträckor för att minska förseningen och fem över tre rullade jag in på dagis! Puh!
Sa jag förresten att jag körde Body Step idag? Ooh, det var härligt! Det går bättre och bättre! Fasen vad härligt det är när det ger resultat! Men himmel vad varmt det blir i lokalen, känns som blodet kokar efter en timmes studsande.
Nu har jag just kollat Downton Abbey och om bara en kort stund ska jag gå och lägga mig! Hur går det för er?