Katastrof!

Igår var det, som ni kanske noterade, onsdag. Och på onsdagar är det Body Step klockan sju på lokala gymmet där jag ännu inte har kort. Ett perfekt pass på en perfekt tid. Jag tänkte glatt sticka dit, köpa ett 40-kort (för jag har insett att det är det mest ekonomiska eftersom jag inte räknar med att kunna vara där mer än en gång i veckan och då blir ett årskort ett smärre rån) och köra lite step och bli lite lycklig(are).
Så kom jag på att detta ju är ett landsortsgym och att man säkert behövde boka, vilket ju inte funkade eftersom jag ännu inte var medlem. Jag beslöt mig för att ringa dit och kolla om det kanske var så att de kunde boka mig och att vi kunde ordna allt det praktiska när jag kom dit.
Då meddelade gym-killen mig att passet var INSTÄLLT pga att det var så få bokade! Det känns inte alls bra. Det bådar ju verkligen inte gott för framtiden att ett så bra pass, på en så bra tid måste ställas in! När jag var instruktör i Lödde tränade jag nästan alltid step efter mitt BBpass (för att jag är lite smått galen i såna danspass) och då var det i princip alltid FULLT. Det blev fullt nästan en vecka innan, så fort passet "släpptes" för bokning.
Vad händer i Svedala? Vad gör ni? Tränar ni inte? Kom igen nu! Jag blir tokig om jag inte kan köra lite step snart!
Nu borde jag köra KB för jag sitter bara här och väntar på att Max och Vira ska komma tillbaka från drop-in-vaccinationen där de varit de senaste timmarna. Eller de kom faktiskt hem en sväng och bytte en bajsblöja och hämtade en macka. Men jag borde ju utnyttja tiden till att träna, men det verkar sitta långt inne idag. Ska ringa och se hur länge de tror att de blir borta.
Tyvärr ingen träningsbild idag, ni får nöja er med vackra äpplen som jag går förbi ett par gånger om dagen på mina strövtåg till och från byn och dagis.

Vad händer?

Tja, vad händer här egentligen? Senaste tiden har det väl mest bara rullat på med dagis och barn och allt det vanliga. Och träning också faktiskt. Fast förra veckan var Max bror och föräldrar på besök, så det blev det några dagar utan träning, körde bara planka och armisar innan läggning. Kanske lika bra för jag hade ont i bihålan under nån av dagarna. Skittråkigt, känns som så fort jag får minsta lilla förkylning sätter det sig där.
I fredags var jag sen på ett "hobby-babysim" med Lill. Alltså några föräldralediga som träffas och badar med sina bebisar helt enkelt. Denna gången var vi bara tre, och de två andra var förstabarnsmammor, men det brukar tydligen vara med nån som har gått på babysim tidigare och som har lite aktiviteter på lager.
Lill var, inte helt oväntat, väldigt nöjd och mös i vattnet och sprallade och skrattade. Tyvärr inga bilder, det var liksom inte läge att ta med min sprillans nya iPhone 5 in till bassängerna :)
Helgen gick mest åt att hänga med våra barn, som vanligt kan man väl säga. Inte dumt alls!
Och igår när jag hämtade på dagis var Vira en sån liten solstråle och fortsatte vara det ända tills hon somnade! Har aldrig varit med om nåt liknande! Hon var sprudlande glad hela tiden och tog alla motgångar med ro. Istället för att totalt balla ur när jag sa att apelsinerna var slut (vilket såklart inte var sant, men hon hade just ätit två stycken. Clementiner är det för den delen, men hon säger apelsin) så tog hon det med ro och åt upp ärtorna istället! Åh, underbara dag! Tänk om hon kunde vara så lite oftare! Vad roligt det hade varit!
Tyvärr har stackars Lill blivit lite förkyld, men det märks mest på natten (såklart) då hon ligger och snörvlar och kan inte andas och får då svårt att sova. Så idag är jag lite små-trött, men det blir nån typ av träning idag iallafall. Har ännu inte bestämt om det blir KB eller BB :)

Baby Foot

Nån gång för säkert ett par år sedan läste jag om Baby Foot och tyckte det verkade spännande. Men mina fötter var ganska fina, så det kändes inte så aktuellt med nån behandling.
Däremot har den här barfotasommaren gått hårt åt mina fötter och plötsligt upplevde jag att mina fötter liksom skrapade mot lakanen och det kändes som jag skulle ta sönder strumpbyxorna när jag tog på mig dem. Då mindes jag plötsligt Baby Foot och googlade lite och tänkte till slut att "ja, okej, det verkar läskigt att fjälla av all död hud, men antagligen värt det". Så jag gjorde slag i saken och köpte ett paket i den lokala hälsobutiken. Det var lite dyrare än att köpa på nätet, men jag fick ju det lilla paketet direkt i handen.

Förrförra lördagen packade jag således in mina små fötter i två plastpåsar och tejpade igen och sen kollade vi på senaste Tim Burton-filmen, vilket gjorde att två timmar försvann ganska fort.
Och sen hände ingenting. Dock stod det tydligt på paketet att ungefär efter en vecka skulle man börja fjälla. Men det gick en vecka. Och en dag till. Och en dag till. Och visst kändes det kanske lite fjälligt, men inte riktigt vad jag förväntat mig.
Sen igår, när jag hade kört Body Balance och tog en snabb dusch (Lill sov) kom det igång. Och nu är det urläskigt för man fjällar verkligen bort all "dålig" hud och därunder finns jättefin, alldeles oanvänd hud. Så det ser ut att funka onekligen. Kanske orutinerat att göra det såhär inför vintern, när ingen ska titta på mina fötter ändå, men samtidigt lite trevligt att känna att man har fina fötter där under tjockstrumporna :)

Mitt bästa mellanmål

Nu har jag äntligen köpt bananer igen. Ett tag gick det hur många bananer som helst på en dag och så plötsligt var det ingen som direkt åt banan längre. Men nu, när jag insett hur mycket jag slarvar med mina mellanmål, har jag köpt banan igen. Och idag gjorde jag mitt favoritmellanmål för första gången på lääänge:
Knäckebröd med smör (Bregott alltså) och banan. Mmmm. Jag tycker det är så himla gott.
När jag jobbade på Sony Ericsson åt jag detta som "second breakfast" varje dag och alla utvecklarna gjorde kräkgrimaser åt mina mackor. Förutom Max, som tyckte jag var ball. Nu är vi gifta och har två barn, haha!
Så det är kanske ett tips om man vill finna kärleken? Den som inte kräkgrimaserar åt dina underliga mellanmål är kanske den rätte? :)

Ni har kanske lagt märke till hur snygga och filtrade mina bilder är?
För er som är Instagrammare och vill se mer bilder så heter jag Gingerem.

Mördarcirkeln igen

Häromdagen gjorde jag min mördarcirkel igen och Max passade på att föreviga de olika momenten. Den var precis så jobbig som den alltid är, och jag varierade lite och körde en variant på plankan där man drar knäna  mot motsatt armbåge. Tror det heter nåt speciellt, men just nu kan jag inte för mitt liv komma på vad :) #amningshjärna

30 jumping jacks

20 utfall bakåt på varje ben. Ett ben i taget

Så många armhävningar man orkar

10 upphopp

Plankan i 1 minut. 

1 minuts vila. Kör 4 ggr.

Varför vaknar hon så tidigt???

Nu tror ni säkert att jag pratar om Lill. Den lilla bebisen. För när man har en liten bebis frågar alla en "får ni sova nåt om nätterna?". Ja, det hade vi fått, om det bara varit Lill. För det är inte hon som är sömnstöraren, det är minsann Vira. Oftast sover hon bra på natten, ibland vaknar hon och drömmer och man får stoppa om henne. MEN hon har i princip ALLTID vaknat ohyggligt tidigt. Och de senaste dagarna har det blivit mer än ohyggligt tidigt. Vi pratar alltså vid fem eller strax efter. Det är INTE ok.
Alla som inte har småbarn säger nu "Men lägg henne senare på kvällen då." Och då kan jag berätta att det fungerar INTE. För hon vaknar precis lika tidigt iallafall, enda skillnaden är att hon inte är utsövd utan är skitjobbig och ledsen större delen av dagen.
Det är dock nåt jag undrar över just nu. Hon vaknar alltid och är ledsen. Innan brukade hon vakna och vara glad, tjoa lite och ligga kvar och leka. Nu gråter hon och är jätteledsen tills man kommer in och hämtar henne, och det känns så sorgligt, att hon inte kan vakna glad liksom.
När hon nu vaknar vid fem kan man oftast dra ramsan utanför dörren och så somnar hon en stund till. Men så vaknar hon ingen vid sex kanske, och på helgen är det ju gött att få sova liiite längre än så. Då kan man ge henne välling i sängen (fastän hon protesterar högljutt och vill komma in i vår säng, men tar man in henne där kan man lika gärna gå upp, för hon kan absolut inte somna om i vår säng, det blir bara lek och bus) och lägga sig på en madrass bredvid och då kan man om man ha tur få sova ända till halv åtta.
Mitt problem nu är att jag är så dålig på att somna om! Vad handlar det om? Borde jag inte vara proffs på att somna så fort jag lägger huvudet på kudden? Tydligen inte, för det är inte ovanligt att jag inte hinner somna mellan Viras vaknanden. Vilket såklart är oerhört frustrerande.
Min enda räddning är öronproppar. Jag minns när vi fick Vira och jag sa till Max att jag skulle ha öronproppar och han tittade förfärat på mig och sa "Nä Emilie! Det FÅR man inte!". Men alltså, det är inte så att de tar bort allt ljud, jag vaknar fortfarande före honom om någon skriker, öronproppar eller inte. De hjälper mig bara att inte vakna så fort någon hickar till eller vänder sig i sängen två rum bort. Och det är precis vad jag behöver.

Det här med prioritering igen...

Igår var Maria här och vi gick sjukilometersrundan i mulet höstväder där dimman lurade över ängarna. Och så pratade vi om träning såklart. Om de göttiga plankorna i nya iForm, om hur mycket vi gillar instruktörer som är teknikfreaks och går loss om exakt hur höften ska vara placerad, exakt vilken vinkel man ska ha i armbågen och så vidare.
Och så pratade vi om prioritering igen. Och jag vill bara än en gång påminna er om att det alltid finns en tvätt att vika, en annan att tvätta, en toalett att städa, en byrå att rensa på för små kläder, en buske att klippa eller en gräsplätt att räfsa. Om detta alltid ska gå före "att träna" ligger man sannolikt i riskzonen för att bli en av dem som berättar hur de gått upp fem kilo för varje barn. Så det är bara att bestämma sig för om man vill det eller inte. Och väljer man "inte" så prioriterar man om och sätter lövräfsning efter träning på to-do-listan. För man behöver egentligen inte välja. Just nu kör jag ju faktiskt främst pass som tar ca 45 minuter och jag kör dem hemma. Det innebär att träningen tar ungefär 1 timme, beroende på hur snabbt jag duschar. Och jag skulle vilja påstå att det kan räcka med 20 minuters intensiv KB-träning, eller tex min trevliga mördarcirkel. Och det borde nästan alla ha tid med.
Igår körde jag och Max BB när Vira lagt sig och Lill fick sitta i sittern och titta på och jag fick stå i "Warrior 3" (dvs på ett ben, famåtfälld med armarna utsträckta framför mig och andra benet utsträckt bakåt) och säga "Heeeej Lill!" följt av diverse plopp- och klickljud för att hålla henne på glatt humör. Men vad gör man inte :)

Söndagsträning

Inatt bodde vilda Virisen hos mormor och morfar och Ebba hos Genarpskompisarna så jag, Max och Lill passade på att ta en rejäl sovmorgon, ända till NIO! (Vira passade naturligtvis på att utan protest somna om när hon vaknade vid fem och sen sova till SJU)
Förmiddagen hängde vi med Max föräldrar som var på 70-årspartaj (låter motsägelsefullt, hehe...) här i Skåne igår och sov över hos oss. När det närmade oss lunchtid packade vi in oss i bilen och körde till Genarp för att bli bjudna på lunch och hämta Ebba och sen åka till Malmö. Redan här nån gång började Lill bete sig underligt. Hon skrek. Det är inte ofta, hon är verkligen inte nån skrikbebis så när hon skriker förstår man att nåt är fel. Fast jag noterade ju redan när vi vaknade att hon var väldigt snorig, hon hostade små ynkliga host och var kladdig i ena ögat.
Dock sövdes hon av bilfärden och sov sig igenom hela lunchen, men när vi sen var nästan framme vid Moderna Muséet började det skrikas igen i baksätet. Jag försökte avhjälpa det hela med att amma på parkeringsplatsen medan Max spatserade runt på trottoaren och Ebba satt bredvid mig och upprepade gånger sa "Det här är tråkigt" (som om jag tyckte det var så jättekul att sitta i en bil med en förkyld bebis i isbjörns-outfit fastsugen på tutten)
Amningen hade tyvärr inte riktigt önskad effekt och skriket fortsatte in på muséet och jag såg ingen annan utväg än att plocka upp isbjörnen och bära runt henne. Hon fick ny blöja men var ändå inte glad så jag gick mest med henne som en skalbagge mot kroppen och kunde bara till viss del njuta av och ta till mig utställningen om supersurrealism.
Under fikan passade Vira på att lappa till sin yngre syster några gånger, äta den största kakan helt själv (kanelbulle) och sen be om mer. Hon slog huvudet i hörnet på bordet upprepade gånger och försökte minst en gång rymma ut på vägen. När vi skulle hem gallskrek Lill i sin stol, medan Max bokstavligen fick baxa in en protesterande Vira medan Ebba satt i mitten och önskade att hon hade haft sina öronproppar. Men! Allt lugnade sig ganska fort och färden hem blev överraskande tyst.
Hela upplevelsen, kombinerat med hemkomst som innebar uppackande av diverse väskor, torkandes lite kräk både från katt (varför hetsäter han??) och bebis, skälla på våldsam tvååring, trösta ledsen bebis och så de vanliga bestyren med välling och sång och Bamse-tandkräm, gjorde att jag kände mig både stressad och utmattad (trots sovmorgonen) och inte alls träningssugen. Men, ibland är det så. Och ibland får man bara bita ihop. Jag drog på mig kläderna redan innan jag värmde vällingen och så fort Vira var i sängen stack jag ner, körde mina 3 minuter hopprep, en kettlebells cirkel som avslutades med tre av plankorna från iForm. Två gånger körde jag cirkeln, det blev väl en 40-45 minuter alltihop tror jag. Riktigt jobbigt. Och nu känns det jävligt gött. Dessutom har jag råkat lämna min tränings playlist på, så jag sitter här och diggar till diverse house och dansmusik :)
Nu ska jag se Solsidan och dricka te.

Svettigt

Plank-mani!

Jag prenumererar på iForm. Det har jag gjort säkert tre, fyra gånger förut och jag tycker inte det är världens bästa tidning, utan brukar hoppa på när det är ett bra erbjudande. För det är ju inte en usel tidning heller, men jag föredrar nog Fitness egentligen. Men men, ibland blir det helt enkelt en prenumeration på iForm. Den här omgången har jag dock tänkt i princip hela tiden att jag ska säga upp prenumerationen, för det är ju det som är det farliga, att den bara rullar på och helt plötsligt har man iForm uppöver öronen. Och den här gången var det helt värdelöst, eftersom jag var gravid och inte alls kunde känna mig så inspirerad över deras kostråd och träningsprogram. Jag hade ju liksom min träning som funkade, och det är ju onekligen lite begränsande att vara gravid, inte så att man bara drar igång med vilket pass som helst.
Men så föddes Lill och jag var inte gravid längre och då kändes det lite kul igen, med en träningstidning. Och nu i senaste numret fick jag precis det jag behövde för att bli lite mer inspirerad i mina plankövningar. För det börjar bli trist och enformigt att bara köra planka och sidoplanka varenda dag. Här fick jag nu MASSOR av roliga plankor att variera med! Tack iForm! NU ska jag säga upp min prenumeration och gå över till att köpa lösnummer av olika spännande tidningar istället :)

Plankan i mitt hjärta! Igår körde jag 3an och 4an, 3 set av varje. 

Mammahjärna...

Två gånger nu har jag varit på Coop nere i byn, handlat lite mat och sen gått därifrån. Utan varorna. Första gången köpte jag även frimärken, vilka kassörskan gav mig och jag stoppade dem i väskan. Sen började Vira joxa med det äpple hon fått i affären och då tappade min hjärna alla trådar och bara gick ut när vi väl ordnat upp våra äppleproblem. Då kunde Max iallafall åka förbi och förklara vad som var glömt och så fick vi det ändå.
Andra gången var jag med en av mammorna i mammagruppen, Christina. Hon var i kassan bredvid och  fick en chokladask som present av Coop. Vi pratade lite om det och sen gick vi ut. Och jag lämnade mina varor igen. När jag kom på det, långt senare när jag var hemma och insåg att mitt Bregott och mina tvättlappar inte låg under vagnen, undrade jag om jag är på väg att bli helt dum i huvet. Jag kunde liksom inte förstå hur jag kunde göra det IGEN! Vad är det för fel på mig liksom?
Sen kom jag på att jag kan skylla lite på det här med självscanning. I vanliga fall handlar vi på stora ICA där vi självscannar, och då betalar man, sen går man ut. Och kanske att jag blivit lite skadad och nu tror att när man väl betalt är det bara att gå. Det i kombination med amingshjärna då.
Senaste gången fick vi inte tillbaka varorna, för jag kallade Bregott för smör när jag beskrev för Max vad jag handlat och de hade naturligtvis ingen påse med smör i... Nåja, det var inte så mycket iallafall.

För övrigt tar jag det lite lugnt med träningen i några dagar då jag var på efterkontroll i tisdags och allt såg superbra ut och jag skulle säga att jag fick MVG på alla punkter :) Dock satte hon in en spiral och det är inte helt smärtfritt och gör lite ont bara jag går längre sträckor än runt i huset. Får se hur det känns i em, om det blir lite BB. Men nån mördarcirkel eller KB blir det iaf inte.

Keso, avocado, tomat och rödlök, kryddat med citronpeppar och flingsalt!

Jag är eländigt slarvig med mellanmålen. Jag får helt enkelt inte till det och det är jättedumt. Vi har Linas Matkasse, har haft det jättelänge, och det funkar mycket bra, för det gör att vi får riktigt mat varje dag. Och oftast blir det över så jag får lunch också. Men har jag inte Linas-rester blir det i princip alltid samma sak: Keso, avocado, tomat, rödlök i en röra, kryddad med citronpeppar och flingsalt. Riktigt gott, nyttigt och mättande. Men som sagt, mellanmålen.... jag har köpt Kesella, som är mitt favoritmellis tillsammans med lite rostade nötter, och kanske, kanske kan jag komma till skott och äta idag.
Nu ska jag till mammagruppen. Tänkte gå dit, men nu ösregnar det så det blir bilen.

Mördar-cirkel avklarad!

I lördags, när båda barnen var gulliga nog att sova samtidigt körde jag och Max mördarcirkeln tillsammans. Och jag har träningsvärk! Mest ifrån armhävningarna skulle jag säga, i rygg och armar och det känns så jäkla bra!
Jag vet att jag lite tänjde på gränserna när jag körde den några dagar innan det är efterkontroll, men jag känner att det verkligen funkar bra. Jag nyser, skrattar, hoppar och hostar alldeles obehindrat och utan att kissa på mig. Så jag vågade mig på en mördar-cirkel. Max sa efteråt att vi ska göra den varannan dag när vi är i Thailand, så där hör du vad som gäller Klinte!
Vi ska åka i slutet på februari och vara på Koh Lanta i tre veckor och det ska bli riktigt, riktigt härligt och jag hoppas på att få jobba lite med mitt bollsinne, då slowdownlanta, där vi ska bo, ordnar kurser i beach volleyboll. Och det är detta som är mitt "Beach 2013" Den börjar redan i februari och då jäklar ska jag vara i form igen!

Idag har jag kört Body Balance när Lill sov, det gör hon fortfarande. Och nu ska jag väl ordna lite lunch och sen kanske sticka in och köpa lite garn och stick-grejer på Stof och Stil och hämta svärmor Inga och hålla tummarna för att hon vill hjälpa mig i mina nya stickprojekt. För plötsligt är jag så sugen på att sticka. Virkningen har ju varit min grej länge, men nu känner jag att jag vill ha det där lite längre projektet, där man gör större grejer (har ju mest virkat små figurer osv) och så finns det ju så många roliga (och skitsvåra = utmaning) sätt att sticka på. Och som tur är har jag ju en svärmor som är helt övergrym på att sticka och dessutom väldigt snäll så hon ställer nog upp som support :)
Det är väl ungefär vad dagen bjuder på.
Militärmamman Frida http://militarmamman.com/ postade en inspirationsbild och då tänkte jag kontra med en motivationsbild som är tagen sommaren 2011, när Vira var ca 9 månader.

Sluta nu trötthet!

Gårdagen utvecklades till en av de där dagarna då jag bara faller ihop direkt efter kvällsmaten, alltså ungefär när min fantastiska egentid börjar. Känns som de här dipparna sker med alltför korta mellanrum ibland, visst, när Lill var alldeles nyfödd somnade jag ju på soffan vid åttatiden ungefär varje kväll, men sen har det blivit bättre. Nu däremot, den här veckan (ska jag skylla på tidsomställningen förra helgen?) så har det hänt flera gånger att jag bara vill gå och lägga mig ungefär samtidigt som Vira knoppar in. Och jag tycker naturligtvis att det är sjukt frustrerande. Det är ju då jag vill träna (om jag och Max kör ihop), sticka, läsa Filter, titta på Downton Abbey eller Modern Family, spela piano eller helt enkelt bara sitta och data lite. Och inget av det här fungerar ju om jag bara vill sova.

Just nu känner jag mig hyfsat frustrerad över detta och hoppas på att jag idag kan hålla mig uppe lite längre :) Nu väntar vi bara på att Lill ska somna så vi kan dra igång Body Balance och sen en brasa att mysa framför. Hon är så sjukt snuttig! Sitter med halva handen inne i munnen och suger så det smaskar, men erbjuder man nappen klöks hon och blir förbannad... Naturligtvis är hon färdigammad och verkligen inte hungrig. Några tips? Tänker att jag ska försöka med en annan nappvariant och hoppas på att det går bättre. 

Tjockis i vagn

Idag har jag för övrigt promenerat nästan exakt en mil, inte i någon hisnande hastighet, men med trevligt sällskap. Eftersom Babycafét var stängt pga höstlov bestämde sig mammagruppen för promenad, men till slut blev mammagruppen bara tre personer. Det blev en tur ute på fälten söder om Svedala, det vill säga helt nya marker för mig. Lill sov hela promenaden och vaknade inte förrän vi knölat in våra barnvagnar på byns café där det ammades och så fick vi i oss lite lunch och kaffe. Mycket trevligt med lite nya kontakter och promenader!

Lite ambitiöst att kalla en vägkorsning (grusväg) för ett torg kan jag tycka. Och inte typ "Marknadstorget" eller så utan man drar på stort och kör på drottning-varianten. De vill mycket i Aggarp känns det som :)